Blogg 31/3 2021.

 Det förvarnades minst ett år i förväg när webbläsarna skulle sluta stödja flash. Ändå fortsatte flera av mina spelsidor att köra med det långt in i kaklet. Det finns till och med något spel som fortfarande använder det. Där står det bara i en varningstext att dom inte kan garantera att det fungerar längre. Lokalt i datorn får jag någon gång ibland upp erbjudandet att avinstallera flash. Det känns inte helt aktuellt så länge det finns någon webbsida kvar som använder det. På en sida har man slitit hårt med att omprogrammera spelen till html. Det blev övermäktigt, så där finns bara en fjärdedel av dom ursprungliga spelen kvar. På en annan sida jobbar man fortfarande på det, så vissa spel har ett meddelande om att dom snart kommer tillbaka. På en webbplats har man hittat ett webbläsartillägg som gör att flash fungerar. På en annan har man fixat en helt egen webbläsare. Vissa av spelen på Facebook fungerar numera enbart i deras gameroom. Det installerade jag en gång för länge sedan, men förstod aldrig riktigt vitsen med. Nu kommer det väl till pass. Lösningarna är många. Anledningen till att Adobe flash lades ner var tydligen dom många säkerhetshålen. Flash player hade länge varit en favorit bland många hackare.

Blogg 30/3 2021.

 Jag har läst många uppmaningar att inte använda nätläkartjänster, eftersom det är mitt landsting som får betala i slutänden. Riktigt varför jag skulle bry mig om det förstår jag nog inte riktigt. När jag gick in på vårdcentralens webbsida för att förnya ett recept, var det jag som fick betala hundra spänn för att en läkare tryckte på en knapp till datorn. Hade jag insett att samma tjänst var gratis hos nätdoktorn, hade jag nog bett dom att förnya det istället. På deras egen sida läser jag dessutom att digital vård finansieras precis som fysisk vård av våra gemensamma skattemedel. Däremot är det lägre ersättning för ett digitalt än ett fysiskt besök. Ett läkarbesök hos nätläkaren ersätts med 500 kr medan snittkostnaden för samhället vid ett fysiskt besök är 1400 kr. Ännu mer blandade åsikter fanns det bland dom som hade betygsatt tjänsten som jag använde hos Trustpilot. 75 % av dom tyckte att den var mycket dålig. Det kanske var tur att jag inte hittade den sidan förrän efteråt. Annars kanske jag aldrig hade vågat prova. Bland kommentarerna fanns allt från hon som ansåg att dom hade räddat hennes liv till den man som kallade tjänsten för en fullständig katastrof. Jag, som ogärna lämnar mitt hem ens i normala tider, tyckte att det var ett helt suveränt upplägg med ett digitalt läkarbesök.

Blogg 29/3 2021.

 Vissa ålderstecken kan uppenbarligen vara livsfarliga. Som det här med hängbröst då. I min barn- och ungdom blev jag ständigt uppmanad att ”gå ut i det vackra vädret”. Ett flitigt solbadande har gjort att stora delar av min kropp är täckt av leverfläckar. Inte lika stora eller många som hos personen på bilden dock. Jag har också opererat bort ett par basaliom i ansiktet, men det är en annan historia. När jag lyfte på det ena bröstet för lite sedan, hittade jag ett extra stort märke på undersidan. Det hade kunnat växa till sig i godan ro, eftersom jag normalt inte ser någonting där. Orolig blev jag, men inte tillräckligt för att rusa ner till Astrakanen (min vårdcentral) i dessa pandemitider. Istället kändes det som ett ypperligt tillfälle att testa en nätläkartjänst. Där fick jag svara på frågor och lägga in kort på födelsemärket. Rekommendationen blev en läkartid, men sedan kom jag aldrig längre. Det visade sig att jag hade lyckats tima mitt allra första besök hos dom med stora tekniska problem på sidan. Dom hade till och med fått stänga ner ett par timmar. Nu har jag i alla fall lyckats få till mitt digitala läkarbesök. Det jag har kallas seborroisk keratos. Dom goda nyheterna är att det är ofarligt. Dom dåliga nyheterna är att den kan bli ännu större och ännu mer upphöjd än den är nu. Då är det väl i och för sig en fördel att den inte syns där på undersidan av mitt hängbröst.

Blogg 28/3 2021.

 Kvantums reklammail inför påsken gjorde mig aningen konfunderad. Bland annat sålde man burkar med inlagd sill utan spad. Jag tyckte det lät högst märkligt, fast jag inte ens äter inlagd sill. Så stod det i texten att ”I onlinebutiken hittar du allt det goda du behöver inför påskhelgens smakrika stunder. Precis lika färskt och prisvärt som i vår vanliga butik.” Som jag har förstått det har man tagit bort avgiften för att man plockar ihop varorna, men i gengäld lagt på några kronor extra på priset på varje vara. Det torde väl gynna såna som mig, som inte har en stor familj att handla åt, men något mindre prisvärt än i den fysiska butiken tycker jag ändå att det verkar vara. Eftersom jag inte har bil är hemkörning den service jag är mest lockad av, och det kostar fortfarande en hundring extra. Vid självscanningsutcheckningen i butiken har man lagt till en snabbkassafunktion. Jag är grymt nyfiken på vad det går ut på och hur det fungerar. Den enda chansen att få veta det verkar vara att testa själv och det lär aldrig bli aktuellt. Jag cyklar inte till Kvantum oftare än nödvändigt ens i vanliga fall, mycket mindre i dessa tider, så några köp med bara ett fåtal varor blir det aldrig. Den enda informationen jag har sett var på Facebook om att det fanns över huvud taget. Den posten gillade 87 personer, så jag antar att alla har fattat hur det går till utom jag.

Blogg 27/3 2021.

 När jag hade besök av ett blomsterbud senast, knackade han på dörren istället för att ringa på dörrklockan. Jag tyckte det var konstigt, men funderade inte så mycket mera på saken. Det borde jag tydligen ha gjort, för igår gjorde brevbäraren samma sak. Då kom jag på den smarta idén att kolla om klockan fungerade och det gjorde den förstås inte. En av grannarna har länge haft en lapp på sin ytterdörr om att man ska knacka, eftersom dörrklockan är ur funktion. Det är extremt oklart varför man inte har felanmält den. Med anledning av detta tänkte jag i alla fall att det borde vara något mera övergripande fel på hela det systemet i vår trappa. Jag kollade ändå säkringen för säkerhets skull. Den var visserligen i rätt läge, men när jag hade stängt av och satt på den igen fungerade plötsligt dörrklockan. Nu vet jag varken om det hade med det att göra eller något annat glapp och i så fall var. Det lär hur som helst inte vara någon mening med att felanmäla den så länge den låter som den ska. Jag får försöka komma ihåg att testa knappen ibland. Jag hörde talas om att vår före detta vicevärd brukar göra så. Det skulle inte förvåna mig om han vet någonting som jag inte vet om dom där dörrklockorna.

Blogg 26/3 2021.

 Om telefonen ringer medan jag står i duschen med vattnet strilande över huvudet, hör jag den inte. Igår hade jag precis hunnit börja torka mig när den ringde. Det kom dessutom väldigt många signaler, så jag blev rädd att det hade hänt någonting allvarligt. Eftersom svararen brukar gå igång efter tre, fyra signaler, trodde jag att det var någon som ringde om och om igen. När det ändå bara fanns ett samtal registrerat efteråt, får man väl tro att det var telefonsvararen som inte startade som den skulle. När jag såg att det var min bror som hade ringt ringde jag tillbaka för säkerhets skull, men han hade råkat ringa mig av misstag. Lite skadeglad blev jag, eftersom det är samma bror som många gånger har hånat mig, när jag kommer åt fel knappar på telefonen. Ringt till folk utan att det var meningen har jag gjort dels när jag bara ska stryka bort något damm från skärmen. Råkar jag då dra över en kontakt, ett meddelande eller ett gammalt samtal, så ringer telefonen upp personen ifråga. När jag har sökt efter detaljer om ett samtal har det hänt att jag har tryckt på just ”samtal” istället för ”detaljer”, som är rätt kommando. I början fick jag panik när det här hände, och stängde telefonappen. Då fortsatte ändå signalerna att gå fram. Nu kommer jag oftast ihåg att lägga på luren först av allt. Det brukar ta ett par sekunder för samtalet att kopplas fram, så jag hinner trycka bort det utan att störa någon.

Blogg 25/3 2021.

 På nätet läser jag om människor som när dom har tappat bort någonting räknar upp en mängd platser där det kan ha hänt. Dom besöker uppenbarligen flera olika butiker och inrättningar var och varannan dag. Jag undviker allmänna platser i så pass hög grad att jag nästan hinner glömma koden till kreditkortet mellan gångerna jag använder det. Det blir sällan några andra shoppingturer än till Kvantum för att bunkra förnödenheter och där betalar jag med ICA-kortet. Förutom pandemin så gör min förvaring av cykeln att jag inte shoppar loss i onödan. Det är så pass bökigt att få ner den från balkongen på tredje våningen att jag undviker det i det längsta. Igår blev det i alla fall en tur ut till Skruven och butikerna där. Det är för segt att promenera ut dit och för tungt att bära det man har handlat hem därifrån. Nu hade jag inte besökt Dollarstore på så pass länge att jag behövde mycket av det som finns där. Jag passade också på att bunkra upp med sånt som är billigt där och som kan tänkas gå åt förr eller senare. Mest fascinerad var jag över hur olika intresse dom i personalen visade sina kunder. En flicka gick genom halva butiken för att ta reda på priset på en vara åt mig. En annan förklarade bara för mig i vilken ände av butiken jag skulle söka efter det jag skulle ha. Min absoluta favorit när det gäller service handlade jag av på Jysk. Hon letade raskt upp rätt storlekar på morgontofflor åt mig ur en korg nere vid golvet.

Blogg 24/3 2021.

 Efter våra fotoutflykter lägger mannen i mitt liv och jag in våra kort i datorn och tittar på dom på en större skärm. Både min kompaktkamera och mobilkameran kopplar jag ihop direkt med datorn med respektive sladdar. Om det finns någon liknande sladd till särbons kamera är lite oklart. Jag har en minneskortsläsare som jag har använt för att kopiera in hans bilder i datorn. I helgen gick det extremt långsamt och igår fungerade det inte alls. Windows kunde inte identifiera USB-enheten. Jag fick samma resultat i laptoppen, samtidigt som den externa hårddisken fungerade som den skulle i samma uttag. Det torde alltså vara bevisat att det är minneskortsläsaren som har gett upp. Jag minns inte ens var eller när jag har köpt den. Med tanke på att jag har haft dator i mer än tjugo år, kan den vara rejält ålderstigen. Datorprylar verkar ju åldras i samma takt som hundar. Jag får skaffa en ny läsare, men jag ville fortfarande kunna föra över korten som särbon hade tagit igår. Genom att känna runt kanten på laptoppen, hittade jag till slut ett minneskortsfack i den. Jag pluggade in den externa hårddisken och kopierade över korten dit. Så flyttade vi över den till den stationära datorn och kunde titta på våra kort i den storlek vi är vana vid.

Blogg 23/3 2021.

 När jag använder mobilkameran använder jag röststyrning istället för att pilla på avtryckaren. Stundtals verkar det som om den hör om och vad den vill höra. Ena gången kan jag nästan viska, medan jag vid andra tillfällen får tjata på kameran flera gånger. Är det trafikljud eller annat som stör, kan det vara riktigt svårt att få den att höra mig. Särbon får nästan skavsår i öronen när vi är ute och plåtar ett par timmar. Själv blir jag hes och torr i halsen. Sedan kan kameran å andra sidan missförstå situationen helt och trycka av helt utan att det är meningen. Ibland reagerar den på helt andra ord än vad den borde. Jag lägger in alla kort i datorn, men där är det inte alltid jag förstår vad som händer. Ibland ser korten rättvända ut hos mig. Bränner jag en skiva till särbon kan det mycket väl hända att dom ligger omkull i hans dator. Jag har hittat ett program som får ordning på det där. Ibland ser det lite märkligt ut i fotomappen. Miniatyren är uppochner, men om jag öppnar bilden ser den ut som den ska. Jag blev lite orolig sist jag skulle beställa papperskopior. Det tog en stund innan jag insåg att det är den enklaste saken i världen att vända på dom innan man sätter in dom i albumet. Det syns ju inte ens vad som är upp och ned på ett fysiskt foto.

Blogg 22/3 2021.

 Kvantum slutade av någon anledning att sälja Poly hårschampo, som jag har använt så länge jag kan minnas. I alla fall sedan långt innan dom bytte namn från Wella. Jag hittade mitt schampo hos Apotea och hann köpa det ett par gånger, innan det försvann ur deras sortiment också. Jag hittade det ingen annanstans på nätet heller, så jag antog att dom hade slutat tillverka det helt och hållet. På Apotea hävdade dom att det var ersatt med Barnängen, så jag köpte ett par flaskor av det istället. Innan jag ens hade hunnit börja använda dom, fanns plötsligt Poly längst ner på en hylla hos Kvantum igen. Jag hade slutat titta efter det, så jag vet inte alls hur länge det hade varit tillbaka. Det känns extremt märkligt att det inte verkade gå att uppbringa någonstans där ett tag. Nu får jag väl använda mina flaskor med Barnängen och se vad jag tycker om det, innan jag bestämmer mig för hur jag ska gå vidare. Återstår också att se om Poly är tillbaka på Kvantum för att stanna. När det kom till påsar och filter till dammsugaren, föll jag offer för mitt eget dåliga minne. Jag visste att jag hade köpt båda delarna på Kvantum tidigare, men nu hittade jag inga filter. Jag bad en kille i personalen om hjälp och han ringde till någon som hade bättre koll på sånt. Det visade sig att det låg ett filter i varje förpackning med fem dammsugarpåsar. Jag hade stått med den asken i handen utan att se den informationen.

Blogg 21/3 2021.

 När mannen i mitt liv ringde och undrade om han skulle ta med sin fil hit, blev jag aningen konfunderad. Han äter sällan frukost här och filmjölk känns för mig som typisk frukostmat. Till slut förstod jag att det var en fotfil han talade om. Han brukar själv påpeka att svenskan är ett ordfattigt språk och att samma ord ofta har flera olika betydelser. Själv har jag störst problem med den biten när jag löser korsord. Där ser man dessutom inte uttalet, så även ord som låter helt olika kan se exakt likadana ut i skrift. Är det sedan en lustigkurre och ordvitsare som har skapat krysset, så kan det bli riktigt spännande. När polishus ska bli igloo kan det ibland kännas nästan onödigt långsökt. När jag såg särbon blanda till saft i en flaska reagerade jag på att han inte skakade om den när den var fylld. Det slog mig nästan innan jag hann påpeka det att dom flesta säkert blandar sin saft i ett glas. Det kan man ju varken vända på eller skaka om. Jag tänker på det där varje gång jag blandar saft numera, men jag fortsätter ändå att skaka flaskan av gammal vana. Eftersom jag är extremt duktig på att spilla och slå omkull saker och ting, känns det tryggare för mig att dricka direkt ur en flaska än ett glas.

Blogg 20/3 2021.

 Sist jag använde Nordeas app i telefonen uppmanades jag att uppdatera mina uppgifter. Det var visst ett tag sedan jag gjorde det senast, för dom hade fortfarande mitt hemnummer kvar. Jag har inte haft fast telefon på bra många år. Det numret tog jag bara bort, men plötsligt fick jag felmeddelande på mitt mobilnummer. Jag har haft samma i tjugo år och det har förmodligen stått där lika länge, men nu var det plötsligt ogiltigt. Den enda missen jag kunde se var att dom ville ha med landskoden. Jag provade att skriva in den på två olika sätt tillsammans med resten av numret och till slut att skriva den separat på en annan liten linje. Numret var fortfarande ogiltigt. Jag kom inte vidare på sidan så länge mina uppgifter inte var korrekta, så till sist ringde jag kundtjänst. Efter sju minuter i telefonkö fick jag veta av flickan där att numret skulle skrivas precis som jag hade gjort. Jag öppnade appen igen och då var plötsligt den röda markeringen som bortblåst. Kunde den inte ha haft den goda smaken att försvinna innan jag ringde banken? Den som hade räknat ut väntetiden måste för övrigt vara snudd på synsk. Den beräknade kötiden var sju minuter, och det var exakt så länge som jag fick vänta.

Blogg 19/3 2021.

 Att tiden går så fort så man tappar räkningen på månaderna upplever säkert fler än jag. När jag till slut hittade etiketten som kemtvätten hade satt på mitt täcke, insåg jag förundrat att det redan var ett halvår sedan jag hade det inlämnat på tvätt. Att jag köpte ny förstärkare för tre månader sedan borde jag ha haft koll på, eftersom det var vid tiden för julhandeln. För mig är den fortfarande så ny, att jag inte kan bestämma mig riktigt för vilken knapp jag ska använda när jag stänger av den. För det första sitter av- och på-knappen till höger. På den gamla förstärkaren satt den till vänster, så dom första veckorna famlade jag efter den på fel ställe. I vad jag antar är en strävan efter att göra apparaten så liten som möjligt, har man lagt in flera kommandon i samma knapp. Trycker man bara till lätt på knappen så byter den kanal. För att stänga av helt måste man hålla den inne i några sekunder. Jag vill gärna ha tyst direkt om till exempel telefonen ringer, så det där störde mig lite. Att dra ner volymen istället var också lättare sagt än gjort, eftersom det av någon anledning gick att skruva ratten flera varv. Till slut insåg jag att det räckte att trycka till en gång på knappen. Då byter den visserligen till utgången för cd-spelaren, men eftersom jag inte har någon sån inkopplad blir det ändå tyst.

Blogg 18/3 2021.

 Senast det ringde från ett okänt nummer till min telefon trodde jag först att det var någon typ av säljare. Samtalet bröts innan jag hann svara. Dom gör visst ofta så att dom ringer flera nummer samtidigt och sedan bara tar den som svarar först. Jag funderade på att vara så nyfiken att jag ringde upp det där numret, men som tur var bestämde jag mig för att avstå. När jag googlade insåg jag att samtalet kom från Tunisien. Hela tanken med att dom lägger på snabbt är att man ska frestas att ringa tillbaka. Då blir det dyrt. Jag trodde först att man hade ringt mig två gånger från samma nummer. När jag dubbelkollade visade det sig att det var två olika nummer inom loppet av tjugo minuter. Båda stationerade i Tunisien dock. När det istället ringer någon som jag ska prata med ett tag, är jag djupt tacksam att jag har vant mig vid högtalarfunktionen på telefonen. Jag är så pass darrhänt att det blir bökigt att hålla telefonen mot örat. Dessutom finns det på tok för många knappar och kommandon som går att komma åt under samtalets gång. Ligger luren framför mig på bordet, känns det mera som att prata med någon i samma rum.

Blogg 17/3 2021.

 Mitt minne verkar vara extremt selektivt. Därför kan jag inte säga säkert om det alltid serverades potatis till maten i mitt föräldrahem, eller jag bara minns det så. Jag kommer varken ihåg ris eller pasta från min barndom. Flera generationer av män i min familj verkar ha ansett att potatisen var det absolut viktigaste på middagsbordet. Själv reagerade jag tvärtom med att i princip sluta äta potatis helt och hållet, när jag flyttade hemifrån. Damen som min far levde resten av sitt liv med efter mammas frånfälle drog min aversion mot potatis till sin spets. Vad hon än bjöd på för mat så kokade hon alltid ris till mig. När jag till slut träffade någon att dela livet med blev det precis tvärtom. Så mycket potatis som jag har ätit dom senaste månaderna, hade jag knappt fått i mig under hela mitt tidigare liv. Det blir inte så mycket kokt potatis dock, även om jag försöker glädja särbon med det någon enstaka gång. Däremot fanns potatisgratäng på min repertoar sedan tidigare. När pandemin kom slutade vi gå ut och äta lunch. Istället provade jag att göra egna raggmunkar. På senare tid har vi utökat sortimentet av potatisrätter med rårakor, lufsa, rösti och allra senast potatisrulltårta. Det svåraste med röstin var att vända på den. Det lyckades till slut. Även om den inte var helt oskadd efteråt, så hade den i alla fall exakt den gyllenbruna färg som den skulle ha enligt receptet.

Blogg 16/3 2021.

 Stundtals känner jag att jag helt enkelt var för gammal innan moderniteter som dator och mobiltelefon kom in i mitt liv. Jag var i fyrtioårsåldern innan jag köpte min första dator och mobiltelefonen fick jag i fyrtioårspresent. Mina första telefoner hade åtminstone vanliga knappar, som till och med jag klarade av. Touchskärmar kommer jag förmodligen aldrig att begripa mig på. Jag köpte en gång för många år sedan en Ipod med touchskärm. Till slut hade jag av misstag ändrat språket till kinesiska. Det förstår jag inte, så där tog det stopp. Jag bytte spelaren mot en mer hanterlig modell, men med skärmen på telefonen sliter jag fortfarande. Värst är nog allting som jag råkar komma åt utan att det är meningen. När jag använder kameran händer det allt som oftast att den försvinner i bakgrunden, så att jag får klicka fram den igen. Att man kan ringa upp folk genom att svepa med fingret över namnet, upptäckte jag en gång när jag skulle torka bort något damm från displayen. Fast jag vet om det numera hände det helt nyligen att jag ringde ett nummer av misstag, när jag bara skulle ha igång skärmen. Tidigare råkade jag ibland trycka bort min bror när han ringde. Att svara har jag åtminstone fått större vana vid sedan jag träffade särbon, för han ringer ofta.

Blogg 15/3 2021.

 Den femtonde mars 1976 var jag femton år och gick i åttan. Fast just den här dagen var jag hemma från skolan, eftersom jag var förkyld. Ta i trä, men det känns som om min fysiska hälsa har blivit bättre med åren. Desto sämre trodde jag att det hade blivit med minnet, men det verkar inte ha varit så mycket bättre för fyrtio år sedan än vad det är nu. Detta datum 1983 var jag hos tandläkaren och putsade runt en visdomstand. Jag glömde min handväska på mottagningen och fick gå tillbaka dit på eftermiddagen och hämta den.
Två år senare firade vi min äldste brors kommande trettioårsdag lite i förväg hemma hos mig. Några gemensamma vänner var med. Kortet nedan föreställer födelsedagsbarnet i färd med att skära upp tårtan som jag hade bakat. Firandet fortsatte med ett besök på Sandra dansrestaurang. När stället stängde klockan två blev det fika hos en väninna, så det var riktig nattmangling.
Den femtonde mars 1986 besökte mamma och jag Obs! som låg i närheten av vårt bostadsområde i Kalmar. Eftermiddagen tillbringade vi i hennes lägenhet där hon bjöd på middag. Så satt vi med varsitt broderi vid tv:n. Olof Palme hade blivit skjuten ett par veckor tidigare, så det var hans begravning vi såg på.

Blogg 14/3 2021.

 Deltidsbrandkåren i Orrefors har problem med att få ihop folk. Om man inte lyckas rekrytera deltidsbrandmän kan stationen göras om till räddningsvärn eller läggas ner. När man i tidningen skulle förklara vad ett räddningsvärn var för något blev man ofrivilligt (?) roliga. Man skrev att ”Ett räddningsvärn bygger på frivillig beredskap - att man ryker in i mån av tid.” Lite kul blev det, även om jag anar att man bara har råkat missa ett C.
Så läste jag om Bigso, ett företag som ligger bara ett par hundra meter härifrån. Åtminstone är det vad jag alltid har trott. Nu förstod jag att det visserligen producerades förvaringsboxar i den lokalen när jag flyttade hit, men att tillverkningen flyttade utomlands redan för arton år sedan. Från att ha varit runt sjuttio personer i produktionen här, arbetar numera sjutton personer på huvudkontoret i Nybro med egen produktutveckling, administration och ledning. Det känns som en så pass stor neddragning att jag bör ha läst om den när det skedde, men det är ingenting jag minns. Nyheten nu var hur bra det går för dom trots pandemin eller snarare tack vare den. När allt fler har lagt tid på att få ordning i hemmet har efterfrågan på produkter för hemförvaring ökat, speciellt under hösten.

Blogg 13/3 2021.

Att det numera bor en person till med samma efternamn som jag på min adress, ger stundtals upphov till förvirring. Det har hänt både att killen på första våningen har fått mina blommor och att hans beställda pizza har levererats till mig. När blomsterhandeln ringde och aviserade att blommor var på väg nu i veckan, sa jag därför särskilt till om det där med tredje våningen. Taxichauffören som skötte leveransen gjorde det också till rätt dörr, även om jag tycker att han bar sig lite besynnerligt åt. Han knackade nämligen på dörren istället för att använda ringklockan. När jag gick och öppnade hade han lagt blombuketten utanför och var själv på väg ner i hissen. Han kunde knappast ens vara säker på att någon hade hört hans knackning. Det enda jag såg av honom var när han klev in i sin bil och körde härifrån. Blommorna från min äldste bror var hur som helst mycket vackra. Buketten växer dessutom fortfarande, eftersom den innehöll någon typ av stora knoppar som slår ut efterhand. Struten med chokladtryffel som följde med är däremot historia sedan länge. Dom var på tok för goda för att jag skulle klara av att spara dom någon längre stund.

Blogg 12/3 2021.

 Jag gick med i Brottsofferjouren medan jag jobbade ihop med Carina. Hon var volontär där och ägnade en del av sin fritid åt att tala i telefon med människor som hade råkat illa ut. När Carina gick bort fortsatte jag ändå mitt medlemskap. Någon liten nytta ville jag gärna tro att dom där kronorna gjorde. Det enda jag hörde från dom var annars inbetalningskortet på medlemsavgiften en gång om året och deras tidning Brottsoffer som kom fyra gånger varje år. När jag slutade jobba drog jag in på så många utgifter som möjligt och det här var en av dom. Jag tänkte att det skulle räcka att sluta betala medlemsavgiften, men tidningen fortsatte komma ändå. Jag tänkte att dom fick skylla sig själva om dom fortsatte skicka den. Till slut fick jag ändå dåligt samvete och slängde iväg ett mail till dom. Flickan som svarade skulle ta bort min adress och jag skulle inte få någon tidning mera. Häromdagen kom den i alla fall. Nu känner jag att jag har gjort vad jag kan för att slippa den. Innehållet intresserar mig inte speciellt mycket, så jag bläddrar mest bara igenom den innan den hamnar i tidningscontainern. Dit går annars extremt lite sedan jag slutade prenumerera på morgontidningen i papper.

Blogg 11/3 2021.

 Klara var min svägerska under några år på sjuttiotalet. Hon och hennes man bodde i en lägenhet i Kalmar. Där var vi många gånger och spelade kort och Yatzy eller bara umgicks i största allmänhet. Ibland blev det rena nattmanglingarna. Vi firade in nyåret 1979 hos dom och sov över där. Vid något tillfälle var vi med pappa på hans fiskebåt och pilkade torsk. Efteråt stod Klara och jag i vårt lilla kök och fileade dom uppdragna fiskarna. Hon och hennes man hade aldrig lyckats få barn, men när hon var 34 kom en efterlängtad son till världen. Klaras bror och jag var sedan länge separerade, men jag var ändå och hälsade på henne och gossen några gånger. När en ny man i mitt liv ondgjorde sig över att hans ex fortsatte umgås med hans syster, insåg jag att det kanske inte var någon bra idé. Min bror och jag sprang på Klara och hennes man på Ölands köpstad flera år senare, men annars har jag inte träffat henne på nästan fyrtio år. Kortet är taget 1976. Eftersom det är så jag minns henne har hon aldrig åldrats för mig. Häromdagen såg jag Klaras dödsannons. Hon skulle ha fyllt 74 i oktober.

Blogg 10/3 2021.

 Min sextionde födelsedag firade jag med att högst tillfälligt bli sambo med min särbo. Vi ville inte boka någon hotellvistelse under pågående pandemi, men mannen i mitt liv gjorde verkligen allt för att jag skulle få samma service. Han bjöd på riktiga hotellfrukostar och massage värdig vilket SPA som helst. När vi skulle sova lät han mig ta både hans täcke och kudde, eftersom jag tyckte dom var bättre än det som låg på ”min” sida av sängen. Middagen på min födelsedag fick jag välja. Då blev det pizza, eftersom jag inte hade ätit det på ett helt år. I present av honom fick jag dom två paren med örhängen som syns på bilden nedan. Dom låg i en ask med texten ”astrid & agnes”. Det var ett passande namn, med tanke på att min mormor hette Astrid och hennes mamma Agnes. Mannen hade köpt allt som han vet att jag tycker om i fikaväg. Tårtan bjöd Kvantum på. Min äldste bror skickade blommor. Den andre träffade vi utomhus, där han överlämnade bukett och paket från sin flock. Sammanfattningsvis blev det ett firande helt i min smak och jag känner mig mycket nöjd med min dag. Att jag skulle vara sextio år gammal är lite svårt att ta in, men jag kanske vänjer mig vid det också.

Blogg 9/3 2021.

 Stundtals tror jag att det är tur att mannen i mitt liv och jag inte bor under samma tak. Jag vill gärna ha musik på när jag städar, duschar eller gör någonting annat tråkigt. Han är mera en sån som sitter och lyssnar aktivt när han har musik på. Klockradion har jag inställd på radiostationen Rockklassiker. Har jag svårt att komma ur sängen ligger jag gärna kvar och lyssnar på musik medan jag samlar kraft. En förmiddag hann jag sätta mig upp, men inte stänga av radion, innan dom började spela en riktig skrål-låt. En sån där som man bara måste sjunga och digga med i. Då var jag extra glad att vi inte bor ihop. Jag tvivlar på att särbon hade klarat upplevelsen av en tjock liten tant, som satt spritt naken på sängkanten och ylade ”You give love a bad name” för full hals. Att han gör allt för mig när vi väl träffas är det väl ingen som tvivlar på. Jag insåg när jag kollade bland glödlamporna på Kvantum att dom små klotlamporna, som jag köper till flera av mina prydnadslampor, eventuellt höll på att försvinna. Jag köpte några extra för säkerhets skull. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade glömt att kolla storleken på sockeln. Den som traskade tillbaka med lamporna var förstås min rara särbo. Det visade sig att förklaringen till den felaktiga sockeln var att den modellen jag skulle ha var slut.

Blogg 8/3 2021.

 Saker och ting har en kuslig förmåga att försvinna hemma hos mig, fast jag inte bor på mer än 54 kvadratmeter. Gäller det ingenting dyrt så har det till och med hänt att jag har gett upp och köpt nytt när sökandet har varit resultatlöst. Ibland händer det faktiskt tvärtom att jag hittar någonting som jag inte visste att jag hade. Senast var det ett halvkilo blandfärs, som hade hamnat under spenaten i frysen. Det har hänt ett par gånger att jag inte har fått tag i någon mindre förpackning än ett helt kilo. Behöver jag då bara ett halvt så delar jag den och fryser ner hälften, till nästa gång jag ska laga någonting med färs. Eftersom jag har full koll på det där med mitt dåliga minne, hade jag mycket ordentligt skrivit på förpackningen vad den innehöll. Tyvärr hade jag inte noterat något datum, så åldern på färsen var aningen diffus. Jag tror inte att det var så jättelänge sedan det blev sådär senast. Å andra sidan visade sig en tub med salva, som jag trodde var hyfsat ny, vara tjugo år gammal. Min tidsuppfattning är inget vidare längre. Samma dag som påsen med färs dök upp i frysen, gjorde jag ett fynd i ett annat skåp. Jag har staplat askar med olika specialplåster i medicinskåpet. Nu hittade jag två, som uppenbarligen hade hamnat hängande på en krok, innan jag började stapla. Dom har jag inget som helst minne av att ha placerat där ens sedan jag hittade dom.

Blogg 7/3 2021.

 När jag läste om ett troligt mord i en stadsdel i Kalmar där jag bodde några år på åttiotalet, störde jag mig mest på att journalisten konsekvent skrev på Oxhagen. Jag anser att man säger i om ett bostadsområde. Jag bor inte på Paradiset nu heller utan i. Lite knivigare blir det när ett land ligger på och heter som en ö. Man befinner sig i Irland om man är i landet och på Irland om man besöker ön. Då kör det ihop sig eftersom man gör båda sakerna samtidigt. När det gäller tidningsnotisen kastades jag trettiofem år tillbaka i tiden. Då hade några alkoholister i huset intill ”råkat” slå ihjäl en dryckesbroder. Dom poliser som knackade dörr nådde inte fram till min förrän tre veckor senare. Då var det bra att vara dagboksskrivare, för annars hade jag inte haft en aning om vad jag gjorde just den kvällen. Det visade sig att jag hade varit i Oskarshamn och dansat kultis när det hände. När nu både den avlidne mannen och han som greps misstänkt för mord var i sextioårsåldern, anade jag att det kunde vara historien som upprepade sig. Speciellt som polisen sa att ”Den misstänkte har befunnit sig i bostaden tillsammans med den avlidne, så någon form av bekantskap finns förmodligen mellan dem.”

Blogg 6/3 2021.

 Mina nya grannar gjorde ett mycket gott första intryck. Vi hejade så gott det gick medan dom höll på att flytta in förra helgen. Trapphuset var fullt av människor och möbler, men jag fick förklarat för mig vilka av dom som ska bo här. Det är något som jag aldrig hade full koll på med dom förra grannarna. Två personer var skrivna i lägenheten, men det dök lika ofta upp vad jag antar var släktingar från uppgången intill. Över huvud taget ser man inte så mycket av grannarna sedan dom installerade hiss här. Då flyttade man ut trapporna, så att man inte passerar några lägenhetsdörrar längre. En av mina grannar från den tiden ligger sedan länge på kyrkogården. Vi var ungefär lika nyfikna hon och jag. När jag hörde buller från trapphuset en gång kikade jag ut genom tittögat. Utanför såg jag min grannfru, som stod och spejade ner mellan trapporna. Tittögat som hon och hennes sambo lät sätta på sin dörr är för övrigt ett mycket påtagligt minne av henne. Hon var väldigt kort och dom såg till att få tittögat i lagom höjd för henne att kika ut genom. Jag misstänker att han som bor i den lägenheten nu får vika sig dubbel för att se genom det.

Blogg 5/3 2021.

 Gårdagens promenad gick runt Linnéasjön. Under en tall stod en grupp människor och spanade och pekade uppåt. Högt där uppe satt en katt. Enligt uppgift från ett äldre par hade den suttit där sedan i måndags. En dam var i full färd med att lägga ut en bild på katten i Nybro-gruppen på Facebook. Jag tipsade henne om gruppen för bortsprungna djur, men den hittade hon inte. Själv kunde jag inte vara behjälplig, eftersom jag inte hade några glasögon med mig. Då blir det för smått för mig att surfa på nätet på den lilla skärmen till telefonen. I vanliga fall brukar särbon låna ut sina om det krisar, men just igår var dom inlämnade på lagning. Jag tänkte ta tag i det när jag kom hem till datorn, men då hade sökare och upphittare redan fått kontakt med varandra. Man hade burit dit en stege. Den var visserligen för kort, men till slut hade man kommit så nära att katten valde att hoppa ner själv. Det var flera meter till marken, men om jag förstod saken rätt så klarade den sig någorlunda helskinnad. Alla kattägare fick gott om uppslag via Facebook om vilka man kan kontakta nästa gång någon katt klättrar upp i ett träd. Arboristen erbjöd sig att komma dit och hjälpa till. En kille som driver Kalmar trädfällning är utbildad trädklättrare, och skrev att man kunde kontakta dom om man behöver hjälp i framtiden med att få ner katter. Så länkades det till en Facebookgrupp som hette ”Vi som hjälper katter i träd”.

Blogg 4/3 2021.

 Ett av ärendena igår var till posten på Willys. Medan jag väntade på min tur, hejade en äldre man glatt. Vi jobbade ihop en gång i tiden, men nu hade jag inte träffat honom på flera år, så jag kände inte igen honom först. Jag hann säga både det och att han verkar vara en av dom få som inte åldras, innan det slog mig att dom både meningarna motsade varandra. Hade han inte förändrats med ålderns rätt, så får man väl tro att jag hade känt igen honom direkt. I Postmords nätbutik hade jag  tittat ut en förfrankerad brevpåse, som jag tänkte skicka en present i framöver. Lite osäker var jag på om den skulle räcka precis eller precis inte. Jag tänkte att jag fick ta den till någonting annat i värsta fall, men enligt säljaren var det bara att komma tillbaka och byta den, om jag sparade kvittot. Påsen visade sig vara perfekt, så jag slipper gå dit igen av den anledningen. Mitt andra stopp var Kvantum. Mannen i mitt liv hade handlat mjölk, så jag slapp trängseln som alltid uppstår vid kyldisken. Istället var vi tre personer som skulle leta efter tandkräm samtidigt. Mina vanliga smörgåsrån höll jag inte på att hitta alls. Tillverkaren hade bytt ut förpackningen, så jag kände inte igen dom.

Blogg 3/3 2021.

 Nu har jag fått nya grannar i lägenheten mittemot. I och med att vi har trapphuset emellan oss, hör jag knappast någonting av dom in till mig. Dom som bodde där innan hörde jag desto mer ifrån när jag kom ut i trapphuset. Dom hade ingen innerdörr (i alla fall inte stängd). Det hördes både när dom pratade där inne och när dom slamrade med bestick i köket. Det har renoverats en del i den där lägenheten innan dom nya hyresgästerna flyttade in. Jag kan väl tycka att det var läge att hänga på innerdörren i samband med det, men det är långt ifrån säkert att det skedde. Själv har jag haft köksdörren stående i vindsförrådet sedan jag flyttade hit för mer än trettio år sedan. Det blir för trångt med den också ut mot hallen. Att vara utan innerdörr tycker jag däremot skulle vara obehagligt. Det största problemet ute i trapphuset är för övrigt att hissdörren går åt vad jag tycker är fel håll. Ställer man upp den så blockerar man dom nya grannarnas ytterdörr. Extra jobbigt blev det för dom när dom skulle flytta in i helgen. Dom kunde inte bära någonting direkt från hissen in i lägenheten, utan dom var tvungna att stänga hissdörren emellan.

Blogg 2/3 2021.

 Jag hade mobiltelefon med kamera i flera år innan jag började använda den mera regelbundet. Jag lyckades aldrig hålla den stilla med en hand och trycka på avtryckaren med den andra, så eventuella kort blev oftast suddiga. Till slut insåg jag att kameran jag har i min nuvarande telefon har röststyrning. Jag kan alltså koncentrera mig på att få den att fokusera på motivet och sedan bara be den snällt att ta ett kort. Enligt den svenska bruksanvisningen finns det flera svenska ord man kan använda, men min kamera verkar vara inställd på engelska. ”Smajl” är det enda ord som fungerar. Det gör det å andra sidan även om jag bara diskuterar fenomenet och råkar använda ordet. När jag plåtar varierar det hur effektivt det är. Ibland tar den kort bara jag säger det där ordet aldrig så tyst. Andra gånger verkar den inte höra mig alls. I helgen råkade jag spela in filmen nedan som illustrerar det fenomenet, eftersom det dröjde en stund innan jag insåg att jag hade kommit åt fel knapp. När jag lät allt mer desperat försökte mannen i mitt liv hjälpa till. Lite fånigt känns det om jag ska plåta människor och säger ”smajl” till dom. Vissa ler extra brett, men jag har ändå börjat förklara för dom levande motiven varför jag säger så.

Blogg 1/3 2021.

 Det här med skor är sällan enkelt när man har med mina fötter att göra. Särbon och jag är helt överens om att lågskor är det mest bekväma om man ska promenera en bit. Jag har noterat ungdomar som aldrig har någonting annat på fötterna. Själv har jag en tendens att bli både blöt och kall om jag inte tar fram kängorna när det är snö. Det innebar i många år ett par lättare dylika. Jag hade pulsat fram och tillbaka till jobbet i dom hur många gånger som helst utan något obehag. Första gången jag gick till centrum och hem igen med dom nu i vinter, fick jag plötsligt en blåsa på lilltån. Det var inte skönt alls, så jag plockade fram ett par gamla kängor som jag inte hade använt i modern tid. Jag mindes dom som tunga och klumpiga, men nu har jag kunnat gå kilometervis utan att få ont någonstans. Snöröjningen har varit bättre än någonsin i Nybro denna vinter. På gatorna har det inte varit några problem med lågskor, men när vi är ute och fotar ser det oftast ut som på kortet nedan. Det jag vill plåta finns en bit ifrån vägen där snön ligger kvar. Det har varit toppen att kunna traska rätt ut i snön utan att märka någonting av den. Nu när den har smält bort är det så blött och lerigt på sina ställen att det är läge för gummistövlar ett tag.