Det där med tiden är alltid lätt förvirrat på söndagsnätterna, eftersom
vi börjar tre timmar tidigare än vanligt och ändå jobbar till sex på
morgonen. Jag försöker undvika att tänka på den över huvud taget, för
att klockan ska gå. Inser man att den "inte är mer än..." och hur länge
det är kvar att jobba blir det alldeles för segt. Inte blev det bättre
av att klockorna fortfarande gick på sommartid inatt. På hemvägen
träffade jag brorsonen klädd i shorts! Det spelade tydligen ingen roll
att det är november imorgon. Själv använder jag inte ens shorts mitt i
sommaren. Å andra sidan är en av försäljarna på torget känd för att gå i
det hela vintern. Brorsonen skulle jobba elva dagar på raken, och det
lät väl inte så upplyftande. Så skulle dom åka bort någon helg. Det bör
väl vara efter alla dom där arbetsdagarna då, men sedan hade dom
faktiskt diskuterat att komma hit på spelkväll. Som jag fattar det nu
när jag tittar i min almanacka borde det kunna bli den helgen då det är
första advent. Det vore perfekt för mig, för då har jag tagit ledigt på
söndagen. Vi jobbar lite om varandra, eftersom brorsonens sambo går av
lördag morgon och jag går på söndag kväll. Brorsonen jobbar hela
helgerna varannan helg. Idag kom ett reklamutskick från Kvantum, där en
av kupongerna gällde en gåva. Jag brukar anse att gratis är gott, men
just vid morötter går gränsen. Jag kan i och för sig tänka mig att äta
det, men dom gånger under mitt liv som jag har köpt hem har dom legat
tills dom har blivit dåliga.
måndag 31 oktober 2016
söndag 30 oktober 2016
Facebook.
Världen känns extremt liten, när jag
kollar mitt Facebookflöde. Väldigt ofta är det flera människor, som jag
känner på olika sätt, som visar sig fylla år samma dag. För lite sedan
var det till och med två hundar som gjorde det. Jag såg kort på en som
fyllde två år och en som fyllde sex samma dag. Hundraser är jag inte
tillräckligt haj på för att våga uttala mig om, men stora hundar var
båda två. När det regnade en hel helg skrev någon om hur smockfullt med
folk det var på Gekås i Ullared. Det förvånade mig inte alls, med tanke
på hur många som berättade att dom var där enbart bland mina
Facebookvänner. Utslaget på hela Sverige lär det ha blivit en del, som
tyckte att regnvädret var som gjort för att ägna sig åt shopping. Samma
sak gällde tydligen Naturhistoriska riksmuseet. Där förstod jag också
att det var hysteriskt mycket folk en regnig lördag, men där misstänker
jag att jag kände betydligt färre av besökarna.
lördag 29 oktober 2016
Tjugonionde oktober.
Den tjugonionde oktober 1977 var en lördag. Jag var på Sandra i Kalmar,
där Thor-Erics orkester spelade. Det var tre pauser under kvällen, och i
varje paus var vi ett gäng som var ute i någon bil på parkeringen och
drack alkohol i olika former. Det som slår mig såhär i efterhand är att
jag inte var mer än sexton. Fast det verkar ha hjälpt att festa av sig
när man var ung, för numera dricker jag nästan aldrig alkohol.
Denna kväll för tjugoåtta år sedan blev jag bjuden på middag och senare grogg till filmen uppe i Hälsingland. Jag hade åkt med bror och svägerska upp till Bollnäs, för att hälsa på min äldsta bror och hans familj. Det var precis innan dom jag åkte med själva blev föräldrar, så svägerskan var gravid. Kortet föreställer mig och mina bröder. Jag har i vanlig ordning inte bett om lov att lägga upp det, men tror (också i vanlig ordning) att det är preskriberat efter närmare trettio år. Nu kan man bara drömma om att se ut som innan man fyllde trettio. Notera snön som låg där uppe i norr redan i slutet av augusti. Notera sedan mina kängor, som inte var överdrivet tjocka. Framför allt var dom inte breda nog att rymma ett par rejäla sockar, och kallt var det så det räckte till och blev över. Jag tror vi var och kollade på skolan där bror och svägerska båda jobbade som lärare, och att kortet är taget utanför den. Det jag minns alldeles säkert är hur genomfrusna mina fötter blev. Innan vi kom hem till deras hus igen var jag så kall om fötterna så det värkte i dom. Jag trodde aldrig dom skulle tina upp mera.
Denna kväll för tjugoåtta år sedan blev jag bjuden på middag och senare grogg till filmen uppe i Hälsingland. Jag hade åkt med bror och svägerska upp till Bollnäs, för att hälsa på min äldsta bror och hans familj. Det var precis innan dom jag åkte med själva blev föräldrar, så svägerskan var gravid. Kortet föreställer mig och mina bröder. Jag har i vanlig ordning inte bett om lov att lägga upp det, men tror (också i vanlig ordning) att det är preskriberat efter närmare trettio år. Nu kan man bara drömma om att se ut som innan man fyllde trettio. Notera snön som låg där uppe i norr redan i slutet av augusti. Notera sedan mina kängor, som inte var överdrivet tjocka. Framför allt var dom inte breda nog att rymma ett par rejäla sockar, och kallt var det så det räckte till och blev över. Jag tror vi var och kollade på skolan där bror och svägerska båda jobbade som lärare, och att kortet är taget utanför den. Det jag minns alldeles säkert är hur genomfrusna mina fötter blev. Innan vi kom hem till deras hus igen var jag så kall om fötterna så det värkte i dom. Jag trodde aldrig dom skulle tina upp mera.
fredag 28 oktober 2016
Mörkt och regnigt.
För att rädda vad som räddas kunde av den här rumphuggna helgen, tänkte
jag handla i morse, som jag brukar på fredagarna, fast jag hade jobbat
inatt. Jag hade skrivit inköpslista till Kvantum och plockat ihop det
som skulle med till återvinningen, så jag i stort sett bara behövde hem
och vända. När jag ska iväg igen på morgonen brukar jag ta cykeln till
jobbet. Igår kväll måste jag ha tänkt lite fel. Jag plockade ur
paraplyet, som alltid ligger i ryggsäcken tyutifallatt det skulle
ösregna när jag ska hem efter jobbet. Sedan tog jag en jacka utan luva,
så jag var helt oskyddad från vädrets makter. Det slog mig inte förrän
jag kom ut, och då var det uppehåll. När jag skulle hem i morse regnade
det däremot. Jacka och byxor var ju lätt att byta när jag var hemma och
vände. Däremot var jag inte så sugen på att bli dyblöt i håret, när jag
skulle iväg igen. Det visade sig att en sanitetspåse var precis lagom
stor för att passa på mitt huvud. Innan någon har lagt en blodig binda i
den är det ju bara en vanlig plastpåse. Möjligen med undantag av texten
utanpå, men den vände jag för säkerhets skull inåt. Jag var ändå glad
att det var mörkt vid den tiden på dagen, även om jag antar att det inte
räknas som förargelseväckande beteende att cykla omkring med en
plastpåse på huvudet. Det var inte ens ljust när jag kom till Kvantum
strax innan åtta. Morgnarna blir väl lite ljusare om vi ändrar klockan i
helgen, även om det inte varar så länge.
torsdag 27 oktober 2016
Det går bra nu.
Igår kväll hade vår chef möte när vi kom, så vi fick lite information om
läget. Nu ska vi köra igång även den sträng som hittills har stått
stilla på natten, så det kommer ännu mer ny personal. Till den strängen
behövs kamerainstruktörer, och det är bara att hoppas att det finns
några som är intresserade. Annars kommer chefen att peka med hela
handen, och att sätta någon som inte vill ha den på en så viktig
position brukar inte bli bra. Det största problemet på nätterna är att
det inte finns någon att ringa om det går åt skogen. Min chef förklarade
visserligen för mig vem man får kontakta, men jag tvivlar på att den
killen kommer att vara speciellt trevlig, om han blir väckt av telefonen
vid halv tre. Den nya personalen börjar för övrigt drälla in redan
nästa vecka. Då lägger en annan avdelning ner sitt nattskift, så det är
åtminstone folk som kan trä, även om dom inte kan exakt det vi gör. Dom
vet vad gulröta, brunröta, märg och kvistöppning är, så man slipper
börja helt från grunden. Det kan bli mycket sånt efter nyår, om ingen
ger alla våra Lernianer nya besked snart. Dom har bara kontrakt med oss
fram till jul, och hittar dom då andra arbetsplatser med längre
framförhållning är nog risken stor att dom försvinner. Två av mina
kollegor hade varit på fackmöte igår där man diskuterade det faktum att
företaget vill dra in vår planerade ledighet mellan jul och nyår.
Förlänger man inte för dom Lerniaanställda innan dess, så lär vi inte
vara så många kvar på vår avdelning som kan jobba då.
onsdag 26 oktober 2016
Gammelfaster.
Jag bjöd på godis på jobbet inatt, och ett par stycken undrade varför.
Första gången visste jag inte själv att jag hade en anledning. Senare
visade det sig att vi kunde fira att jag hade blivit gammelfaster. Jag
stänger av signalen på min telefon innan jag går till jobbet, och sätter
inte på den igen förrän jag stiger upp nästa kväll. Under dagarna
kollar jag den om jag är uppe någon gång. Förhoppningsvis behöver ingen
nå mig mer akut än så. Att försöka sova på dagtid, när det plingar in
reklammess och samtal från försäljare, vore annars ingen hit. Strax
efter att jag hade satt den på tyst igår messade min bror och meddelade
den glada nyheten. Den gamla telefonen låg i skåpet hela natten medan
jag jobbade, men tack vare att jag spelar på smartfånen såg jag
meddelandet på första rasten. Då var klockan över midnatt. Jag svarade
direkt, så jag hoppas att min bror tillhör dom intelligenta människor
som också stänger av när han sover. Jag försökte messa ett grattis till
den nyblivna modern också. När det inte fungerade dök ett vagt minne upp
om att jag har ett annat nummer till henne i England där hon bor. Det
hade uppenbarligen inte följt med till den nya telefonen. Mailat från
den har jag bara gjort någon enda gång, så där saknades adressbok.
Eftersom jag alltid använder den när jag mailar från datorn, har jag
inga adresser i huvudet. Jag får kolla upp det där närmare i helgen, när
jag är ledig. Inatt fick det bli ett kort grattis på Facebook.
tisdag 25 oktober 2016
ABGK.
Killen som skadade sig har varit sjukskriven i sex veckor, men i söndags var han tillbaka på jobbet. På söndagarna är vi där samtidigt med dom som jobbar helgskift på min förra avdelning, och en av dom killarna var nere och pratade med honom. Vi jobbade nattskift ihop ett tag, och nu visade det sig att dom där båda är bröder. Nybro är en liten stad. Jag har inte sett den skadade grabben på dessa sex veckor, men innan det hände hann jag konstatera att vi bodde åt samma håll från Kährs räknat. Jag promenerar oftast till och från jobbet, så vissa kvällar cyklade han förbi mig. Igår kom jag ut när han höll på att låsa upp cykeln, och då visade det sig att vi bor i trappuppgångarna bredvid varann i samma hus. Angående övertiden på torsdag, så kör dom lite olika upplägg på dom där båda avdelningarna. När folk är sjuka eller lediga kör vi på halvfart med den bemanning vi har. Sedan blir det övertid, eftersom vi har kommit efter. På min gamla avdelning plockar dom in ersättare på övertid så fort någon är sjuk eller ledig, för att kunna köra för fullt ändå. Det sämsta med det upplägget är att man helst ska veta innan vilken kväll man kan börja jobba igen, om man är sjuk. Att försöka men ångra sig i sista stund känns inte som något alternativ i det läget. Det blev lite halvtjatigt med en gruppsamordnare som ringde och frågade i stort sett varje dag. Jag har i och för sig inte varit hemma sedan jag bytte avdelning, men jag minns då inte att det var så på slitytan förr. Från stomavdelningen har det till och med hänt att jag har mött en flicka som var på väg hem igen redan när jag kom vid elva. Då hade hon varit där för att jobba över vid halv, men det fanns inget jobb till henne.
måndag 24 oktober 2016
Slit och släp.
Igår var det faktiskt uppehåll här till och från. Bland annat när det var dags för mig att gå till jobbet, så regnkläderna fick stanna hemma. Det var bara några få plusgrader och jag var frusen redan innan, så jag plockade fram vinterjackan. På den finns en luva att fälla upp, om det skulle börja regna. Det gjorde det förstås när jag var femtio meter hemifrån. Sedan tog det i mer och mer, och slutade inte förrän jag var nästan framme vid jobbet. Där möttes jag av en lapp om övertid på lördag morgon, och att det var önskvärt att vi som inte har ställt upp innan gjorde en insats. Den lappen brukar inte komma upp förrän under måndagen, så dom måste ha varit ute i god tid den här gången. Trettio sekunder senare mötte jag min gruppsamordnare, som undrade om jag kunde jobba torsdag natt. Det är förstås betydligt smidigare att jobba en natt extra än ett förmiddagsskift, så efter att ha klarat av den långa söndagsnatten återstår fortfarande fyra nätter att jobba den här veckan. Jag gillar Peter LeMarcs låt "Tess", som börjar: "Hon har en blyertspenna i sitt hår". Jag hade aldrig sett fenomenet i verkligheten tidigare, men inatt hade en av tjejerna som har långt hår glömt sin snodd. Hon satte upp håret med en penna istället, även om det var en kulspetspenna. När vi skulle gå hem i morse fick datorerna spader, men det hoppas jag dom har löst under dagen.
söndag 23 oktober 2016
Julklappar.
Sådär våldsamt sugen på att traska iväg till kära Kährs för ett tiotimmarspass om ett par timmar är jag inte, men jag hörde på radion att det kunde vara värre. Dom sände direkt från en fotbollsmatch mellan Nybro IF och Älmeboda/Linneryd. Att halka runt på en vattensjuk fotbollsplan i ösregn och några få plusgrader lät inte ens halvkul. Jag hoppas dom killarna har hunnit få en varm dusch vid det här laget. Själv behöver jag åtminstone bara ta en kort promenad i ruskvädret. Sedan får jag vara inomhus hela natten.
När jag stod i köket och slog in julklappar inatt kändes det extra bra att bo på tredje våningen. Även om någon såg mig genom fönstret, lär dom knappast ha sett vad jag sysslade med. Jag bodde på nedre botten för många år sedan. Då kände jag att folk som gick förbi mitt köksfönster tittade konstigt, när jag bakade pepparkakor i oktober. Pepparkakor har jag inte bakat på hur många år som helst, men julklapparna är jag fortfarande ute i god tid med. Dom där sista veckorna fram till jul går ju bara fortare ju äldre man blir. Någon som undrar varför jag trodde det var en myt att folk handlade julklappar dagen innan julafton, tills jag kom in i bokhandeln den tjugotredje december ett år? Numera försöker jag undvika centrum helt veckan innan jul.
När jag stod i köket och slog in julklappar inatt kändes det extra bra att bo på tredje våningen. Även om någon såg mig genom fönstret, lär dom knappast ha sett vad jag sysslade med. Jag bodde på nedre botten för många år sedan. Då kände jag att folk som gick förbi mitt köksfönster tittade konstigt, när jag bakade pepparkakor i oktober. Pepparkakor har jag inte bakat på hur många år som helst, men julklapparna är jag fortfarande ute i god tid med. Dom där sista veckorna fram till jul går ju bara fortare ju äldre man blir. Någon som undrar varför jag trodde det var en myt att folk handlade julklappar dagen innan julafton, tills jag kom in i bokhandeln den tjugotredje december ett år? Numera försöker jag undvika centrum helt veckan innan jul.
lördag 22 oktober 2016
Tjugoandra oktober.
Den tjugoandra oktober 1975 började jag på en kudde i slöjden i skolan enligt dagboken. Ännu en av dessa prylar som jag inte minns alls, och inte har en aning om vart dom har tagit vägen. Jag vet inte ens om det handlade om broderi, virkning eller att bara sy en kudde på maskin.
1988 hade jag bror och svägerska hos mig i Oskarshamn. Vi försökte sälja min sista bil. Uttrycket försökte antar jag betyder att det inte gick så bra. Att jag åkte buss när jag på kvällen skulle iväg på dans, tolkar jag som att dom tog bilen med sig när dom åkte hem. Jag har inte haft bil sedan dess, så dom lyckades väl göra sig av med den så småningom. Det blir många antaganden och mycket tolkande när jag läser mina korta anteckningar från en tid som har flytt.
1993 lämnade jag fortfarande Nybro för att shoppa. Just detta datum tog jag tåget till Växjö. Det enda jag minns från den resan var att tåget hem var så knökfullt med folk att jag hamnade i utrymmet mellan två vagnar. Det var kallt. Numera sköter jag all shopping på Internet, utan att lämna skrivbordet.
Mest fascinerad är jag i vanlig ordning över hur mycket jag pratade i telefon förr. Jag fick nog hela min livsdos innan jag fyllde fyrtio, så det är därför jag nästan aldrig gör det numera. Man kan undra om det är samma sak med dans och uteliv. Jag har varit ute flera gånger den tjugoandra oktober genom åren. Kortet är taget 1995. Det var en av dom sista gångerna jag var uppklädd för det, och det är ju redan mer än tjugo år sedan.
1988 hade jag bror och svägerska hos mig i Oskarshamn. Vi försökte sälja min sista bil. Uttrycket försökte antar jag betyder att det inte gick så bra. Att jag åkte buss när jag på kvällen skulle iväg på dans, tolkar jag som att dom tog bilen med sig när dom åkte hem. Jag har inte haft bil sedan dess, så dom lyckades väl göra sig av med den så småningom. Det blir många antaganden och mycket tolkande när jag läser mina korta anteckningar från en tid som har flytt.
1993 lämnade jag fortfarande Nybro för att shoppa. Just detta datum tog jag tåget till Växjö. Det enda jag minns från den resan var att tåget hem var så knökfullt med folk att jag hamnade i utrymmet mellan två vagnar. Det var kallt. Numera sköter jag all shopping på Internet, utan att lämna skrivbordet.
Mest fascinerad är jag i vanlig ordning över hur mycket jag pratade i telefon förr. Jag fick nog hela min livsdos innan jag fyllde fyrtio, så det är därför jag nästan aldrig gör det numera. Man kan undra om det är samma sak med dans och uteliv. Jag har varit ute flera gånger den tjugoandra oktober genom åren. Kortet är taget 1995. Det var en av dom sista gångerna jag var uppklädd för det, och det är ju redan mer än tjugo år sedan.
fredag 21 oktober 2016
Regnigt.
Jag hade fyra paket att hämta upp på tre olika ställen, så i morse stod
en cykeltur runt halva Nybro på programmet i regnet. Om jag har förstått
saken rätt ska det fortsätta regna i flera dagar, så det kändes inte
lönt att vänta ut det. Jag försökte klä mig efter vädret istället.
Nackdelen med regnbyxor är att allt vatten rinner ner på skorna, så jag
blev mest blöt om fötterna. Jag tror jag har ett par gamla gummistövlar
på vinden, men jag tvivlar på att dom fortfarande är vattentäta, med
tanke på deras höga ålder. Hur jag såg ut i håret efter att ha dragit
luvan på jackan av och på några gånger, upptäckte jag som väl var inte
förrän jag kom hem igen. Man kan väl hoppas att jag bjöd på några skratt
på morgonen. Tjejen på posten fick mig att förstå att regnandet är
snäppet värre om man har hundar och hästar. På Circle K skulle jag
handla ett par saker samtidigt som jag hämtade mitt paket. Då fick jag
meddelande att lösenordet till kortet var fel. Jag kan inte påminna mig
att det någonsin har hänt tidigare. Att det verkligen skulle kunna vara
fel lösenord jag med en dåres envishet försökte knappa in gång på gång,
slog mig inte ens förrän efteråt. Då insåg jag att det var koden till
ICA-kortet jag hade använt. Nu verkar det ändå inte som om kreditkortet
hade blivit spärrat, trots mina försök med fel kod. Flickan på Circle K
trodde att man i så fall måste skaffa en ny kod eller så, men om jag
fattade Nordea rätt så börjar kortet fungera igen efter tolv timmar.
torsdag 20 oktober 2016
Löning.
Just idag är det en fördel att vara anställd av Kährs och inte av Lernia. Vi får nämligen lön den tjugonde, medan Lernianerna (uttryck lånat av kollega som tillhör den gruppen) inte får förrän den tjugofemte. Mitt lönebesked är dessutom extra trevligt att läsa, eftersom jag jobbar en och en halv natt mer i månaden nu än före semestern. Att tillbringa söndagsnätterna istället för torsdagsnätterna på ABGK är inte heller direkt skadligt för ekonomin. Den enda fördelen jag ser med extra pengar numera är möjligheten att ha råd att gå i pension lite tidigare. Då gäller det väl att verkligen sätta undan dom, för annars verkar man bara anpassa utgifterna efter inkomsterna. Jag pratade med en kille som hade två spänn kvar på kontot med en vecka kvar till lön. Då bor han ändå hemma hos föräldrarna. Dom har väl förhoppningsvis vett att låta honom betala för sig, men knappast så mycket som det skulle kosta om han bodde ensam. Någon påstod dessutom att Lernia inte drar någon semesterersättning, utan att man behöver sätta undan pengar till sånt själv. Jag misstänker att hon kan ha menat dom som inte är fast anställda. Det där kunde bli struligt även på den tiden då jag bytte jobb någon gång ibland. Den sista (senaste) gången var när jag hade fått sparken från Kährs på grund av arbetsbrist. Fast det redan var bestämt om återanställning så var dom tvungna att betala ut semesterersättningen. Då gällde det att hålla i pengarna, och det var jag betydligt sämre på när jag var yngre.
onsdag 19 oktober 2016
Bank.
För många år sedan, när Skanska ägde Kährs, hade dom ett
vinstdelningssystem. Som faktiskt fungerade, kanske jag borde tillägga.
När Kährs själva skulle göra något liknande ett år, försvann vinsten
under oklara omständigheter. Hur som helst lät jag mina pengar stå kvar i
ett pensionssparande på SEB. Lever man tills man går i pension lär ju
varje bidrag vara välkommet. Det innebär att jag får brev från den
banken med jämna mellanrum. Det som kom i måndags förstod jag som att
dom tänkte stänga sitt bankkontor i Nybro och koncentrera verksamheten
till Kalmar. Lite förvirrat blev det, eftersom kontoren ligger på
Storgatan i båda städerna. Det verkade lite märkligt att jag inte hade
sett eller läst ett ljud om det någon annanstans. Det brukar vara stora
katastrofrubriker när någonting läggs ner i Nybro. Inte ens på bankens
webbsida för Nybro nämndes någon flytt. Igår dök nyheten upp på 24Nybro.
Då hade den slagit ner som en bomb på tisdagen. Det måste väl ha varit
på deras redaktion bomben briserade en dag för sent, eftersom alla
Nybrobor som hade något med den banken att göra hade fått veta det dagen
innan. Nu uttalade sig regionschefen för SEB, och sa att man tappar
väldigt lite kunder, när man stänger ett lokalkontor. Deras kontor har
jag aldrig ens varit inne på, fast jag har bott i Nybro i tjugosex år.
Jag har mer med Nordea att göra, men jag bytte inte bort dom heller, när
deras filial slog igen för flera år sedan.
tisdag 18 oktober 2016
Män.
Igår kväll blev jag mer eller mindre eskorterad till jobbet av två män med utländskt utseende. Det är väl synd att världen ser ut som den gör, men efter all skit man läser överallt är jag rädd för människor i allmänhet och män i synnerhet. Ser dom dessutom ut att komma från ett annat land ligger dom extra risigt till. Inte undra på att integrationen går trögt, om det finns fler som känner som jag. Extra synd också med tanke på att många sydlänningar är så snygga i mina ögon, men just detta faktum kan vi väl lämna därhän. Jag hävdar att problemet med blandäktenskap inte är att vita och svarta gifter sig med varann, utan att män och kvinnor gör det. En muslimsk man från ett annat land lär väl vara ännu mer olika än en vanlig Svenne Banan. För att återgå till mina följeslagare, så skulle det inte förvåna mig om dom kom från Stora hotellet, som numera är asylboende. Där finns väl inte så mycket annat än långpromenader att fördriva tiden med. Vi skulle exakt samma väg, och jag var på tok för sent ute för att hinna gå någon omväg. Som tur var fick jag dom åtminstone femtio meter framför mig. Att höra steg bakom ryggen i mörkret klarar jag bara inte av. Jag blir alltid fascinerad av dom som säger att dom tycker sånt är obehagligt efter att dom har råkat ut för någonting. Jag tycker det skulle vara onaturligt att inte tycka att sånt är läskigt. Jag har väl sett för mycket otäcka filmer eller något.
måndag 17 oktober 2016
Tangentbord.
När jag köpte nytt tangentbord till datorn senast fanns det bara svarta. Åtminstone där jag köpte datorn och åtminstone trådlösa. Sladdar till mus och tangentbord fick jag nog av för många år sedan. Problemet med mitt svarta tangentbord är att jag inte ser bokstäverna utan glasögon. I och för sig är det väl tveksamt om det skulle hjälpa med ett vitt numera, men ändå. Hur som helst har jag inte alltid glasögonen på mig, och ibland försöker jag ändå göra en kort anteckning utan. Då har jag upptäckt att jag vet förvånansvärt väl var dom olika bokstäverna sitter. Inte så att jag kan peka ut dom, men försöker jag skriva något, fast jag inte ser vad det står på tangenterna, blir det oftast rätt. Lite synd att jag aldrig lärde mig skriva med korrekt fingersättning. Nu känns det lite sent påtänkt.
söndag 16 oktober 2016
Vänner.
Dom flesta vänförfrågningar jag får på Facebook numera är från amerikanska män.
Alla är frånskilda eller änklingar, så jag antar att dom använder det
som någon typ av datingsida. Oklart varför dom söker en (över-)mogen
kvinna så långt bort som i Sverige. Ännu mer oklart hur så pass många
hittar just mig. Jag undrar om mina kontaktuppgifter är på drift någon
helt annanstans. Jag tar inte bara bort deras vänförfrågningar. Jag
trycker dessutom på knappen som gör att just den personen inte kan fråga
mig igen. På den står det av någon anledning "markera som skräp." Det
är ju halvkul att veta vilka av dom man själv har frågat som tycker att
man är skräp. Förfrågningarna till dom som inte har tryckt på den
knappen ligger fortfarande kvar efter flera år. Inatt godkände jag i
alla fall en vänförfrågan direkt, eftersom den kom från en kollega ute i
sågverket. Jag har knappt träffat honom sedan jag slutade där för
nästan tre år sedan. Eftersom han också är nattuggla pratade vi ifatt
runt ett inatt. Vi höll oss till meddelandefunktionen på Facebook, men
för mig som nästan enbart umgås med folk där känns det verkligen som att
snacka. Telefoner har jag snudd på fobi mot, och att chatta på Internet
tycker jag känns som ungefär samma sak. Skickar man meddelanden fram
och tillbaka kan jag pula med annat under tiden, och svara när det
trillar in något. Det har väl i och för sig mest med min inställning att
göra. Jag antar att det finns dom som gör likadant när dom chattar, och
att vissa till och med sysslar med annat medan dom pratar i telefon.
Fast då förstår jag inte riktigt varför dom ska uppta min tid samtidigt.
lördag 15 oktober 2016
Clowner.
Vissa trender når aldrig en småstad som Nybro, men dom så kallade
mördarclownerna hittade hit nästan direkt. Jag, som går till och från
jobbet när det är mörkt, är glad att jag ännu så länge bara har läst om
dom på nätet. Det gäller i och för sig ungdomsgäng, våldtäktsmän och alla andra otäcka och obehagliga varelser också. När det gäller vad som skrivs i media går debattens
vågor höga på Facebook. Å ena sidan är det förstås uppmärksamheten
clownerna är ute efter, och det får dom massor när folk eldar på
varandra i kommentarsfälten på Facebook. Å andra sidan är det den enda
information många föräldrar verkar få. Som jag förstod det hade det skickats ut mail till samtliga föräldrar till barnen på en skola som har haft clownbesök, men dom som hade
missat sina mail var upprörda. Att kalla dom mördarclowner var inte
heller bra, förstod jag, eftersom det och bilder på otäcka clowner
bidrog till att skrämma upp folk. I min morgontidning benämndes dom
senare skräckclowner istället. Oklart om det hade med kritiken att göra.
Det känns förstås lite osäkert att inte veta om en clown man möter är
snäll, så man kan ta ett kort och lägga upp på Instagram, eller man
borde springa för livet. Det gäller å andra sidan vanliga män också
enligt vad jag har sett i media. Dom som tidigare var ute och fångade
Pokemons med telefonen är nu ute på clownjakt istället. Ett par killar
hade jagat ifatt en med bil inatt. Han hade fått masken avsliten, men
kommit undan.
fredag 14 oktober 2016
Mössa.
Jag brukar beskriva mig själv som växelvarm. Så fort jag rör på mig blir jag så het att jag blir svimfärdig. På min förra avdelning på jobbet var det linne som gällde året om. Där jag är nu har jag nyligen börjat använda en kortärmad tröja. Jag frös i och för sig inte i linne heller, men händerna hade en tendens att bli iskalla framåt morgonen. Oklart om det är likstelheten som börjar sätta in i min ålder. När jag sitter vid datorn är det öronen som blir som isbitar, när jag blir sådär frusen. Ändå har tanken inte slagit mig att jag sedan ett drygt halvår tillbaka använder en hoodtröja här hemma. Det är bara att dra upp luvan över huvudet. Mina stackars öron får lite värme direkt, och efterhand sprider det sig i resten av kroppen. Det märkliga är att jag har sett på kort att en Facebookvän, som bor i eget hus, har mössa på sig inomhus på vintern, utan att komma på idén att göra något liknande själv. Av senaste bilden förstod jag att han till och med sover med mössan på sig. Min mer ekivoka tanke om det upplägget var, att jag har förstått att om man skulle få sex fler gånger i livet, blir det till att försäkra sig om att mannen ifråga använder toppluva. Jag hade bara inte tänkt mig att han skulle ha den på (det) huvudet.
torsdag 13 oktober 2016
Gifta par.
Eftersom jag inte börjar förrän vid elva måndag till onsdag, möter jag
en del av dom som slutar sina skift halv elva. Hustrun till en av
killarna brukar hämta upp honom med bil. Igår tog hon en promenad med
deras hundar och mötte honom istället. Jag har stannat till och hälsat
på dom där hundarna vid något tillfälle, men minns inte alls hur deras
matte såg ut. Nu var det dessutom mörkt, och hon hade mössa på sig. Jag
förstod ändå att det måste vara hon, eftersom hon hade fyra vita hundar
med sig. Det är ju inte det vanligaste man ser, när folk är ute och
promenerar. Jag tänkte vara lite svensk som omväxling och bara gå förbi
ekipaget, men så tog min pratsamma natur överhanden, och jag sa att det
måste vara Max fru. När hon svarade påminde hon väldigt mycket om en
flicka som jobbar tvåskift nere på min avdelning. Jag funderade på att
undersöka saken på Internet, som jag brukar när jag är nyfiken, men när
jag strax efteråt mötte Max tänkte jag att jag lika gärna kunde fråga
honom direkt. Visst var det samma kvinna. Jag har ett vagt minne av att
när dom nya började i våras pratades det om att någons fru var bland
dom, men jag fick ingen kläm på vems. Nu vet jag. Min enda tanke nu när
jag har koll på hennes arbetstider är hur lite sömn hon måste klara sig
på. Hon hämtar alltså maken efter halv elva på kvällen, och är sedan
tillbaka innan sex på morgonen, för att börja jobba själv.
onsdag 12 oktober 2016
Tolfte oktober.
Det känns som ett ålderstecken att jag minns hur det var innan
arbetsgivaren tog över ansvaret för dom två första veckorna när man är
sjukskriven. På den tiden anmälde man all sjukdom direkt till
försäkringskassan, och deras kontrollant kunde ringa på dörren när som
helst. Det gjorde dom den tolfte oktober 1982, när jag var hemma från
jobbet och var förkyld.
En av dom stora anledningarna till att jag hann så mycket mera när jag var yngre än vad jag gör nu, måste vara hur mycket mindre sömn jag klarade mig med. Sandra i Kalmar hade dans på onsdagarna, och skulle man upp till skola eller jobb dagen efter hann man inte sova många timmar. 1986 var i och för sig detta datum en söndag, men efter en del nattsuddande sov jag bara mellan åtta och elva på förmiddagen. Ändå var jag på Öland under dagen och hemma hos bror och svägerska på kvällen. Det kanske inte var så konstigt att jag somnade vid ratten några gånger på den tiden jag hade bil.
För tretton år sedan var jag med svägerska och syskonbarn på Öland. Barnens far hade vi lämnat på akuten i Kalmar. Han hade fruktansvärt ont i ett ben, som han hade opererat för åderbråck veckan innan. Pappa hade haft en stroke, och bodde på sjukhem i Borgholm. Den här söndagen hade hans flickvän tagit med honom till mitt barndomshem, där vi tillbringade söndagseftermiddagen. Kortet på mig och brorsdottern är taget ett par veckor tidigare.
En av dom stora anledningarna till att jag hann så mycket mera när jag var yngre än vad jag gör nu, måste vara hur mycket mindre sömn jag klarade mig med. Sandra i Kalmar hade dans på onsdagarna, och skulle man upp till skola eller jobb dagen efter hann man inte sova många timmar. 1986 var i och för sig detta datum en söndag, men efter en del nattsuddande sov jag bara mellan åtta och elva på förmiddagen. Ändå var jag på Öland under dagen och hemma hos bror och svägerska på kvällen. Det kanske inte var så konstigt att jag somnade vid ratten några gånger på den tiden jag hade bil.
För tretton år sedan var jag med svägerska och syskonbarn på Öland. Barnens far hade vi lämnat på akuten i Kalmar. Han hade fruktansvärt ont i ett ben, som han hade opererat för åderbråck veckan innan. Pappa hade haft en stroke, och bodde på sjukhem i Borgholm. Den här söndagen hade hans flickvän tagit med honom till mitt barndomshem, där vi tillbringade söndagseftermiddagen. Kortet på mig och brorsdottern är taget ett par veckor tidigare.
tisdag 11 oktober 2016
Föräldrar.
Jag läste
ett inlägg på Facebook från en överviktig kille, som hade mött ett par föräldrar och
deras son ute. Han hade hört grabben fråga: "Mamma vad fet mage han
har, är det något fel på han? Pappa säger att feta är sjuka." När ingen
av föräldrarna sa något, vände sig den överviktige själv till killen och
sa: "Det är inte något fel på mig, jag gillar bara god mat." Med tanke
på att man litar på sina föräldrar, tycker jag det är intressant vilka
"sanningar" dom lär sina barn. Jag hörde själv på en bakluckeloppis en
pappa som förklarade för sitt barn: "Allt som säljs här är skräp." Inte
undra på att jordens resurser tar slut, om en sak blir skräp så fort
någon annan har använt den.
måndag 10 oktober 2016
Kapselmaskinen.
Att man kan använda kapselmaskinen som vattenkokare, slog mig inte
förrän jag läste på paketet till pulvermoset att man kunde laga mos med
hjälp av vattenkokaren. Jag inser nu att det är märkligt att jag inte
tänkte på det med den gamla kapselmaskinen, för i den gick det lika bra
att bara köra igenom rent vatten. I den jag har nu måste man ha en
kapsel i för att den ska gå igång, men det fungerar lika bra med en
plastgrej, som man använder när man kalkar av maskinen. Det har hänt att
jag inte har fått igång kapselmaskinen direkt. Jag har tänkt att det
har varit något glapp, och tryckt till kapselhållaren en extra gång. Det
har alltid fungerat, men inte av den anledningen, har jag insett nu.
Man måste helt enkelt stänga kapselhållaren innan man sätter igång
bryggningen, för att inte missa att byta kapsel. Vrider jag inte om
strömbrytaren det första jag gör, så missar den att jag byter. Jag ser
hela upplägget som ett bevis för att det är fler än jag som har
guldfiskminne.
söndag 9 oktober 2016
Hårtvätt.
Min mor, som dog för 27 år sedan, saknar jag framför allt när jag ska tvätta håret. Jag kan uppenbarligen varken blunda så att det blir tätt, eller skölja ur håret så att schampot rinner någon annanstans än in i mina ögon. När jag var liten satt jag i badkaret med en ihoprullad handduk framför ögonen, när mamma tvättade mitt hår. Det fungerade klockrent. Mina otäta ögon ställer till problem hos frissan också. Inte så mycket vid hårtvätten dock, för där sitter man med huvudet lutat så långt bakåt att ingenting rinner fram i ansiktet. Däremot färgar hon mina ögonfransar samtidigt, och då gäller det verkligen att kunna blunda effektivt. Blundar jag inte tillräckligt hårt svider det av färgen i ögonen, och kniper jag smetas den ut runt omkring.
lördag 8 oktober 2016
Tomkartong.
För många år sedan tyckte jag det var synd att jag så sällan hade tillfälle att ta en öl. Det är ju så gott. Den enkla lösningen var att börja dricka folköl. Det kunde jag sitta och smutta vid datorn varenda kväll. Det enda problemet visade sig vara att jag blev fet som en gris, så när jag vägde nittio kilo slutade jag. Innan dess hade jag burit hem kartonger med öl liknande den på bilden från Kvantum. Den sista har i säkert tio år stått under min diskbänk och använts till att samla tomma mjölkförpackningar och liknande i. Nu började jag tycka att en gammal ölkartong kanske varken var det snyggaste eller fräschaste att ha där. Det är visserligen bara jag som ser den, men jag ser den i gengäld varje dag. Jag bestämde mig för att köpa någon typ av plastlåda för ändamålet. Problemet med urvalet av förvaringslådor på Kvantum var att dom gjorde ett hopp mellan åtta liter och två liter. Den ena var för stor och den andra för låg. Utrymmesbrist är ett ständigt problem här, och min gamla kartong var bara hälften så stor som den på bilden. Jag fick traska bort till avdelningen för husgeråd istället. Där fanns burkar, som egentligen var tänkta att förvara livsmedel i, som passade mina syften bättre. Hittills ser det i alla fall bra ut. Jag vågar inte slänga den gamla kartongen förrän jag ser att min nya lösning klarar en veckas tomma förpackningar.
fredag 7 oktober 2016
Fredag.
Nu har jag haft dom här arbetstiderna i ett par månader utan att vänja
mig vid var helgen ligger numera. Jag var på väg att skriva lördag som
rubrik till det här inlägget, innan jag insåg att det bara är fredag.
Igår var jag inne i bokhandeln igen, eftersom jag hade insett att mitt
fjärde urklippsalbum börjar bli fullt. Jag vill gärna ha ett nytt hemma
när det behövs, så jag bara kan fortsätta. Efter att inte ha varit inne
på Bokia sedan semestern eller så har det alltså blivit en gång i veckan
på sistone. När jag stod där slog det mig att det var igår kväll det
skulle vara tjejkväll i Nybro. Jag har aldrig besökt den, men
beskrivningen jag fick var att det brukar vara trångt. Sånt gillar jag
inte, så jag stod över igår också. Något annat jag inte tycker om är att
vistas utomhus. Speciellt inte nu när det börjar bli kallt och ruggigt.
Jag lider bara jag läser om ungar som går på friluftsdagis, där dom är
ute hela dagarna. Den här årstiden tycker jag till och med synd om
tiggarna, som sitter utomhus och fryser. Jag hämtade ett paket på posten
på hemvägen igår, och utanför Willys satt tiggerskan insvept i en filt.
Hon pratade mer än hon brukar göra, men jag stannade aldrig för att
höra vad hon sa mer än det vanliga "hej, hej". Jag vet inte ens om det
var svenska hon pratade, eller hon har fått en knäpp av att sitta där och
börjat prata för sig själv. Det gör jag hela tiden.
torsdag 6 oktober 2016
Lik far (men söt ändå?).
Stora delar av året är det kallt att stå utanför salongen och vänta på
att min massageterapeut ska öppna på morgonen. Jag vill helst vara ute i
god tid, ifall det skulle hända något med cykeln eller så. Idag gav jag
mig iväg hemifrån lite senare, men fick i gengäld vänta på henne till
prick klockan åtta. Då dök hon upp med andan i halsen, efter att ha haft
problem med trafiken på vägen till Nybro. Massagen var extremt
välbehövlig. Kunden efter mig var en bekant. Jag tror till och med att
vi är sysslingar, men senast vi sågs var på en släktträff för tjugofem
år sedan. Den största anledningen till att jag kände igen henne är att
hon är företagare här i Nybro. Då syns man ofta i olika gratistidningar
och blir lite av en lokalkändis. Själv presenterar jag mig alltid som
"Birgers Eva", när jag träffar någon som härstammar från Öland. Min far
var också lite av en lokalkändis, medan min mor förde en mer anonym
tillvaro. Dom flesta hävdar dessutom, precis som flickan jag träffade
idag, att jag är lik pappa. Jag lägger in ett litet kollage, där vi är
femtiofem båda två, så får ni bedöma själva. Pappa skulle ha fyllt
nittio i år, om han hade levt. Den här tjejens föräldrar finns
fortfarande i livet, och är bara lite över sjuttio. När jag skulle cykla
hem hade höststormen utökats med duggregn. Det var ingen angenäm
upplevelse alls, efter att ha legat i ett ombonat massagerum och njutit i
en timme. Desto skönare var det att krypa i säng när jag kom hem.
onsdag 5 oktober 2016
Femte oktober.
När jag var tretton såg jag ut som på kortet nedan. Kärlekslivet hade inte riktigt tagit fart. Dagboksanteckningen
från den femte oktober gäller att föremålet för min ömma låga satt ute i
min brors bil på våra föräldrars tomt tillsammans med några andra. Jag
var aldrig ens ute, men han var där. Fyrtio år senare känns det som om
cirkeln vore sluten, och mina romantiska eskapader är tillbaka på samma
nivå. Tur i alla fall att jag har mina gamla dagböcker som bevis för att
jag levde ett något mera aktivt liv när jag var yngre än vad jag är nu.
1975 åt jag middag hos morfar på dagen och var på en sammankomst med
centerns ungdomsförbund på kvällen. 1977 hann jag med besök hos en
pojke, min mamma och i Köpingsvik under dagen. På kvällen var jag i
Kalmar och dansade till en orkester som hette Christers. 1980 fikade jag
med min äldste bror och var sedan i Emmaboda. På kvällen blev det fika
hemma hos min andra bror och hans fru. 1981 åt jag korv och fick håll
när jag var ute och sprang. Jag orkar inte googla just nu på om håll och
matintag hör ihop, så att det var korven som var boven i dramat. Det
intressantaste såhär i efterhand är väl att jag sprang. Det gör jag inte
längre. 1983 uträttade jag ärenden på stan, kokade saft och bakade. Så
hade jag besök på kvällen. 1985 var jag med mamma i butiker både i
Kalmar och Färjestaden. På kvällen körde jag till Lenhovda på dans. 1986
gick jag bingopromenad med mamma. Så bakade jag tårta, bruna bröd och
bullar, innan jag avslutade dagen med lite kultisdans i folkets park.
Puh, vilken energi jag måste ha haft, innan jag fyllde trettio.
tisdag 4 oktober 2016
Senior.
Jag börjar vänja mig vid tanken att jag
är senior, även om jag har svårt att se mig själv som det. På speciella
seniorboenden måste man vara 55 för att få flytta in, och i veckan fick
jag en inbjudan till en seniorpanel. Nu snubblade jag dessutom över en
webbsida, där man kunde bli medlem och få olika rabatter, om man hade
fyllt 55. Seniordeal tror jag den hette. Det är bara på bussen man inte
blir senior förrän om tio år. Jobba får man väl snart göra hur länge man
vill, om man bara får leva.
Jag är dokumenterat fumlig, och häromsistens höll det på att gå riktigt illa. Jag är svårt beroende av min Ipod shuffle för att lyssna på musik på jobbet. Nu tappade jag den på köksgolvet, och den var så tunn att den försvann in under frysskåpet. Som tur var stannade den bara någon decimeter in, så jag fick tag i den. Jag har en känsla av att den kunde ha kanat ända in till väggen, om jag hade haft otur. Kyl och frys är ingenting jag ger mig på att flytta själv, så i det läget hade den fått ligga kvar tills någon kunde hjälpa mig.
måndag 3 oktober 2016
Nattarbete.
Efter hälsokontrollen i förra veckan fick
man med sig ett papper med råd om kost och sömn vid nattarbete. Jag har
slängt det, men ett av matråden grunnar jag fortfarande mycket på. Man
skulle äta en stadig frukost innan man lade sig på morgonen. Samtidigt
framhölls det hur lätt det är att gå upp i vikt om man jobbar natt. Vill
man inte gå upp i vikt, har jag alltid hört att man ska undvika att äta
strax innan läggdags. Man fick råd om hur man ska bära sig åt för att
vända dygnet fram och tillbaka hela tiden. Det är för att slippa det som
jag inte jobbar tvåskift. Det är omöjligt att äta och sova på samma
tider för jämnan, när man slutar jobbet vid elva på kvällen ena veckan
och börjar vid sex på morgonen den andra. Någon speciellt typisk
nattarbetare är jag tydligen inte, för dom sover i snitt en timme mindre
än andra. Jag sover betydligt mer än dom flesta jag känner. Måste man
upp halv fem på morgonen är det snudd på omöjligt att få så mycket sömn
som jag behöver. På nätet läser jag nu i efterhand att tre nattpass i
rad är nära gränsen för vad vi tål. Den informationen vågar dom nog inte
lämna ut på ett företag där fyra nätter i veckan är standard och vissa
jobbar fem.
söndag 2 oktober 2016
Vatten.
När jag tog fram skurhinken för att städa igår kändes den ovanligt tung.
Jag kunde inte fatta vad som var så tungt, men tömde ur prylarna jag
har i den för att kolla. Det hade varit smartare att titta efter först,
för det som kändes tungt var vatten. Hinken har alltså stått i
städskåpet halv med vatten sedan förra helgen. Det som förundrar mig
mest är hur jag dels har lyckats glömma att tömma den över huvud taget,
och dels lagt tillbaka, vattenskrapa, skurborste, svamp och trasor utan
att märka att dom hamnade i vatten. Att jag nu råkade hälla en liter av
det över mitt kök tog jag faktiskt riktigt vuxet. Jag varken grät eller
skrek, utan torkade bara upp alltihop lugnt och stilla.
Idag har jag i vanlig ordning konstaterat hur liten världen är, när det gäller mina Facebookvänner. En fyller 32 idag, en 52 och en 62. Bland 159 personer är alltså tre stycken födda på samma dag med jämna tioårsintervaller. Annars brukar det mest spännande vara hur alla känner varann till höger och vänster.
Idag har jag i vanlig ordning konstaterat hur liten världen är, när det gäller mina Facebookvänner. En fyller 32 idag, en 52 och en 62. Bland 159 personer är alltså tre stycken födda på samma dag med jämna tioårsintervaller. Annars brukar det mest spännande vara hur alla känner varann till höger och vänster.
lördag 1 oktober 2016
Cykla.
Det största problemet med att cykla till
affären på morgonen den här årstiden är att det är mörkt hyfsat länge.
Det blir väl lite ljusare ett tag när vi ställer tillbaka klockan, men
ganska snart är det fortfarande skumt när Kvantum öppnar vid sju.
Cykellyse klarar jag mig helst utan, men jag vill gärna ha lyset på, när
jag cyklar när det är mörkt. Det skulle inte förvåna mig om det trots
allt finns skrivkunniga poliser i Nybro, och träffar man på någon av dom
lär det bli dyrt att cykla utan. Skulle jag bli överkörd av en bil,
vill jag åtminstone att den som kör blir av med körkortet. Hen ska inte
kunna skylla på att hen inte såg mig. Det värsta såhär på hösten är
annars blåsten. Höststormarna är inte nådiga att cykla i. Som tur är
blåser det oftast så att jag har motvind till affären. Annars skulle jag
nog aldrig ta mig hem igen. När jag kom till förpackningsåtervinningen
igår kändes det som om det var halt. Det var ingenting jag var beredd på
när det var femton grader varmt, så det var tur att jag inte upptäckte
det genom att slå dit. Det hade känts märkligt att bryta något i en
halkolycka i slutet av september. När jag skulle cykla därifrån fick jag
inte fäste på cykelpedalerna heller, så jag antar att det måste ha
varit olja eller något på marken, som jag fick under skorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)