Dagens cykeltur gick till Bolaget för att fylla på lite i alkoholförrådet efter helgens spelkväll. När jag kom hem igen träffade jag vaktmästaren utanför huset. Han jobbade sin första dag efter semestern. Medan han har varit ledig har jag, som vanligt på sommaren, sett unga killar som har klippt gräs och gått med blåsmaskin här utanför. Troligen har det varit fall av att man ser vad man tycker att man borde se, för nu fick jag veta att dom enda som har jobbat är städerskan och den andra vaktmästaren. Vi kom att prata om kåpan till ett av mina eluttag. Jag upptäckte nyligen att den inte är fastskruvad alls. Nu tyckte vaktis att jag kunde slänga in en felanmälan på nätet, så skulle han komma och fixa den imorgon. Han lovade ringa innan. En halvtimme senare dök han upp utan att ha ringt annat än på dörren. Han hade nämligen inte fått något telefonnummer med sin arbetsorder. Oklart om det kan ha hängt ihop med att det sitter någon ovan semestervikarie på Kuststadens kontor. Hur som helst var det skönt att slippa vänta på honom imorgon. Det var tur att jag aldrig försökte skruva fast dosan själv. Det var trasigt där innanför, så han fick byta alltihop. Uttaget sitter inmöblerat och trångt till, så det var ingen barnlek. Det måste vara kompetenta människor som jobbar som vaktmästare, eftersom dom får agera både elektriker, rörmokare, snickare och annat. För mig återstår att ställa om klockradion, som nollas helt när man stänger av strömmen.
måndag 31 juli 2017
söndag 30 juli 2017
Spelkväll.
Sex veckor försenad blev spelkvällen, som
vi hade på gång i mitten av juni, av igår. Det blev en kortvariant,
eftersom ungdomarna i vanlig ordning hade mycket annat på gång. Dom dök inte upp förrän efter nio, men när nu
hungern är den bästa kryddan, smakade pizzan desto bättre då. Den kom
från pizzerian här på området, så nu vet vi att maten därifrån är okej,
fast dom just har bytt ägare. Det har hänt att någon tidigare spelkväll
snarare har blivit natt. Att sitta här till framåt morgonkvisten var
inte aktuellt nu, eftersom mina gäster skulle köra till Blekinge tidigt i
morse. Hade vi satsat på dom enklare spelen, eller rentav något vi hade
spelat förut, hade vi nog hunnit lite mer. Nu var min tanke att vi
skulle börja med dom två mest invecklade av mina nya spel, och på "Colt
express" tog det tvärstopp direkt. När vi till slut lyckades fatta så
pass mycket att vi kunde köra en omgång vann brorsonen, eftersom han var
den ende strategen i sällskapet. "The game of life", som var nästa
spel, var inte lika tillkrånglat, och där gick det dessutom lättare att
läsa sig till detaljerna efterhand. Det var som brorsonen uttryckte
det en barnsligare variant av Monopol. Att det var han som vann det
också förstår alla av det han skrev på min whiteboard efteråt. Spelet om
att vara mest svensk ("Lingon, lådvin och långkalsonger") spelade vi
för flera månader sedan, men segrar kan man uppenbarligen leva länge på.
lördag 29 juli 2017
Trafik.
När jag är ute och promenerar i Nybro nu på sommaren kan jag nästan sakna tiden då jag flyttade hit för tjugosju år sedan. Då satt det en skylt i rondellen vid infarten där det stod "Siste man släcker lyset". Den var visserligen mest på skämt, men ett uns av sanning låg det i skämtet. Hälften av butikerna och restaurangerna hade semesterstängt, och stadens invånare flydde antingen ut till kusten eller till sina tidigare hemländer. Nu är det sån trafik i den här lilla stan att det är rena turen att jag inte har blivit överkörd ännu. Jag, som alltid har trott att alla utom jag ligger på stranden på sommaren, har insett att förvånansvärt många sitter i sina bilar istället. Värst är det på Storgatan, som snillena har gjort om till gångfartsområde. Halva körbanan parkerar folk sina bilar på, och på den andra halvan blir det trångt. Speciellt som vi som cyklar får göra det åt båda hållen. Jag ser det närmast som en livsuppgift att vara i vägen för bilisterna, så dom inte ska se det som alltför bekvämt att få köra bil på Storgatan. Promenerar eller cyklar jag åt andra hållet hemifrån kommer jag närmare naturen. När jag flyttade hit var jag på sin höjd rädd att möta ett rådjur eller en lösspringande hund där. Förra sommaren blev en kvinna som var nästan lika gammal som jag våldtagen av tre män när hon var ute och plockade svamp ett par mil härifrån. Det är svårt att veta om man ska vara mest rädd för tät trafik eller bristen på.
fredag 28 juli 2017
Teknikens under.
Jag antar att det hänger ihop med att datorer och smarta telefoner inte kom förrän jag var medelålders, att jag är lite misstänksam mot dom. I och för sig kan det väl vara sunt, för det räcker ju att en siffra eller bokstav blir fel för att meddelanden och i värsta fall pengar inte ska komma dit dom ska. Jag har alltid varit mycket för att dubbelkolla saker och ting, och när det gäller swish vill jag gärna veta att folk verkligen har fått sina pengar. Den senaste damen tyckte själv att det var konstigt att hon inte hade hört sin telefon. Det brukar ju plinga till när pengarna kommer. Mannen som stod bredvid hävdade att det kan vara svårt att höra när telefonen ligger i en väska. när hon rotade igenom väskan utan att hitta sin telefon, förstod vi att det var värre än så. Den låg kvar hemma, och hennes gubbe undrade säkert varför den plingade. Det har blivit mer och mer vanligt på loppisar och liknande att folk tar swish, eftersom nästan ingen har kontanter på sig längre. För mig innebär det att jag behöver bli bättre på att ha glasögonen med mig när jag går ut. Jag ser att betala med kort utan, men inte att swisha. Jag har i och för sig kommit på hur man gör texten större i sms. Det kanske gäller allt man gör på skärmen, så jag kan använda mig av den funktionen när jag ska swisha också. Det enklaste vore förstås att jag lärde mig använda glasögon för jämnan, men utomhus tycker jag det är jobbigt.
torsdag 27 juli 2017
Vas.
Jag har alltid gillat Anders Lindbloms
handmålade glas, som säljs i Nybro glasbruks shop, men inte lyckats
klura ut vad jag behövde eller åtminstone hade plats för i glasväg här
hemma. Under årets semesterbesök i nämnda shop kom jag att tänka på det
här med vaser. Jag får visserligen inte blommor så ofta, men dom gånger
min bror och hans fru är här har dom alltid en bukett med sig. Jag har
då en tulpanvas, som är riktigt vid, och en rak vas som är ganska smal.
Ett mellanting vore inte fel. Fördelarna med vasen jag hittade var att
priset var nersatt och att jag tyckte den var otroligt snygg. Det som
fick mig att tveka var först och främst att den var fyrkantig och
dessutom avlång. I min värld har vaser alltid varit runda, och sånt är
inte lätt att ändra på i min ålder. Det andra var det urtjusiga
mönstret. Jag funderade på om det skulle bli lite mycket med blommor
också ovanpå det. Så vände jag på den, och insåg att det var mindre
färgglatt på andra sidan. Skulle man känna så är det alltså bara att
vända på den. Problemet med att handla ensam är att man inte har någon
att fråga om råd. Jag fick ta till tjejen som jobbade i butiken. Hon
viftade i och för sig bort mina farhågor, men hon var så ung att det inte skulle
förvåna mig om jag kunde ha varit mormor till henne. Nåja, det är väl
aldrig fel att påverkas av dom yngre, och jag älskar verkligen min nya
vas. Bilden är ett montage, där man ser motivet på dom båda större
sidorna.
onsdag 26 juli 2017
Tjugosjätte juli.
Som barn och ung vuxen handlade mina
somrar mycket om vatten. När jag var liten tillbringade jag större del
av tiden under än över vattenytan. Jag kunde inte fatta hur dom vuxna,
som bara gick i och doppade sig, överlevde. Nu är det tjugofem år eller
så sedan jag badade ute över huvud taget. Ibland var jag med ute på
pappas fiskebåt och när jag blev äldre övergick jag från att bada till
att sola. Man får väl vara glad att man inte drunknade. Vi ungar cyklade
till stranden utan vuxet sällskap, och något överdrivet användande av
flytväst på båten minns jag inte heller. Att jag solade mig till lättare
brännskador senare i livet har jag däremot fått betala med operationer
av basalcellscancer i ansiktet. Just den tjugosjätte juli 1975 var jag
med på sjuturen pappa körde med sin fiskebåt. Det var fisketurer som han
annonserade genom att sätta upp lappar som den på bilden på olika
campingplatser. Ingen sommarsemester där, som alla förstår. Ingen
semester alls som yrkesfiskare, antar jag, men från mitten av
sjuttiotalet åkte faktiskt mina föräldrar utomlands ett par veckor varje
vinter. Annars bestämde nog mest väderleken när pappa kunde vara ledig.
Medan jag fortfarande var ute och dansade var jag både på Lundegård på
Öland och på Stallet i Vassmolösa den tjugosjätte juli. 1986 var jag på
"Kalmar dansar och ler", och så sent som 1995 var jag med grannkillen och hans kompis på puben här i Nybro. Det är väl ungefär tjugo år sedan jag lade ner mitt sociala liv.
tisdag 25 juli 2017
Känningar.
För ett drygt år sedan investerade jag i nya muggar att dricka choklad ur. Jag köpte dom på Kvantum, och såg att dom fanns kvar i sortimentet bra länge efteråt. Det kändes tryggt, eftersom alla vet hur fumlig jag är. Fast när jag väl slog sönder en hittade jag förstås inte någon likadan längre. Jag frågade en av flickorna på Kvantum, och hon tröstade mig med att dom förmodligen skulle komma tillbaka. Det här hände för ett bra tag sedan, men idag tjoade hon på mig på hemvägen från Kvantum. Hon vet inte ens vad jag heter, så hon fick verkligen tjoa, men tänkt på mig hade hon gjort. Dom där muggarna hade varit inne och vänt, och eftersom dom reades ut hade hon lagt undan fyra stycken till mig. Med tanke på hur dålig jag är på att förklara, är jag inte ens säker på att det är rätt muggar. Vi får se när jag hittar henne på hennes arbetsplats härnäst, men dom tiorna kan det vara värt att bli så omtänksamt bemött. Den största anledningen till att jag handlar just på Kvantum är nog servicen i alla fall. Jag har för övrigt mött just den här tjejen tidigare på vägen till eller ifrån Kvantum, men ofta känner jag inte igen folk förrän dom hejar. På hemvägen idag utsatte jag en före detta kollega för samma sak. Jag sa hennes namn när jag hejade, men eftersom vi möttes på cykel på ett övergångsställe blev det inte så mycket mera. Hon kanske undrar än vem jag var. Grannkillen här hemma kände jag igen på rösten, redan innan han och hans kompisar kom runt hörnet.
måndag 24 juli 2017
Sommarklädd.
Jag använder sällan någon annan plånbok än
mobilfodralet numera. Där får kreditkort, körkort och Ica-kort plats,
och med dom tre klarar jag dom flesta situationer. Undantagen kan vara
besök hos frissan, där jag får ett nytt tidkort varje gång, om jag inte
har det gamla med mig. Nu har vi dessutom bokat tider för hela hösten,
och då är datumen lättare att se på mitt lilla kort än i salongens
bokningskalender. När jag ska köpa patroner till skrivaren kan en annan
lapp vara bra att ha med mig, så jag får rätt sort. Jag har för
säkerhets skull en sedel instoppad i det där fodralet, och jag antar att
det inte skulle bli mycket tyngre om dom viktigaste minneslapparna åkte
in på samma ställe. Däremot fungerar det inte riktigt att bara
sammankoppla betalning med telefonen, som jag var på väg att göra härom
dagen. När jag promenerar, nu när man inte behöver jacka, är det enklast
att stoppa telefonen i bakfickan på jeansen, men då får inte fodralet
plats. Visserligen finns det ställen där man kan betala med enbart
telefonen, men det är betydligt flera som tar kortbetalning. Att veta i
vilken butik man kan köpa vad, och om det finns i lilla Nybro över huvud
taget är inte det lättaste, men när jag behövde påfyllning av
rengöringsmedel till min Kärcher fönstertvätt hade jag maximal tur.
Lantmännen var det enda stället jag kunde komma på, och det ligger
dessutom nästgårds. Jag tänkte att jag om inte annat kunde fråga där
vart dom trodde att det kunde finnas, men dom hade exakt det jag sökte.
söndag 23 juli 2017
Museibesök.
Resa är inte min grej, men det finns en hel del att se på hemmaplan också. Madesjö hembygdsmuseum hade jag till exempel inte besökt på ett par år, så jag tyckte det kunde vara dags igen. Särskilt som ett par år visade sig vara fem, när jag kollade upp det. Det största problemet för mig, när jag lämnar mitt vanliga revir, är att jag helt saknar lokalsinne. Försöker jag hitta någonstans själv eller ta en annan väg, irrar jag bort mig. Vid dagens tur var det i alla fall så vist ordnat så jag kunde följa skyltarna om museum dit och till centrum tills jag kände igen mig på hemvägen. Däremot var det låst när jag kom fram, fast det borde vara öppet. Jag beslöt att titta in i vägkyrkan och hos hantverkarna i kyrkstallarna, innan jag gjorde ett nytt försök. Det visade sig att damerna på museet hade hört när jag tog i dörren, så dom var snabbt ute och vinkade mig tillbaka. Det finns ett James Bond-museum i närheten, men jag har knappast sett så många Bond-filmer att jag skulle känna igen någonting där. Annat var det på hembygdsmuseet. Där dök det till och med upp saker som jag hade glömt från min barndom. Som pappas slipsten och mamma som spände en handduk mellan benen på en upp och nedvänd pall, när hon gjorde saft. Skulle jag bli senil är nog ett besök där att rekommendera för att trigga mitt minne. Museet är inrymt i dom gamla kyrkstallarna. Kortet är taget medan dom fortfarande användes till det dom byggdes för.
lördag 22 juli 2017
Återställning.
Prylar som har en hårddisk mår oftast bra av en rejäl återställning någon gång ibland. Så även min inspelningsbara dvd-spelare. Steget innan är att bara dra ur sladden en stund. En gång hade jag den inlämnad för reparation. Väl inne på verkstaden gick den som en klocka, eftersom sladden hade varit urdragen tillräckligt länge på vägen dit. Det var tur för mig, för just såna maskiner tillverkas inte längre, så jag får inte tag i någon ny. Återställt den till fabriksinställningarna hade jag inte gjort på ett par år nu, så det kändes som hög tid när den började småstrula. Det är inte riktigt läge under vinterhalvåret, när jag spelar in sånt jag vill se i betydligt högre takt än vad jag hinner titta på. I juli finns det nästan ingenting att se på tv enligt mig, samtidigt som jag har semester, och hinner sitta där en stund varje kväll. Nu var det alltså dags att passa på. Jag hade varit förutseende och antecknat var inställningarna jag ville ha fanns och vilka dom var. Däremot hade jag helt glömt vad som hände när jag köpte ny tv ifjol. Man var tvungen att ändra utgång i spelaren för att se den på skärmen, och så länge man inte såg den där såg man inte att ändra några inställningar. Det positiva var att jag mindes det här så fort jag såg felmeddelandet. Jag kom dessutom ihåg att jag hade fått flytta en sladd för att få bild så jag kunde byta utgång. Däremot hade jag ingen aning om vilken kabel och vart den skulle. Jag hittade lösningen till slut, men det blev som med det mesta jag ger mig på, att återställningen tog betydligt längre tid i anspråk än planerat.
fredag 21 juli 2017
Kebab.
Eftersom dom flesta är ute under dagen,
och jag mest uträttar mina ärenden tidigt eller sent, träffar jag sällan
på bekanta ute på stan. Det gäller alltså när jag jobbar, och inte bryr
mig om att vända dygnet fram och tillbaka i onödan. Nu på semestern är
till och med jag utomhus på dagtid, och då får jag prata med folk jag
inte har sett på evigheter. Som killen som bytte jobb för något år
sedan. Jag tror knappt jag hade pratat med honom sedan han slutade på
Kährs. Han som gick i pension därifrån för flera år sedan, har jag inte
ens sett sedan dess, fast vi bor bara någon kilometer ifrån varandra. Nu
mötte jag honom i gengäld två dagar i rad. Jag har med råge tagit igen
kebaben jag aldrig åt på vinkvällen. En kebabrulle från Amigo är så
rejäl så den räcker i två dagar för mig. Där har dom dessutom insett vad
mycket sås innebär. Den simmade i så mycket ljuvlig vitlökssås att den
knappt höll ihop. Jag fick lite déjà vu från tiden då jag bodde i
Oskarshamn. Kompisen och jag brukade äta kebab i pitabröd, och jag minns
hur såsen rann ända ner till armbågarna. Inget man satsar på till
första dejten direkt. Om man inte hittar en man som har sett filmen "9½
vecka" förstås. Då kommer ju saken i ett annat läge.
torsdag 20 juli 2017
Pukeberg.
Även i en mycket
liten familj, som min, har vi våra semestertraditioner. Ja, jag är
alltså ensamstående, men faktiskt tillräckligt schizofren för att säga
"vi" när jag pratar för mig själv. Oklart vilket av dom båda symptomen
som är värst. För att återgå till ämnet så brukar jag cykla till
Pukebergs glasbruk en gång varje sommar. Å ena sidan kan man undra
varför det inte blir oftare, för jag har bara någon kilometer dit. Å
andra sidan har jag aldrig hittat någonting att handla där, så det är
märkligt att jag åker dit gång på gång. En sån här solig sommardag är
hur som helst den vägen jag brukar ta dit ljuvlig att cykla. Den går
genom ett skogsparti. Utställningen i Pukeberg kan vara kul att kika på,
och glasblåsning finns det säkert folk som åker betydligt längre för
att få se. Idag blev det faktiskt några inköp i shoppen också. Fyra
lotter utan vinst, tre strutar med kolor och änglaspelet på bilden. Jag
har alltid tänkt mig att såna hörde julen till, men när det är pingviner
istället för änglar antar jag att man kan ha det framme hela året. Lite
oklart varför det ens kallas änglaspel, när det inte är några änglar.
Ännu mer intressant var att det stod så på svenska på förpackningen men
ljushållare (candle holder) på engelska. Vådan av impulsköp är att jag
glömde räkna ut var jag ska få plats med den innan jag köpte den.
onsdag 19 juli 2017
Nyheter.
En av gårdagens större artiklar i min
morgontidning handlade om något liknande ett medborgargarde som folk på
en småländsk ort hade startat. Där fanns gott om kriminella att hänga
efter, och dom gjorde inget annat än att ringa polisen vid varje brott
dom noterade. Polisen hade förstås aldrig någon patrull att skicka,
speciellt inte nu på sommaren. Idag läste jag kommentarerna. Några
stycken påpekade allt som kan gå åt helsike med ett sånt upplägg, men
dom allra flesta kom med glada tillrop. En av dom som brukar köra runt
drogpåverkad i en avställd bil körde ihjäl en annan människa nyligen.
Man kan av någon outgrundlig anledning inte ta ifrån en sån kille hans
bil i första taget. En polis förklarade i gårdagens tidning att man kan
beslagta fordonet vid upprepade brott, men det måste upprepas vid några
tillfällen. Han hävdade att en hårdare lag skulle kunna slå hårt mot
vanliga Svenssons. Menar han alltså att vanliga, laglydiga människor kör
omkring i avställda bilar någon gång ibland?
tisdag 18 juli 2017
Kvantum.
Människor upphör aldrig att förvåna mig. Nu när jag är ledig tar
jag mina turer till Kvantum på tisdagarna, eftersom Arontorps kroppkakor
har försäljning där då. Det har hänt ett par gånger att jag har fått en
extra kroppkaka på köpet, om någon har gått sönder. Dom trasiga är ju
precis lika goda, men går inte att sälja. Möjligen kan jag med facit i
hand tänka mig att dom kunde sälja dom billigare. Idag hade det nämligen
kommit upp en lapp om att dom var där för att sälja kroppkakor, inte
för att skänka bort trasiga. Ger man folk lillfingret tar dom
uppenbarligen hela handen. Om jag någonsin blir så fattig så jag inte
har råd att betala en knapp tjuga för en kroppkaka, hoppas jag verkligen
att jag hellre väljer något billigare än att jag går in på Kvantum och
tigger mat. Arontorps kroppkakor har ju dessutom betalat för transporten
till Nybro. Resan till Öland för att äta deras mat torde bli betydligt dyrare. Övriga noteringar från mitt besök på
Kvantum är till exempel att det i vissa lägen är tur att jag är en
hamster. Jag var hos frissan igår, och behöver tona mitt gråa hår
imorgon. I butikshyllan var min färg slut, men eftersom jag redan har en
förpackning hemma, räcker det om dom får in den igen inom sex veckor.
När jag skulle köpa rostbiff hittade jag av en ren slump Farmor Ingas
rostbiff från Jakobsdals charkuteri. Den är suveränt god, men dom tar
bara hem den någon gång ibland. Nu fanns det två förpackningar kvar till
mig.
måndag 17 juli 2017
Semesterfirare.
En mamma tappade intresset för sin lilla dotter inne på Kvantum häromdagen. Ungen sprang runt, runt och ropade, utan att någon brydde sig om att svara. Dom riktigt små är ju inte så listiga heller, så istället för att fortsätta leta i nästa gång, där mamman fanns, sprang hon bara runt mig. Problemet som infann sig när jag ville hjälpa henne var att jag hade hört när dom pratade att dom var tyskar. Min skoltyska är minst sagt rostig, och jag visste inte om barnet kunde någon engelska. Det fick bli svenska. Det är högst oklart om hon förstod vad jag sa, men hon gick dit jag pekade och hittade sin mamma. När jag kom till charken och bad om gräddpastej, undrade tjejen där vilken sort jag ville ha. Det brukar dom aldrig fråga, så medan jag svävade på målet hann hon inse att jag hade sagt gräddpastej. Hon hade hört leverpastej. Jag har trott att det beror på åldern att jag inte hör förrän efter en stund vad folk säger, men det här var en ung tjej.
söndag 16 juli 2017
Sextonde juli.
Den sextonde juli 1976 hade jag och dåvarande pojkvännen just kommit tillbaka till fastlandet efter en liten semestertripp till Gotland. Vi hade lånat husvagn av hans syster i Oskarshamn. Efter
att ha lämnat tillbaka den fortsatte vi till Gränna, där vi tittade på
polkagristillverkning och köpte polkagrisar. Vi hade tänkt tälta där,
men körde hem till Öland istället, och kom hem sent på kvällen.
Under 80- och början av 90-talet var det Skåne som gällde i mitten av juli. Jag har besökt Kiviks marknad massor av gånger, men nu är det mer än tjugo år sedan sist. Så bodde mormor och hennes man i Åhus, så det var läge att hälsa på dom samtidigt. Kortet är taget hemma hos dom 1987. Det är från vänster min morbror, hans sambo och min mamma. Inte förrän mamma dog ett och ett halvt år senare insåg jag att det här var det sista kortet jag hade på henne. Jag har hittat några nyare i ett av hennes semesteralbum senare. Hon och jag var på Kiviks marknad sista sommaren hon levde också. Då åkte vi buss över dagen. På åttiotalet, när jag hade bil, hände det annars att jag besökte till exempel Ullared, Malmö, Halmstad och till och med Göteborg på vägen till Kivik. Numera lämnar min ekonomi större utrymme för sånt, men nu har jag ingen lust längre. Andra reser för att koppla av (antar jag), medan jag tycker det är jobbigt att resa, och hellre stannar hemma i lugn och ro.
Under 80- och början av 90-talet var det Skåne som gällde i mitten av juli. Jag har besökt Kiviks marknad massor av gånger, men nu är det mer än tjugo år sedan sist. Så bodde mormor och hennes man i Åhus, så det var läge att hälsa på dom samtidigt. Kortet är taget hemma hos dom 1987. Det är från vänster min morbror, hans sambo och min mamma. Inte förrän mamma dog ett och ett halvt år senare insåg jag att det här var det sista kortet jag hade på henne. Jag har hittat några nyare i ett av hennes semesteralbum senare. Hon och jag var på Kiviks marknad sista sommaren hon levde också. Då åkte vi buss över dagen. På åttiotalet, när jag hade bil, hände det annars att jag besökte till exempel Ullared, Malmö, Halmstad och till och med Göteborg på vägen till Kivik. Numera lämnar min ekonomi större utrymme för sånt, men nu har jag ingen lust längre. Andra reser för att koppla av (antar jag), medan jag tycker det är jobbigt att resa, och hellre stannar hemma i lugn och ro.
lördag 15 juli 2017
Äldre.
Eftersom jag utgår från att allt som står i tidningen är sant har jag blivit tvungen att acceptera att jag nu är en äldre människa. En av rubrikerna i gårdagens tidning var nämligen "Äldre kvinna blev slagen utanför Willys". Det var inte jag som fick spö, men enligt texten var hon också född i början av sextiotalet. I samma tidning fanns en artikel om ett dansband. Hälften av gänget var barnbarn till en av bröderna Blom i Leif Bloms, som jag brukade dansa till i min ungdom. Det är för övrigt inte första gången jag hoppar över en generation. Jag glömmer aldrig flickan jag jobbade ihop med för bra många år sedan, som sa att jag kände hennes mormor. Jag hade åkt med hennes morföräldrar till dansställen utanför Nybro. Att jag hörde lite fel igår kväll skyller jag snarare på hörlurarna än på åldern. Sena kvällar och nätter använder jag det vid tv:n, för att kunna ha ljudet så högt jag vill utan att störa grannen, som har sin säng på andra sidan en papperstunn vägg. Igår uppfattade jag det som att någonting ramlade ner och slog i pallen jag har fötterna på när jag broderar. Jag hittade ingenting på golvet, och upptäckte inte vad som i själva verket hade hänt förrän jag reste mig för att lämna tv-fåtöljen. Jag hade ett stort doftljus i något som påminner om en glasburk. Jag har bränt slut på många likadana, men det här var första gången som burken har spruckit i flera delar. Tur att det inte började brinna i duken eller något, när jag inte såg direkt vad som hade hänt.
fredag 14 juli 2017
Mat och glass.
Att det numera är biltrafik på Storgatan
här i Nybro är bra både för min ekonomi och min vikt. Så länge det var
gågata tog jag flera vändor ner till centrum under min semester. Jag
hittade alltid något att lägga pengar på varje gång, och åt jag därnere
avslutade jag måltiden med en mjukglass. Glassen är visserligen fortfarande god,
men det är inte lika mysigt att äta den, när man inte kan sitta längs
Storgatan och titta på folk. På torget är det lite lugnare, men idag
köpte jag både mat och glass i Parkgrillen, som ligger i andra änden av
Storgatan. Sibyllagrillen vid torget är riven. MyWay har mjukglass, men
den gången jag testade den smakade den surt. Mer än så behövs inte för
att skrämma bort potentiella kunder. Vad gäller shoppandet så blev det
förutom dom pennor som var huvudärendet ett par toppar. Jag klarade
visserligen av årets klädinköp redan i april, men idag lyckades butik
Julia locka in mig med hjälp av en klädställning ute på gatan. När jag
kommer in på Elon är jag glad att jag bor i en tvåa. Där finns otroliga
mängder med hyfsat onödiga prylar, som jag vill ha. Hade jag ett hus
eller så, där jag fick plats med allt, skulle jag kunna tänka mig att
shoppa loss rejält i den butiken. Nu konstaterade jag bara att dom har
både sladdlösa strykjärn och kombinerad tvättmaskin och torktumlare, om
mina inventarier skulle ge upp andan.
torsdag 13 juli 2017
Åldern tar ut sin rätt.
Ibland blir det mera tydligt än annars att dom flesta av mina prylar har några år på nacken. Solglasögonen gick plötsligt rakt av, när jag skulle ta på mig dom midsommarafton. Några dagar senare skulle jag diska äggskivaren, och då hände exakt samma sak med den. Man får vara glad så länge det bara är billiga prylar. Jag är lite orolig för tvättmaskinen, för den har sedan länge passerat det antal år som en sån borde hålla. När kyl och frys gav upp andan ifjol var jag glad att jag bodde i hyreslägenhet, och slapp betala den själv.
onsdag 12 juli 2017
Ny dator.
När jag cyklade till Bolaget i fredags svängde jag förbi Doff data. Dom brukar sätta upp en lapp på dörren om vilka veckor dom har semesterstängt. Den hade inte kommit upp ännu, så jag var inne och pratade lite dator, fast det närmade sig stängningsdags. Det var nog en bra idé att jag fick lite tid till eftertanke, istället för att bara rusa på som jag brukar. Min tanke direkt efter besöket var att inte köpa någon ny dator, utan bara uppgradera den jag har lite. Största anledningen till det var att jag verkar vara snudd på den enda i hela Sverige som älskar Windows 8, och den kunde man inte få längre. Det är framför allt startsidan jag är förtjust i, och den har dom tydligen tagit bort i tian. Under helgen hann jag först komma på idén att göra en liknande startsida till själva datorn som jag har på Internet. När jag sedan såg den vanliga startsidan, som jag aldrig använder, insåg jag att jag nog till och med kunde anpassa och vänja mig vid den. Doff har öppet den här veckan också, så igår var jag där och pratade en hel timme. Då visade hon mig hur Windows 10 såg ut, och så farligt var det väl inte. Hennes son satt bredvid och hävdade att tian hade det bästa från sjuan och åttan. Ungdomar brukar ha bra koll på sånt. Jag är inte mycket för att resa, så istället för att åka någonstans på semestern har jag bestämt mig för att lägga dom pengarna på en splitter ny dator. Jag byter varken bil eller mobiltelefon. Det kanske är lika bra att passa på att byta dator medan jag har råd, om jag ska gå ner i lön efter semestern. Vi lyckades snacka ihop oss om dom olika delarna, fast jag egentligen inte begriper så mycket om innanmätet i datorn. Jag har inte fått någon prisuppgift ännu, men dyrt räknar jag med att det blir. Dom bygger inte ihop datorerna själva längre, så jag lär få vänta på den till efter semestern, men den som väntar på något gott...
tisdag 11 juli 2017
Vinkväll.
I mer än tjugo års tid har vi haft ett
årligt arrangemang som vi kallar vinkväll på balkongen. Min bror har i
alla år fått agera chaufför, så dom första åren var det bara svägerskan
och jag som drack vin. Nu är deras barn vuxna och så har det tillkommit respektive. I år var det till och med ett litet barnbarn på knappt fyra månader med. Det blev
helt omöjligt att hitta ett datum då alla hade semester, eftersom dom
sista inte börjar sin förrän dom första har börjat jobba igen. Till slut
enades vi ändå om att träffas igår. Vin drack vi visserligen, men
balkongen var vi aldrig ens ute på. Gästerna brukar parkera sig där när
dom anländer, men nu hade dom den goda smaken att sätta sig hos mig vid
köksbordet. På det viset slapp jag springa fram och tillbaka medan jag
satte blommor i vatten och annat. Förutom tio röda rosor fick jag en
glasburk med godis, en multiöppnare och en ask från Ölandschoklad. Det
företaget hade jag bara hört talas om innan, så den var riktigt roligt
att få smaka. Vi brukar äta på Nybro kebab, men dom har stängt på
måndagar, så det fick bli Baroness istället. Dom andra åt ändå kebab,
men jag blev nyfiken på panpizza. Den var så stor att jag bara orkade
halva och så god att jag vägrade lämna den ifrån mig, så jag tog med mig
resten hem. Efterrättsglassen intog vi på Circle K. På kortet syns hela
gänget på väg dit, även om jag och brorsdottern syns bäst. Den enda som
är dold är den yngsta deltagaren i sin vagn. Kvällen avslutades med ett
av mina nya spel.
måndag 10 juli 2017
Tvättat fönster.
Det känns lite kinkigt att tycka sig vara trångbodd ensam i en tvåa,
samtidigt som andra bor två i en etta. Det är framför allt bänkar och
garderober jag saknar. Den enda rejäla bänken i köket är diskbänken. Ska
man sitta fler än fyra där ute blir det dessutom rejält trångt runt
köksbordet. Det där med garderoberna är antagligen mest av godo, för jag
har verkligen ingen plats för kläder jag inte använder. Men visst vore
det härligt att bara kunna hänga upp och in kläder, utan att behöva
trixa och tänka sig för. I en lägenhet jag hade när jag bodde i Kalmar
hade man förrådet inne i lägenheten. Förutom att det blev som en stor
walk in closet, så hade man allting man behövde stuva undan föredömligt
nära. Vi fick hiss här för tjugofem år sedan, men i mitt trapphus går
den över huvud taget inte upp till vinden. Den absolut enda gången jag
är glad att jag inte bor större är när det är dags att tvätta fönster.
Det har i och för sig blivit smidigare på senare år. Först köpte jag en
Kärcher, och sedan dess är det slut med allt slabb. Sedan jag möblerade
om i sovrummet slipper jag dessutom klättra på skrivbordet för att komma
åt fönstren och att hänga upp gardiner här. Att stryka gardinerna är
det största jobbet. Just då funderar jag på om inte en kappa över varje
fönster skulle räcka. I verkligheten vill jag ha så mycket inramande
gardiner som det bara går. Det blir många kvadratmeter tyg att stryka.
söndag 9 juli 2017
Jobbväskan.
Till hörselkåporna jag använder på jobbet finns något som jag just googlade mig fram till heter komfortkragar. Dom håller undan det värsta av svett och damm. Jag brukar passa på att byta dom om jag är tidig någon kväll, och har ett par minuter på mig innan det är dags att börja jobba. Då har dom gamla oftast inte hunnit bli så smutsiga att man tänker på det, men skillnaden mot dom nya kritvita är påtaglig. I onsdags kväll kändes det som lite överkurs att byta dom, när det bara var några timmar kvar till semestern. Samtidigt vet jag ju hur fort dom här veckorna går, och att det kan vara skönt med rena lurar när det är dags igen i augusti. Problemet är att mina kåpor blir lika geggiga inuti av allt jox jag använder för att styla håret. Jag har sett dom som sätter in mittbiten från kragen i själva luren, men jag har någon idé om att det måste dämpa ljudet från musiken jag lyssnar på. Jag har försökt skrapa bort skiten på jobbet utan att lyckas. Nu bar jag hem lurarna, och med lite envishet lyckades jag pilla bort långa remsor av smuts. Så har jag diskat muggen, som jag annars bara sköljer ur, lite mer seriöst. Burken jag har Crostini i hade jag nog inte diskat sedan jag fick den. Vattenflaska tog jag helt enkelt en ny. Jag använder vanliga saft- eller läskflaskor. Nu är jag redo att ta mig an mitt nattjobb igen, även om jag hoppas att dom närmaste fyra veckorna blir låååånga.
lördag 8 juli 2017
Åttonde juli.
Den åttonde juli handlar många av mina
dagboksanteckningar om personer och händelser jag inte minns alls. Jag
har till exempel inget minne av att folk har sovit över hos mig. 1975
var det en några år yngre tjej som tydligen sov hemma hos mig två nätter
i rad. Jag bodde kvar hos mina föräldrar, och hennes familj hade stuga
nere vid hamnen. 1988 bodde jag i Oskarshamn, och hade besök av min bror
och hans gravida hustru. Att dom hälsade på minns jag, men inte att dom
sov över. 1980 var jag uppe hos Elisabeth och fikade. Det är såna
gånger jag önskar att jag hade skrivit efternamnet på folk, för jag har
ingen aning om vilken Elisabeth. 1986 hade tydligen jag och en väninna
en helkväll som jag inte alls kommer ihåg. Vi bodde i Kalmar, men körde
upp till Oskarshamn där det dansades kultis på tisdagarna. Före och
efter dansen fikade vi hos olika kompisar. Jag har förstås gjort mycket
som jag minns också den åttonde juli. Dansat på Lundegård på Öland och på Badholmen i Oskarshamn,
solat i Sandby på Öland och Bergavik i Kalmar, hälsat på morfar
tillsammans med mamma och sovit över hos en arbetskamrat i Långasjö,
eftersom vi festade halva natten. På nittiotalet bodde pappa ensam sedan
mamma hade gått bort. I början av juli 1995 hälsade jag på honom några
dagar, och den åttonde var vi hos hans flickvän i Borgholm. Kortet på
dom båda är taget några år tidigare. 2003 hade pappa just fått en
stroke, så då besökte jag honom på Kalmar lasarett istället. 2007 gick han bort. Då bodde jag några dagar ensam i huset på östra Öland på semestern, medan vi höll på och röjde där.
fredag 7 juli 2017
Dagens cykeltur.
Vid midsommar var jag bara ledig tre
nätter, så då var jag vaken trettio timmar i sträck för att hinna vända
på dygnet. Nu när jag har semester i fyra veckor vänder jag lite
försiktigt genom att flytta mina sovtider ett par timmar i taget. Jag
håller dessutom ett extremt lågt tempo, eftersom jag anser att den
största njutningen med att vara ledig är att man slipper jaga varje
minut. Idag innebar det att utetemperaturen hade hunnit sjunka ett par
grader, innan jag kom iväg. När det dessutom kom några regnstänk tänkte
jag att jag fick skylla mig själv om jag blev blöt, men det blev aldrig
mer än så. Efter att ha varit vid förpackningsåtervinningen valde jag
Lejongatan ner till centrum. Det visade sig vara fel val, för där höll
man på att byta elledningar och gatubelysning. Det fanns inte mycket
asfalt kvar att cykla på. Mitt huvudärende var att införskaffa ett par
flaskor vin på Bolaget. Masi är en favorit, och den flaskan jag hade
hemma knäckte vi midsommardagen. Nu köpte jag ett par olika, även om
båda var mjuka och bäriga. Dom hade ett vin från Masi som var kryddigt
och mustigt, men jag är inte helt övertygad om att det faller mig i
smaken. Hem tog jag en väg som innebar att jag fick se det nya huset på
Awes-tomten från gården. Det innebar i sin tur att jag fick cykla på
Storgatans kullerstenar genom centrum. Det är snudd på omöjligt att göra
det utan att dom klirrar mot varandra, om man har två flaskor i cykelkorgen.
torsdag 6 juli 2017
Semester!
Årets lyckligaste dag är här. Min semester
har börjat. Enligt min närmaste chef gör den det i och för sig inte
förrän på söndag, men jag vet precis hur det är. Efter den här första
helgen är det bara att knäppa med fingrarna, så har en hel vecka gått.
En månad går nästan otäckt fort redan när jag jobbar, och tiden rasslar
iväg ännu snabbare när jag bara njuter. Ikväll tänker jag bara sitta i
min gungstol. Imorgon kanske jag börjar gunga lite. Jag äger inte ens
någon gungstol, men det är mitt standardskämt om hur lugnt jag tänker ta
det. Det värsta jag vet är att passa tider, så fullständig lycka för
mig är fyra veckor då det inte finns mer än två saker inskrivna. Förutom
ett besök hos frissan är det vår årliga vinkväll på balkongen. Övrig tid
tänker jag ägna åt sånt som inte hinns med när jag arbetar hela
veckorna. Då jobbar jag ändå inte heltid, så delvis är det troligen en
prioriteringsfråga. Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, är
devisen jag lever efter. Ni som storstädar varje vecka förstår nog inte
riktigt känslan av att få rent i alla vinklar och vrår efter månader av
slarvstädning. Fönstren ut mot Norra vägen ser man inte ens ut genom i
dagsläget. På jobbet inatt firade vi in semestern med smörgåstårta. Den lade sig som bomull runt midjan.
onsdag 5 juli 2017
Nysvenskan.
Jag har vid flera tillfällen sett folk som har skrivit "en" istället för
"man". För mig, som kommer från Öland, känns det dialektalt. På Öland
säger bönderna definitivt "det får en se". När jag hade sett tre olika
personer uttrycka sig likadant, kände jag mig tvungen att googla. Det
visade sig att det inte alls hade med dialekt att göra. Istället hängde
det ihop med att det könsneutrala pronomenet hen tog sig in i senaste
utgåvan av SAOL. Jag läste på Alla korsords webbsida: "I skuggan av den
debatten har en annan förändring bland svenskans pronomen vuxit sig
starkare de senaste åren. Bland framför allt yngre och genusmedvetna
språkbrukare har nämligen en lanserats som ersättare för det generiska
pronomenet man i riksspråket. Det finns en del som talar emot att en ska
få lika starkt fäste på kort tid som hen. Där hen fyllde en tydlig
språklig lucka ivras en som pronomen snarare uteslutande med
genuspolitiska motiv. Försvårande är också att man som pronomen är ett
av svenskans vanligaste ord och dessutom redan har en som objektsform
(”Man måste veta vad som driver en”). Det kräver alltså mer för
språkbrukarna att sortera ut den nya användningen och hitta ett
språkligt flyt. Men särskilt nytt är det trendiga bruket egentligen
inte. Jag skrev riksspråket tidigare av en anledning, eftersom denna
användning redan finns dialektalt på sina ställen i södra och västra
Sverige. Fotbollsintresserade kommer kanske ihåg Värmlandsbördige Ralf
Edström och hans ”en gör så gôtt en kan”. Det som är svårt att ersätta
med en är emellertid när man används i en vag subjektbetydelse (”man har
infört en ny användning av det generiska pronomenet”). Å andra sidan
kanske det eliminerar det ofta onödigt vaga jag-ersättande man som till
exempel kung Carl Gustaf har använt konsekvent genom åren."
tisdag 4 juli 2017
Inbrott.
När jag skulle gå till jobbet igår kväll träffade jag min granne och arbetskamrat, som var ute med hunden innan det var dags för jobb. Han skulle iväg på festival, så det var hans sista jobbnatt innan semestern. Lite avundsjuk blev jag, men det var inte det mest upprörande han berättade. Det var istället att han hade haft inbrott i sitt förråd. Det var dessutom andra gången på kort tid, så vaktmästarna hade precis hunnit laga hans nät innan det hände igen. Den gången jag hade inbrott i mitt förråd hade någon sågat upp låset. Med tanke på att väggarna består av hönsnät, hade väl den här tjuven gjort det lite enklare för sig. Hen hade bara klippt upp ett hål i nätet och klivit in. Lite skumt känns det att det bara är folk som bor här och har nyckel som kommer in på vinden över huvud taget. Vi bor i samma hus, så jag kände att jag borde titta till mitt eget förråd. Jag var visserligen uppe med gästsängen efter midsommar, men det är ju redan en dryg vecka sedan. Mitt minne är inte mycket att skryta med, men jag skrev en minneslapp, så jag kom ihåg att gå upp dit när jag kom hem i morse. Där såg allt ut som vanligt. Jag blev i och för sig bara av med en ficklampa förra gången. Man förvarar ju knappast något värdefullt där det är så enkelt att ta sig in. Förmodligen skulle jag inte sakna det någon kunde tänkas bära ut därifrån. Det är mer principen. Det är ju mina saker, för att resonera som Karl-Bertil Jonssons pappa.
måndag 3 juli 2017
Tröjor.
Termostaten i min kropp verkar vara aningen defekt. I vintras satt jag här och var järnkall om händerna, fast jag hade min nya, varma luvtröja på mig. Nu blir jag för varm i den, fast vi inte har någon direkt sommarvärme och jag har alla friskluftsventiler öppna. Det ska man egentligen alltid ha, för att fläktsystemet ska fungera som det är tänkt, men när det är minusgrader lockar det knappast att ha öppet. Jag tycker egentligen inte om att sitta vid datorn utan långärmat, med armen vilande mot bordsskivan. Jag löser det genom att lägga en extra musmatta bakom den som musen står på. Ändå är jag snabb att ta på mig min hoodie så fort jag inte är alltför överhettad. Tanken har slagit mig att jag har en annan som inte är lika varm, men den är inte heller lika bekväm. Det tog några veckor av sommar innan jag kom på att jag dessutom har den jag använde hela tiden innan jag köpte dom båda. Den är inte lika tjock. Inte undra på att jag behöver gå igenom mina garderober på semestern, för att kolla upp vad jag har i klädväg.
söndag 2 juli 2017
Att placera folk.
Efter 56 år här på jorden känner jag och känner till så mycket folk, att det har blivit helt omöjligt att klura ut varifrån. Här i Nybro är det så med dom flesta att dom antingen jobbar på Kährs eller har jobbat där. Men det händer förstås att jag känner igen någon som arbetar på Kvantum eller bara brukar finnas på bild i tidningen ibland. Det kan ju vara bra att veta om det är någon som kan tänkas känna igen mig också, så det är lönt att heja. Å andra sidan har jag läst om folk som är kända från tv, att folk hälsar glatt på dom, eftersom ansiktet verkar bekant. Det har hänt att jag har hoppat på folk och frågat varifrån jag känner dom, för att slippa grubbla på det resten av dagen. På Kvantum igår löste det sig snabbt och enkelt. Jag stod i kö till förköpet, när det steg in en man i butiken som verkade mycket bekant, men som jag inte kunde placera. Två steg efter kom hans hustru, och då klarnade det. Hon och jag har nämligen jobbat tillsammans en gång i tiden, men maken har jag bara sett på kort. Det gjorde jag första gången redan för flera år sedan, när deras son var liten. Då mailade hon mig ett foto på man och son. Maken har förändrats en del sedan dess, men nu när vi har Facebook alla tre dyker han upp i flödet emellanåt. En ung kille som jag både jobbar ihop med och bor granne med träffade jag tillsammans med någon som uppenbarligen var hans pappa. Var jag hade sett pappan tidigare var mera oklart, tills det visade sig att han har jobbat på Kährs i hur många år som helst. Jag är en av dom få som inte är släkt med någon annan i personalen.
lördag 1 juli 2017
Facebookbild.
Igår lade jag upp en skämtbild på Facebook, som dom plockade bort. Rubriken på meddelandet jag fick om varför var en intressant blandning av olika språk. "Din/ditt photo har tagits bort for displaying nudity." Fortsättningen var åtminstone skriven på ett enda språk. Den löd: "We removed one of your photos because it doesn't follow the Facebook Community Standards. We created our standards to help make Facebook a safe place for people to connect with the world around them. Please read the Facebook Community Standards to learn what kinds of posts are allowed on Facebook. If you think your photo shouldn’t have been removed, you can reply to this message with more information and we’ll review the photo again. If it doesn’t go against our Community Standards, we’ll restore it to Facebook." Bilden ifråga visade olika saker man kan bli stucken av på sommaren. Jag har svårt att tro att felsökaren reagerade på en spindel, en orm, en geting eller märkena man fick av deras stick på armar och ben. Kvar blev bilderna nedan, fast jag har lika svårt att se problemet med dom. Den ena är tecknad och den andra föreställer en mage. Bilden hade fyllt sin funktion för mig, så egentligen var det inte hela världen att den försvann, men när dom hade lämnat en ruta till mig att försvara mig i kunde jag inte låta bli. Jag skrev bara: "En tecknad snopp?? Seriöst??" Jag tyckte väl att dom kunde använda Google translate om dom inte fattade svenska, men resten av korrespondensen skedde på mitt modersmål. Det direkta svaret på min kommentar var: "Vi granskar fotot igen och informerar dig när vi har en uppdatering." Någon timme senare var min bild tillbaka, och jag hade fått följande meddelande: "Tack för ditt tålamod, Eva Ericsson! Ditt foto verkar följa våra communityregler och därför återställer vi det till Facebook nu. Vi ber om ursäkt för besväret och uppskattar att du ber oss att undersöka det igen. Feedback som din hjälper oss att förhindra den här typen av misstag när vi jobbar med att skydda Facebook-communityn i framtiden. Tack än en gång för din hjälp och förståelse!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)