Blogg 31/12 2021.

 När jag cyklade till Kvantum igår, hade jag med mig lite som skulle till förpackningsåtervinningen. Om jag har en kartong, som jag har stoppat resten av det som ska i papperscontainern i, blir det en del bök vid framkomsten. Öppningarna är så smala, att jag måste trampa sönder alltihop, för att få ner det i containern. Nu hade jag dessutom två såna kartonger efter julklappar och annat. För att få med mig dom på cykeln fick jag tejpa ihop dom. Det skulle alltså bli extremt struligt att få till någonting platt. Jag hade sån tur så där var en kille som skulle tömma någon container. Det var visserligen den med tidningar, men när jag nämnde papper var han så serviceinriktad att han fixade det också. Han hade redskap med sig för att öppna containern, så det gjorde han åt mig. Det var verkligen en lättnad att bara kunna hiva i mina hoptejpade kartonger. Containerkillen gjorde mig för övrigt glad en gång till. Jag retar mig på folk som använder den där förpackningsåtervinningen som genomfart. Han som tänkte göra det igår kom inte förbi. När jag hade handlat färdigt hade jag tur en gång till. Jag hade massor i vagnen och packade ihop det ordentligt innan jag kom till kassan. Det hade varit typiskt att få en helavstämning då, men det fick istället paret före mig.

Blogg 30/12 2021.

 När hyresvärdens personal gick runt och satte upp brandvarnare i alla lägenheter, hoppade dom över mig. Som jag kom ihåg det blev det en mindre krater i taket när vi satte upp den jag har. Jag skrämde upp killarna som var här så pass att dom tyckte jag kunde behålla den jag hade. Huvudsaken var ju att här fanns en brandvarnare. Jag har aldrig vågat ta ner det där fästet, så jag fortsatte använda det när jag köpte ny brandvarnare, fast den egentligen inte passar i den hållaren. Det innebär lite extra trixande för att få fast den, men det fungerar i alla fall. När jag kollade utbudet på Kvantum senast hade dom bara en mindre variant av brandvarnare. En sån skulle jag knappast få upp utan att borra i taket igen. Möjligen skulle det fungera med silvertejp. Det fixade vi då det mesta med på golvfabriken. Brandvarnaren jag har nu får väl hänga med ett tag till. Den tjuter både när jag lagar mat och om jag släpper ut ånga från badrummet, så det verkar inte vara något större fel på den.

Blogg 29/12 2021.

 Dammet i mitt badrum är ett stort mysterium för mig. Dels hur det kan bli så dammigt där inne över huvud taget, men jag antar att det har med ventilationen att göra. Inne i ventilen brukar det samlas stora tussar. Framför allt grunnar jag på hur det kommer sig att dammet är blått. Jag tror att det började när jag köpte nya handdukar, men det är tio år sedan. Innan hade jag en salig blandning av handdukar med olika tryck på. Då köpte jag ett gäng som var enhetligt blåa. Till en början färgade dom alla mina trosor ljusblå, men det slutade dom åtminstone med efter ett tag. Då hade en anställd på Jysk hunnit erbjuda mig nya handdukar. Att börja om från början med all extra färg var jag inte så sugen på, men dammet har som sagt samma färg än idag. Mycket märkligt är det. Jysk låg bara hälften så långt ifrån mitt hem på den tiden mot vad det gör idag. Det var tur för mig när jag handlade dom där handdukarna, för då hade jag inte cykeln med mig. På den lyckades jag släpa hem en hel gästsäng en gång. Det jag minns bäst från just det tillfället var att det kom en hagelskur precis när jag var på väg hem.

Blogg 28/12 2021.

 Själva julfirandet klarade jag och mannen i mitt liv av på tu man hand. Däremot träffade vi delar av min släkt och bytte julklappar både före och efter julafton. Söndagen innan jul var bror och svägerska här och bjöd på fika. På grund av pandemin ville dom sitta utomhus. Vi hade suckat lite över att trädgårdsmöblerna inte plockades in för vinterförvaring i år, men då kom dom väl till pass. Jag bifogar ett kort på mig, eftersom jag inte vet hur det övriga sällskapet ställer sig till att bli publicerade. Som ni ser har jag lyckats fånga en solstråle, även om den inte värmde mycket. Svägerskan hade mössa på sig och hennes man både det och luvan på jackan. Själv ägnade jag mig mest åt att försöka slappna av, eftersom man fryser mindre då. Kaffe och flera sorters hembakat värmde hur som helst gott. Särbon hade dessutom sittunderlag med sig ut, så om rumpan var det inte kallt alls. På julafton öppnade vi julklappar från bror och svägerska och från varandra. Annandag jul skulle brorsdottern och hennes familj komma förbi på vägen hem till Jönköping. Dom hade firat jul hos hennes föräldrar. Dom blev fördröjda och kom inte förrän det började skymma, så det blev bara ett snabbt julklappsbyte utanför bilen.

Blogg 27/12 2021.

 Under ungefär tjugo år av mitt liv var jag ofta ute och dansade. Redan när jag var fjorton gjorde jag det den tjugosjunde december. Jag bodde på vischan, så det var centerns ungdomsförbund som anordnade sånt. Oftast var det i Stenåsa, men den här gången höll vi till i Runsten. På kortet är jag endast tretton år gammal på väg till något evenemang. Sjaletten är till för att skydda håret, som jag har fått hjälp med att göra lite lockar i. Fem år senare var jag i Hyttan i Alsterbro på dans. Ytterligare fem år senare var jag inställd på en hemmakväll, när plötsligt en bekant ringde på min dörr. Det blev både ett glas vin och ett besök på Sandra dansrestaurang.
Mot slutet av åttiotalet handlade mycket i mitt liv om Oskarshamn. 1986 körde jag hem till Kalmar därifrån den här dagen. Jag hade varit på dans kvällen innan och lånat en god väns lägenhet över natten. Ett par år senare hade jag flyttat dit. Enligt dagboken var jag på stan med en arbetskamrat, som jag faktiskt inte minns alls att jag umgicks med utanför jobbet. Året därpå var ordningen återställd. Då var jag med den kollegan jag umgicks absolut mest med under dom två åren jag bodde i Oskarshamn. Vi var ute och åt, spelade bowling, kollade på en lägenhet, fikade och stickade.
På åttiotalet umgicks jag med min äldste bror ett par gånger den tjugosjunde december. 1998 hade han varit nere från Bollnäs över jul. Vi lunchade på stan, innan han satte sig i bilen för att köra hem till Hälsingland. För tjugo år sedan firade jag jul där uppe. Då shoppade vi i Sundsvall detta datum.

Blogg 26/12 2021.

 När en ung tjej startade fastighetsförmedling här i Nybro, var jag lite skeptisk till upplägget. Det var en artikel om henne i tidningen och jag fattade det som att hon framför allt satsade på att styla objekten lite extra. Jag var inte helt övertygad om nyttan av det. Så kändes det lite som att marknaden var mättad i lilla Nybro, när det gällde mäklare. Jag såg en av hennes skyltar, som satt uppe väldigt länge och det gav mig vatten på min kvarn. Så läste jag på Facebook häromdagen, att hon förmodligen är duktigare än jag hade trott. Någon ville ha förslag på mäklare och hon var den dom flesta tipsade om. Hon är tydligen väldigt bra. Kunderna känner att dom får det där lilla extra, som är så viktigt. När jag googlade för att kolla hur många fastighetsförmedlingar det fanns i Nybro, kom inte ens Hemny, som företaget heter, upp som förslag. Det tycker jag var lite dåligt. Jag hittade det när jag googlade på namnet, men den som inte känner till alla, behöver ju kunna googla på vilka som finns. En märklig detalj är att hon har samma efternamn som en annan mäklare här i Nybro, men om jag har förstått saken rätt är dom inte släkt.

Blogg 25/12 2021.

 När vintern kom till Nybro för ett par veckor sedan, gjorde jag missen att traska fram och tillbaka till Kvantum i ett par kängor som skavde på tårna. Förutom att det ser extremt fånigt ut med en blåsa på vardera lilltå, så gör det rejält ont om man försöker ha någon typ av skodon på fötterna. Barfota är det inte riktigt läge att gå så länge det är minusgrader ute. Jag fick ta till min vanliga livräddare Compeed skavsårsplåster. Även om jag inte får lika läskiga skavsår på hälarna numera, som när jag var yngre, anar jag att dom större plåstren är något nyare än dom jag fick ta till nu. Dom var långa och smala och gick att vira runt tårna. Enligt datummärkningen skulle dom ha använts senast i augusti 1995. Dom fungerade alldeles ypperligt ändå, men jag anar hur upprörd mannen i mitt liv kommer att bli om han läser det här. Han pratar fortfarande om burkarna jag hade kryddhyllan full av, innan vi rensade där. Möjligen smakade dom inte så mycket längre. Annars har jag svårt att se vad det skulle göra om datumet hade gått ut på kryddor eller plåster. Mjölk dricker jag däremot som längst i tre dagar efteråt. Särbon kan dricka den i flera veckor.

Blogg 24/12 2021.

 Lösningen på bilden med olika höga adventsljus hade jag aldrig sett tidigare. Jag tycker det verkar jättesmart. När alla är lika höga riskerar ju det första att elda upp mossan, medan det sista bara blir nerbränt en liten bit. För mig har det gått sämre än så i år. Första, andra och till och med tredje advent gick bra, men dom sista dagarna innan jul blev det inte riktigt av för mig att tända ljusen. Det fjärde blev nog bara tänt just den fjärde advent, så det ser fortfarande nästan oanvänt ut. Jag brukar ha ljusen tända när jag sitter vid tv:n och broderar, men nu har inte det heller blivit av. Jag tänkte ta igen det igår, när jag såg dubbelavsnittet av ”Bonde söker fru” på play. Att jag hade glömt att tända dom upptäckte jag inte förrän jag skulle resa mig ur min fåtölj. Posten var jag nere och hämtade vid åtta igår kväll. Den är verkligen ett fall av ”ur syn ur sinne” sedan brevlådan hamnade nere vid entrén. Adventsljusen får vi väl fortsätta elda på under julhelgen. Jag brukar ha både stjärnor och ljusstake i fönstret tända fram till tjugondedag Knut, fast adventstiden egentligen slutar vid jul.

Blogg 23/12 2021.

Tiggarbrev och dito mail duggar till och med tätare än vanligt nu till jul. När det gäller dom flesta kan jag räkna ut hur dom har fått min adress. Cancerfonden har jag köpt lotter av ibland och till hjärt- och lungfonden har jag lämnat en gåva när någon har avlidit. Det kan jag i och för sig känna är en lite ful anledning till att bombardera någon med reklam, men i krig och kärlek är väl det mesta tillåtet. Jag antar att svåra sjukdomar är lika jobbiga som krig. Hur jag kunde få adresserad reklam från Hundhjälpen, övergår däremot mitt förstånd. Ibland kan det stå adresskälla på breven, men jag hittade ingen sån uppgift alls. Jag är knappast känd som någon stor djurvän och just hundar är extra impopulära den här årstiden. I Nybro finns mängder av hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Det känns stundtals som om man vadade i hundskit. När det ligger en stor brun hög ovanpå den vita snön, ser det dessutom extremt äckligt ut. Jag fattar inte att hundägarna själva inte tycker det är obehagligt att få skit både på sina skor och på hundarnas tassar. Jag är inte ett dugg intresserad av att rädda ännu fler hundar, så att problemet blir större än det redan är.

Blogg 22/12 2021.

 Nätapoteket Apotea hade det lite körigt efter black friday. Jag är alltid noga med att kolla så att det jag beställer finns hemma. Annars vet man aldrig hur länge man får vänta på sitt paket. Nu hjälpte inte det. Efter fem dagar stod det fortfarande på deras webbsida att min order behandlades. Precis i det läget lade dom upp på sin Facebooksida att dom hade besök av några med vilka dom jobbade för snabbare och säkrare leveranser av Apotea-paket till deras kunder. Jag kunde förstås inte missa tillfället att fråga hur lång leveranstid dom hade för tillfället och jag fick igång en rejäl debatt i kommentarsfältet. Det var precis som med alla andra företag, dom som hade fått sin leverans över natten och var väldigt nöjda. Så fanns det dom som hade väntat dubbelt så länge som jag. Någon framförde rådet att man skulle jämföra priserna hos dom olika nätapoteken. Det har jag bara orkat roa mig med någon enstaka gång. En kille tipsade om vilken typ av leverans jag skulle välja, men det hade inte haft så stor betydelse när paketet aldrig kom iväg från leverantören. Eftersom jag fick vänta så länge på mitt förra paket, var det dags att handla igen i helgen som gick. Det jag beställde vid halv tio i söndags kväll, gick iväg kvart i ett på natten. Jag antar att det betyder att dom är ifatt på Apotea nu.

Blogg 21/12 2021.

 Det är mycket post som verkar ha gått med båt eller så på sistone. Jag beställde ett nytt SIM-kort från Comviq. Det går hur smidigt som helst på deras webbsida och kortet brukar dyka upp efter ett par dagar. Den här gången hände ingenting på två veckor. När jag bestämde mig för att kontakta Comviq, visade det sig att deras chatt var stängd på måndagar. Jag gillar egentligen inte att ringa, men nu gjorde jag så i alla fall. Killen som svarade talade så pass dålig svenska att jag knappt förstod honom. Han skulle i alla fall skicka ett nytt kort. Som väl var uppfattade jag vad han sa, när han allra sist berättade att det skulle kosta 95 kronor. Beställde man kortet på webbsidan var det gratis, men via kundtjänst blev det desto dyrare. Jag avstyrde förstås alltihop och när jag kunde beställa på hemsidan igen gjorde jag så. Samma dag kom det tidigare beställda kortet med posten. För säkerhets skull chattade jag med en kille, som skulle avprogrammera det nya som var på väg. När jag inte fick igång det som hade kommit, chattade jag med en flicka, som kollade numret på kortet och hävdade att det borde fungera. Nästa dag chattade jag med en annan dam, som sa precis tvärtom. Det SIM-kortet skulle jag aldrig få igång, eftersom det hade avprogrammerats när jag beställde ett nytt.

Blogg 20/12 2021.

 Vän av ordning har säkert noterat att jag genomgående kallar min postleverantör för Postmord. Dom gör verkligen vad dom kan för att leva upp till det namnet. Jag väntade i ett par veckor på ett brev som skulle färdas från Södertälje till Nybro. Förr gick det över natten, men nu väntade jag förgäves dag efter dag. Så kom en kväll när särbon var på väg hem till sig. Jag stod kvar innanför min öppna ytterdörr och väntade på att få höra porten gå igen efter honom. Nu gjorde den inte det. Istället såg jag på knappen att hissen var på väg upp igen. Ut ur den kom mannen i mitt liv med det efterlängtade brevet i nypan. Han hade hittat det liggande ovanpå skåpet med postfack, där vem som helst kunde ha lagt rabarber på det. En av två saker lär ha hänt. Brevbäraren kan ha sorterat brevet fel. När sedan den som fick det skulle lämna det rätt, gick det inte in genom den lilla springan till postfacket. Brevbärarna lär ha nyckel, så dom kan få in betydligt tjockare försändelser än ett kuvert. Lite orolig blir jag att den som delade ut posten den dagen kanske saknade nyckel. Jag fick veta efteråt att den hade kommit efter fem på kvällen, så jag antar att någon var sjuk eller så.

Blogg 19/12 2021.

 Med tanke på att jag har en trampcykel som enda fordon, blev jag inte ett dugg ledsen när gator och vägar smälte av igen efter kung Bores besök. Vid dom två senaste veckohandlingarna på Kvantum hade jag gått och dragit cykeln, eftersom isgator och modd hade gjort det onödigt spännande att cykla. I torsdags kunde jag sitta på den och trampa igen. Jag har visserligen hört talas om att det finns dubbdäck till cyklar också, men det har aldrig blivit av att skaffa. Å andra sidan pratade jag med en granne medan det var som vintrigast. Hon hade köpt dubbdäck, men fortfarande inte satt på dom, fast det var vinterväglag. Då gör dom förstås ingen större nytta. En annan granne påstod att han hade bredare däck på sin cykel och jag fattade honom som att det skulle vara bättre. Lite skumt lät det, för jag vill minnas att det är tvärtom med bilar. Samma kille hävdade att det var lugnt att ha cykeln nere i källaren numera. Det är inte jättetrevligt att dra den skitiga och blöta cykeln genom lägenheten den här årstiden, så jag bestämde mig för att göra ett försök. Särbon hade varit ute och mött mig och vi hann inte mer än upp till mig, förrän hans telefon ringde. Det var en granne som hade sett två ynglingar, som inte hade där att göra, nere i källaren. Jag tog hissen ner och hämtade min cykel direkt, men dom hade redan hunnit flytta på bakänden när dom gick förbi den.

Blogg 18/12 2021.

 Igår lärde jag mig hur man blippade bussbiljetten som jag hade i mobilen. Det var mammografi på Kalmar lasarett som gällde. Där har jag varit med om både att få komma in för sent och för tidigt. Därför funderade jag lite kvällen innan på att byta biljett, ifall det skulle vara så att jag kom med en tidigare buss hem. Eftersom den i så fall skulle gå 13:13 och jag hade tid för mammografi 13:15, kände jag ändå att jag inte hade någon lust att jaga efter den där bussen. Eftersom jag inte var helt hundra på att mottagningen låg precis där jag trodde, hade jag tänkt gå dit i god tid. När jag fick en nysattack ute i sjukhusets foajé, flydde jag in på toaletten. I och med det kom jag till mammografin strax före klockan ett. Det jättelika väntrummet hade krympt betänkligt och jag undrar om dom inte hade använt halva till att sätta in en sån där klämmaskin till. Så fort jag hade loggat in på dataskärmen utanför, blev jag i alla fall uppropad. Jag hade haft munskydd med mig, men inte använt det på bussen, eftersom vi bara var en handfull passagerare. Under mammografin fattade jag däremot vinken och tog på mig ett. När jag var klar redan fem över ett, kändes det som överkurs att vänta en timme extra. Jag hann både byta biljett och komma med bussen hem en hel timme tidigare än jag hade planerat.

Blogg 17/12 2021.

 Jag dubbelkollade busstiderna inför min tripp till lasarettet idag. Jag brukar välja bort tåg och stadsbussar, eftersom det känns som en omväg att åka in till Kalmar centralstation och vända. När jag nu hade glömt att dölja dom, förvånades jag över att det tog precis lika lång tid att åka tåg till Kalmar och buss ut till lasarettet som att åka direktbuss. Lite krångligare tycker jag ändå att det låter. Jag kanske borde kolla upp resorna mellan Kalmar och Kåremo också. Jag har skrattat rakt ut åt förslaget att ta tåget till Blomstermåla och bussen tillbaka till Kåremo. Till slut fick jag dessutom en aha-upplevelse när det gäller bussbiljetten i appen.  Den aktiveras automatiskt tjugo minuter före avgång. Om någonting oförutsett inträffar, undrade jag om kunde åka på samma biljett med nästa buss. Det närmaste ett svar jag kom var att biljetten är giltig i två och en halv timme. Inte förrän vid det senaste köpet upptäckte jag att man kan klicka bort det där med automatisk aktivering. Det är bara att aktivera biljetten innan jag stiger ombord och åka med vilken jäkla buss jag vill. Inte undra på att tjejen på Klt inte förstod min fråga eller visste vad hon skulle svara. I efterhand hittar jag i och för sig inte den uppgiften. Det är möjligt att jag i så fall får göra det valet redan när jag köper biljetten. Det är också möjligt att jag inte har fattat ett enda dugg av det här.

Blogg 16/12 2021.

 Jag hörde sirener ute på Norra vägen när jag satt vid datorn igår, men var inte tillräckligt nyfiken för att rusa dit och se vad saken gällde. Därför blev jag rejält snopen, när jag lite senare reste mig från skrivbordet och kastade ett öga ut genom fönstret. Det visade sig att polis, ambulans och brandkår hade kört in på avtagsvägen som finns precis här utanför. I nästa vägkorsning blinkade det som det värsta tivoli. Det kändes lite fånigt att jag hade haft dramatiken femtio meter bakom mig, utan att ha en aning om det. Den här årstiden, när träden är kala, har jag god utsikt åt det hållet. SOS-appen plingade i vanlig ordning inte förrän jag öppnade telefonen för att titta efter. På morgontidningens webbsida läste jag först att det var en personbil och någon typ av lastbil som hade krockat. När det kom till kritan var det en lite större firmabil som hade kommit från ena hållet. Jag utgår i alla fall ifrån att någon av dom hade missat väjningsplikten. Det kom ambulanser i omgångar, fast det bara verkar ha varit en person som fördes till sjukhus. När alla andra utryckningsfordon hade lämnat platsen, körde två bärgningsbilar iväg dom krockskadade bilarna. Båda var hyfsat tilltryckta i fronten.

Blogg 15/12 2021.

 När jag hade bokat tid för vaccination, gick jag in på 1177. Dels ville jag kolla om den tiden gick att se där, men framför allt ville jag dubbelkolla min tid för mammografi på fredag. Eftersom jag har ändrat den själv, har jag den inte på något papper utan enbart där. Därför blev jag lite nervös när jag enligt den sidan inte hade någon tid bokad. Jag vill ju ogärna åka till Kalmar i onödan. Det fanns möjlighet att kontakta mammografienheten därifrån, så jag skrev och frågade. Dom skulle svara inom tre dagar och det skulle räcka för mig. Nu svarade en mycket trevlig dam redan samma dag. Hos henne syntes min tid, så hon kunde bekräfta den. Det märkliga var att när jag gick in på 1177 för att läsa hennes svar, fanns bokningen där på min sida också. Å andra sidan fick jag felmeddelande senare på kvällen. Då kunde jag inte se mina bokade tider på grund av ett tekniskt fel, så jag vet inte hur mycket man kan lita på den där sidan. Ibland är jag benägen att hålla med mannen i mitt liv om att datorer lever sitt eget liv. Jag läste senare på Facebook att tekniken hade strulat så mycket att folk inte hade kunnat hämta ut sina mediciner på apoteket.

Blogg 14/12 2021.

 Jag hade läst att det skulle gå att boka tid för den tredje covidsprutan för oss vanliga dödliga från och med den här veckan. Jag var uppe efter midnatt i söndags, men när jag kollade var alternativet fortfarande enbart riskgrupper i min ålder. Jag vet inte vid vilken tid dom ändrade det, men det hade antagligen varit en bra idé att gå in och kolla, när jag ändå var uppe på toaletten tidigt igår morse. När jag steg upp mera seriöst framåt förmiddagen, fanns det tid som tidigast om en månad. Då var jag snabb att boka en tid som passade mig. När jag senare kollade dom andra båda aktörerna som erbjuder vaccin i Nybro, hade Cityläkarna precis fått in ett återbud som i eftermiddag. Vi får aldrig veta om jag hade hunnit sno åt mig den tiden, för jag försökte inte ens. Jag var inte så sugen på att besöka en läkarmottagning där jag aldrig hade varit tidigare. Efter två doser kan jag väl vänta några veckor till på den tredje. Hade jag missat att det var igår man skulle boka, hade jag fått vänta ännu längre. Igår kväll var det fullbokat på alla tre mottagningarna här i Nybro till halva februari.

Blogg 13/12 2021.

 Så kom det mail från Hyresgästföreningen. Å ena sidan kunde vår hyresvärd höja hyran med 150 kronor i månaden, eftersom vi har fått säkerhetsdörrar. Å andra sidan hade man bestämt att för den som hade ett giltigt hyreskontrakt när säkerhetsdörren installerades, ska det utgå en hyresrabatt på 130 kronor i månaden under 72 månader. Det gällde inte dom som hade informerats om säkerhetsdörrarna och hyreshöjningen innan dom skrev på sitt kontrakt. Det verkar alltså som att man belönar oss som har bott här länge för en gångs skull. I min ålder är det knappast någon garanti för att man hinner uppleva en hyreshöjning om sex år över huvud taget. Hyresgästerna i en annan del av Nybro hade fått höjd hyra, efter att man hade bytt till treglasfönster i deras lägenheter. Att det stod ”Din hyra är klar” på mailets ämnesrad, var en smula motsägelsefullt. Mot slutet kunde man nämligen läsa att vad gällde den årliga hyresförhandlingen så fanns det i dagsläget ingenting att informera om. Vår hyresvärd hade sagt att dom ville förhandla om detta, men dom hade inte lämnat något krav, inget möte hade hållits och inget möte fanns inplanerat.

Blogg 12/12 2021.

 Kalmar länstrafik fick jag fråga en extra gång, för att förstå deras svar. Om jag köper bussbiljett i appen i förväg så aktiveras biljetten tjugo minuter innan jag ska åka. Om jag inte skulle hinna med den buss jag hade tänkt mig hem från sjukhuset, vore det bra att veta om biljetten gällde på nästa buss. När svaret var att biljetten är aktiv i två och en halv timme, utgår jag från att det betyder att jag kan använda den på en senare buss. När människan som svarade på mina frågor bara gjorde det med en enda mening, fick jag ingen riktig uppfattning om hur alltihop fungerar. Jag får väl skylla mig själv, att jag tycker så illa om att ringa. I telefon är det ju annars lättare att ställa följdfrågor, även om jag misstänker att jag framför allt skulle ha blivit idiotförklarad. För dom som kan det är förstås hela systemet självklart, och då är det inte lätt att förklara för någon som inte begriper. Jag har bara åkt med biljett som jag hade i telefonen medan bussarnas framdörrar var stängda på grund av pandemin. När man stiger på där framme har jag förstått att biljetten ska blippas. När, var och hur får jag väl fråga mig fram till.

Blogg 11/12 2021.

 Plötsligt ramlade det in mail både från såna jag hade väntat på svar från och andra. Nybro energi hade inga råd att ge när det gällde dom stigande elpriserna. Såhär i efterhand inser jag att jag borde ha bundit mitt avtal för ett år sedan eller så, men när jag har pratat med dom har dom alltid hävdat att rörligt var bäst. Nu varnade hon dessutom för att man måste tänka på att man var fast med det pris man hade valt så länge avtalet löpte. Vissa leverantörer hade tagit bort det där med bundet pris helt och hållet, eftersom det blev för dyrt för dom. Jag får väl gå med i Facebookgruppen ” Vi som kräver billigare EL” istället och se om det kan göra någon nytta. Alternativt kan jag trösta mig med att det finns dom som bor i villa med elvärme. Dom lär få lägga helt andra summor än jag, när det är dags att betala elräkningen. För mig är skillnaden mot förra året vid den här tiden tvåsiffrig. Skulle jag vilja sänka den kostnaden kunde jag ta efter min särbo, som knappt gör av med någon el alls. Tyvärr är det inte riktigt min melodi. Jag vill ha mängder av smålampor tända när det är mörkt och det blir det ju redan på eftermiddagarna den här årstiden. Så har jag två datorer igång under nästan all vaken tid. En som jag lyssnar på musik från och en till allting annat.

Blogg 10/12 2021.

 Ibland står det verkligen så helt stilla i mitt huvud att jag blir orolig att det kan vara demens på gång. Ord har jag i och för sig tappat i hela mitt liv. Dom som är vana fyller i rätt ord när jag börjar vifta med handen. Andra tittar bara undrande på mig. Senast var det en granne som undrade hur långt hantverkarna hade kommit med min dörr. Jag kunde se en tröskel framför mig, men inte för mitt liv komma på vad det hette. Att jag inte klarade av att låsa min ytterdörr häromdagen, får jag väl skylla på dom nya dörrarna. Man måste dra upp handtaget innan man kan låsa. Jag trodde att det hade blivit en vana efter en månad, men plötsligt föll jag tydligen tillbaka till det gamla låset. Eller en blandning då. När man ska låsa upp det jag har nu, händer det nämligen att det tar tvärstopp. Då hjälper det att dra ur nyckeln och börja om från början. Det försökte jag nu med gång på gång. Som väl var hade jag särbon med mig, som påpekade vad jag gjorde för fel. Annars hade jag väl stått där ännu. Hade jag haft en tid att passa, hade jag blivit riktigt hispig. 

Blogg 9/12 2021.

 Efter fyra veckor med väggens innandöme synligt runt ytterdörren och ett ljud som från ett spökhus i hallen, kom killarna i tisdags och monterade det som skulle sitta runt dörren. Vänstra bilden är tagen före besöket och den högra efter. Tröskeln skulle dom förhoppningsvis hinna montera dagen därpå. Möjligen kunde det dröja till torsdagen. När dom kan rusa in när som helst efter klockan sju på morgonen, föredrar jag att stiga upp vid sex, för att hinna duscha i lugn och ro. Det innebar alltså uppstigning i ottan två morgnar för mig den här veckan, med hot om en tredje. Som väl var dök dom upp igår, så nu antar jag att allt är klart. Det var inte lätt att veta vare sig när eller om dom blev klara, för dom sa inte ett ljud. Första gången jag hörde att dom stängde ytterdörren, var jag på väg att låsa den. Som väl var avvaktade jag, för en stund senare var en av dom inne och vände igen. Jag vågade knappt låsa om mig på hela kvällen efter det. Inte blev det så snyggt som jag hade hoppats, för runt hela tröskeln går en vit rand av tätningsmassa eller något. Jag har åtminstone inte noterat att det är lika illa hemma hos särbon. Vi har för länge sedan konstaterat att alltihop beror på vem som gör jobbet.

Blogg 8/12 2021.

 Vädret har varit nästan onödigt spännande på sistone. När det stormade som värst hade det blåst ner en hel del träd över vägarna. Jag läste om en händelse i samband med detta att ”det ska enligt trygghets- och larmcentralen inte ha rört sig om någon olycka utan om ett nedfallet träd”. Personligen känner jag väl att det är en olycka om man kör in i ett träd, vare sig det står vid sidan av vägen eller ligger tvärs över den. SMHI:s vädersida har också en lite annorlunda syn på saker och ting än vad jag har. När man varnar för snöoväder, listar man på vilka sätt just jag kan påverkas av vädret. En av punkterna är att det kan uppstå hinder i trafiken på grund av olyckor. Att man själv kan landa i diket nämner dom inte. Min favorit bland feltolkningar är annars den verksamhet i Nybro, där någon skrev på Facebook: ”På grund av missförstånd har vi nu öppet. Vi ber hemskt mycket om ursäkt för detta.” Jag hade väl tyckt att det fanns större anledning att be om ursäkt om dom inte hade öppet. Sedan finns det mängder av detaljer för mig att hänga upp mig på nästan dagligen. Som annonsören som bad oss att sätta datumet på minnet. I min värld lägger man det där.

Blogg 7/12 2021.

 När jag var barn umgicks jag mest intensivt med en flicka från grannbyn. När det var dags att skiljas åt för dagen brukade vi följa varandra till Hilmers hönshus, eftersom det låg ungefär mittemellan våra respektive hem. Av Hilmer själv minns jag bara några få fragment. Han cyklade förbi vårt hus en gång när det var barnkalas med tillhörande snöbollskrig. Han hamnade mitt i skottlinjen och enligt dagboksanteckningarna kastade jag av honom kepsen. Så minns jag att det utbröt en soteld i deras hus en gång. Eldsflammor och brandbilar var definitivt mer dramatik än man var van vid på östra Öland. När jag var i tonåren gick mamma och jag en kurs i gammaldans i bygdegården hemmavid. Jag minns Hilmers stora nävar som slöts runt min midja och lyfte upp mig från golvet. Jag tänker på honom än idag när datorn här hemma spelar ”Månens melodi” med dansbandet Black Jack. När dom sjunger ”han famnade midjan som var den av dun” minns jag hur vi dansade för fyrtiofem år sedan. Hilmer gick bort tjugo år senare och min midja försvann ungefär samtidigt.
Månens melodi.

Blogg 6/12 2021.

 Under mina år på golvfabriken lärde jag mig mycket om golvtillverkning inne i själva fabriken, men jag lärde mig en hel del annat utanför. Vi stod och väntade på ett möte som skulle börja, när vi av någon anledning kom att diskutera hårtvätt. Jag har varit kortklippt i nästan hela mitt liv, men flera av dom andra tjejerna hade långt hår. Jag trodde att det måste gå åt mängder av schampo för att få till något lödder i så mycket hår. Då förklarade dom för mig att löddret enbart hade med hur mycket vatten man använde att göra. Och visst var det så. Blir det inte löddrigt numera, så tar jag mera vatten istället för mera schampo, men jag måste ha varit över trettio innan jag förstod att det var så. Flickan som berättade för mig om Shower Power, hade jag sällskap med till jobbet en kväll. Hon menade det nog inte ens som ett tips. Det var tvärtom orimligheten i reklamen hon nämnde. Själv blev jag omedelbart frälst på medlet ifråga och har använt det i alla år sedan dess. Ett husmorstips fick jag tack vare att jag inte hade exakt samma skifttider som folk på en annan avdelning. Ute på sågverksplanen mötte jag en flicka som var på väg hem och fick lära mig att det finns rengöringstabletter till diskmaskinen.

Blogg 5/12 2021.

 Vägen jag bor vid sköts av vägverket. Dom brukar köra fram och tillbaka med salt och hyvel flera gånger per dag, vare sig det finns någon snö eller inte. Det har stört mig en aning att det är sommarväglag åt det hållet, samtidigt som snöröjningen kan vara minst sagt undermålig inåt centrum, dit jag måste ta mig. När vintern kom till Nybro den här gången, var det plötsligt uppochnervända världen. Jag blev minst sagt förvånad när jag läste på Facebook om det dåliga väglaget på Norra vägen och riksväg 25. Enligt någon hade man istället för att salta som vanligt hällt saltvatten på vägen. Det hade senare frusit på och vägarna hade blivit gropiga och vintriga istället för avsaltade och somriga. På Paradisgatan, som går härifrån in till centrum, var det precis tvärtom. Där brukar man möjligen ta ett tag med skrapan, när en decimeter snö redan är fastkörd och moddig. Under veckans snöoväder hade man börjat skotta den redan mitt i natten. När jag gick där i fredags höll man fortfarande på med att göra den bredare och finare. Man kan nästan tro att någon som har lite att säga till om har bosatt sig någonstans längs den gatan.

Blogg 4/12 2021.

 Jag har ett par vita kängor, som jag har använt under flera vintrar. Jag har promenerat till och från jobbet i dom utan problem. I vintras började dom plötsligt skava på ena lilltån. Vi promenerade till Kvantum och jag höll knappt på att ta mig hem igen. För att klara resten av vintern fick jag hämta ner ett par gamla beigea kängor från vinden. Dom hade hamnat där eftersom jag tyckte att dom var för klumpiga, men nu fungerade dom plötsligt hur bra som helst. När vi är ute och fotograferar är jag ofta uppe i snön intill vägen och traskar. Dom var alltså bra att ha och jag hade inga problem alls med att promenera i dom. Den här vintern kom inte första snön förrän i onsdags. Igår hade det slutat snöa, men det verkade vara förenat med livsfara att ge sig ut och cykla. Jag behövde ändå veckohandla och det var trots allt lättare att dra varorna på cykeln än att bära och kånka på dom. Jag traskade alltså till Kvantum och hem igen med min cykel. Hade jag då vett att ta dom beigea kängorna? Icke! Jag trodde uppenbarligen att ett under kunde ha skett under sommaren och snörade på mig dom vita. Precis som förra gången jag använde dom sved det mer på tårna för varje steg jag tog. Bilden föreställer blåsan på min högra lilltå.

Blogg 3/12 2021.

 Lite deprimerad blir jag när jag inser i hur många år jag har slagits mot dålig lukt i köket. Jag har sprayat luftrenare, kört diskmaskinstabletter och till och med provat det gamla husmorstipset att sätta fram en skål med ättika. Det tråkigaste är att lukten kommer och går. Jag antar att det vore snäppet lättare att lokalisera den om det luktade likadant hela tiden. Å andra sidan är jag förstås tacksam att det inte luktar lika illa för jämnan. Jag hade vaktmästarna här för ett par år sedan. Han med bäst luktsinne lyckades sniffa sig fram till att det kom från fläktsystemet. Dom gjorde rent en motor. Så mycket längre kom dom inte och nu har killen med näsan slutat.
Jag har extremt svårt att vänja mig vid alla utländska namn som numera är svenska. Något speciellt nytt fenomen verkar det inte vara. Redan för sju år sedan hade jag besök av två killar från Bredbandsbolaget. Båda var mörkhyade och den ene hette Muhammed. Dom ville få mig att använda deras tv-tjänst. Jag hade precis gett upp hoppet om att dom skulle lyckas få internettelefonin att fungera, så jag var inte road. Dom hävdade att flera av mina grannar tyckte att tv-tjänsten var jättebra, så jag kunde få referenser av dom. När man sedan bytte Internetleverantör här i huset, påstods det tvärtom att det berodde på att folk var missnöjda med Bredbandsbolagets tv-tjänst.

Blogg 2/12 2021.

 Jag har en kökshandduk med katter på, som jag har fått i present. Det märkliga är att det finns hängare i båda ändarna på den. Alla katterna är på samma håll och jag vill inte gärna hänga dom upp och ner. Den där extra hängaren hade gjort sig bättre på mina duschhanddukar. Hänger jag en av dom på krokarna i badrummet, så ligger en bra bit av handduken på golvet. Då hade det varit smidigt med en ögla i andra änden också. Såhär i adventstider har jag två längder med Jenny Nyströmtomtar i köksfönstret. Alla är vända åt samma håll, men ändå finns det kanaler för gardinstång i båda ändarna. Finns det verkligen någon som vill ha tomtarna med huvudet neråt? För tio år sedan hade jag lyckats få upp alltihop i fönstret, innan jag upptäckte att den ena längden hängde upp och ner. Sedan dess kollar jag extremt noga, så att allt blir rätt. Butiken där jag köpte dom slog igen för flera år sedan. Jag var egentligen på jakt efter en hel luft, men dom här föll jag för direkt. Jag tror bara att dom sålde tyget. Dom färdiga gardinerna hade dom sytt upp mest som skyltning, men jag fick köpa dom i alla fall.

Blogg 1/12 2021.

 När jag blev kallad till mammografi var det som imorgon. Jag minns inte nu vad jag hade emot tiden jag fick, men jag ändrade den till förmiddagen samma dag. Snarkskenan passade plötsligt inte riktigt, när jag fick tillbaka den från lagning. Jag snarkade dessutom lika mycket när jag använde den som när jag inte gjorde det. När det inte blev bättre på ett par veckor, ringde jag lasarettet och fick en tid som i eftermiddag. Jag skulle alltså ha åkt till Kalmar först i eftermiddag och sedan imorgon bitti. När det visade sig att det var precis under den tiden som århundradets snöoväder skulle pågå, tänkte jag om. Tandläkartiden bokade jag av helt. Mina tänder börjar vänja sig vid skenan igen, så det räcker att vi utvärderar läget till våren. Då var det ändå planerat att dom skulle kalla mig. Mammografin sköt jag på ett par veckor. Det är bara att hoppas att inte vädret blir likadant då, men då tog jag en tid mitt på dagen. Ju längre snöröjarna har hunnit desto bättre. På förmiddagen idag tog jag min promenad så fort jag hade ätit frukost. Nu tänker jag inte sticka näsan utanför dörren mer idag, så det kan snöa så mycket det vill.

Blogg 30/11 2021.

 Måndagen började med att jag rev ner sladden till adventsstjärnan i sovrummet, när jag drog upp rullgardinen. Troligen hade jag hängt sladden över hållaren till gardinen. Nu drog jag den över gardinstången istället, men då räckte den inte. Det finns inget eluttag precis där, men på golvet nedanför fönstret har jag en dosa med flera uttag. Nu slutade sladden någon centimeter ovanför den. Som väl var kom jag på att dra den över den inre stången istället för den yttre. Då räckte den precis. I vardagsrummet har jag en lösning med en grenkontakt som står på fönsterbrädan. Jag hade någonting liknande i sovrummet förr, men det är skönt att slippa. Medan jag höll på att fixa med sladden igår, lyckades jag riva ner en av tomtarna som stod i fönstret. Den gick i tusen bitar, som man brukar säga. Det var åtminstone tillräckligt många för att det skulle vara meningslöst att försöka laga den. Jag vill minnas att den var inköpt på loppis, så den lär inte ha varit speciellt dyr. Det var mest affektionsvärde i den. Det grämde mig mer när jag slog sönder tomten på bilden för flera år sedan. Dagen fortsatte med liknande små förtretligheter. Det sista som hände var att jag fick det lilla handtaget till lådan på hallmöbeln i handen, när jag skulle öppna den. Det skruvade jag fast så gott jag kunde. Lossnar det igen får jag väl försöka stärka upp konstruktionen med lite lim.

Blogg 29/11 2021.

 Idag för fyrtioett år sedan var jag på bröllop. Tyvärr är jag en sån som minns det som går snett bäst. Den här gången var det någon typ av lek där den utpekade skulle sjunga. Min kompis, tillika brudgummens syster, hade alltid upplevt mig som tuff och framåt. Det är jag kanske, så länge jag slipper sjunga inför publik. Det går bara inte, så det blev en pinsam tystnad. Tyvärr firar inte paret ifråga bröllopsdag idag. Brudgummen gick bort för ett år sedan och var dessutom omgift med någon annan.
Kortet nedan är taget den tjugonionde november 1982. Det var fest hemma hos en arbetskamrat. Så fortsatte vi till en kinarestaurang och vidare ut på stan. Kortet fick jag inte förrän häromåret från en av flickorna som var med.
1983 var jag med en gosse på bio den här kvällen. Vi såg ”Sound of music”, som är en av mina favoritfilmer. Det är oklart om min kavaljer var för ung för att uppskatta den eller bara oromantisk. Han skrattade sig i alla fall igenom filmen, som han tyckte var komisk.
Under mina första år på golvfabriken här i Nybro fick flera av kollegorna barn. Vi brukade samla ihop ett gäng och hälsa på dom nyblivna mödrarna. För tjugoåtta år sedan var vi fem vuxna och tre barn iväg på en sån träff.

Blogg 28/11 2021.

 Jag har ett fult ärr i ansiktet sedan jag opererade bort ett basaliom för många år sedan. Först långt efteråt fick jag veta på apoteket att silikon kunde vara bra att smörja på. Jag antar att det hade gjort mera nytta om jag hade börjat med det så fort såret var läkt. Problemet var antagligen att operationen av någon anledning utfördes på öron-näsa-hals. Jag kan tänka mig att personalen på hudkliniken hade varit bättre på att informera om sånt. Vid senaste besöket på specialisttandvården på sjukhuset, fick jag mer information, som var flera år för sen. Min tandläkare hävdade att man kunde få ersättning för ärr i ansiktet. Jag googlade när jag kom hem. Jag måste ha haft en försäkring vid tiden för operationen. Det utgår jag från att jag hade, eftersom jag fortfarande jobbade då. Så måste det finnas något annat sätt som ingreppet kunde ha utförts på, som hade vållat mindre skada. Det kan jag däremot inte tänka mig. Läkaren fick flytta på skinn, för att jag fortfarande skulle kunna stänga ögat. Han hade varit så pysslig när han sydde fast det, att sköterskan som skulle ta bort stygnen blev helt förundrad över hur många stygn det var.

Blogg 27/11 2021.

 Någon gång ska jag lära mig att inte svara på okända nummer, men igår gjorde jag det igen. Det var en säljare som hävdade att jag kunde få ett bättre pris på mitt bredband. Hon kunde inte fixa det åt mig själv. För att jag skulle slippa sitta i Telias evighetslånga telefonkö, gav hon mig ett direktnummer. När jag slog det fungerade det inte. Det har aldrig gått att göra något åt priset tidigare, men hoppet är ju det sista som överger människan. Man vill ju dessutom inte tro att den som ringer far med osanning. Jag gick alltså igenom den långa proceduren med val hit och dit, för att komma fram till kundtjänst. Kommen så lång fick jag veta att väntetiden var en halvtimme. Då gav jag upp och försökte komma fram på chatten istället. Där var det ingen kö alls. Där fick jag dessutom kontakt med en mycket trevlig och kompetent flicka. Hon kollade så det inte fanns några erbjudanden jag kunde ta del av. Hon skulle dessutom ta ärendet med den ljugande säljaren vidare. Det känns ju lite tokigt att människan sitter och säljer något som hon inte kan leverera.

Blogg 26/11 2021.

 Att det fascinerar mig mycket hur man skriver i tidningar, har väl alla förstått vid det här laget. ”Samtidigt är deras eget universum på väg att rämnas med marken” tyckte jag var en förvånansvärd blandning av två olika sätt att uttrycka sig. I min värld är det endera på väg att rämna eller att jämnas med marken. Exemplet kommer ändå ur en kulturtidskrift, där jag tycker att dom borde vara extra noga med språket. Häromdagen var den stora nyheten att Hiphopartisten Jason Diakité hade skrivit en bok ihop med ett par andra killar. Eftersom kändisar verkar sälja, kändes det konstigt att dom inte skrev Timbuktu. Det är väl ändå betydligt fler som känner till honom under det namnet. När Einár blev skjuten var det hans artistnamn som stod i nästan varenda artikel. I det läget kan jag känna att är han död så har han slutat jobba. Då är han Nils Grönberg igen. Det är några år sedan Tim Bergling lämnade oss nu, men som jag minns det kallades han också för Avicii i dom flesta dödsrunorna. Ibland hänger jag upp mig på detaljer som att en bil har kört på en cyklist. Det lär visserligen vara självkörande bilar på gång, men speciellt vanliga tror jag inte att dom är ännu.

Blogg 25/11 2021.

 Om ett par veckor är planen att dörrbytet ska bli klart här. Dom bytte själva dörren för fjorton dagar sedan, men leveransen av det som ska sitta runt omkring strulade. Om det nu inte hakar upp sig ännu mera, så ska dom komma ett av två datum. Förra gången var tidsspannet dubbelt så långt och dom kom till mig den sista av dom fyra dagarna. Ännu värre verkar det ha varit när besiktningsmannen skulle komma och kolla köksfläkt och badrumsventilation för några år sedan. Han skulle komma någon gång mellan sju och fyra under en tvåveckorsperiod. På den tiden jobbade jag dessutom natt och sov på dagarna. Det var inte det lättaste, när man låg och väntade på att det skulle ringa på dörren. Som jag minns det var den där killen här någon gång om året eller så. Dom kontrollerna verkar ha upphört.
För några veckor sedan körde någon av vägen utanför Kährs sågverk. Jag kom ihåg att det hade hänt en gång tidigare, medan jag gick den vägen till jobbet. Ett av dom mindre träden intill vägen gick av och bilen låg kvar länge i diket. Hur länge sedan det kunde vara hade jag svårare att bedöma, men där kom Facebooks minnesfunktion till min hjälp. Det var nästan exakt tio år mellan dom båda olyckorna. Skönt att det inte händer oftare än så.

Blogg 24/11 2021.

 Stundtals blir vi lite irriterade på hyressättningen här. Vår hyresvärd höjer hyran för glatta livet. Nästa höjning lär bli för dom nya ytterdörrarna vi har fått. Lite märkligt kan man tycka, med tanke på att en ytterdörr torde vara standard i varje lägenhet. Det är i alla händelser en tröst att läsa på hyresvärdens webbsida. För det första för att man där blir upplyst om att vi bor i Nybro centrum. Det hade nog den nyinflyttade flicka missat, som undrade vilken buss man skulle ta för att komma just till centrum. En och en halv kilometer har vi ner till torget, men stadsbussarna försvann för trettio år sedan. När man sedan jämför hyrorna här med vad man tar i sina andra bestånd, inser man att vi nog är dom som bor billigast. Till och med i Tranås är hyran högre än i Nybro.

Facebook känns som en värld i miniatyr. Tyvärr innebär det att en och annan Facebookvän går bort. Varje dag kan man se vad man har publicerat på samma datum tidigare år. Finns där då kommentarer från någon som inte är med oss längre, blir jag lite nostalgisk.

Blogg 23/11 2021.

 Jag läste på nätet att Postnord började lämna varubrev som inte får plats i brevlådan utanför med början den första november. Dom företag som skickar mycket sånt tyckte att det var en klar försämring, eftersom risken ökade att försändelser skulle försvinna. Jag kände mest att allting går igen. När jag var yngre gjorde man alltid så. Den enda gången jag vet säkert att någonting blev stulet, berodde det på att tjuven hade lämnat omslagspapperet kvar utanför min dörr. Jag antar att det var barn. Det vettigaste hade väl varit att sno försändelsen, lämna trapphuset så fort som möjligt och öppna den någon annanstans. Sedan jag flyttade till Nybro har regeln gällt att avsändaren måste godkänna att man lämnar försändelsen utanför dörren. Man kan väl annars tycka att det borde vara mottagaren som bestämde om man vågade ta den risken. Är man inte hemma när dom ringer på dörren här, tar dom med sig det stora brevet tillbaka. Så får man en lapp om att det går att hämta på posten nästa dag. Nu har vi till slut fått postboxar i mitt hus. Jag hoppas att det innebär att det är slut på ringandet på ytterdörren. Även om inte vad som helst får plats i boxen, så lär den rymma bra mycket mer än vad som gick in genom våra brevinkast. Dom var extremt trånga. På dom nya dörrarna finns inga alls.

Blogg 22/11 2021.

 Min älskade mobilkamera började lida av ålderdomssvaghet eller något. Jag googlade och hittade en hel mängd med trix man kunde testa för att göra den pigg och alert igen. Efter att ha provat precis allting annat (åtminstone kändes det så) återställde jag hela telefonen till fabriksinställningarna. Mer än jag hade vågat hoppas fanns kvar efteråt, men det var lite pyssel med olika appar och signaler. När mannen i mitt liv satt vid mitt köksbord och provringde från sin telefon, brydde jag mig inte om att svara. Det skulle jag ha gjort. När han nästa dag ringde hemifrån sitt, kunde jag nämligen inte koppla fram samtalet. Jag tryckte på den gröna luren och såg att den reagerade, men ingenting hände. Telefonen bara fortsatte ringa. Jag var glad att jag var hemma och inte ute bland folk. Att bara klicka bort samtalet för att få tyst på telefonen, hade jag nog inte tänkt på då heller. Det var inga problem för mig att ringa upp särbon, men jag hade lite ångest för vad som kunde ha gått fel under återställningen. Det var enkelt att googla fram en lösning. Ny från fabriken var telefonen inställd så att man skulle svepa när man svarade, inte trycka.

Blogg 21/11 2021.

 När man bokar frakt via Instabox, vore det nästan lämpligt att man fick ange sin längd också. Sist jag skulle hämta ett paket öppnade sig luckan högst upp. Dit är det precis lagom att jag räcker. När paketet dessutom var nästan exakt lika stort som boxen, kändes det lite väl vågat att försöka få tag i det med fingertopparna. Nu hade jag sån tur så det kom en man som också skulle hämta paket precis efter mig. Han var betydligt längre än jag, så jag bad snällt om hjälp. För det mest tycker jag om att inte vara speciellt lång, men när det gäller att nå saker och ting kan det vara opraktiskt. Här hemma är det ett evigt klättrande för att nå saker och ting i överskåpen. I hallen sitter dom så högt och är så djupa, att jag inte räcker ända in i dom ens om jag står på min trappstege. Jag har löst det genom att förvara saker i lådor. Dom går det alltid att få tag i ena änden på och dra ut, även om det kan vara förenat med livsfara. Jag anar att många av dom fallolyckor i hemmet som man läser om kan ha förorsakats av en liknande manöver.

Blogg 20/11 2021.

 Igår trotsade jag blåsten och cyklade till andra änden av Nybro. Som väl var hade jag motvind dit. Annars vete sjutton om jag hade tagit mig hem igen. Mitt huvudärende var en tvålpump, för den gamla hade förolyckats. Jag tittade först in på Kvantum, eftersom det var där jag hade köpt den. Den fanns inte kvar, men där fanns en del annat att välja på. Jag var inne på Dollarstore också, men köpte till slut en pump inne på Jysk. Den var nästan lika låg som den gamla. Lite plattare och stadigare än dom flesta andra. Den skulle åtminstone ha varit stadig, om det inte hade varit för att den visade sig vara bredare än den gamla. Den nya fick egentligen inte alls plats på handfatet där jag hade den gamla, så nu blev det riktigt vingligt. Jag upptäckte det dessutom inte förrän jag hade fyllt den med tvål. När refillförpackningen med tvål tar slut nästa gång, lutar det åt att jag börjar köpa tvålförpackningar med pump istället. Mitt andra köp blev desto mera lyckat. Särbon trivs så bra i filttofflor att han sliter ut dom. Som väl är kostar dom inte speciellt mycket på Jysk. När jag ändå hade ärende dit igår, hade han skickat bud med mig om att köpa nya. Den här gången hade han pratat om att testa en storlek mindre. Det var perfekt tajming, för det var den enda storleken jag fick tag i. Jag var lite sugen på att köpa tofflorna på bilden åt honom, men jag var inte säker på att vi hade samma smak.

Blogg 19/11 2021.

 Eftersom jag oftast är ute i god tid mina julklappar, får jag se till att ha julklappspapper hemma till året därpå. Nu har Kvantum öppnat sin julmarknad och i år tog jag i rejält. Det var stor skillnad i pris mellan olika rullar. När jag kollade längden förstod jag varför. Nu köpte jag ett par stycken med tio meter papper på, så jag bör klara mig ett tag. Kvaliteten på själva papperet vet man ju ingenting om förrän man börjar använda det, men jag hade tur där också. Det var rejält papper, som inte gick sönder så fort man vek det runt någonting.

Jag läste romanen ”Jane Eyre” när jag var yngre. Det enda jag egentligen minns är att hon vägrade gifta sig med prästen, eftersom hon en gång hade upplevt äkta kärlek. Jag har två versioner av filmen inspelade, men just meningen ”I have been loved” yttrar hon inte i någon av dom. Å andra sidan lär det finnas tjugo olika filmatiseringar. Det kanske vore intressant att se alla. Annars kan det rentav vara så att jag minns fel. Lite tragiskt vore det förstås, när just den meningen är det enda jag minns från den romanen.

Blogg 18/11 2021.

 Bytet av ytterdörr är en segdragen historia. Själva dörren fick jag i fredags, men dom hade slut på plåtarna som skulle inrama den. Dom lovade att informera via lappar innan dom kom hit nästa gång. Igår dök det ändå upp en man helt oanmäld. Han kunde knappast någon svenska alls, så jag undrar hur han skulle ha fått mig att förstå vem han var, om jag inte hade blivit förvarnad. Särbon hade nämligen frågat när han hittade hantverkaren i en annan uppgång, så han ringde och anmälde murarens ankomst. Det han skulle göra var nämligen att mura igen det stora hålet som blev efter den gamla tröskeln. Det har varit flera centimeter djupt och jag, som är dålig på att se var jag går, har varit livrädd att snubbla omkull när jag har gått igenom dörren. Att få det gjort var jag alltså väldigt tacksam för. Däremot blir det lite jobbigt att dom kan dyka in precis när som helst. I förra veckan steg jag upp vid sex om morgnarna, för att få duscha ifred innan deras arbetstid började. Jag antar att dom har tillgång till genomgångsnyckel och traskar in även om jag inte kommer och öppnar. Skulle dom möta mig spritt naken i hallen, lär dom å andra sidan inte göra om det.

Blogg 17/11 2021.

 För många år sedan, när jag skaffade min första dator, fanns det möjlighet att hyra en dator genom jobbet. Det jag minns bäst från den perioden är inte själva datorn utan skrivaren, som jag också hade till låns. Det var en tjusig historia, som skulle ha kostat runt femtusen kronor att köpa. Problemet var att den inte drog papperet som den skulle. Det var ett ständigt pillande och petande för att få dokument och annat genom skrivaren. Till slut gav jag upp, fast det var tid kvar på hyresperioden. Jag cyklade ner till en av databutikerna i lilla Nybro och köpte en skrivare som kostade en tiondel så mycket. Ändå gjorde den jobbet betydligt bättre. Den jag har nu lär ha några år på nacken och på sistone har den också varit seg. Att det var drivhjul som det var en bra idé att göra rent, hade jag klart för mig, men det var lättare sagt än gjort. Jag försökte med dom hjul jag såg medan skrivaren stod kvar på sin plats utan resultat. Så bar jag ut den i köket och välte omkull den, för att komma åt andra hjul. Till slut kom jag på den smarta idén att kolla vilka typer av underhåll som fanns att tillgå i själva maskinen. Där fanns bland annat kommandot rengöring av matningsrullar. Efter en sån omgång drog skrivaren igenom ett papper helt av sig själv för första gången på länge.

Blogg 16/11 2021.

 När jag var tjugofem, inföll den sextonde november en söndag. I den åldern var jag både tillräckligt intresserad och pigg för att orka och hinna med flera olika evenemang på samma dag. Denna söndag började jag med att gå bingorunda. Under dagen var jag med morfars flickvän och hälsade på honom och på kvällen dansade jag kultis. Kortet på mig nedan är från det året.
Tjugo år senare gick jag inte längre än till mitt nattskift på golvfabriken på kvällen. Jag pratade ändå lite med ett par på vägen dit. Hon hade nyligen slutat jobba där, men han jobbade kvar. Dom hade hund, så hon passade på att följa sambon till jobbet, när hon tog kvällspromenaden med den. Jag anar att jag kanske inte har pratat med någon av dom sedan dess, fast det är femton år sedan.
För åtta år sedan hade man tydligen börjat fasa ut dom vanliga glödlamporna. Jag blev överlycklig när jag hittade en display med sextiowattslampor inne på Kvantum. Det är såna jag använder i alla taklampor och jag hade varit rädd att jag aldrig skulle få tag i såna mer. Nu köpte jag ett helt flak och hoppades att jag skulle klara mig livet ut. Det gjorde jag inte, så nu har jag fått ge mig in i djungeln av lumen och kelvin.

Blogg 15/11 2021.

 Det kom en kallelse till mammografi. Jag fick tid sent en eftermiddag. Jag gick in på 1177 för att ändra till en tid som passade mig bättre. Det var lättare sagt än gjort. Kvart över tio, som jag har varit hos tandläkaren dom senaste gångerna, passar mig perfekt. Då har jag lagom med tid både före och efter besöket. Det blir varken panik om bussen är sen eller om läkaren ligger efter i schemat. Nu visade det sig att personalen på mammografin hade rast mellan tio och halv elva. Åtminstone antar jag det, för det fanns inga tider då. Nu valde jag till slut att komma dit 9:50. Bussen ska vara där 9:40, men är den sen sitter jag i sjön. Vid senaste lasarettsbesöket var jag framme kvart i. Då gäller det att jag vet vart jag ska, om jag ska ha en sportslig chans att hinna i tid. Det borde jag förstås veta efter alla gånger jag har varit där, men på ett par år hinner jag glömma sånt. På kartan ser det ut att vara precis under tandläkaren. Det hade förstås varit smart att kasta ett öga på den dörren, när jag gick förbi den i onsdags. Då hade jag vetat säkert vart jag skulle nu. Det hade jag ingen tanke på, fast jag kollade vilken tid bussen var där.

Blogg 14/11 2021.

 När jag har tid för besök hos tandläkaren på lasarettet, får jag påminnelse genom ett sms från Folktandvården. Det är lite irriterande med tanke på att en av tandläkarna här i Nybro jobbar i Kalmar vissa dagar. Jag tycker att han borde kunna ta sig fem minuter med mig här i Nybro, men det har han inte tid med. Jag får snällt offra en halv dag och ett par hundra kronor varje gång mina tänder ska mätas. I den där påminnelsen står det bland annat att om man lämnar återbud mindre än tjugofyra timmar före besöket, får man betala en avgift. I veckan kom messet tjugofyra timmar och tio minuter innan jag skulle vara där. I det läget gäller det att det inte är telefonkö, om det har kört ihop sig. Jag har dom senaste månaderna fått beskedet att inte använda snarkskenan. Ändå frågar tandläkaren varje gång om jag har gjort det. Det vanliga är tydligen att folk gör som dom vill, oavsett vad han säger. När jag nu skulle börja använda den igen, ångrade jag att jag inte åtminstone hade provat den sedan den kom tillbaka från service. Någonting har blivit fel längs vägen, så den försöker bryta av en av tänderna i underkäken. Oklart om det är jag eller skenan som har förändrats.

Blogg 13/11 2021.

 Eftersom det värsta jag vet är att vänta blev inte killarna som skulle byta min ytterdörr speciellt populära. Dom skulle komma någon gång mellan tisdag och fredag. Jag flyttade allting som stod i hallen och hängde upp plast i måndags kväll. Sedan har jag fått ha det så i nästan en vecka. Extra surt var det när jag fick höra att dom inte skulle komma hit förrän torsdag eller fredag. Då kunde dom gott ha skrivit så på lappen tycker jag. När det var ovanligt lugnt på dörrbytarfronten i torsdags, blev jag istället orolig att få bo kvar i röran över helgen. Därför fick gossarna som dök upp på förmiddagen igår ett extra varmt välkomnande. Dom var väldigt effektiva och bytte alla tre dörrarna på mitt våningsplan på en timme. På bilden nedan syns skillnaden både utifrån och inifrån mot tidigare. Riktigt klart är det inte i hallen, för det dom skulle klä sidorna med var slut. Tröskeln fattas också. Jag hoppas och tror att jag ska vänja mig, även om känslan jag får ännu så länge är att det är öppet ut till trapphuset. Innerdörren, som dom plockade bort nu, fick mig att känna mig tryggare i mitt lilla bo. Jag är glad att det åtminstone finns ett lock över tittögat.