Jag dricker alltid mjölk till maten. Halva mättnadskänslan för mig
kommer sig av det där mjölkglaset efteråt. Jag kör med minimjölk,
eftersom jag tycker den är godast. Lättmjölk smakar bara vatten och dom
andra sorterna bara fett. Annars kan det säkert se lite dubbelt ut, när
jag handlar minimjölk tillsammans med en massa onyttigheter. På brödet
har jag till exempel Bregott, och det är väl knappast någon lättvariant.
När minimjölken saknades helt i kyldisken på Kvantum idag fick jag lite
lätt panik. Det var inte tomt där den brukar stå, som om den vore
tillfälligt slut, utan den var ersatt med någonting helt annat. Det
händer att dom slutar sälja sånt som jag gillar. Drickchokladen är till
exempel ersatt med Chai Latte i hyllan, så den räknar jag med att få fortsätta köpa på nätet.
Ibland försvinner till och med Icas egna produkter. Eftersom jag hade
varit på posten, som inte öppnar förrän vid åtta, på vägen till affären i
morse, fanns det i alla fall personal på plats att fråga. Det visade
sig att dom hade möblerat om. Från början köpte dom in minimjölken i
samma stora vagnar som all annan mjölk. Eftersom åtgången inte var lika
stor på den blev det väldigt kort datum ibland. Jag, som bara handlar en
gång i veckan, tyckte därför att det var toppen när dom började köpa
den i mindre backar. Dom har stått på varandra där vagnen stod tidigare.
Då har många tagit ur den nedersta backen, för att få längsta möjliga
hållbarhet. Nu hade dom flyttat upp minimjölken på en hylla.
fredag 31 mars 2017
torsdag 30 mars 2017
Datormus.
Fördelen
med att alltid köpa samma märke av saker och ting är att tillbehören
passar även om man köper nytt. För mig gäller det framför allt när jag
köper datormus. Jag håller mig till Logitech, eftersom dom gör en större
variant, som jag tycker ligger bättre i handen. Laddningssladden jag
använder fick jag med den förrförra musen jag köpte eller något
liknande. Det märkliga är att den är betydligt enklare att få in i musen
jag har nu än i den jag fick den till från början. Något annat jag
uppskattar med den är att jag kan se på datorskärmen hur batteriet i
musen mår. Dom jag har haft tidigare har jag fått stänga av och sätta på
igen, för att se hur många lysdioder som tändes.
onsdag 29 mars 2017
Musikdatorn.
Min laptop,
som jag använder att spela musik från, var plötsligt helt blank
häromdagen. Ja, skärmen alltså. Jag har trixat med struliga datorer i
många år, så jag fick igång den till slut, men något verkade ha hänt med
skärmsläckaren. Jag har den inställd så att den går så länge jag spelar
från datorn. Vanans makt är stor, så nu kändes den svarta skärmen lite
trist. Jag antog att någon inställning hade ändrat sig själv, så att
skärmsläckaren slog ifrån efter en viss tid. Jag hade inte tid att
fippla med det i veckan, och när det blev helg fungerade den plötsligt
som jag ville igen. Jag tycker det är extremt trevligt med prylar som
lagar sig själva.
tisdag 28 mars 2017
Lurendrejeri.
Ibland känner jag mig överdrivet försiktig som inte ens svarar i telefonen, om det ringer från ett nummer jag inte känner igen. Fast efter ett inlägg jag läste häromdagen på Facebook, undrar jag om det inte rentav är lugnast så. Efter att ha svarat ja på att hon var hon, att hon kunde svara på ett par frågor och att hon använde rakhyvlar, sa plötsligt mannen i andra änden till den här kvinnan att "Ok, då skickar vi strumpor, rakhyvlar och en månadsförbrukning Omega 3 samt en faktura på 180 kronor till dig." Hon var inte intresserad, men han hävdade att hon hade sagt ja. Det hade hon förvisso på att par andra frågor, och att det går att klippa och klistra i inspelningen för att bevisa det är jag övertygad om. Jag är inte lika hundra på att dom som hävdar att det kostar pengar så fort man svarar på vissa nummer har rätt, men nog verkar det lugnast att inte svara alls.
måndag 27 mars 2017
Farligt?
Jag har
köpt ColdZyme Munspray vid något tillfälle. Allt är ju värt att prova,
när man känner att man börjar bli förkyld. Fast när jag blev det senast
hade jag inte en tanke på den där sprayen. Jag kom inte ihåg den förrän
jag fick reklam från Apotea om den. Echinaforce har jag haft hemma
betydligt längre, men jag kom inte ihåg den heller, när det blev
aktuellt.
Nu har jag skummat igenom dom senaste nyheterna på Facebook, och konstaterat att jag snart inte vågar promenera till och från jobbet längre. Förutom dom vanliga notiserna om sjuka män som attackerar kvinnor och barn, så tog polisen en rattfyllerist i Nybro vid halv sju i morse. Att bli överkörd av någon som kör bil på fyllan är väl inte det jag har oroat mig mest för tidiga måndagsmorgnar. Att jag skriver "dom vanliga" om övergreppen känns mest tragiskt. Jag är inte utomhus mer än nödvändigt numera. Är det någon som undrar varför?
Nu har jag skummat igenom dom senaste nyheterna på Facebook, och konstaterat att jag snart inte vågar promenera till och från jobbet längre. Förutom dom vanliga notiserna om sjuka män som attackerar kvinnor och barn, så tog polisen en rattfyllerist i Nybro vid halv sju i morse. Att bli överkörd av någon som kör bil på fyllan är väl inte det jag har oroat mig mest för tidiga måndagsmorgnar. Att jag skriver "dom vanliga" om övergreppen känns mest tragiskt. Jag är inte utomhus mer än nödvändigt numera. Är det någon som undrar varför?
söndag 26 mars 2017
Värmeljus.
I mitt vardagsrumsfönster har jag två små lyktor med värmeljus i. Eftersom jag har jobbat i så många år på samma arbetsplats har jag tagit till mig uttrycket "Varför göra det enkelt när man kan krångla till det?" här hemma också. Jag nöjer mig sålunda inte med att ha en sorts värmeljus hemma, utan jag köper två olika varianter. En som brinner sex timmar, som jag använder när jag är hemma hela natten, och vill att det ska lysa så länge som möjligt. Så köper jag andra med fyra timmars brinntid, som jag tar när jag inte hinner ha lyktorna tända lika länge. Sist jag skulle köpa hittade jag inte den varianten, eftersom den var flyttad en halvmeter bort från dom andra. Jag är verkligen urusel på att hitta saker som inte står där jag är van. Samma sak när förpackningarna ändras. Jag vet knappt vad det jag ska köpa heter, bara hur det ser ut.
lördag 25 mars 2017
Sommartid.
Vitsen med sommartid har jag aldrig
förstått. Speciellt inte som den tar sin början flera månader före
själva sommaren. I min värld är det inte ens vår så länge det är
nattfrost. Sedan får dagarna vara hur soliga och varma dom vill. När jag
måste ge mig ut på kvällen är det några få plusgrader och blåser
dessutom svinkallt. I det läget byter jag inte till fleecejacka, hur
trött jag än är på den tjocka, otympliga täckjackan. Frysa kan jag göra
så det räcker här hemma. Elementen är nästan kalla, eftersom det är
varmt ute på dagarna, men då jag har en oinredd vind ovanför min lägenhet, dröjer det innan det blir någon vår-
eller sommarvärme här. När det väl sker blir det desto varmare och
håller i sig desto längre. Då kan jag knappt ens ha linne på mig, så
illa far jag av värmen. Skillnaden är markant mot nu, när jag sitter här
med pikétröja, munkjacka och en tjock, stickad kofta. Jag verkar ha
blivit en perfekt blandning av mina båda föräldrar. Dom sista åren min
mamma levde hade hon en lägenhet i Kalmar, för att slippa pendla till
jobbet varje dag. Där tyckte hon att det var jätteskönt, medan pappa led
av värmen, när han var där. I huset på östra Öland, där han trivdes
bäst, tyckte mamma att det var kallt och rått. Jag lider av värmen halva
året och av kylan halva. Någon har sagt att klimatet ska vara perfekt i
södra Frankrike, så stundtals fungerar jag på att emigrera.
fredag 24 mars 2017
Tjugofjärde mars.
När jag läser gamla dagboksanteckningar
slås jag ofta av hur mycket mer jag hann förr. Tiden lär ju knappast ha
varit längre när jag var tjugo än den är nu. En förklaring kan förstås
vara att jag varken hade dator eller smartphone. I början av åttiotalet
hade jag inte ens tv. Den tjugofjärde mars 1982 vattnade jag
krukväxterna hos en kille som var iväg på jobb. Då passade jag på att se
en pjäs på hans tv. Tre år senare var jag på biomatiné och såg "Lady
och Lufsen". Jag trodde annars bara att jag hade sett snutten som visas
på tv på julafton, innan jag såg hela filmen för något år sedan. Det var
tydligen inte så konstigt att jag kände igen slutet. 1988 bodde jag i
Oskarshamn, och hade damen på bilden på besök denna kväll. Vi åt
räkmackor och drack vin. Telefonen som satt på väggen var betydligt
enklare att svara i än den jag har nu. Nackdelen var förstås att man
missade dom samtal som kom när man inte var hemma. På åttiotalet tror
jag inte ens att jag hade nummerpresentatör, så jag kunde se om någon
hade ringt. Året därpå hade min mamma gått bort, och den tjugofjärde
mars hade vi bouppteckning efter henne. Ännu ett år senare var jag och
en väninna och lyssnade på Björn Afzelius. Jag tror jag har en skiva som
han har signerat någonstans i mina gömmor. 1995 gjorde jag också något
den tjugofjärde mars som jag varken har gjort förr eller senare. Jag
jobbade nattskift, och den här morgonen bjöd jag med mig själv hem till
en arbetskamrat, som bodde i Kalmar, på frukost. När butikerna öppnade
var jag på stan och shoppade.
torsdag 23 mars 2017
Jag och min smartphone.
I morse väntade jag hemma till halv åtta,
eftersom jag skulle ringa till ett ställe som öppnade då. Jag kunde väl i
och för sig ha tagit det när jag kom hem igen, men jag är så svårt
allergisk mot telefoner, att jag vill ha sånt avklarat så fort som
möjligt. Speciellt när man inte kan ringa direkt, utan måste vänta på
att dom ska ringa upp. Att vänta på att telefonen ska ringa är bland det
absolut värsta jag vet. Första problemet var att jag hade glömt hur man
fick fram knappsatsen under pågående samtal, så jag kunde knappa in
mina uppgifter. Sedan har jag stundtals problem med att svara i
telefonen, och fipplar bort samtalet istället. Vad hade hänt om det hade
blivit så i det här läget? Hade jag fått börja om från början, och
vänta en halvtimme till på att dom skulle ringa upp? Nu gick det i alla
fall bra till slut. Dagens cykeltur gick runt halva Nybro. Först med en
massa sopor till förpackningsåtervinningen. Jag fattar verkligen inte
hur det kan bli så mycket tomma förpackningar efter en enda människa. Så
hade veckans paket hamnat ett på Gulf, ett på Circle K och två på
Willys. Till slut veckohandlade jag. Då var det en fördel att jag var
ute lite senare än vanligt, för jag hittade ingenting av det jag skulle
ha. Klockan sju på morgonen brukar det inte finnas så mycket personal på
plats att fråga. Nu anlitade jag ett helt gäng för att hitta rätt sorts
värmeljus, färdig ostsås, äggen som man fick som gåva på Ica-kortet och
rätt sorts pasta.
onsdag 22 mars 2017
Barnnamn.
Filmen "Änglarnas stad" fick jag ögonen på av en ren slump. Någon hade gjort en film på Youtube med klipp ur den filmen till en jättefin låt. Den såg ut att vara helt i min smak. Jag hittade den på Tradera, och hade tur så ingen bjöd emot mig, utan jag fick den billigt. Den var till och med bättre än jag hade vågat hoppas.
Mitt
största problem med alla nya namn på jobbet numera är att det är
barnnamn för mig. Isak, Simon, Hanna och Daniel hette mina kompisars
barn, fast dom nu är så stora så dom har börjat jobba. Jag försökte
googla fram vilka namn som var populärast för tjugo år sedan. Jag ger
mig sjutton på att dom flesta av mina nya arbetskamrater finns med där.
Istället hittade jag en topplista över antalet namnbärare i Sverige. På
femte plats för kvinnonamn, mansnamn respektive efternamn kom Eva, Johan
och Eriksson. Det är jag och min brorson.
tisdag 21 mars 2017
Bokhandeln.
Ännu ett
bevis för att jag lever i det förgångna är att jag brukar skriva Bokia
om bokhandeln här i Nybro. Av någon anledning googlade jag på namnet,
och då visade det sig att Bokia försvann för flera år sedan. Då slogs
det ihop med Akademibokhandeln och Bokiabutikerna bytte namn till
Akademibokhandeln. Om Bohmans numera är en Akademibokhandel eller inte
lyckas jag inte läsa mig till av hemsidan. Å andra sidan spelar det väl
mindre roll om dom tillhör någon kedja och i så fall vilken, så länge vi
bara har en enda bokhandel i lilla Nybro.
måndag 20 mars 2017
Babyboom.
Precis som i kungafamiljen hände allting på en gång, när det började
komma barnbarn här. Egentligen är det förstås mina bröders barnbarn, men
jag är inte känslig så. Nu har det fötts två små flickor under det
senaste halvåret. Båda är söndagsbarn. I slutet av oktober hade min
äldste bror skickat ett mess efter att jag hade hunnit iväg till jobbet.
Jag börjar ju tidigare på söndagarna. Då hade lilla Alice kommit till
världen i England. Igår fyllde hennes morfar år, och i fortsättningen
får han dela födelsedag med Mira. Hon föddes nämligen i Jönköping igår,
och är barnbarn till min andra bror. Vår farmor hette Vira, så Miras
namn är lätt både att älska och att komma ihåg. Jag börjar till och med
förstå dom äldre människor som önskar att få leva och se barnbarnen växa
upp. Lite spännande är det allt, även om det mest kommer att bli via
mailade kort och filmer, eftersom jag inte direkt bor granne med någon
av dom nya världsmedborgarna.
söndag 19 mars 2017
Spelkväll.
Vi är flera
i släkten som fyller år i mars, så på senare år har vi försökt samordna
firandet lite. Det innebar att jag aldrig träffade brorsonen och hans
sambo i samband med min födelsedag för en dryg vecka sedan, så innan den
här helgen hörde dom av sig eftersom dom hade en present till mig. Vi
bestämde raskt att ha spelkväll som igår. Dom hade mat, snacks och
groggvirke med sig när dom kom, så det krävdes inga stora förberedelser
från min sida. Att det finns en pizzeria precis där dom bor tänkte jag
inte ens på, eftersom jag själv aldrig har handlat där. Då traskar jag
ändå förbi den när jag går till jobbet, även om det bara är på
söndagskvällarna, när jag börjar tidigare, om dom inte har hunnit
stänga. Lite dåligt samvete har jag alltså, eftersom jag känner att det
nog var jag som nämnde en av pizzeriorna nere i centrum. God mat var det
i alla fall. Presenten var spelet på bilden. Frågorna i det skulle
avgöra hur pass svensk man var. Jag har alltid inbillat mig att jag var
riktigt typiskt svensk, men jag kom sist. Vi spelade ett annat frågespel
och lite Uno, innan jag övertalade ungdomarna att prova poängpoker. Jag
hade mest bara hört namnet innan, men när jag googlade reglerna visade
det sig att det var ett spel som var som gjort för mig. Jag insåg också
att sällskapsspel har mycket gemensamt med sex, så tillvida att det blir
roligare om man tycker om samma saker. Jag är tveksam till om mina
gäster uppskattade kortspelet lika mycket som jag gjorde.
lördag 18 mars 2017
Rövmuff.
Dom flesta cyklar har ganska breda sadlar numera, men dom som tillverkar rövmuffar verkar inte ha hängt med i utvecklingen. Kärt barn har många namn, så ni kanske kallar det för sadeltäcke, sadelskydd, sadelöverdrag eller något annat. Det faktum att nästan alla bilder jag får upp när jag söker på ordet rövmuff kommer från min blogg, tyder kanske på att jag är hyfsat ensam om att använda det. Hur som helst har aldrig den bredaste modellen som fanns att köpa hos min cykelhandlare räckt riktigt till min sadel, fast jag har köpt cykeln just där. Jag har slitit och dragit, så det knappt håller ihop längre, men ändå har det stundtals suttit så dåligt så jag har tappat det. Jag har kollat runt på Internet utan att hitta någon bredare variant där heller. Jag har sett vettiga varianter på ett par cyklar här i Nybro. Som väl är har jag inte träffat på ägarna. Annars hade jag säkert varit pinsam och hoppat på dom och frågat var dom var inköpta. När jag nu ändå skickade efter spännband från Clas Ohlson passade jag på att klicka hem en rövmuff också. Det är inte lätt att se hur eller ens om det kommer att fungera förrän man får prova, men den var faktiskt över förväntan. Formen passade min sadel bättre än den gamla, och den var mer elastisk och lättare att trä på. Tyvärr hittade jag recensioner på den också nu i efterhand. Resåren är tydligen väldigt dålig, och utan den sitter ju inte överdraget kvar på sadeln. Vi får väl se hur länge min håller. Kartongen från Clas Ohlson var för övrigt tillverkad av Smurfit Kappa, så jag misstänker att den kan ha kommit till här i Nybro och bara varit i Insjön och vänt.
fredag 17 mars 2017
Spännband.
Jag tycker det är lätt att fortsätta som
man alltid har gjort av gammal vana, även om det inte alltid är det mest
praktiska sättet att göra saker och ting på. Jag har till exempel så
länge jag kan minnas haft ett spännband att hålla fast större lådor på
pakethållaren på cykeln med. Problemet var bara att det egentligen var
för kort. Det skulle gå som ett kryss, men till stora paket fick jag dra
ut det till ett långt band för att få det att räcka, och då satt det
inte lika stadigt. Dom lådor som det räckte runt som det skulle vara
gick att klämma fast med själva pakethållaren, så till dom behövde jag
inget band. Nu kom jag till slut på den smarta idén att söka efter
längre spännband på nätet. Jag hittade dom ultimata på Clas Ohlson, även
om dom kallades bagagestroppar där. Tur att Google är en smart sökmotor,
som fattar vad man menar även om man inte söker på exakt rätt ord. Man
fick fem stycken i en förpackning, och dom fanns i olika längder. Dom
längsta var en meter, vilket var exakt vad jag var ute efter. Nu när jag
besökte sidan för att hämta en bild att visa vad jag menar med hittade
jag en recension från en nöjd kund. Hon hette också Eva, men den var
skriven för ett par år sedan. Jag har visserligen inte hunnit testa dom
ännu, men jag hoppas och tror att nästa stora låda som ska hem kommer
att sitta stadigt på pakethållaren.
torsdag 16 mars 2017
Förvirrad.
Eftersom jag inte alls trivs med att
använda glasögon, och ser hyfsat på långt håll utan, bär jag dom med mig
i ryggsäcken till jobbet. Igår kväll gjorde jag som vanligt när jag kom
dit, och när jag var klar för att gå ner till avdelningen stoppade jag
ner glasögonfodralet i ryggsäcken. Inte förrän den hängde på ryggen
insåg jag att glasögonen låg kvar i fodralet. Jag har anpassat mig efter
den tilltagande förvirringen, och går alltid igenom i huvudet så jag har
allt. Annars hade jag förmodligen inte upptäckt att dom saknades förrän
jag skulle börja jobba, och då mest för att det blir enklare än vanligt
med hörselskydden, om man inte har glasögon under. I morse gick jag in
på posten ett ärende på vägen till Kvantum. I händerna hade jag
packväskorna fulla av returburkar och petflaskor. Inte förrän på vägen
ut slog det mig att Willys också hade automater att lämna sånt i, så jag
kanske inte hade behövt bära dom med mig till Kvantum. Att man aldrig
har en aning om hur paket man ska hämta ser ut tycker jag är intressant.
Idag hade jag väntat mig ett litet från Clas Ohlson och ett något
större från Apotea. Istället var det precis tvärtom. Hos Apotea hade
någon anställd, som jag gissar brukar spela tetris, lyckats med
bedriften att få ner nio olika varor i en minimal låda. Det var extremt
snyggt pusslat. För övrigt var det första morgonen i år som jag har
vågat mig ut utan min absolut varmaste jacka. På hemvägen, när jag både
hade medvind och solen i ansiktet, kändes det verkligen som om våren
vore här.
onsdag 15 mars 2017
Telefonen.
Min telefon
lever sitt eget liv, fast ingen tror mig när jag berättar det. Jag har
sällan Internet påslaget, eftersom jag vill slippa reklamen när jag
spelar på den. När jag väl använder nätet brukar jag slå på mobildata,
eftersom jag har haft minst strul med det. Ändå händer det att ikonen
för wifi är tänd utan att jag har gjort något. Hur det var med samtalen
jag missade medan jag sov häromdagen vågar jag inte svära på. Jag såg i
alla fall ingen markering om missade samtal på displayen, så ett bra
tag efteråt var jag rädd att missa någonting. Inne i telefonen var det
dessutom så märkligt så ett av samtalen stod som missat, och två som
inkommande, fast jag hade sovit över allihop. Jag kollar alltid numren i
efterhand, och när det hade ringt från Nordea tre dagar i rad blev jag
orolig att det var något viktigt. Till slut gav hon i alla fall upp och
lämnade ett meddelande på svararen. Hon ville boka en tid med min
personliga bankman, men henne slutade jag träffa när kontoret slog igen i
Nybro. Jag åker inte till Kalmar för något sånt. Speciellt inte som det
gällde pensionen. Den diskuterade jag nyligen med en man som var inne
på jobbet och informerade. Om jag förstod honom rätt lär jag inte ha råd
att gå i pension under min livstid.
tisdag 14 mars 2017
Webbläsare.
Jag har
länge använt fyra olika webbläsare, även om jag inte surfar på Internet
med Netscape. Där är det composern jag använder, när jag ändrar på min
startsida. På nätet använder jag Google Chrome när det ska gå snabbt,
Mozilla Firefox för att jag trivs bäst med den och Internet Explorer för
sånt som inte fungerar i någon annan läsare. Så började flashen krångla
för mig. Min favoritsida för spel ser inte ut som den ska i Chrome, och
även på andra sidor tvekar flashen lite. Det var då jag blev sugen på
att prova något nytt, och insåg att det fanns en webbläsare som jag
aldrig hade testat. Varför jag knappt ens hade hört talas om Opera vet
jag inte, men den är helt underbar. Den är som en lyckad korsning mellan
Firefox och Chrome, där allt både fungerar och går fort. Mitt enda
problem var att jag ville ha min egen startsida. Det gick att ändra så
den öppnades när jag startade webbläsaren, men när jag tryckte på
knappen för startsidan eller öppnade en ny flik, kom Operas egen
startsida upp. Jag läste också om den att dom nog ville ha det så,
eftersom det inte fanns något alternativ för att skriva in en egen
adress. Nu hade den recensionen några år på nacken. Sedan dess hade
någon fixat ett tillägg som fixade exakt det jag ville. Så nu ser Opera
ut som mina andra webbläsare, och den är på god väg att bli min nya
favorit. Såhär i efterhand har jag hittat Vivaldi, som tydligen ska vara
ännu bättre. Skönt att veta att det finns alternativ, när allting inte
vill som jag vill.
måndag 13 mars 2017
Duschmatta.
Det är lite
oklart om en halkmatta i duschen ska ses som ett ålderstecken eller en
följd av att jag har börjat använda duschcreme. Det blir så slirigt på
golvet i duschen att jag inte kan stå på ett ben och tvätta en fot i
taget, utan att riskera att halka omkull och slå mig rejält. Det vore ju
riktigt tragiskt att slå ihjäl sig bara för att man vill hålla sig ren.
Alternativen var att sluta tvätta fötterna helt eller att skaffa en
plastpall att sitta på i duschen. En av morfars sista flickvänner hade
en sån. Det är nästan trettio år sedan hon dog, men jag undrar än idag
hur man bär sig åt för att duscha sittande. Jag hittade en matta i en
katalog jag skulle beställa prylar ur, men där var den restnoterad. På
Kvantum var den på den vänstra bilden den enda som fanns. Det stör mig
att den är så svart och att den saknar hål på mitten. Jag vill ha
symmetri, så precis där vill jag lägga den över avloppsbrunnen. Istället
fick jag lägga den vid sidan om, för att vattnet skulle rinna ner över
huvud taget. Plastig kändes den också. Att åka runt och titta i dom
butiker i Nybro där det kan tänkas finnas sånt här, känns inte speciellt
lockande för mig som inte har bil. Istället fick det bli en
shoppingrunda på nätet, där jag hittade mattan till höger. Den rinner
vattnet rakt igenom istället för att smattra mot. Jag funderade på om
jag skulle ha köpt en svart istället, men nu när den är på plats inser
jag att den här passar bättre ihop med allting annat som är vitt i mitt
badrum.
söndag 12 mars 2017
Näsdukar.
Eftersom
jag oftast har lite småont i halsen och problem med slemhinnorna, har
jag alltid halstabletter och pappersnäsdukar hemma. Näsdukar försöker
jag ha extra gott om, eftersom jag vet hur fort dom går åt om man skulle
bli förkyld på riktigt. När dom nu började sina efter några dagars
intensivt snytande kom jag att tänka på Kleenex-servetterna jag använder
till ansiktet. Hushållspapper river ju sönder näsan på nolltid, men dom
här ska till och med vara ultramjuka. Inte förrän jag kom ut i
badrummet och såg asken där slog det mig att det är ett par månader
sedan jag bytte rengöring till ansiktet. Numera använder jag inga
servetter, men dom har stått kvar utan att jag ens har noterat det.
Snacka om att bli hemmablind. Nu har dom tagit upp en tredjedel av mitt
dyrbara hyllutrymme alldeles i onödan. Det är en liten trähylla som
någon som har bott här tidigare har satt upp under badrumsskåpet. I
skåpet skulle jag aldrig få plats med allt, så efter renoveringen såg
jag till att få hyllan uppsatt igen. Jag har bott här i 27 år, så den
skulle inte må dåligt av lite målarfärg, men jag är på tok för lat och
för ohändig för att ta tag i det. Hur par får plats med bådas prylar i
ett badrum övergår mitt förstånd. Den ultimata kärleksgåvan från min
sambo på sjuttiotalet var när han byggde ut huset vi bodde i för att få
plats med ett extra badrum. Mest var det för att jag ville ha badkar,
ett beroende som jag kom över när vi slängde ut badkaret här för 25 år
sedan. Jag tror ändå att det kan ha varit något positivt när hans
föräldrar bodde dom sista åren av sina liv i det huset. Dom var gamla
och det första badrummet låg en trappa upp.
lördag 11 mars 2017
Elfte mars.
Kortet nedan är taget för exakt fyrtio år sedan i Norra Möckleby bygdegård. Det var någon typ av fest, och det lokala bandet Stennes spelade. Fast det var ute på bondvischan blev jag bestulen på plånbok, mascara och blixtar till kameran. Killen uppe på scenen var huvudanledningen till mitt besök, och honom pratade jag med efteråt medan jag diskade. Jag hade fått skjuts dit, så jag promenerade hem. Jag besökte faktiskt bygdegården på samma datum året innan. Då hade Centerns ungdomsförbund möte där, och jag och en klasskompis var där en stund. Det var bland annat tipsrunda. Kompisen vann en chokladkaka, men den glömde hon när vi gick därifrån. Vi cyklade hem till mig och såg Ingemar Stenmark på tv. Den elfte mars 1978 umgicks jag med samma klasskompis, men då var vi och en tjej till i Kalmar. Vi var på pizzeria Paris. Dom andra båda åt pizza, men jag drack bara lite vin. Anledningen till att jag inte åt minns jag inte såhär långt efteråt. Vi var hur som helst på Sandra och dansade sedan. Året därpå var det här datumet en söndag, och jag var hyfsat bakfull. Vi var ett helt gäng som hade festat på Ronneby Brunn, och bott där över natten. En av killarna pluggade nere i Skåne, så på söndagen körde vi till Karlskrona och käkade lunch, så att han kunde följa med. Den sjunde mars 1983 gick min farfar bort, så den elfte var jag tillbaka i Norra Möckleby. Då på begravning i kyrkan.
fredag 10 mars 2017
Postnord.
Det är för väl att dom flesta företagen skickar sina varor med DHL eller
Schenker, för Postnords pakethantering är och förblir ett mysterium för
mig. I måndags fick jag meddelande från avsändaren av ett paket jag
väntade på att det var på väg. Tyvärr hörde jag inget mer innan jag
cyklade till centrum i onsdags morse. Fast på eftermiddagen kom en
paketlapp, som bekräftade att försändelsen hade kommit redan på
tisdagen. Märkligt att företaget jag handlade från kunde meddela mig
direkt, medan Postnord tydligen inte hade någon annan uppgift än
postadressen. Med ett paket från ett annat ställe blev det ännu
struligare. När jag gjorde beställningen stod det att det skulle
levereras till Willys, där postkontoret ligger numera. I Postnords
beställning var det plötsligt hemleverans. Det är definitivt ingenting
jag skulle boka, eftersom jag sover på dagarna. Frakten var dessutom
gratis, och då tycker jag att dom borde välja det billigaste
alternativet, vilket jag har svårt att tro att hemleverans är. Postnord
hade återigen lyckats med bedriften att ha olika information på olika
ställen på sin webbsida. På ett ställe stod det att "Paketet levereras
till dörren. Om ingen är där för att ta emot paketet, kommer det att
levereras till ett ombud där det kan hämtas." På ett annat att det inte
gick att hämta. Svaret jag fick på ett mail var att jag i så fall fick
hämta det i Kalmar. Jag hade sett att man kunde markera att dom fick
lämna det utanför, om jag inte var hemma. Då skulle jag åtminstone
slippa rusa upp ur sängen när dörrklockan väckte mig, och kunna gå ut
och hämta det efteråt i lugn och ro. Det var olika där också, för det
kommandot saknades i datorn, men när jag öppnade sidan i mobilen igen
hittade jag det. Jag har inte hört ett ljud här i eftermiddag, men
paketet stod utanför dörren när jag steg upp. Oklart om människan aldrig
ringde på, eller jag sov extremt hårt precis då.
torsdag 9 mars 2017
Förkyld.
Nu har till
slut alla förkylda människor lyckats smitta mig också. Jag tycker det
känns tveksamt när folk jobbar fast dom är genomförkylda även på min
arbetsplats. Igår träffade jag en i personalen på Kvantum, som var
förkyld. Att hon gick och plockade bland varorna vi ska handla tyckte
jag var riktigt obehagligt. Inte undra på att alla smittar varandra. Man
får vara glad så länge det bara är en vanlig förkylning. Bland
människor som ligger med lite olika personer är det väl helt andra
sjukdomar som går runt, runt. Ikväll är ändå planen att göra likadant
själv. Ja, inte ligga alltså, även om det hade varit roligare, utan att
gå till jobbet fast jag är förkyld. Vi ska jobba övertid, och eftersom
alla vet vad jag tycker om det känns det lite tveksamt att stanna hemma.
I värsta fall får jag väl ge upp och gå hem tidigare än planerat. Att
jag är disträ är förhoppningsvis ingenting som smittar. Jag laddade nyss
diskmaskinen, hällde i diskmedel, satte på vattnet och kopplade in
avloppsslangen. Jag stod i badrummet när jag insåg hur tyst det var. Jag
hade glömt att sätta på maskinen.
onsdag 8 mars 2017
Bröd & pasta.
Jag börjar
undra om det är så att allt vitt bröd numera kallas rostbröd. Även om
jag alltid har färskt bröd i frysen, som jag rostar, så inbillar jag mig
att tanken från början var att man rostade brödet för att det började
bli gammalt och torrt. Därför låter det inte lika fräscht och nybakat i
mina öron. Det enda undantaget i min butik verkar vara jättefranska, och
på den är skivorna verkligen jättelika. Något annat jag funderade på
var pasta. Under halva mitt liv visste jag bara att det fanns vanlig
spagetti, men numera verkar det finnas hur många varianter som helst.
Min fråga är då om det är samma pasta, som man bara har gjort i olika
former, och i så fall varför. Jag lyckades för övrigt pricka in veckans
cykeltur till frissan och Kvantum exakt den morgon då gatorna var som
halast och jävligast att cykla på. Under dagen har det varit plusgrader,
och börjat smälta av igen, och framöver ska det bli varmare, om jag har
förstått saken rätt.
tisdag 7 mars 2017
Smartfånen.
Jag har ju sett att dom flesta med smarta telefoner har mängder av appar på startskärmen. Min pensionärsvariant ser ut som på bilden. Man har bara plats för genvägar till fyra stycken. Vill man komma till resten får man trycka "visa" och sedan scrolla ner till "mina applikationer". Åtminstone var det så jag alltid hade gjort. Nu sökte jag efter något helt annat i bruksanvisningen till telefonen, när jag råkade läsa att man bara behöver svepa över skärmen för att komma till apparna. Det är ju aningen smidigare. Det var något liknande med Internet. Jag har det oftast avstängt, för att slippa en massa reklam när jag spelar på telefonen. När jag skulle använda Instagram, Swish eller mobilt bank-id gav jag mig in bland inställningarna för att dra igång det. Tills jag insåg att samma knapp finns i en rullgardinsmeny på startskärmen. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att lära mig den där telefonen helt. Tur att jag inte köpte något mer avancerat i alla fall.
måndag 6 mars 2017
Vinter.
Redan när jag kom till jobbet igår hade en arbetskamrat råkat komma åt
en säkerhetslina och lösa ut nödstoppet. Eftersom man sällan eller
aldrig använder det, lyckades vi inte återställa. En kille kom och
visade oss en knapp vid själva linan, men det gick fortfarande inte att
återställa. När elektrikern kom gick plötsligt allting igång, fast han
påstod att han inte gjorde någonting. Med andra ord vet vi fortfarande
inte vad vi ska göra, om det händer igen. För några år sedan byggde man
om ett gäng toaletter på vårt våningsplan till två större. Jag tror att
största anledningen till att dom känns fräschare än dom andra är just
storleken. Det blir inte lika dålig lukt som i ett minimalt utrymme. Dom
nya toaletterna har automatisk belysning, och inatt var det tydligen
elfel där också. Det var kolsvart på båda, så man fick nöja sig med dom
gamla toaletterna en trappa upp. Det är bara att hoppas att någon har
sagt till under dagen, så kanske det är fixat tills jag ska börja jobba
ikväll. I mitt omklädningsrum finns två såna toaletter, och på den ena
har lyset varit paj i evigheter. Så länge ingen säger till upptäcker
inte elkillarna det i ett omklädningsrum för damer. Om jag inte minns
helt fel så var gårdagen tredje söndagen i rad som det snöade. I morse
var det i alla fall skottat föredömligt tidigt. Så länge det inte är
några minusgrader att tala om blir gatorna rena och fina direkt på det
viset. Det är bara att hålla tummarna för att det inte kommer mer snö
och blir kallare.
söndag 5 mars 2017
Stavning.
Svenska var mitt bästa ämne när jag gick i
skolan. Jag tror fortfarande att jag är hyfsad på rättstavning. Med
datorn är det ju dessutom så vist ordnat så den säger till om man råkar
stava fel. Oftast beror det på att jag hr missat någon tangent, eller
att jag har använt ett ord som programmet inte har i sin ordlista.
Sofistikierad såg däremot helt korrekt ut, när Firefox markerade det. En
kontroll gav vid handen att det inte alls heter så. Det heter
sofistikerad. Fatta att jag har lyckats läsa det fel i nästan ett helt
liv. Jag får väl skylla på att det inte är världens vanligaste ord. Hur
jag däremot ska kunna lära om ett ord fullständigt efter alla år är ett
mysterium. Det kommer att kännas lika fel som när jag måste stava mitt
efternamn med K. Jag har stavat det Ericsson i hela mitt liv, så Eva
Eriksson är definitivt inte jag. Ändå är det så jag heter enligt
folkbokföringen, så man kan undra varför mina föräldrar lärde mig att
skriva något annat. Jag har till och med ansökt om att få byta till rätt
stavning, men blev nekad. Jag hade ingen anknytning till det namn jag
har använt hela livet. Det bär mig emot när jag ibland måste stava
likadant som på kontokortet för att det ska fungera. Det känns lika
avigt som att skriva sofistikerad istället för sofistikierad.
lördag 4 mars 2017
Bildsök.
Jag är vansinnigt lättroad. Varje gång
jag sätter min telefon på laddning flyger det iväg en animerad raket på
skärmen, och den får mig alltid att le. Det stod någonting under den,
men det dröjde ett tag innan jag kom ihåg att ta på mig glasögonen
innan, så jag kunde läsa texten. Det var någon reklam för hur man ökade
laddningshastigheten. Är det någon som tror att jag kommer att ta tag i
det, för att sedan aldrig få se raketen mera?
Att göra bildsök för att illustrera mina blogginlägg kan bli riktigt intressant. Först att komma på vilka sökord man ska använda. När min chef hade haft information nyligen sökte jag på "tecknad bild direktör". Det andra är vad man kan få upp för bilder på en sån sökning. Jag fick bland annat upp en på Leif GW Persson och en på Roger Rabbit. Ingen av dom påminner speciellt mycket om en direktör, och GW är inte ens tecknad.
Att göra bildsök för att illustrera mina blogginlägg kan bli riktigt intressant. Först att komma på vilka sökord man ska använda. När min chef hade haft information nyligen sökte jag på "tecknad bild direktör". Det andra är vad man kan få upp för bilder på en sån sökning. Jag fick bland annat upp en på Leif GW Persson och en på Roger Rabbit. Ingen av dom påminner speciellt mycket om en direktör, och GW är inte ens tecknad.
fredag 3 mars 2017
Plastback.
När dom
renoverade här för tjugofyra år sedan bytte dom hela köksinredningen.
Tyvärr gällde inte samma sak garderoberna. Dom är från en tid när man av
någon anledning kände att det skulle vara mycket luft mellan
hyllplanen. Jag har en enda garderob med just hyllor, och mellan dom är
det 45 centimeter. Jag hade haft mer nytta av dubbelt så många hyllplan
med hälften så långt emellan. Till slut gick jag upp på vinden för att
se om jag hade någon plastback över, som kunde göra ett av dom där
utrymmena mera användbart. Den ultimata lådan var en av dom jag hade
plockat ur det nya frysskåpet, för där blev det istället smidigare utan
låda. Man får hoppas att dom som ska röja upp efter mig en dag förstår att
lådan i garderoben egentligen hör hemma i frysskåpet.
torsdag 2 mars 2017
Livet.
När jag plockade ihop plast till återvinning igår kunde jag inte fatta varför förpackningen det hade legat en baguette i inte fick plats i påsen. Den brukar gå lätt att trycka ner där, men inte förrän jag fick syn på påsen där jag hade ställt den i hallen såg jag felet. Istället för rullen med soppåsar hade jag tagit en påse från rullen till matåtervinning, och dom är mindre. När jag skulle cykla hem från jobbet i morse var det nästan ljust, fast klockan bara var strax efter sex. Det var blött ute, så jag tänkte torka av dynamon, eftersom lyset inte brukar fungera när den är fuktig. Det tog någon minut innan jag insåg att det var överkurs, när jag hade stängt av lyset. I morse var det dags för sista massagen på ett tag, eftersom min massageterapeut är gravid. Jag lär inte orka söka mig till någon annan medan hon är hemma, men jag tänkte leta upp massageapparaten. Ja, den till nacken då. Den andra använder jag betydligt oftare, så den vet jag var den finns. Idag somnade jag inte förrän precis i slutet av massagen, eftersom det gjorde så pass ont när hon höll på. Jag träffade en arbetskamrat på Kvantum efteråt, som undrade om det var mina nuvarande arbetsuppgifter jag fick ont av. Nacken fick jag godkänd som arbetsskada redan i slutet av åttiotalet, så jag känner väl mest att det gör ont att leva helt enkelt. På veckans topplista från Apotea var sex av tio produkter värktabletter, så jag verkar inte vara ensam.
onsdag 1 mars 2017
Första mars.
Idag är det 44 år sedan jag blev förälskad första gången. Jag var med
ett par kompisar och deras mammor i simhallen i Kalmar. Där har jag nog
inte varit mer än en handfull gånger i hela mitt liv. Nu är det trettio
år sedan eller så, för simhallen här i Nybro har jag aldrig besökt. Det
närmaste jag har kommit är bowlinghallen, som jag vill minnas ligger i
samma byggnad. Det är några år sedan jag var där också. Det jag minns
från barndomens besök i badhus är framför allt känslan när man hoppade
från hopptornet. Jag har alltid varit höjdrädd, men det enda man kunde
göra var att ta steget över kanten. Sedan var det bara att gilla läget.
På sjuttiotalet var det här med badhus lite känsligt, eftersom jag var
tidigt utvecklad. Ja, kroppen då. Resten har visst aldrig riktigt följt
efter. Jag glömmer aldrig hur avundsjuk jag blev på en klasskompis, som
fick sin första mens när hon var femton. Då hade jag haft det sedan jag
var elva. Det som hände vid simhallsbesöket den första mars 1973 var att kompisen och jag mötte en badvakt. I dagboken har jag skrivit gubbe (kille). Och att han var gullig på något sätt, fast han nog var
30-40 år gammal. Det där med ålder är definitivt relativt. När vi mötte
honom daskade han till mig lite lätt när ingen såg. Mer behövdes inte
för en flickunge från östra Öland, som mest bara hade träffat bönder i
sitt unga liv. "Jag tror jag är kär", lyder min kommentar. Kortet på mig är en selfie, som jag tog trettio år innan begreppet myntades.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)