måndag 31 december 2018

Juleljus.

Nybro kostade på sig ny julbelysning i år. Kortet, som jag har lånat på nätet, är väl ett montage som gjordes innan den var på plats, men precis så vackert är det färdiga resultatet. Något som förvånade mig mer var när jag såg alltihop i dagsljus. Stjärnorna var tillverkade i någonting som såg ut som bambu, och det dom hängde i påminde om granris. Det gav ett både gediget och hantverksmässigt intryck. Förutom den här belysningen längs Storgatan har vi många träd i Nybro som är klädda med lampor. Nytt för i år är att konstverket ”Glas i centrum” har fått lummiga omgivningar och vacker belysning. Tidigare var det som en fontän, och favoritnöjet hos vissa var att hälla diskmedel i den, så bassängen blev full av skum. Den står på stadshusplan, och jag log överseende åt någon som på nätet skrev statshusplan. Man får väl vara glad om byhålan Nybro räknas som stad. Någon stat är det definitivt inte. 



söndag 30 december 2018

Spelkväll.

Dom jag kallar för mina barn, fast dom egentligen varken är mina eller barn, dök in med pizza igår. Jag bidrog med öl, grogg, vin och snacks, så vi åt och drack gott hela kvällen och halva natten. Vi skulle testa spelet jag fick i julklapp av grabbens föräldrar, och det gjorde vi rejält. Det var fråga om hur vuxen man egentligen är, och vi gick igenom samtliga 318 frågor. Att minnas exakt vad man har gjort och inte i livet är verkligen inte lätt i min ålder. Jag är fortfarande osäker på hur många visdomständer jag har tagit bort, även om jag har vaga minnen av ett par stycken. Jag antar att det inte är så viktigt så jag behöver kolla upp det med min tandläkare. Hur som helst gav spelutvecklarnas högst ovetenskapliga formel vid handen att jag egentligen är femton år yngre än vad prästbetyget säger. Ingen lär bli förvånad, med tanke på hur lite tid jag lägger på att vara (eller ens verka) vuxen. Numera är jag dessutom glad ju yngre jag kan tänkas upplevas som. Det var bara fram till min fjortonårsdag som jag hela tiden ville bli äldre, och det är ju ett tag sedan. När vi började bli trötta fick jag välja spel, och min favorit är Alias. Jag tycker det är vansinnigt roligt att förklara och gissa ord, och framåt natten var vi så lättroade så vi kiknade av skratt emellanåt. 

lördag 29 december 2018

Lördag.

Den sista (och dyraste) julklappen från mig själv avnjöt jag igår. Det var en hotstone-massage. Egentligen är det enbart mys, och ingenting som gör någon nytta, åtminstone inte fysiskt. Nu är min massageterapeut en pärla som frågade innan hon började om jag ändå ville att hon skulle knåda lite på dom knölar hon hittade. Jag fick alltså det bästa av två världar. Efter skalpmassage och annat mysigt kände jag mig inte speciellt snygg. När telefonen ringer är det i vanliga fall ingenting som stör, men igår kväll körde brorsdottern en videochat istället. Det innebar både att hon såg mig och att jag fick upp ett mess på skärmen medan vi pratade. Det var hennes bror, som ville ha spelkväll. Jag kände att jag nog skulle bli tvungen att tvätta håret i alla fall, men den här gången var han mera förutseende än vanligt. Han och sambon kommer ikväll, och idag har jag sanerat mig själv lite. Jag trodde det skulle vara smart att handla till nyårsafton redan idag, men på Kvantum kryllade det av folk. Den enda som inte var på plats var tiggaren. Dom kanske har åkt hem över jul och nyår, men det måste vara ett guldläge dom missar. Alla dessa människor, och dom flesta är säkert extra givmilda runt jul. Jag köpte Kvantums absolut sista fläskfilé. Det fanns inte ens några frysta filéer kvar. Jag hade tänkt köpa två, men vi blir högst fyra personer, så det borde räcka med en. Eftersom det är nyårsafton blir det dessutom både snittar till välkomstdrinken och dessert efter supén, så förhoppningsvis blir mina gäster mätta i alla fall.

fredag 28 december 2018

Akutbesök på Folktandvården.

Igår morse öppnade äntligen Folktandvården efter julhelgen. Jag ringde så fort dom kopplade ur telefonsvararen, men blev ändå sittande i telefonkö i mer än en halvtimme. Vid det laget trodde jag att akuttiderna för dagen skulle vara slut, men dom hade hon som svarade enligt egen utsago hållit hårt i. Vid tio satt jag hos en kvinnlig tandläkare med utländsk brytning. Det var så lite kvar av den där tanden att hon till slut gav upp försöken att få fast en matris på den, och lagade lite provisoriskt på fri hand. Hon frågade mig vad jag tänkte göra med tanden. Jag hade väl trott att det var dom med utbildning som tänkte när det gällde tänderna, men självklart hade det varit smart att ta reda på mer exakt vad dom andra tandläkarna hade tänkt sig. När damen jag besökte igår föreslog att man kunde dra ut tanden, visste jag i alla fall exakt vad alla andra har sagt om det. När jag själv har föreslagit dom att dra ut den har jag blivit nerröstad direkt. Nu gjorde flickan i receptionen så att hon bokade tid för undersökning och planering av vad vi ska göra med den där tanduslingen i februari. Då fick jag dessutom välja tandläkare själv. Det blev två cykelturer till centrum igår, för på eftermiddagen var jag på ansiktsbehandling. Jag fick inte äta förrän efter besöket på salongen för tandläkaren, så efteråt var jag på Amigo och hämtade en fransk kebab. Jag köpte alltid det förr, men gick i något läge över till kebabrulle. Det märks att jag har handlat mat där ett tag, för den jag köpte nu kostade exakt dubbelt så mycket som när jag började köpa den.

torsdag 27 december 2018

Annandag jul.

Igår var det tänkt att vi skulle ha någon typ av extra julfirande hemma hos bror och svägerska. Strax innan vi som bor i Nybro skulle ge oss iväg fick jag besked att gänget från Jönköping hade vänt hem igen. Lilltjejen hade blivit sjuk och spytt i bilen. Eftersom hennes morföräldrar hade träffat henne två dagar tidigare blev dom oroliga att dom hade dragit hem magsjuka, och undrade om vi skulle ställa in alltihop. Själv jobbar jag på en så stor arbetsplats, att jag räknar med att få det jag ska ha när det gäller baciller där. Vi körde på med ett något decimerat firande. Vad gäller antalet deltagare då. Inte när det kom till maten. Jag hade fått besked redan innan om att det inte skulle bli julmat. Om någon tror att det innebar att jag inte fick äta mig väl mätt, känner dom inte min svägerska. Vi blev bjudna på trerätters middag, där huvudrätten var lax i ugn. Det är bland det godaste jag vet, så jag i det närmaste rullade därifrån. Jag satt dessutom och drack öl hela kvällen, så jag mådde riktigt gott. I julklapp av bror och svägerska fick jag ett spel, som jag hoppas vi kan testa när dom kommer hit på nyårsafton. Av barnen (åtminstone för mig) som jag åkte med hade jag fått paket redan på julafton, men nu fick jag ett från deras hund. Jycken visade sig ha god smak när det gällde män, för det var en almanacka med bilder av halvnakna ynglingar. Eftersom inte alla uppskattar att man lägger upp kort på dom på Internet, illustrerar jag det här inlägget med en bild på mig som är tagen innan jag gav mig iväg. Grynigheten skyller jag på att lyset i hallen inte är så skarpt, och det är där helfigursspegeln sitter.

onsdag 26 december 2018

Julgåva.

Min arbetsgivare skickade två biobiljetter i julklapp, som dom har gjort dom senaste åren. Jag har inte varit på bio på trettio år, så det är knappast troligt att jag skulle sätta mig bland en massa folk och titta på film nu. Annars är väl tanken god, eftersom det är något som bör passa dom flesta. Jag brukar ge bort mina. För fyra år sedan fick vi pocketogram. Jag läser i och för sig inte böcker heller, men det fanns filmer, tidningar och andra prylar att välja på. Längre tillbaka i tiden fick vi varsin låda med julgott. Den fylldes bland annat upp med ett helt kilo clementiner, så den blev både tung och otymplig att bära hem, för mig som inte har bil. Det var över huvud taget mera gåvor förr. Vi fick både till påsk och semester. Jag, som är långsint, glömmer aldrig påskpresenten i början av nittiotalet, som vi som blev uppsagda innan påsk inte fick. Vi hade ju trots allt varit med och jobbat för den. Vi har fått solstolar, knivblock och annat smått och gott. Den present jag uppskattade allra mest var en liten låda fylld med olika ostar. Det var då jag lärde mig att någonting som luktar illa kan smaka gott. Så var det nämligen med osten Svarta Sara.

tisdag 25 december 2018

Julafton.

Julafton blev en mycket stillsam historia här, eftersom jag hade tackat nej till en inbjudan från brorsdotter med familj i Jönköping. Jag åker ogärna längre än nödvändigt, så vi ses på annandagen istället. Det blir jul en gång till där, eftersom hennes bror och hans sambo jobbade igår, och inte hann åka så långt. Jag masade mig inte ens ut i kylan för att gå i kyrkan, fast det var samling vid krubban på förmiddagen, julbön vid fem och midnattsmässa senare på kvällen. Brorsonen och hans sambo på kortet nedan var uppe och lämnade en julklapp. Min salig far kollade alltid om paket kluckade, så dom var lönt att öppna. Ungdomarna (nåja) hade lyckats slå in ett helt flak öl, så paketet bör ha uppfyllt dessa kriterier. Skönt när man får exakt vad man har önskat sig. Jag tog en öl med flickan i sällskapet, och det blev en stunds julmys, innan dom ilade vidare till firande med hennes släkt. Jag hann se halva Kalle Anka, när dom hade gått, och senare på kvällen blev det Karl-Bertil Jonssons julafton. Det var snudd på dom enda jultraditioner jag uppehöll i år. Tyvärr slutade kvällen med att tanden som tandläkaren tittade på för en vecka sedan rasade. Det kanske hade varit lika bra att göra något åt den då i alla fall. Nu lär jag få vänta åtminstone till torsdag, innan dom har öppet. Det jag inte fattar är hur tanden kunde fara så illa av att någon bara kollade på den. Jag hade hunnit glömma den där lagningen på åtta månader. Efter förra veckans uppföljning har jag känt av den hela tiden, och nu lossnade alltså hela fyllningen.

måndag 24 december 2018

Hambomazurka.

Dom första åren jag hade dator hängde jag mycket på Lunarstorm, fast många hävdade att det var en ungdomssida. Om jag inte minns helt fel var det samma sak med Facebook, tills vi äldre kom in och tog över. Enligt Wikipedia var medelåldern på Lunarstorm 18,3 år, så jag, som var tjugo år äldre, lär ha höjt upp den markant. Eftersom jag mest minns sånt som är dåligt, är mitt enda bestående minne därifrån den lilla killen som skrev "Ful är du då" om ett foto på mig. Mitt alias på många andra sidor "Hambomazurka" lever kvar från Lunarstorm. Ungdomarna hade tagit alla andra namn, men kulturell dans var dom inte så inne på. Ingen på Internet över huvud taget vad det verkar, men jag hittade i alla fall ett klipp som visar hur det ska gå till. Namnet har jag använt på flera andra sidor. Bildgooglar man det får man upp nästan skrämmande många bilder från min blogg. 2009 började jag med Facebook, och jag har faktiskt en Facebookvän som jag "träffade" på Lunarstorm en gång i tiden.



söndag 23 december 2018

Luffare.

När jag hade börjat läsa om luffarna insåg jag plötsligt att flera av figurinerna jag har här hemma föreställer just luffare. Fyran från vänster är riktigt gammal. Han har hängt med ända sedan jag bodde i Kalmar på åttiotalet, och fått en del småskador av alla flyttar. Resten har tillkommit medan jag har bott i Nybro, så dom har aldrig flyttat annat än hit. Tvåan från vänster har jag köpt på någon loppis, och resten på Tradera. Han som lutar lite har någon typ av äkthetsbevis runt halsen, så han är nog lite extra fin. Luffaren på det högra kortet är bara några ventimeter hög. Honom köpte jag på Ria. Eller fick faktiskt. Han kostade bara några kronor, men när vi upptäckte vid kassan att foten var trasig, fick jag honom gratis. Jag tycker han är så mysig, så jag vill ha honom framme trots den halva foten. Han sitter i bokhyllan, så att jag går förbi honom varje dag när jag stiger upp. Någon tyckte att min lilla samling kunde tyda på att jag är lite luffare själv. När det gäller frihetsbiten är jag benägen att hålla med. Att slippa passa tider och kunna leva på något man tillverkade själv vore verkligen drömmen. Att frysa och svälta låter väl inte lika frestande.

lördag 22 december 2018

Julträngsel.

Igår vände till och med jag på dygnet, eftersom jag är ledig i drygt en vecka. Tanken slog mig att jag borde passa på att cykla till Kvantum medan gatorna var någorlunda fina, men efter att bara ha sovit några timmar orkade jag inte. Min förhoppning var att det skulle se hyfsat ut idag också, men det kunde jag glömma. När jag drog upp rullgardinen var det full vinter utanför. Jag tänkte vägra ge mig ut i vinterlandskapet, men väglaget lär knappast vara bättre imorgon. Då ska det dessutom bli kallare, så jag tog tag i det idag i alla fall. Jag brukar undvika den manuella charken inför storhelger, men nu hade dom allting jag var sugen på där, så jag tog en kölapp. Det var trettio nummer före mig, och två stackars tjejer som skulle försöka hålla undan kön. Damen efter mig sa högt det jag tänkte, när hon såg sin nummerlapp: ”Är det möjligt?” Veckans kupongerbjudande var två askar Noblesse för tjugo kronor. Jag tog aldrig upp min kupong, utan kom ihåg det som att man fick en ask som gåva. Då brukar summan dras bort igen när man scannar. När det inte hände frågade jag en i personalen, och hon påminde mig om vad som gällde. Jag var inte ensam, för mannen efter mig sa att han inte tänkte scanna sin choklad. Det var dubbelfel, eftersom det inte var någon gåva, och man ska scanna den i vilket fall som helst. Vid självscanningskassorna hörde jag en annan miss med stor igenkänningsfaktor. En dam kunde inte scanna sin rabattkupong, eftersom hon hade råkat klippa bort koden. Jag var nära att göra samma sak, eftersom den delen av kupongen var vit, medan resten var i andra färger. 



fredag 21 december 2018

Gottebord.

Om någon till äventyrs har oroat sig för att jag har gått hungrig på jobbet såhär innan jul, kan jag lugna er med bilden nedan. Det är ett gottebord, som har stått uppdukat mitt i produktionen dom två senaste nätterna. Var och en tar med sig någonting, och eftersom vi är ganska många kan man äta tills man rullar fram. Mängden är anledningen till att vi har utökat evenemanget till två nätter. Det blev så mycket över när vi bara hade det sista natten. Den ende jag hörde klaga var han som var sugen på frukt. När han ville ta med sig det hade någon sagt att det redan var taget, men någon frukt syntes inte till. Personligen är jag inte mycket för nyttigheter. Däremot uppskattade jag extra mycket att någon hade lagt Plopp med lakritssmak i sin godispåse. Det är en favorit som jag sällan äter. Jag hade dessutom sån tur så ingen annan gillade lakrits, så jag har ätit ungefär tjugo såna chokladbitar på två nätter. Det fanns annat än godis på det där bordet. En ny favorit blev Åsedas gräddost. Den var suveränt god, och jag har ätit den på både rån och pepparkakor. Jag måste kolla framöver om den finns på Kvantum. Ädelost gillar jag egentligen inte alls, men på avdelningen jag jobbade på för åtta år sedan lärde en kollega mig hur gott det är på pepparkakor. På gottebordet nedan fanns både olika märken på ädelost och pepparkakor i olika storlekar. Nu är jag ledig resten av det här året, och det känns alldeles underbart.

torsdag 20 december 2018

Tjugonde december.

När jag söker på den tjugonde december i mina dagboksanteckningar ser jag en tydlig linje såhär dagarna innan jul. På sjuttiotalet satt jag i föräldrahemmet på östra Öland och kollade tv. På sin höjd blev det en tur till macken i Gårdby. På åttiotalet var jag mera aktiv. Det var dans i Hyttan i Alsterbro, på Sandra dansrestaurang i Kalmar och besök i nämnda föräldrahem. 1982 såg jag ut som på det bifogade kortet. Då var jag Nordchoklads representant i Skåne, och jobbade tio timmar på Obs i Burlöv denna dag. På nittiotalet var det fortfarande någon söndagsdans på Sandra. Ett år var jag hos min bror och hans familj och åt julmat. Ett annat år var vi ett gäng som var ute och åt kebab innan jobbet. På 2000-talet skaffade jag dator. Efter det har den här dagen vid ett par tillfällen gått åt till att formatera den. Det är mycket som ska fixas och trixas innan allt ser ut och fungerar som jag vill efter en rejäl rensning. Senare versioner än Windows 98 har inte krävt lika mycket i den vägen, så dagboksanteckningarna på senare år har mest rört jobbet. Eller framför allt den långa julledigheten från det som jag har haft framför mig då. Det har varit både två och tre veckor. Numera är det svårare att få ledigt. I år får jag nöja mig med en vecka, och till och med den var oviss in i det sista.

onsdag 19 december 2018

Vinterväglag.

En av dom större politiska debatterna i Nybro såhär i vintertider verkar vara om man ska göra som flera andra kommuner och dela ut broddar till dom äldre. Idag tror jag gatorna har töat av lite. Som dom såg ut innan tänkte jag föreslå politikerna att lägga pengarna på att skotta och sanda istället. Då skulle vi inte behöva några broddar. Jag bekostar mina själv. Det har blivit ett antal genom åren, eftersom jag har en förmåga att tappa dom medan jag går. Det jobbigaste med dom är annars att jag har två trappor ner till gården här hemma och två upp till omklädningsrummet när jag kommer till jobbet. Det är svårt att gå inomhus med broddar, och ännu svårare att ta av och på dom när man har byltat på sig en massa kläder för att vistas utomhus. Jag har således inte tagit till dom ännu i år, och följaktligen redan varit omkull en gång. Jag bröt ingenting den här gången heller, men man vet aldrig om det är dags just den här vintern. Jag går alltid lätt framåtböjd, eftersom jag är mest rädd att slå i bakhuvudet. Jag glömmer aldrig vår gamla vaktmästare, som halkade i en trappa och låg i koma i flera år. Att man inte ska ta emot sig med händerna vet jag, men oftast går det så fort att jag inte hinner tänka alls. En bruten handled skulle kanske å ena sidan innebära att jag fick tillbringa mycket tid i mitt älskade hem. Å andra sidan skulle jag väl inte kunna göra så mycket vettigt ändå i det läget.

tisdag 18 december 2018

Måndagen.

Jag var extremt glad att jag slapp strula med datafolket också igår, eftersom jag ändå inte fick sova riktigt som jag brukar. Jag hade en tandläkartid, som innebar att jag var tvungen att flytta min sovtid ett par timmar, och det brukar räcka för att förstöra min dag. Att ta sig till Folktandvården var förenat med livsfara. Det hade snöat i flera dagar, och var både tillkört och spårigt. Tandläkaren jag hade tid hos var en äldre (nåja) kvinna, som jag aldrig hade sett förr. Det skulle inte förvåna mig om det var en av dessa pensionärer som brukar kallas in när det saknas personal till kvalificerade arbetsuppgifter. Hon skulle kolla upp en tand som en annan tandläkare hade funderat på att rotfylla. Nu tyckte den här damen som jag, att det var onödigt att ge sig på någonting som inte var trasigt. Den nuvarande lagningen får sitta tills den går sönder. Jag passade på att uträtta några ärenden i centrum, och fick mig ett par glada leenden. Först åt den bilförare som med en dåres envishet försökte fickparkera på Storgatan medan kön bakom henom blev allt längre. Sedan åt att parfymaffären sålde glass billigt. När jag vände mig om för att se vad det stod egentligen, visade det sig att texten stämde, men skylten stod utanför en butik som säljer kosttillskott och liknande. Jag fick nytt batteri i klockan jag använder på jobbet, även om det satt långt inne. Första vändan jag var där höll innehavaren på med en större genomgång med ett par som jag misstänker hade haft inbrott. Då bröt jag helt fräckt in och frågade om min klocka kunde köa utan mig. När jag kom tillbaka höll han på med en äldre dam som hade många problem. Min klocka var klar, och hon blev så nervös av att jag stod och väntade, att hon bad honom lämna ut den.

måndag 17 december 2018

Fördröjning.

I fredags drog jag ur alla sladdar ur den gamla datorn och ställde in den i garderoben i hallen igen. Jag kopplade in den nyreparerade och sköt in den på sin plats. Sedan tog det tvärstopp. Jag hade varit orolig att datorn skulle börja strula igen ganska snart, eftersom den verkade fungera som den skulle hos Doff. Det är ju lite svårt att laga någonting som man inte hittar något fel på. Att jag inte ens skulle få igång den hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag fick helt enkelt ingen signal mellan datorn och skärmen. Jag googlade hysteriskt på telefonen efter hjälp. Att det kunde vara fel uttag jag hade satt sladden i kände jag igen, men jag hittade inget annat där HDMI-kabeln fick plats. Jag var till och med uppe på vinden och letade upp en gammal skärm med samma usla resultat. Till slut gav jag upp, och tänkte ringa in hjälp i veckan. Vid det laget hade jag insett varför killen som levererade datorn erbjöd sig att installera den. Det var sista gången jag tackade nej, när en man erbjöd sig att komma in i mitt sovrum. I morse bestämde jag mig för att göra en sista ordentlig besiktning, och då dök plötsligt det andra uttaget upp. Jag skyller på att det var väl gömt. Det var förstås synd att jag inte hittade det i fredags, när jag hade helgen på mig att få ordning på datorn. Samtidigt var det en evig tur att jag hittade det som jag gjorde. Fatta hur pinsamt det hade varit att ringa hit hjälp för att jag hade satt i sladden fel. 

söndag 16 december 2018

Jag har läst en bok!

Som barn läste jag en del barn- och ungdomsböcker. I närheten av föräldrahemmet fanns ett bibliotek, som var öppet någon kväll i veckan. Som ung vuxen läste jag mest kärleksromaner typ Harlequin. Jag misstänker att man fick en lika skev syn på kärlek av dom, som synen ungdomarna idag får på sex av att titta på porr. Innan jag slutade läsa helt lyssnade jag på ljudböcker. Då kunde man göra annat under tiden, och till och med lyssna på böcker på jobbet. Då blev det lite mer blandad kompott, och jag har till och med läst några av dom klassiska författarna. Det visade sig att jag kunde använda mitt bibliotekskort till att låna ljudböcker på nätet. När jag fick boken om luffarna i min hand hade jag inte läst annat än tidningar på flera år, men nu har jag plöjt igenom den. En aha-upplevelse fick jag eftersom jag har läst Torgny Lindgrens bok " I Brokiga Blads vatten". I "Luffarnas liv och leverne" fick jag veta att Brokiga Blad var smeknamnet på en luffare som hette Herman Sixtus Andersson. Min favorit är ändå Tröske-Henning. Han hette egentligen Henning Valfrid Johansson. Jag älskar dels att han sägs ha varit lika lat som jag är själv, och dels hur han svarade prästen Sandelius. Nu använder jag orden i slutklämmen från luffarskivan, där anekdoten också fanns med, eftersom det är så jag skulle ha uttryckt mig. Han hade fått en liten peng av prästen för att han jobbade åt honom i flera timmar. Efteråt upprepade Henning gång på gång att "Gud är god." När prästen till slut frågade varför han sa så, svarade Henning "Jo, som låter en sån snål jävel som dig leva kvar."

lördag 15 december 2018

Åldersbedömning.

Eftersom jag är mycket svag för komplimanger uppskattar jag verkligen dom som hävdar att jag ser yngre ut än vad jag är. Ärliga människor orkar jag inte riktigt med, så jag blev lite chockad när jag mötte granntanten häromkvällen. Jag går till jobbet vid samma tid som hon tar kvällspromenaden med hunden. Vi brukar prata om att jag jobbar natt. Nu frågade hon plötsligt om jag fortfarande jobbade, och sa att man behöver ju inte hålla på till sista dagen. Jag utgår ifrån att hon måste ha bedömt mig till att vara åtminstone 65. Hon sa också något om att jag kanske är yngre än hon då. Hon fyller 75 nästa gång! Som hämnd berättade jag att min grannfru hade sagt om henne själv att hon inte var så gammal. Det kan hänga ihop med att grannfrun i fråga är nio år äldre än damen med hunden. Allting beror ju på vad man jämför med. För många år sedan beskrev jag en tjej som ganska lång. Att den jag talade med inte höll med kan ha berott på att hon var längre än jag. Jämfört med henne var inte den jag beskrev speciellt lång.

fredag 14 december 2018

Inbjudande.

Jag läste i en kommentar på nätet om bränderna på jobbet att bara en av dom senaste tre hade startat i Kährs egna anläggningar. Dom andra två hörde ihop med Nybro energi. Personligen känner jag väl inte att jag bryr mig så mycket om vilket, så länge det är jag som stryker med om fabriken far i luften. Ett dygn efter den senaste eldsvådan stod fortfarande grindarna öppna in till fabriksområdet. Det verkar inte vara helt lätt att hitta arbetskraft i dessa dagar, så tanken slog mig att man hellre ville locka in folk än att stänga dom ute. Jag funderade på att sätta upp en skylt med luffarmärket på bilden, men jag antar att det inte är så många som kan tyda det numera. Igår var jag på jobbet en kvart tidigare än vanligt, eftersom luciainformationen delvis låg på övertid. På min avdelning hade det sagts att den var obligatorisk, så killen som höll i den blev lite chockad när det drällde in dubbelt så mycket folk mot förra gången. Jag lämnade i gengäld arbetsplatsen tre timmar före utsatt tid i morse. Finns det en chans att kompa ut tar jag den, eftersom jag alltid anser mig ha viktigare saker att göra hemma än på jobbet. Möjligen betyder det att jag borde byta arbetsplats, men det känns lite sent i livet att satsa på en ny karriär. Dom som älskar sina arbeten verkar dessutom vara dom som blir utbrända, så lagom kanske är bäst.

torsdag 13 december 2018

Hemleverans.

Eftersom Doff data bara har öppet när jag sover, fick jag stiga upp en stund mitt på dagen och ta emot min dator, när den kom hem igen. Det var en milsvid skillnad mot när dom hämtade den. Då fick jag bära ner den till gården, och jaga efter en dam som inte hittade hit. Nu kom en mycket trevlig man ända in i hallen med den. Lite konfunderad blev jag när han stängde dörren efter sig. Det slog mig inte förrän han frågade om jag ville ha hjälp att installera den, att det säkert är den vanligaste anledningen till att folk inte hämtar sina datorer själva. Det naturliga svaret i det läget hade väl varit endera att jag bara inte har någon bil, alternativt att jag inte ens hade dragit ur sladdarna till den gamla datorn. Det får vänta till helgen, när jag hinner få ordning på allt. Istället svamlade jag något om att jag har förstått att vissa inte sover längre än så, men att jag tänkte lägga mig ett par timmar till. Jag vet inte ens om han var informerad om att jag jobbade natt, eller han var helt oförstående. Man får väl vara tacksam att jag inte erbjöd honom att följa med.

onsdag 12 december 2018

Ännu en brand.

Redan innan jag hann iväg till jobbet igår hade jag läst på nätet att det brann där igen. Jag var alltså beredd, när jag möttes av brandbilar och ambulanser med blinkande sirener på sågverksplanen. Det har brunnit ett par gånger tidigare i år, men brandmannen jag talade med sa att den här nog var den värsta eldsvådan hittills. Att det hade bolmat ut så svart rök, så det hade varit nära en övertändning. Framför min stämpelklocka hade ambulanstjejerna ställt upp ett bord med fika till räddningspersonalen. Istället för att klämma mig förbi det lärde jag en av dom hur man stämplar in på Kährs. Inga fläktar var igång, eftersom det brann, så natten blev lång. Vi hade sorteringsgenomgång, läste skyddsföreskrifter och städade. Mer social samvaro än vanligt blev det också. Jag lyckades bland annat klura ut att en av dom nya killarna är barnbarn till ett par jag umgicks med på nittiotalet. Först vid fem gav man upp hoppet om att komma igång med produktionen, och dom som ville fick gå hem. Jag vet inte hur många som stannade kvar den där sista timmen, för jag var snabbast ut därifrån. Räddningstjänstens bord var belamrat med tomma pizzakartonger, så mat hade dom fått i alla fall.

tisdag 11 december 2018

Små förtretligheter.

Jag har sovit med telefonen bredvid sängen sedan jag lämnade in datorn för ett par veckor sedan, och vaknat vid varje pling. Igår blev jag lite förvirrad, eftersom det översta messet var gammalt, när jag kollade telefonen. Det är jag som har lärt mig att ha Internet och Messenger på i telefonen här hemma, så där hittade jag det nya meddelandet. När dom äntligen fick tummen ur och började klippa upp dom skåp på jobbet som ingen använde, råkade dom klippa upp mitt också av misstag. Med tanke på vad hon som ansvarar för hela grejen tycker om mig, så tror jag varken på råkade eller misstag. Lapparna har hängt där i flera månader, så att ändå bryta sig in i ett skåp där lappen är inlämnad lär ha varit en högst medveten handling. Det som stör mig mest är att det var ett fint hänglås, som jag hade fått med mig från sågverket, dom förstörde. Nu fick jag ett med en pytteliten nyckel, som omöjligt går att hålla reda på. Dekalen, som ser ut som på bilden, hade i alla fall fått sitta kvar. Den hade jag annars förstått om dom hade städat bort. Natten fortsatte ungefär som den hade börjat. När jag skulle gå på rast var batteriet slut i klockan som jag håller tiden med. Jag ser inte klockan på telefonen samtidigt som jag spelar mobilspel på den. Så gick en kollega hem med magsjuka. Jag har alltid tänkt mig att det är svårt att undvika smittor på en så stor arbetsplats, men i morse petade till och med jag i mig ett par vitpepparkorn. Skulle jag ändå bli liggande med kaskadkräkningar, får jag väl trösta mig med att det var många år sedan jag var magsjuk senast.

måndag 10 december 2018

Positiva besked.

När det kommer brev från landstinget finns det oftast flera alternativ till vad det kan tänkas vara. Jag hinner till exempel glömma att jag inte har betalat för ett eller annat innan deras faktura kommer. Nu väntar jag dessutom på en tid för att prova ut en snarkskena istället för den förhatliga andningsmasken, som jag lämnade tillbaka. Remissen skrevs alltså för en dryg månad sedan. Sköterskan jag träffade då tyckte att jag kunde ringa och höra hur lång tid det skulle ta, men jag är inte tillräckligt otålig när det gäller det här. Jag litar inte alls på att jag kan sova med någonting i munnen heller. Av någon anledning trodde jag ändå att det var svaret på cellprovet som kom, när det dök upp ett brev från landstinget i förra veckan. Jag hade väntat fem veckor på det också. Däremot förväntar jag mig alltid det värsta. Nu tänkte jag att dom i bästa fall bara behövde ta om provet. Det har hänt förr. I värsta fall kunde det vara dags för operation och annat, kanske rentav att dö. Med dom förväntningarna var det riktigt härligt att få upp den här lappen. Jag antar att den jättelika rutan för själva beskedet har tillkommit för att ingen ska kunna missförstå budskapet. Jag minns till exempel hur det var medan man talade mer om HIV än man gör idag. Ett positivt svar på ett HIV-test var ju inte speciellt positivt för den det gällde.

söndag 9 december 2018

Utpressningsmail.

Att folk ägnar sig åt utpressning över nätet mot dom som kan tänkas ha porrsurfat hade jag bara hört talas om innan. Nu har jag fått ett sånt mail själv. Jag kan väl tycka att dom som låser folks datorer verkar otäckare. Dom här skulle bara avslöja för min familj och mina vänner vad jag hade tittat på. Nu har jag varken familj eller vänner, så det kändes som ett tomt hot. Inte skäms jag speciellt mycket för eventuellt porrsurfande heller. I så fall skulle jag knappast ägna mig åt det, för spår lämnar man ju alltid på nätet. Det är väl snudd på det enda sex som erbjuds en ensamstående kvinna i min ålder. Jag läste inte mailet så noga, men om jag minns rätt ville dom bara ha 5.000 spänn. När jag surfade på fenomenet förstod jag att det var billigt. Folk hade tydligen krävts på allt från 26.000 till 63.000. Så var tydligen upplägget att dom hade sett genom webbkameran vad man gjorde. Då föll hotet lite för oss som inte har någon dylik. Jag undrar om det möjligen finns inbyggt i laptoppen. Nedan kommer bevis för att det är så. Det kanske var tur att jag inte porrsurfade under dom dagarna min stationära dator var inlämnad. Det är den i och för sig fortfarande, men nu har jag fått igång den gamla datorn, även om det har varit en del strul med den också. Jag förstår den, för jag skulle förmodligen också bli ganska tjurig, om någon väckte mig efter ett helt år. Något jag funderar på nu i efterhand är vad som hade hänt om jag hade suttit vid den här i fredags, när bror och svägerska hörde av sig via videochatt. Hade jag sett dom, men dom inte sett mig, eftersom jag inte har någon kamera här?

lördag 8 december 2018

Läste fel.

Jag såg en annons om "Fiat for rent i Nybro" på Facebook. Eftersom jag inte har bil verkade det som en alldeles strålande idé. Egentligen vet jag inte riktigt varför, för det blir aldrig av att hyra bil på Crcle K, fast det både ligger nära och är billigt. Jag har läst om privatleasing också, men att ha en bil hela tiden blir förstås dyrare. Jobbigare också nu när vintern kommer. Det är rutor som ska skrapas och bilen ska skottas fram och flyttas, så att snöröjarna kommer åt att sköta sitt jobb. Med annonsen på Facebook löste det sig ganska snabbt. När jag inte fick innehållet att stämma med rubriken, läste jag den en gång till. Det stod flat och inte Fiat. Det är ju en viss skillnad på en lägenhet och en bil. Varför det stod Malmö intill annonsen är däremot en obesvarad fråga. Om det inte var så att killen som hyrde ut lägenheten i Nybro satt i Malmö, och telefonen skrev in den uppgiften automatiskt.

fredag 7 december 2018

Fredag.

Förmiddagen var intensiv. Efter att ha jobbat till kvart i sju och varit hemma och ätit och duschat, avverkade jag förpackningsåtervinningen, frissan, Doff data och Kvantum. Min frissa läser sällan min blogg, så allt jag berättar för henne om mig och mitt liv verkar vara nytt. På Kvantum träffade jag däremot en trogen följare. Hon nickade igenkännande åt precis allt jag sa. Även om jag inte har kommit i säng förrän mitt på dagen, är absolut last call för att stiga upp på kvällen klockan sju. Alltså tajmade bror och svägerska perfekt, när dom ringde vid halv sju ikväll. Jag är inte lika inne i tekniken som dom, så det tog en stund innan jag fattade att vi i själva verket videochattade. Resten av samtalet fick dom istället för enbart mitt öra se hela min yrvakna uppenbarelse med snarkplåster och allt. Lite avundsjuk blev jag på att dom satt och drack vin. Det enda jag saknar som singel är någon att dricka vin med på fredagarna. Då hade jag väl å andra sidan varit tvungen att vända på dygnet, så det finns fördelar och nackdelar med allt. Mitt senaste strul var dessutom absolutist, så någon garanti är väl inte närvaron av en man för att man har någon att dricka med.

torsdag 6 december 2018

Söka nytt?

Tanken att byta arbetsplats slår emellanåt mig och mina kollegor. För tillfället verkar det dessutom finnas andra jobb att söka. Personligen närmar jag mig annars sextio i så rask takt, att jag snarare funderar på om och när jag kan ha råd att gå i pension. Jag träffade en bekant, som är några år äldre än jag, på stan. Hon tänkte gå i pension ett par år i förtid, för hon orkade inte längre, som hon sa. En arbetskamrat, som istället är några år yngre än jag, har till och med en app för lediga jobb i sin telefon. Hon hävdade att McDonald’s var dom enda som sökte folk. Ingen i sällskapet trodde att jag var tillräckligt saktmodig för att klara av att bli utskälld när folk fick fel mat. Jag googlade på det ordet, eftersom jag nyligen har läst om en luffare som använde ord han inte begrep tokigt. Och nog stämde motsatsorden bättre in på mig alltid. Det var besinningslös, stridslysten och bråkig. Däremot undrar jag om kollegans app enbart visade jobb som inte krävde någon utbildning. Enligt Arbetsförmedlingens platsbank fanns det nämligen runt trettio lediga jobb i Nybro när jag kollade. Det är möjligt att det är krav på utbildning för att bli personlig assistent numera, men det är åtminstone någonting jag inte skulle skämmas för att söka. Det var det där med att jobba med människor då. Golvläggare arbetade en av mina tidigare arbetskamrater som under en period för golvföretaget vi är anställda på. Sågverksarbetare var annars det jag kände att jag hade bäst kompetens för. ” Du har en industriell erfarenhet gärna inom träbranschen.” Det har jag.

onsdag 5 december 2018

Slit och släp.

Den som tycker att mitt liv enbart kretsar kring jobbet och datorn i veckorna har helt rätt. Jag sover (minst) en tredjedel av dygnet, så på vardagarna hinner jag inte så mycket mera. Det är därför jag jobbar deltid. Annars skulle jag förmodligen inte hinna någonting extra i helgerna heller. I natt körde vi två olika material på jobbet, som vi gamla rävar inte hade kört på flera år. Ungdomarna hade aldrig ens sett dom. Det ena var visserligen ek, men någonting högkvalitativt i enmodul. Säkert väldigt dyrt, men så blev det golv av nästan alltihop också. På min tid hade vi någonting som kallades fransk ek, som var extremt fint. Uttrycket min tid använder jag när jag ska berätta för dom nya förmågorna hur det var på Kährs innan dom var påtänkta. Jag kan inte säga när jag var i deras ålder, för då hade jag inte börjat jobba där. Nattens andra material var björk. Jag hävdade att kvalitetsansvarig, som är en mycket snäll och trevlig flicka, kuvade personalen med hot. Hon sa till dom att om dom slängde för mycket fick vi aldrig mer köra såna material. Vi kör nästan enbart ek på nätterna. Det kan ju vara kul med lite omväxling.

tisdag 4 december 2018

Ur syn ur sinne.

Min hjärna har verkligen mycket gemensamt med Bermudatriangeln. Information går in där, och sedan hittas den aldrig mer. Nu har jag till exempel gjort vad jag kan för att klara mitt behov av en dator med min lilla laptop i en hel vecka. Ikväll som först trillade polletten ner. Den stationära dator som jag bytte ut för ett år sedan står i en garderob i hallen, för att den ska vara lätt att plocka fram i en sån här situation. Det hade varit trevligt om jag hade kommit på det direkt i onsdags, eller åtminstone till helgen. Nu hoppas jag att den datorn som är inlämnad hittar hem igen innan nästa helg. Planen är att ringa och fråga, om jag inte har hört någonting till på fredag. Dom hade mycket att göra, och förvarnade om att det kunde ta några dagar, men ringer jag inte själv ger jag mig den på att dom har slarvat bort mitt nummer eller något i den vägen. Vad gäller minnet nu i juletider, så funderar jag mycket på tomten på bilden. Han är nämligen försvunnen. Möjligen har han rymt till skogs, men jag misstänker att det kan vara så att jag har råkat slå sönder honom. Problemet är att jag inte minns säkert...

måndag 3 december 2018

Sevärt på tv.

När jag läser recensioner av någonting jag har sett själv kan det förundra mig hur olika vi människor tycker om saker och ting. Som när en recensent skrev om programmen som SVT har sänt med och om fyra före detta statsministrar. Hon tyckte det var lite synd att intervjuaren Britt-Marie Mattsson bara kom in då och då. Att hon mest blev en samtalspartner, som liksom puttade på när intervjupersonen tystnade. Jag tyckte precis tvärtom. Regelrätta intervjuer med politiker är mest jobbiga, men det här upplägget var intressant. Jag fick lära mig mycket om nutidshistorien som jag endera hade missat eller förträngt. Med juryn till TV-priset Kristallen är det nästan alltid så att vi tycker olika. Hyllar dom en film är det sällan något för mig att se.

söndag 2 december 2018

Helg med Lenovo (min laptop).

Här hemma är det datorn som är underdimensionerad. Att sitta vid en laptop är långt ifrån vad jag är van vid. Då är ändå min trådlösa mus så sympatiskt inställd så den fungerar helt utan installation, bara jag flyttar över sändaren till den här datorn. Startsidan på Internet är en annan sak som fungerar, utan att jag egentligen begriper varför. Jag har den bara på en löstagbar hårddisk, som jag har kopplat in. Från början sa webbläsaren att det inte fungerade alls, men nu gör det det i alla fall. Det är väl som med humlan, som egentligen inte borde kunna flyga. Den vet inte om det, så den flyger i alla fall. Däremot hittar jag dokument som inte går att ändra i, eftersom dom är skrivskyddade, fast dom inte är det när jag kollar filegenskaperna. Ett av dom fick jag förslaget att öppna en kopia av, så kunde jag ändra i den. Nu behöver jag bara hitta ett kommando för att göra samma sak med andra dokument. Andra går inte att visa texten i över huvud taget, så jag känner att jag har haft en falsk trygghet när jag har säkerhetskopierat. Kommer inte min stationära dator tillbaka med hårddisken intakt har jag en del problem. Åtminstone var det vad jag trodde, tills jag insåg att problemet låg hos Open Office, som var installerat på laptoppen. När jag istället hystade in Microsoft Office, som jag tydligen får använda i alla mina datorer, fungerade allt som det skulle. Skrivare och scanner har jag redan hunnit sakna ett par gånger. Dom orkar jag inte ens försöka koppla in till den här datorn. Jag har sovit med telefonen bredvid huvudkudden sedan i onsdags, men ännu har jag ingenting hört om min älsklingspryl. Vi får hoppas att den kommer hem igen till veckan.

lördag 1 december 2018

Jobbet.

I torsdags natt bevisade vi för oss själva på jobbet att målen vi har i produktionen inte är realistiska. I vanliga fall får vi in material som till 90 % består av skräp. Endast 10 % går att tillverka golv av. Nu var plötsligt procentsatserna dom motsatta. När vi körde enligt budget räckte inte ens materialet till. Vi fick byta från ek till ask, eftersom det var det enda som fanns tillgängligt. Det löpande bandet brukar fungera hjälpligt så länge vi bara släpper ner en tiondel av materialet. Med dom här mängderna sackade det ner, och stannade stundtals helt. Det orkade inte med det vi ska producera egentligen. Man har hittat på nya tjänster som jag tror kallas skiftledare. Dom ska avlasta produktionsledarna. Personligen tycker jag nog att vi i produktionen kan behöva avlastningen bättre, men vi är ju utbytbara. Det intressanta med killen som fick den här tjänsten på natten på min avdelning är att jag har haft hans pappa också som arbetsledare. Visst låter jag riktigt gammal, när jag har jobbat under två generationer basar?

fredag 30 november 2018

Kundvagnstrubbel.

Det sägs att man lär sig någonting nytt varje dag. I morse lärde jag mig två nya saker innan jag ens hade hunnit i säng efter nattens jobb. Jag var i vanlig ordning på Kvantum och veckohandlade, när varuvagnen plötsligt började hoppa och leva. Det märkliga var att den hade rullat som den skulle genom halva butiken, så jag fattade verkligen inte vad som hade hänt. Någon gång ibland är det bra att jag pratar med alla människor. Nu sa jag till en i personalen som gick förbi att vagnen inte hade burit sig åt sådär från början. Hon föreslog att det kunde vara en sten, fick genast syn på nämnda sten och tog bort den. Efter det rullade vagnen som den skulle igen. Aldrig i livet hade jag trott att det kunde vara någonting så enkelt, men nu vet jag vad jag ska leta efter nästa gång det händer. Så hade jag vunnit hundra kronor på en lott från Cancerfondens rikslotteri. Tidigare hade jag skickat in den och fått en ny lott, men det är ju så enkelt att använda vinstlotten att betala med på Kvantum. Ännu enklare hade det varit om jag inte hade varit självscanningskund. Det är två olika streckkoder på dom där lotterna. Någon har hjälpt mig att scanna en sån tidigare, men då kollade jag inte så noga hur hon gjorde. Den här gången såg jag till att lära mig hur det ska gå till. Återstår att se om jag kommer ihåg det till nästa gång det blir aktuellt.

torsdag 29 november 2018

Julpyntat.

Jag tar fram julpyntet tillsammans med adventsljusstake och stjärnor varje år. Det känns ändå som så pass kort tid alltihop får vara framme. Det skulle knappast vara lönt med allt besvär för mindre än sex veckor. Framför allt gäller det tavlan med tomten, som blev klar efter nyår. Har jag jobbat med den i ett par år vill jag åtminstone ha den framme i några veckor i december. Jag har visserligen en tavla som föreställer en julros på väggen hela året, men det känns inte lika självklart som ett julmotiv. Samma sak med mjukistomten Ture. Han får vara framme för jämnan dels för att han är så fin, och dels för att jag helt enkelt inte har någon plats där jag kan stuva undan honom. Han klarar sig på att han är grå, och således ingen jultomte med betoning på jul. Tomtar som ser till oss människor lär det väl finnas hela året. Den broderade herrn ser ut att följa en med blicken. Jag antar att det är ett tecken på att han är välgjord. Problemet är att han hänger i hallen precis utanför badrumsdörren. Jag stänger sällan dörren när jag går på toaletten om jag är ensam, men att ha hans ögon på sig hela tiden kan kännas lite provocerande. För att inte tala om när jag tillfälligt är uppe ur sängen under dagen, och springer förbi honom spritt naken.

onsdag 28 november 2018

Saknad dator.

Att det sällan eller aldrig blir som man har tänkt sig här i livet är det säkert fler än jag som har konstaterat. Sålunda var min dator inte alls inne på min linje att den skulle fungera efter ominstallationen. Det blev likadant igen. Jag tänkte att jag inte kunde rensa en gång till, men eftersom det var det enda jag kom vidare med gjorde jag så. När den började sagga igen efter andra försöket gav jag upp, och bestämde mig för att invänta morgonen och öppnandet av Doff data. Då hade jag googlat mig till att felmeddelandet jag fick var någonting så allvarligt att det behövdes proffs för att åtgärda det. I det läget är det lite handikappande att inte ha bil, men en halvtimme efter att jag hade ringt var dom här och hämtade den. Tyvärr är jag helt värdelös på att förklara vägen, så jag fick ge mig ut i kylan och jaga den där bilen. Då önskade jag att jag inte hade haft en dator som vägde ton. Nu hoppas jag bara att dom hittar något fel, så den inte bär sig åt likadant så fort jag får hem den. Jag skulle nog ha hoppat över den där sista ominstallationen, för att vara säker på att den inte fungerar felfritt hos dom, men så långt tänkte jag inte då. Det kunde ta några dagar, för jag var uppenbarligen inte den enda som hade problem med min dator. Det var värre när jag inte hade någon annan. Nu klarar jag mig hjälpligt med laptop och smartphone, även om det inte alls är samma sak. Det är lite som att jämföra George Cloney med Woody Allen.

tisdag 27 november 2018

Datorkrasch.

För mig är hela grejen med att vara ledig att man hinner med att göra lite extra. Helst sånt som är roligt då. Den här långhelgen har jag bland annat pyntat till advent och jul, men varken att tvätta fönster eller att stryka gardiner är speciellt kul. Sånt som roar mig mera hade jag precis hunnit fram till i morse, när datorn bestämde sig för att den ville ha min fulla uppmärksamhet. Programmen jag försökte använda stängde ner sig själva. Till slut hade jag bara en svart skärm, och då är det inte lätt att komma vidare. Jag startade datorn från Windowsskivan. Den hade ett alternativ för att laga, men felet var uppenbarligen för stort för att den skulle klara av det. Återstod att rensa och installera om alltihop. Medan jag körde Windows 98 fick jag formatera ganska ofta, men med XP, 8 och 10 har det flutit på bättre. Därför var det ett tag sedan, men mycket jobb är det innan allt ser ut som vanligt igen. Office och virusskydd var dom två som kändes viktigast, så dom installerade jag innan jag kröp i säng idag. Återstår hörlurar, skrivare, en extra webbläsare, startsidan och så vidare. Snabbåtkomsten är till exempel en helt suverän ruta, som jag använder hela tiden, men den är också rensad nu. Långt efter att jag har fixat allt brukar jag upptäcka sånt som jag har missat, när jag ska använda det. Det är väl bara att inse att den ende jag får ha en helnatt med numera är datorn.


måndag 26 november 2018

Datorljud.

Jag har lösa högtalare till min dator. Om jag vill stänga av ljudet använder jag knappen på dom. Därför vet jag knappt hur jag ska få igång det igen, om någon annan har varit här och fimpat ljudet i själva datorn. På nätterna använder jag hörlurar. Ibland ställer datorn om mellan dom och högtalarna automatiskt, men andra gånger är det fortfarande tyst när jag vill lyssna genom högtalarna. Låter det fortfarande ingenting efter att jag har bytt inställning, beror det oftast på att jag har glömt att trycka på den fysiska knappen på högtalaren. Ibland hjälper ingenting av detta. Då är ljudet avstängt i själva klippet jag vill titta på. Jag förstår inte ens varför den funktionen finns, mycket mindre varför den är aktiverad när man kommer till ett klipp.

söndag 25 november 2018

Mitt liv i bilder.

På nogg.se, där jag har bloggat i tolv år, kan man enbart lägga upp videoklipp från YouTube. För ett par år sedan började jag använda Blogspot också, och där fungerar det med filer från den egna datorn. Jag hade lagt över en låt från en skiva till datorn, och tänkte att det skulle fungera med den också, men programmet ville enbart ta emot videofiler. Jag försökte konvertera den till en sån, men fick ändå nobben. Jag googlade hej vilt. Windows movie maker skulle finnas i datorn och verkade vara riktigt enkelt att göra det jag ville i. När jag inte hittade den visade sig förklaringen vara att den inte fanns i Windows 10. Enligt Microsoft var det som ändå erbjöds på nätet i den vägen bara fusk och skräp. Däremot upptäckte jag att man lätt kunde göra en egen video i fotoprogrammet i Windows 10. Det var bara att lägga in låten jag ville dela med mig av och en bild, så blev det en video som Blogspot godkände. Sedan var jag förstås tvungen att leka mera. Eftersom jag varken har barn eller djur kom min första mer avancerade video att handla om mig själv. Nedan är ni välkomna på en tur genom mitt liv från det jag föddes till dags dato.

lördag 24 november 2018

Långhelg.

Mina nya radiokåpor är helt suveräna. Dom gamla satt knappt ens där dom skulle när dom var nya, men dom här slöt tätt direkt. Det enda lilla problemet är att strömmen stängs av automatiskt, om man inte använder dom på fyra timmar. Det är tydligen radion man ska använda, för varje morgon vid halv tre stängs dom av. Jag tänkte göra det till en vana att starta om dom själv i lugn och ro vid den rasten, men ännu har jag inte kommit ihåg det. Sista natten jobbar vi dessutom längre, så då hinner dom slå ifrån en gång till innan det är dags att gå hem.
Igår morse hade jag tid för massage efter jobbet, men vid halv tolv i torsdags kväll messade min massageterapeut återbud. Hon var tvungen att stanna hemma med sjuka barn. Hon tänkte jobba i helgen istället, när jag antar att barnens far kunde ta hand om dom. Så i morse var jag där och fick massage redan halv åtta.
Jag försökte få ledigt i slutet av nästa vecka, men fick ta början istället. Det innebär att den här helgen blir långhelg istället för nästa, och jag får ta tag i julpyntandet en vecka för tidigt. Dom första adventsstjärnorna och ljusstakarna i fönstren i kvarteret såg jag å andra sidan för flera veckor sedan. Ljusslingor på balkongen har vissa uppe hela året.


fredag 23 november 2018

Tjugotredje november.

Som på bilden såg mitt vardagsrum ut för tre år sedan. Det hade varit stora sprickor i målningen i taket i sovrummet länge, men jag hade varit för lat för att ta tag i det. Jag insåg ju att det var såhär mycket prylar som måste bäras ut därifrån. Då stod ändå skrivbordet och bokhyllan kvar. Även om jag hade orkat baxa ut dom ur sovrummet, hade dom knappast fått plats någon annanstans. Jag fick nya tapeter också, så det blev ett helt nytt sovrum. Speciellt som jag passade på att byta ut sängramen samtidigt. Det var inte så enkelt som jag hade trott, för jag ville ha en i trä. Vanliga träsängar är tydligen inte så vanliga längre. Jag hade inte noterat det innan, men fortfarande tre år senare finns det enbart såna där mjuka sänggavlar i annonserna. Jag fick besöka Ria några gånger, innan någon till slut lämnade in en sån säng som jag ville ha. För mig var det enbart fördelar med det. Dels kostade den en tiondel av vad en ny skulle ha kostat. Så tog personalen från Ria med sig min gamla säng när dom lämnade den nya. Den hade jag annars fått problem med att bli av med, eftersom jag inte har bil. Målaren fixade för övrigt till rören i duschen också. Där hade det mesta av färgen flagnat på tjugotre år. Så på det hela taget var det värt besväret att ha honom här några dagar. Det som syns längst bort i bild är min sovplats. Alla nattarbetare kan föreställa sig hur det är att sova i ett rum i lägenheten, när hantverkare jobbar i ett annat.

torsdag 22 november 2018

Tv-licens.

Jag har förstått av debatten på nätet att jag är en av dom få som tycker att det är en strålande idé att ta bort TV-licensen och lägga avgiften på skatten. Jag har i alla år känt mig orättvist behandlad när jag har betalat för en handfull kanaler, medan dom som har haft tio gånger så många har sluppit undan. Att ha folk som jobbar med att hitta skolkarna kan väl inte heller vara gratis direkt. Eftersom jag är ensam blir dessutom höjningen marginell för mig. Är man två får man plötsligt betala dubbelt så mycket, även om man bara har en apparat. Att man uppger avgiften för ett helt år kan jag tycka får den att låta högre än den är. 1307 kronor om året är ju en piss i Nilen jämfört med dom över 7000 jag betalar till fack och a-kassa varje år. Jag har glädje av tv:n betydligt oftare än av facket, och a-kassan vet man ju inte om man någonsin kommer att få någon nytta av. TV-utbudet kan jag däremot ha åsikter om. Inte bristen på program att se, men däremot när dom sänds. Nu ser väl dom flesta vad dom vill när dom vill, men jag har ändå någon gammaldags uppfattning om att det borde finnas lite underhållning en lördagskväll. Möjligen har det med min smak att göra, men sist jag kollade fanns det inte ett enda program att se på lördagen. På torsdagen gick det däremot många bra program samtidigt på olika kanaler. Till nästkommande lördag verkar någon ha läst mitt inlägg, fast jag inte publicerar det förrän nu. Då sänds nämligen såväl Jonas Gardells föreställning ”30 år tillsammans” som fyra olika filmer ungefär samtidigt på dom få Tv-kanaler jag har. Det är tur av flera anledningar att jag inte är beroende av några sändningstider. Hinner jag ner vid Tv:n i veckorna, så reser jag mig igen vid sjutiden, innan någonting av intresse har hunnit börja. I helgerna sitter jag där istället nattetid, när dom flesta programmen är slut.

onsdag 21 november 2018

Facebook.

Det händer ibland att Facebook döljer någon av bilderna jag lägger upp, eftersom den strider mot deras communityregler. Då finns det alltid en liten knapp att trycka på, om man tycker att dom har gjort fel. Jag antar att den första kontrollen är automatisk, och att en verklig människa tittar på bilden när jag protesterar. Dom brukar komma tillbaka efter den kontrollen, men man vet aldrig hur länge det dröjer. Då var det värre med det som hände mig nyligen. Flödet på Facebook lämnar en del i övrigt att önska. Alla inlägg som jag vill se kommer inte upp, så dom vänner som intresserar mig mest brukar jag besöka på deras profiler. Där kommer det inte sällan upp ”inlägg som du inte har sett”. Det kan göra mig skogstokig att dom inte har visat dom för mig, när dom uppenbarligen vet om det. Nu fick jag plötsligt bara ett meddelande när jag försökte gå till en väns sida, att den funktionen var blockerad för mig. Jag hade använt den för ofta, och dom var oroliga att jag stalkade folk. Det bör roa dom som anser att det är exakt vad jag gör, men Facebook förlorade hela sin mening för mig. I flödet kom det, som sagt, inte upp någonting vettigt, och någon annan sida kom jag inte in på. Som väl är har det inte hänt igen, men jag oroar mig för det. Jag lämnar ogärna hemmet, så jag har det mesta av mitt sociala liv på Facebook.

tisdag 20 november 2018

Nya kåpor.

Sladdar och annan utrustning för att lyssna på musik medan man jobbar slits fort i dammet på min arbetsplats. Dom flesta använder sina telefoner som musikspelare, men jag har en liten Ipod shuffle ansluten till hörselkåporna. Såna som man hade förr, som en yngre kollega sa. Den är framför allt mindre och smidigare att bära runt på än telefonen. Problemet när det börjar strula är att det är svårt att veta om det är Ipodden, sladden eller kåporna som inte vill vara med. Senast det hände jobbade jag en halv natt i kompakt tystnad, och det var inte kul. När jag kom hem letade jag fram öronsnäckor, för att kolla om jag fick ljud då. Det fick jag. Det visade sig dessutom att dom hade legat i ryggsäcken hela tiden, som backup för precis såna här händelser. Jag kunde alltså ha tagit till dom direkt. Dom gamla lurarna hade jag köpt på nätet, men nu tänkte jag kolla om dom hade såna i personalshopen på jobbet. Jag ringde och frågade först. Det visade sig vara en bra idé, för det fanns inga hemma. Däremot tog dom bara något dygn att få hem om man beställde. När jag hörde priset bestämde jag mig direkt. Dom hade gått ner, så det både blev billigast och gick snabbast och enklast att köpa dom där. Det fanns radio också i dom, men ändå slapp man den förhatliga antennen som brukar sticka rakt upp på radiolurar. Istället för att ratta in kanalerna manuellt tryckte man på en knapp, så ställdes dom in automatiskt. Eller skulle göra det i alla fall. Jag tryckte allt vad jag orkade, men fick aldrig in någon kanal. Till slut vet jag inte var jag tryckte i ren desperation, men radio blev det. Jag lyssnar visserligen mest på Ipodden, men det kan vara bra om radion finns att ta till i reserv. Den förstnämnda fungerade alldeles ypperligt här hemma, men när jag kom till jobbet hördes plötsligt bara en kanal. Det var lite surt att enbart höra bakgrundskören på låtarna. Det enda jag hade ändrat på var att jag hade vänt på sladden, så jag provade med att vända tillbaka den, och då lät det som det skulle. Jag trodde att båda ändarna var likadana på en sån sladd, men så var det tydligen inte. Tur att jag satte den rätt första gången, för annars hade jag väl aldrig fattat vad som var fel.

måndag 19 november 2018

Inventering.

Den som satte upp lapparna på våra skåp i omklädningsrummet hade säkert goda intentioner, men det är förstås bra om man fullföljer det man har påbörjat. Det har snart gått tre veckor sedan den 31/10, men lapparna hänger kvar. Risken att man skulle ha missat någon som har skåp där är minimal. Förutom en lapp på varje skåp har det funnits information både på dörrarna in till omklädningsrummen och på andra ställen i fabriken. Vore företaget lika ambitiösa med all information skulle jag vara tacksam. Som framgår av den undre bilden är det stora problemet att det lär bli väldigt många lås att klippa upp. Tills för några år sedan fanns det en tjej som hade järnkoll på det där. Sedan hon slutade är det ingen ordning alls. Det har slutat mängder med folk, och ingen har brytt sig om att lämna tillbaka lås och nycklar. Det där projektet suckar jag mest över. Jag är mer upprörd över att toaletten jag använder där uppe har saknat lyse i flera månader. Min gruppsamordnare mailade elverkstaden åt mig, men ingenting har hänt. Man får välja mellan att kissa i absolut beckmörker eller med dörren öppen. Ingetdera verkar riktigt värdigt ett så stort företag, som dessutom hävdar att dom satsar på personalen. Bra betalt verkar vi ha i alla fall. Jag läste på nätet att våra löner är dom bästa i Nybro. Det gäller väl inte riktigt mig, som jobbar deltid, men säkert dom som jobbar heltid och väl det. 

söndag 18 november 2018

Städning.

Städning är, som jag säkert har nämnt, inte en av mina starkaste grenar, men jag försöker i alla fall städa av det värsta varje helg. Detta sker på lördagar, men i lördags fick jag gäster innan jag hann så långt. Att det var ostädat när dom kom fick dom leva med, när dom inte aviserade sin ankomst mer än någon timme i förväg. Det var ändå ingenting jämfört med hur det såg ut såhär en vecka senare. När ungdomarna gick hem framåt morgonen i söndags var jag inte ett dugg sugen på städning, och på söndagsnatten jobbade jag övertid. När jag jobbar hinner jag inte så mycket mer än att sova, duscha och äta mellan arbetspassen. Det är tur att ingen har velat låna toaletten under veckan, och att jag själv inte har varit inne i badrummet med glasögonen på mig. Utan dom såg det inte så farligt ut, men när jag behöll dom på igår blev jag nästan rädd. Nu är i alla fall det värsta avskurat igen. Jag antar att det är lika bra att man vänjer sig tills man blir beroende av hemtjänst. Om jag har förstått saken rätt så städar dom bara varannan vecka. Det behöver knappast dröja tills man blir riktigt gammal heller. I en programserie om hemtjänsten fick man bland annat följa en kvinna i min ålder (om hon inte var ännu yngre). Hon hade fått MS, men tyckte väl som jag att det här med att duscha var någonting väldigt privat. Nu blev hon så utmattad av det att hon inte orkade någonting mera den dagen. När hon lät sig övertalas att ta emot hjälp med duschen, kunde hon spara sina egna krafter till någonting roligare.

lördag 17 november 2018

Musik.

Det slog mig när jag lyssnade på texten till Beatles låt ”When I’m sixty-four”, att 64 inte bara ansågs vara en hög ålder. Den skulle dessutom inte infinna sig ännu på många år. Nu är det ju inte så hiskeligt många år tills jag är där på gott och ont. Att hinna bli pensionär vore inte fel, men ålderskrämporna lär väl bara bli fler och värre ju äldre man blir. I vissa låtar ändrar jag helt enkelt texten så den passar bättre till en medelålders tant. När Beach Boys sjunger ” Wouldn't it be nice if we were older, then we wouldn't have to wait so long” korrigerar ja det till ” Wouldn't it be nice if we were younger, then we wouldn't have to die so soon.” När något av dansbanden sjunger om alla misstag vi har gjort ”dom har vi ännu chans att ändra på” blir det i min version ”dom har vi ännu chans att göra om.” Fast det kanske har mer att göra med att jag har blivit synisk med åren.

fredag 16 november 2018

Fredag.

Vardagsmotion får man gott om, när man inte har någon bil. I morse cyklade jag först hem från jobbet, och sedan till förpackningsåtervinningen vid Åkrahällskolan. Ska jag bara till Kvantum brukar jag ta med mig skräpet till återvinningen där för att slippa omvägen, men idag hade jag ärende till både Circle K och Willys. Ett halvt flak tomburkar släpade jag med mig hela rundan, för att slippa ha ett köksskåp fullt av dom en vecka till. Det blev en del sånt i lördags. På Kvantum hittade jag bara tändare med en liten, kort pipa. Braständarna jag brukar köpa är längre och dessutom kan man böja röret på dom. Det var extremt dålig timing med kortare, eftersom jag nyligen har köpt större ljuslyktor. Dom skulle aldrig gå att tända med den mindre tändaren, utan att jag brände mig själv. Således frågade jag en i personalen mest för säkerhets skull. Dom små tändarna hängde på två olika ställen, och det kändes som överkurs att det skulle finnas ett tredje. Det gjorde det, så jag fick tag i det jag ville ha. Längre fram i butiken fanns ett nytt ställ med handgjort godis. Bland annat pepparkaksfudge. Det smakar som en mer sofistikerad variant av att äta pepparkaksdeg, något som jag tycker är godare än dom färdiga kakorna. Det här godiset var så nytt så ingen hade hunnit upptäcka att påsarna inte gick att scanna. Samma kille som hade hjälpt mig tidigare försökte och tjejen i kassan försökte, men det slutade med att hon fick skriva in hela ean-koden manuellt. Det fanns dessutom inget kommando för att lägga in två av samma, så hon fick skriva alltihop två gånger för mina två påsar. Nu är i alla fall alla ärenden avklarade, och det är äntligen fredag kväll. Det trodde jag knappt var möjligt, när jag gick till jobbet i söndags.