Blogg 31/3 2022.

Min mamma gick bort under en semesterresa. Jag åkte till hennes lägenhet, för att ta emot pappa, när han kom hem igen ensam. Mitt mest bestående minne efter mer än trettio år är att strykjärnet stod framme i köket. Antagligen hade hon strukit någon blus det sista hon gjorde innan hon for och tänkt ställa undan järnet när hon kom hem igen. Så minns jag att hon pratade om att vara hel och ren inunder, ifall hon skulle råka ut för någon olycka eller så. När hon nu kom in akut på sjukhus i ett annat land, vet jag i alla fall att hon inte behövde skämmas för sina underkläder.
 Gahns ögonbad var en av dom livsnödvändigheter (åtminstone för mig) som plötsligt försvann från marknaden. Jag hittade olika typer av ögonvatten på dom olika apoteken. Att jag valde just Hjärtats berodde mest på att det var billigast. Flaskan var inte lika praktisk, så jag sparade den sista jag hade kvar från Gahns och hällde över vattnet i den. På det sparade jag dessutom arton kronor. Ögonvattnet saknar nämligen ögonbadkopp, så en sån hade jag annars fått köpa till.

Blogg 30/3 2022.

 Min älskling och jag är inte helt överens om vilket gradtal vattentemperaturen borde ligga på i våra bostäder. Han öser på full värme och klagar på att det ryker. Så hett ska det tydligen inte vara, för då riskerar man att bränna sig. När han utför manövern hemma hos mig kan jag åtminstone förstå logiken. Hans egen lägenhet ligger i samma hus som pannrummet, så innan vattnet kommer bort till mig inbillar jag mig att det har svalnat. Jag anser att det finns blandare av en anledning. Under många år var det perfekt att dra den fram till det röda stoppet för att få lagom duschtemperatur på vattnet. Numera är det snarare där jag ställer den för den kalla avrivningen efteråt. Den jag tar för att stänga porerna och slippa frysa. Duscha får jag göra med nästan enbart varmvatten. Det fungerar förstås det också, men jag är livrädd att det plötsligt ska komma riktigt hett vatten och skålla mig.

Blogg 29/3 2022.

 Ett mått på hur jag mår är om det är tyst här hemma. Jag pratar för mig själv för jämnan, men känner jag mig tillräckligt sjuk, trött och hängig, orkar jag inte ens det. När jag hör mig själv prata högt igen, vet jag att jag mår lite bättre.

Att jag har inloggningsuppgifter till både mina och särbons sidor på nätet, kan stundtals bli aningen förvirrande. Det har hänt att jag har kommit in på Microsoft OneDrive och upptäckt att alla mina säkerhetskopierade foton har varit försvunna. Paniken har legat nära, tills jag har insett att jag i själva verket var inne på hans sida. Tvärtom har det någon gång hänt att hans mailbox i Outlook har varit helt tom. Han tömmer den aldrig, så det har känts lite skumt. Självklart har det då varit jag som har råkat logga in på min egen sida. Jag använder aldrig Outlook, så där är det av naturliga skäl alltid tomt och ödsligt. Loggar jag in på älsklingens Instagram kan jag få problem med att komma tillbaka till min egen över huvud taget.

Blogg 28/3 2022.

För tillfället är det min älskade särbo som står för alla inköp av dagligvaror. Ja, själva dom fysiska besöken i matbutiken alltså. Jag försöker göra rätt för mig rent ekonomiskt. Man kan hoppas att det innebär att jag har lite bättre koll på inköpslistorna än vad jag hade innan. Bland det sista jag var iväg och handlade själv var en påse vetemjöl. När jag skulle förpassa den till rätt hylla i köket, låg det redan en påse mjöl där, om än av ett annat märke. Jag hade dessutom köpt enkilospåsar, för att dom skulle ta mindre plats. Den vinsten försvann förstås när jag istället köpte två. Jag hoppas hur som helst att dom håller sig länge, för mjöl är jag ingen storkonsument av sedan jag slutade baka för väldigt många år sedan.
 Eftersom jag inte har lärt mig att använda glasögonen all vaken tid, blir det en del sökande efter dom. Oftast ligger dom i köket om jag behöver dom i sovrummet. Då gäller det bara att klura ut om dom har hamnat på bordet, bänken eller ovanpå diskmaskinen. Finns dom i sovrummet brukar dom ligga på skrivbordet. Nyligen hittade jag dom ingenstans i något rum. Till slut insåg jag att jag hade varit inne i badrummet, så dom låg på tvättmaskinen.

Blogg 27/3 2022.

 Den senaste och nuvarande ägaren till vår lilla kvartersbutik är något av ett mysterium. Framför allt vad vederbörande lever på. Jag har aldrig sett några kunder där inne och hyllorna är inte speciellt välfyllda. Allra intressantast är ett ställ för lösgodis där två (!) av alla byttorna innehåller godis. Resten är tomma. Att jag går dit över huvud taget hänger ihop med att där finns Instabox. Det är förstås aningen smidigare att traska bort dit och hämta mina paket än att cykla till Kvantum, som ligger i andra änden av Nybro. Vid senaste besöket i kvartersbutiken insåg jag att man hade boxar till Budbee också, men jag har svårt att tro att man kan få lönsamhet med enbart dom två tjänsterna. Schenker väljer jag nästan aldrig som leverantör när jag skickar efter någonting numera, för att slippa köa bland en massa människor. Sist det hände stod det ”Ta hand om dig” på deras leveransinformation. Jag funderar fortfarande på om det hade med pandemin att göra eller om dom alltid skriver så. Att det alltid är folktomt i vår lilla butik är förstås perfekt för mig, som knappt vågar gå i närheten av folk med mitt nedsatta immunförsvar. Där sitter bara en kille vid kassan och leker med sin telefon.

Blogg 26/3 2022.

 När man bytte stammar och helrenoverade här för trettio år sedan hade jag, tack och lov, så god kontakt med hantverkarna, att jag lyckades få badrumsskåpet sänkt några centimeter. Där det skulle ha suttit hade jag bara sett nästippen i spegeln. Nu ser jag åtminstone hela ansiktet men inte mycket mer. Vill jag se någonting mer av överkroppen får jag gå ut i hallen, där det finns en helfigursspegel. Där är å andra sidan belysningen så dålig att jag knappt ser någonting ändå. Min brorsons sambo är i min längd och han är tre decimeter längre. Jag brukar fundera på hur dom har placerat sitt badrumsskåp så att båda ser sig själv i spegeln där. Dom flyttade till hus för flera år sedan, men jag har aldrig fått se det färdiginrett. Först kom pandemin och sedan började jag med cytostatika. Det sätter ner immunförsvaret så pass att jag numera räknas som riskgrupp och kan få en fjärde vaccinationsspruta, så fort det har gått fyra månader sedan den tredje. Det kanske var tur att jag gav det unga paret deras inflyttningspresent redan när vi träffades här för några somrar sedan.

Blogg 25/3 2022.

 Det är ett antal tusenlappar varje år som apoteken i Nybro går miste om sedan jag började handla alla apoteksvaror på nätet. Jag har föga förvånande en lista i datorn på det som på allting annat. Uppemot femtio olika nödvändigheter köper jag på apoteket. Förutom olika sorters piller är det snarkplåster, eftersom jag alltid är mer eller mindre täppt i näsan. Bomullsvantar för att kunna smörja mina torra nagelband rejält innan jag lägger mig utan att kladda ner lakanen. Tandstickor och fluorsköljning som tandhygienisten rekommenderar. Havrehjärtan som jag äter till frukost, eftersom dom ska motverka det dåliga kolesterolet. Jag har en smärtstillande salva, en som ska göra ärret jag har under ögat mindre framträdande, en munsårssalva och en gel för ömmande muskler. Jag använder olika krämer till ansikte, nagelband, händer, fötter och resten av kroppen. Så köper jag två olika sorters värktabletter och olika mediciner mot rethosta och slemhosta. Lägg därtill intimtvål, läppsmörja, nässpray, roll-on, näsdusch, brun utan sol och lite annat smått och gott, så fattar ni hur fascinerad jag är av människor som inte ens har huvudvärkstabletter hemma. När jag påbörjade cytostatikabehandlingen fick jag redogöra för vilka kosttillskott jag använde. Det enda läkaren förbjöd var c-vitamin, men jag gjorde uppehåll med i stort sett allihop för säkerhets skull. Det finns en del pengar att spara, om jag fortsätter klara mig utan dom.

Blogg 24/3 2022.

 Jag har med åren gått in mer och mer för egenbehandling av krämpor och symptom. Jag har visserligen lika många burkar och pillerkartor som vilken åldring som helst, men det är bara den allra minsta som är utskriven av läkare. Den är också den jag är mest tveksam till, eftersom jag tror att extraslag och annat kan vara biverkningar av den. Hade mitt höga blodtryck visat sig efter det att jag skaffade dator, hade det nog inte blivit någon medicin över huvud taget. På nätet har jag nämligen läst att eventuell medicinering beror på patientens inställning. För att fortsätta åt vänster bland burkarna tar jag alltså istället Magnesium, som förhoppningsvis ska få hjärtat att slå både jämnare och lugnare. Multivitaminer får duga som ersättning för all frukt och alla grönsaker som jag aldrig äter. Artrox är en billigare variant av ett svindyrt preparat som jag tog för mina leder. Framför allt har jag ett knä som inte vill vara med hela tiden. Calcium började jag ta medan jag använde p-spruta, eftersom den kunde bidra till benskörhet. När jag slutade med sprutan kände jag att det knappast kunde vara fel för en tant i min ålder att bygga ett så starkt skelett som möjligt. C-vitamin dricker jag, eftersom jag alltid har mer eller mindre ont i halsen. Jag tror alltså ständigt att jag håller på att bli förkyld. Den ena tablettkartan är för mina klena naglar. Den andra har egentligen med viktkontroll att göra. Jag har insett att den inte hjälper mig att gå ner i vikt. Däremot håller den min ständigt tröga mage igång, och det är inte fy skam. Skålen till vänster är fylld av mina favoriter bland halstabletter.

Blogg 23/3 2022.

 För tio år sedan hade jag inte ens kommit på tanken att min morgontidning fanns att läsa på nätet. Jag gick till jobbet tidigt på morgonen. När min tidning inte hade levererats när jag kom hem igen, var det för sent att reklamera den. Jag ringde på hos en av grannarna. Hennes sambo hade inte hunnit läsa tidningen, men jag fick låna den medan dom var iväg och handlade. Jag spelade in program jag ville se från tv:n på den tiden och hade tänkt kika i TV-bilagan, men den hade dom plockat ur. Först då slog det mig att alltihop fanns på Internet. Numera läser jag alltihop där.
Strykjärnssladden var ett hatobjekt under många år. När jag såg ett sladdlöst strykjärn i en annons gick jag genast till Kvantum och frågade, men dom hade inga. Skälet skulle vara att dom inte höll värmen. Eftersom det jag hade sett gavs bort gratis om man handlade på Ellos, lade jag en beställning där och fick mitt strykjärn. Jag älskar verkligen att slippa sladden. När jag bränner mig på strykjärnet tänker jag på damen som hävdade att det inte höll värmen.

Blogg 22/3 2022.

 I förra veckan ringde en tjej från salongen Carl M Lundh, för att berätta att hon hade fått hem peruker till mig. Tajmingen var perfekt för i fredags låg det en rejäl tuss av mitt hår kvar i duschen. När jag ställde mig över handfatet var det bara att dra loss och jag fyllde nämnda handfat med hår flera gånger. Dagen därpå tog mannen i mitt liv över med rakapparaten. Nu har jag inte mera hår som kan drälla omkring och fastna i kläder och på huvudkudde. Han hade lånat mig en mössa sedan tidigare som väl var. Det är kallt även inomhus, när hjässan är kal. Eftersom salongen ligger på länssjukhuset, hade vi bokat tid i samband med gårdagens behandling. Nu är det alltså peruk som gäller utomhus. Jag känner mig som en riktig dam i den frisyren. Cytostatikabehandlingen höll på att brinna inne helt. Det togs snabbsänka, men som väl var hade den sjunkit från 196 till 11 av penicillinet. Så hade vi en läkare inne som kollade upp mitt bröst. Hon rådfrågade en kollega för säkerhets skull och till slut kunde vi påbörja behandlingen någon timme senare än planerat. Det var två olika påsar med gift och en med skelletstärkande. Så körde man koksaltlösning före efter och emellan dom andra, så besöket tog fyra timmar.

Blogg 21/3 2022.

 Hos Ica och Apotek Hjärtat kan man när man handlar samla poäng, som betalas ut som bonus. Det slår mig att min salig mor redan på sjuttiotalet samlade kvitton från Konsum med ungefär samma upplägg, fast då var dom fysiska. Eftersom jag för tillfället saknar immunförsvar, är det mannen i mitt liv som står för alla våra inköp. När jag fick en extra bonus, tog han med sig mitt ICA-kort för att kunna lösa ut den. När jag läste kvittot efteråt fanns där en belöning på femtio kronor, som jag hade fått för att jag deltog i en enkät. Någon bonus syntes inte till, fast det stod på min sida på nätet att den var inlöst den dagen. Jag mailade Ica, men fick inte mer hjälp än så. När jag skrev en syrlig kommentar till ickesvaret, fick jag svar från någon som hade förstått vad som hade hänt. Jag får mina kvitton digitalt och då syns inte bonusen direkt, eftersom den inte är en rabatt. Istället fick jag trycka på ”betalmedel” och där fanns den. Slutet gott, allting gott.

Blogg 20/3 2022.

 Comviq var på väg att göra sitt billigaste abonnemang (som jag har) dyrare redan för något år sedan. Då surfade jag runt och kollade upp andra leverantörer, men innan jag hann bestämma mig fattade jag det som att dom ändrade sig. Jag fick i alla fall behålla det abonnemang jag hade till samma pris som tidigare. Nu är det i alla fall dags att höja avgiften igen. Jag hade bestämt mig för att strunta i att byta leverantör, eftersom man vet vad man har men inte vad man får. Att det skulle vara speciellt bra är mera tveksamt. Samtalen bryts allt som oftast och särbon har fått dom märkligaste förklaringar, när han har ringt och klagat. Masten står för högt eller för lågt, det växer skog i Småland och inomhus är väggarna för tjocka. Deras kundtjänst är jag inte heller speciellt imponerad av, sedan jag fick helt olika besked av två av deras medarbetare. Eftersom jag hade googlat på mobiloperatörer, fick jag upp annonser i ämnet. Den från Vimla fick mig att ompröva mitt beslut. Dom fyra första månaderna fick man för halva priset och när det blev fullpris var det ändå betydligt billigare än Comviq. Det är bara att hoppas att det fungerar också.

Blogg 19/3 2022.

 Det ser så enkelt ut när andra nuddar skärmen på sin mobiltelefon för att ta en bild med den. För mig, som är darrhänt, går det inte lika smidigt. Korten jag tog med telefonen led av olika stadier av rörelseoskärpa, tills jag insåg att man kunde styra kameran med rösten. Det blev betydligt bättre kvalitet på mina foton när jag slapp pilla på utlösaren. Numera har jag en kameraapp som jag istället visslar på. Det fungerar så länge jag inte blir full i skratt, för då kan jag omöjligt vissla. Så får mitt promenadsällskap frågor från folk vi möter, som tror att det är en hund jag visslar efter. Intressantast är annars dom kort som kameran tar helt utan min hjälp. Åtminstone känns det så, när jag kommer hem med sneda och vinda kort som jag inte själv har tagit. Annars antar jag att jag endera måste ha kommit åt någon knapp utan att det var meningen, alternativt gett ifrån mig något ljud som påminde om en vissling. Skrämmande ofta lyckas kameran bättre med skärpan på dom korten än dom jag har ansträngt mig för att ta. Oftast är det mina skor som hamnar på bild, men ibland händer det att jag viftar med telefonen så att mannen i mitt liv kommer med. Eller som på bilden nedan; hans kamera. Man kan se det som resultatet av när min kamera flirtar med hans kamera.

Blogg 18/3 2022.

 På östra Öland, där jag växte upp, fick man vara glad för dom nöjen som erbjöds. Ett av dom var att sjunga i kyrkans ungdomskör. Den leddes av Alf, som var kantor i såväl vår kyrka som ett par till. Om vi övade tillsammans med dom vuxna, kallade han oss för ”barna” på sin utpräglade öländska dialekt. Jag minns att vi protesterade, eftersom det hette ungdomskör och inte barnkör. Alf må ha ägnat sitt arbetsliv åt kyrkorglarna och dom olika körerna. På fritiden verkar han ha lagt en hel del energi på att låta den där dialekten leva kvar till eftervärlden. Han spelade till och med in en skiva, där man kunde höra den. För mig var det som att förflyttas tillbaka till min barndom, där alla äldre talade så. Jag gav bort skivan i present till min brorsdotter. Hon är född och uppvuxen i Hälsingland, så jag kände att hon behövde en påminnelse om sitt öländska arv. Alf och hans fru såg jag på en bild i morgontidningen för inte alltför många år sedan. Jag tänkte då att han måste vara ganska gammal och i februari gick han bort. Han blev 91 år gammal.

Blogg 17/3 2022.

 Jag har två äldre bröder, som båda är mycket generösa och omtänksamma mot sin lillasyster. Jag har inte själv haft bil på mer än trettio år. Min ena bror bor fem mil från mig och norr om Kalmar när jag bor västerut. Han har skjutsat mig hem många gånger. När jag nu genomgår cytostatikabehandlingar, kör han in till Kalmar, hämtar mig och särbon vid lasarettet efter genomgången behandling och skjutsar oss hem till Nybro. Min andra bror bor sjuttio mil bort, men på sommaren brukar han komma ner och skjutsa runt mig (eller oss numera) på Öland och Småland. Han har inte heller någon bil numera, men han brukar hyra en här nere. Hit tar han sig endera med motorcykel eller tåg. Igår läste han mitt blogginlägg om hur jag saknar min svindyra ansiktskräm och kom på ännu ett sätt att skämma bort sin lillasyster. Han tog reda på vad krämen hette och gav mig en burk i födelsedagspresent. Den blir extra uppskattad i dessa tider, när cellgifterna går illa åt min hy. Det satte lite press på mig, eftersom han själv fyller år i dagarna, men han hävdade att han var nöjd med ett födelsedagskort. Fotot på mig och mina bröder är taget för nästan sextio år sedan.

Blogg 16/3 2022.

 Tidigare använde jag en ansiktskräm, som kändes som en smekning mot hyn och kostade därefter. När jag slutade jobba och tjäna pengar, kändes det inte helt motiverat att lägga flera hundra på en sån där liten burk. Istället började jag prova mig igenom dom billigare alternativ jag hittade. Möjligen kunde jag ha fått prova lite om jag hade gått in i en fysisk parfymaffär, men jag hade knappast kommit mig för att stå där och smörja in hela ansiktet. Istället försökte jag, med skiftande resultat, läsa mig till på nätet vilka egenskaper dom olika krämerna hade. När jag till slut hittade en som jag kunde leva med, använde jag först upp dom andra tuberna. Någon kräm var så fet och kladdig, att jag fick blanda den med vanlig hudlotion, för att ens kunna stryka ut den i ansiktet. När jag bara hade den tub kvar som jag hade fastnat för, tänkte jag beställa en extra att ha i reserv. Då hade den försvunnit från marknaden! Det blir till att börja om från början med testandet av olika krämer. Blir jag någonsin rik tänker jag återgå till min svindyra kräm igen. Det är väl troligt att man får vad man betalar för.

Blogg 15/3 2022.

 Jag försöker vara åtminstone aningen ambitiös, när jag handlar apoteksvaror på nätet. Sist innebar det att jag jämförde varorna jag behövde hos tre av dom jag brukar handla ifrån. Så beställde jag det mesta från Apotek Hjärtat. Ett par saker köpte jag hos Meds, eftersom just dom var rent hiskeligt mycket dyrare i det andra apoteket. Inte förrän jag skulle betala hos Meds insåg jag att dom inte hade fri frakt som dom flesta andra. Om man inte handlade tillräckligt mycket, hade dom det till exempel inte. Räddningen blev att man fick fri frakt om man beställde receptbelagd medicin samtidigt. Blodtryckssänkande går alltid åt, så det gjorde jag. Paketet från apotek Hjärtat anlände via Instabox efter några dagar, men från Meds hördes inte ett ljud. Nio dagar (!!) tog det från beställning till leverans utan att jag fick någon som helst förklaring till förseningen. Jag, som bojkottar Apotea efter några liknande händelser, verkar få hålla mig till Hjärtat, om jag vill ha mina prylar i rimlig tid. När Meds efter en dryg vecka äntligen hade fått iväg min försändelse, hade dom dessutom mage att i sitt meddelande om detta skriva: ”Swoosh! Nu har din order från Meds lämnat oss och är på väg hem till dig”. Det måste ha varit världshistoriens långsammaste swoosh.

Blogg 14/3 2022.

 Butiken på östra Öland, där jag växte upp, hette Börjessons allköp. Den gjorde verkligen skäl för namnet och min salig far brukade säga ”Fråga om allt. Det mesta finnes”. Jag har i ett helt liv kopplat ihop denna slogan med just den affären. Inte förrän helt nyligen såg jag ett gammalt reklamklipp från en butik i Degerhamn som antagligen bar namn efter ägaren John Nilsson, fast den (eller möjligen innehavaren själv) i folkmun kallades John i muren. I tidningen från anno dazumal stod att läsa: ”Välkomna alla och förvissa eder om mina varors kvalité och pris. Ni skall finna att jag förer allt som hörer till en välsorterad speceri-, matvaru-, manufaktur- och diverseaffär. Fråga efter allt! Det mesta finnes.” Att det var ett tag sedan syntes inte minst på telefonnumret, som kort och gott var 20. Kortet nedan är från Börjessons och av det att döma fanns det mesta där också. Fast jag säkert handlade där hundratals gånger under den första fjärdedelen av mitt liv, minns jag inga detaljer. Det jag kommer ihåg bäst är att jag och mina bröder fick varsin tablettask när mamma handlade på lördagarna, när vi var riktigt små.

Blogg 13/3 2022.

 Fredagar är normalt mina städdagar. I fredags var jag så trött att jag i stort sett inte hann med annat än en kort promenad under dagen. Kvällen gick åt till läkarbesöket i Kalmar. Som tur var nämnde jag för mannen i mitt liv att städningen fick vänta. Igår dök han nämligen upp här på förmiddagen med föresatsen att dammsuga. Det kanske inte låter så märkligt, men med mina mått mätt påminde det mer om en storstädning. Jag använder sällan snabeldraken över huvud taget. Istället drar jag över golven med Swiffer sweeper, som snarare är en typ av dammtrasa. Det innebär att sånt som är tyngre än damm har en tendens att bli kvar. Så städar jag enbart golven och där jag kommer åt dom. Sammanfattningsvis kan man nog hävda att jag lever efter devisen ”hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”. Han som stormade in här igår flyttade möbler och till och med dammsög soffor och fåtöljer. Vi fick leta fram tillbehör till dammsugaren som jag aldrig hade använt. Jag anar att min lägenhet inte har varit så ren på flera år. Det känns som en ren investering att försöka behålla den där killen till varje pris.

Blogg 12/3 2022.

 När man har haft bröstcancer vore det trevligt om badrumsspegeln satt så pass lågt att man hade lite koll på tuttarna. Som igår till exempel, när det opererade bröstet började skifta i rött. Det kändes varmt också, så när mannen i mitt liv såg det fick jag order att ringa om det direkt. Tyvärr var eftermiddagen vid det laget så långt liden att sköterskan på onkologen hade hunnit stänga av sin telefon. Det blev till slut sjuktransport in till Stensö hälsocentral, som hade primärvårdsjour. Bilen skulle vara hos oss fem minuter efter att vi hade ringt och jag anar att det var första gången någonsin som vi har blivit klara så snabbt. Vi kom fram en timme för tidigt och det visade sig att dom inte öppnade förrän vi skulle ha kommit. Som väl var lyckades vi bli insläppta, så vi slapp stå ute i kylan och vänta. Jag hade en infektion och fick penicillin, som vi traskade bort till lasarettsapoteket och hämtade. Läkaren frågade om jag hade feber, men det hade jag inte haft när jag hade kollat. När vi kom hem tyckte särbon ändå att vi skulle ta tempen och då hade jag feber. Det fick bli en vända till med telefonsamtal och rådgivning om hur jag skulle bete mig, beroende på hur jag mådde idag. Ett alternativ var ambulans, så jag antar att det är positivt att jag sitter här och skriver.

Blogg 11/3 2022.

 Mina morföräldrar skildes när jag var så liten att jag inte kommer ihåg dom tillsammans över huvud taget. På sjuttiotalet bodde morfar tillsammans med Gulli i stadsdelen Oxhagen i Kalmar. Kortet nedan är det närmaste jag hittar på dom två tillsammans. Det är jag och min mamma bortanför dom. Vi står vid ett staket på Skälby gård, men jag minns inte nu vad det var för djur vi tittade på. När jag var tio bodde jag hos dom, när mina föräldrar var bortresta. Det mest handfasta minnet är studiofoton på mig, eftersom Gulli tog med mig till fotografen. Hon hade en låda full av stenkakor, som jag råkade dra ut för långt. Jag har förträngt hur många skivor som gick sönder i fallet. En dag fick jag följa med på en bussresa till Oskarshamn. Den anordnas av Hjärt- och lungsjukas förbund, så jag sänkte medelåldern rejält på den där bussen. Vilket etablissemang vi besökte minns jag inte, men jag vet att vi sjöng om det på hemvägen. Allsångsvisan döptes om till ”Halta Lottas krog i Oskarshamn”. Mitt allra starkaste minne är annars hur kissnödig jag var på hemvägen. När vi väl kom av bussen i Kalmar, funderade jag starkt på att sätta mig i någon buske. Jag kom i alla fall tillbaka till lägenheten och in på toaletten utan att kissa på mig.

Blogg 10/3 2022.

 Igår fyllde jag 61, även om jag har svårt att sätta den siffran i samband med min egen ålder. Mannen i mitt liv dök upp med stora räkmackor till brunch. Så fick jag wienerbröd och negerboll till fikat och på kvällen åt vi rökt makrill med potatismos och spenat. Det ringde från blomsteraffären om att blommor var på väg och vi diskuterade vem som kunde ha skickat dom. När jag vecklade upp tre långskaftade mörkröda rosor, började jag undra om jag hade en hemlig beundrare. Naturligtvis var buketten från min älskade särbo som ville överraska mig och på kortet stod det att han älskade mig. Med posten kom grattiskort från den närmaste släkten och dom hörde också av sig och grattade per telefon. Min ena bror på förmiddagen och den andra tillsammans med sin fru framåt kvällen. Någon timme senare ljöd en signal som jag aldrig hade hört tidigare från min telefon. Det var ett videosamtal och jag hade fullt sjå att svara. När jag till slut lyckades godkänna allt med rätt knappar, sjöng och hurrade min brorsdotter och hela hennes lilla familj för mig. Den typen av uppvaktning tror jag mig inte ha fått sedan hon själv var i den ålder som hennes dotter är nu.

Blogg 9/3 2022.

 Jag har alltid varit en storförbrukare av plastpåsar. Jag tror knappast att det finns någonting som klarar sig i kylskåpet utan en extra plastpåse. Jag har av någon anledning alltid köpt fryspåsar, fast jag sällan eller aldrig använder dom i frysskåpet. Inte förrän jag träffade särbon, upptäckte jag att vanliga plastpåsar var billigare. Standardstorleken har varit tre liter. Jag köpte en felmärkt rulle en gång. Påsarna var mindre och jag fick ersättning för dom. Ändå var jag förstås för snål för att inte använda upp dom. Det mesta fick plats i dom också och jag gjorde av med rullen till slut. Att det finns större plastpåsar än tre liter har jag aldrig reflekterat över. Möjligen kunde jag tänka mig att dom som bakade bröd kunde ha användning för såna. Men så hittade vi en ost som vi blev så förtjusta i att vi har fortsatt köpa samma. När jag tar av plasten, lägger jag osten på en assiett och stoppar alltihop i en plastpåse. Både jag och mannen i mitt liv svor, när det blev för trångt och osten fastnade halvvägs. Då kom jag på den ljusa idén att köpa femliters plastpåsar, fast osten är det enda vi använder den till.

Blogg 8/3 2022.

 När jag kom till Nybro en gång i tiden för att söka jobb på golvfabriken, kan jag tycka såhär efteråt att jag hade tur. Jag minns inte om jag kom med buss eller tåg, men någon bil hade jag inte längre. Jag fick fråga mig fram till Kährs och hade sån tur så det låg precis intill stadskärnan. Dom flesta företagen ligger annars ute på olika industriområden. Det hade förstås inte varit någon hit att promenera ett par kilometer dit jag skulle. Man kan ju hoppas att jag hade kollat upp det här innan, men det är ingenting jag kommer ihåg såhär långt efteråt. Jag bodde i Oskarshamn och den första jag träffade under anställningsprocessen tyckte att det var långt att pendla. Sedan jag flyttade från Öland har jag aldrig velat resa till arbetsplatsen över huvud taget. Jag har flyttat till jobben och gjorde så även den här gången. Dock har jag sett dom som har pendlat flera mil, så jag förstår i efterhand hur han tänkte. Han var för övrigt en komiker, som beträffande att han anställde mig brukade säga: ”Det kan inte bli rätt varje gång”. Förmodligen är han fortfarande lika rolig, men nu är det  flera år sedan jag sprang på honom senast.

Blogg 7/3 2022.

 Sällskapsspel i olika former har alltid roat mig och numera finns det mesta från den världen i datorn. Min mamma satt också ofta med en kortlek i sin ensamhet. Hon skulle ha älskat alla möjligheter som datorn bjuder på, men tyvärr dog hon innan persondatorerna blev var mans egendom. Fördelen med dom flesta dataspel är just att man inte behöver någon att spela med. Motspelare håller datorn själv med. Hur jag har hittat olika spel har skiftat lite, men det senaste läste jag faktiskt om i en blogg. Man spelade något som hette ”Mexican train”. Det var en variant på domino, som såg så spännande ut att jag började leta på nätet. Jag hittade det som dataspel också, så vid det här laget har jag spelat ett antal rundor, fast jag har suttit här helt ensam. Patienser finns det gott om även på rena spelsidor på nätet. Hos en av mina favoriter finns det tre varianter av spindelharpan. Den svåraste har fyra färger på korten. På den får jag vara glad om jag får ut någon enda serie. Den vanliga har två färger och lightvarianten bara en. Den borde inte gå att misslyckas med, men jag tror att dom har satt tiden så att man inte får nog med poäng om man är för långsam.

Blogg 6/3 2022.

 Jag tittar i stort sett aldrig på några nyhetssändningar på TV. Undantaget är dom program som på ett lättsamt sätt och med en del humor redogör för nyhetsläget. För tjugo år sedan hette programmet ”Snacka om nyheter”. Numera är det en variant som går under namnet ”Svenska nyheter”. Alla inser att jag blandar ihop dom båda namnen. Hur ofta som helst har jag sökt på SVT play efter det gamla namnet och således inte hittat det nya. Det är ett både underhållande och allmänbildande format för mig, som inte orkar se på Aktuellt eller Rapport. Jag tycker fortfarande att det är avigt att Aktuellt går på tvåan numera och Rapport på ettan, fast det tydligen är mer än tjugo år sedan dom bytte plats.
Vi har något av ett generationsboende i mitt trapphus. En lägenhet på varje våning bebos av mogna människor över sextio. Längst ner bor ett par i nittioårsåldern, på andra våningen en dam som är sex år äldre än jag och så bor jag högst upp. Resten av lägenhetsinnehavarna är knappt mer än hälften så gamla. Dom ligger mellan nitton och trettiotre.

Blogg 5/3 2022.

 I en bilaga till tidningen Kalmarposten gav en mäklare stylingtips inför försäljningen, för att man skulle få så bra betalt som möjligt för sin bostad. Min blick föll på rådet för köket. Där gällde det att skapa en laga-mat-känsla. Det verkade lite avigt för mig. När jag för trettiotvå år sedan valde lägenheten som jag fortfarande bor i, berodde det just på att det inte precis hade lagats mat här. Det hade det nämligen i den första jag tittade på och jag tyckte att det var riktigt otrivsamt med stekoset. Omgivningen tänkte jag inte så mycket på, men den hade jag tur med. Här går inte gatan precis utanför fönstren. Istället ligger det en större väg en bit ifrån. Balkongen vetter åt baksidan, där det växer en skogsdunge. På sommaren, när det är grönt, ser man knappt att det finns fler hus på området. Nu hade inte den där laga-mat-känslan i annonsen så mycket med matlagning att göra. Istället skulle man ställa ihop lite snygga oljeflaskor, några kryddkvarnar, färska kryddor och till exempel en mortel vid spisen. Råden fortsatte med en snygg gryta, fina kokböcker och en kaffehörna med bryggare, muggar och kakburk. Det kanske var tur att vår bostadsrättsförening gick i konkurs några år efter att jag hade flyttat hit. Nu behöver jag bara säga upp lägenheten om jag vill flytta.

Blogg 4/3 2022.

 En dam från Nordea i Kalmar ringde upp mig vid ett tillfälle när jag hade ställt en fråga på Internetbanken. Hon uppmanade mig på fullt allvar att komma in på kontoret. Deras kontor i Nybro slog igen för flera år sedan, men då tyckte hon att jag kunde komma in på kontoret i Kalmar. Det kostar en dryg hundring att åka fram och tillbaka. Tanken är väl att pengarna ska växa på banken. Inte att man ska göra av med dom för att ta sig dit och få hjälp.
Innan jag skaffade digitalkamera hade jag ett hanterbart antal foton i min dator. Det fanns en mapp för varje år. När nu alla kort jag tar åker direkt in i datorn, är det inte lika lättöverskådligt. Även om jag vet att jag har ett specifikt kort någonstans, är det nästan omöjligt att hitta det. Det hände mig häromdagen, men just den bilden visste jag att jag hade beställt en papperskopia av. Den satt i något av mina album och var betydligt enklare att hitta där. Möjligen kändes det aningen avigt att söka i ett analogt album för att hitta kortet i ett digitalt dito.

Blogg 3/3 2022.

 Telefonen ringde och jag svarade återigen på ett okänt nummer. När uppringaren presenterade sig, kände jag mycket väl igen rösten, fast vi inte hade setts på bra många år. Alltså bekräftade jag att hon hade kommit rätt. Det föll ganska snabbt på att jag ansåg att vi inte hade hörts eller setts på åratal, medan hon hävdade att vi hade talats vid och bestämt att hon skulle ringa. Vid det laget insåg jag att hon visserligen hade sökt en före detta arbetskamrat med mitt namn, men att det inte var mig. Min namne sysslar med massage och annan friskvård, så hon är något mer berömd än jag. Att hon hade kommit fel lyckades jag övertyga uppringaren om ganska snabbt. Däremot var det inte självklart för henne vem hon hade kommit till istället. Till slut fick jag ta till dom namn vi använde när vi jobbade tillsammans, eftersom det blev svårt att hålla isär två personer med samma för- och efternamn. Kollegan hade tidigare jobbat hos Buss-Bengt, så hon blev buss-Eva. Själv bor jag på ett område som heter Paradiset, så jag blev Paradis-Eva. När jag presenterade mig så gick det upp ett ljus hos damen som hade ringt.

Blogg 2/3 2022.

 Årets upplaga av tv-programmet ”Let’s dance” är på gång. Deltagarna ligger förmodligen i hårdträning, medan dom presenteras för oss en i taget. Produktionen får verkligen gräva djupt för att få några som är någorlunda kända att ställa upp. Stundtals känns det nästan som att proffsdansarna är mer kända än dom tävlande efter alla år som programmet har sänts. Den mest kände deltagaren i årets upplaga är förmodligen Eric Saade. Då tycker allmänheten att han har fördel av att han är artist och van att showa. Jag anar att det är en viss skillnad på det han brukar ägna sig åt och klassisk tiodans. Tävlingen är dessutom upplagd så att tittarnas röster väger lika tungt som juryns. När vi kommer så långt brukar folk tvärtom bli upprörda över att inte alla röstar på den som dansar bäst. Resten av deltagarna hade jag i bästa fall hört namnen på, eller läst dom i min skvallertidning då. När jag såg en rubrik om att en rullstolsburen skulle vara med för första gången, tog jag för givet att det inte var i den svenska upplagan, men jag hade fel. Aron Anderson tävlar i olika längdlöpningslopp tillsammans med icke funktionshindrade människor, så det bör väl fungera med dans också.

Blogg 1/3 2022.

 Igår tillbringade vi några timmar på länssjukhuset. Första stoppet var för att sätta in en piccline. Genom den kan man både ta prover och ösa in medicin, så nu behöver ingen sticka mig dom närmaste månaderna. Vi kom tio minuter före utsatt tid, så jag loggade in mig och gick på toaletten. När jag kom ut därifrån mötte jag sköterskan som ropade in mig. I förbifarten bad jag ett par som stod utanför att peka mitt sällskap åt rätt håll när han kom ut från muggen. Damen hade sagt att ”hustrun gick in i andra dörren till höger”. Jag som aldrig ens har varit gift! På nästa station fick jag två armband, eftersom jag ville vara med i en studie om huruvida akupressur hjälper mot illamåendet vid cytostatikabehandling. Jag har fått ett gäng vanliga mediciner mot det också, så nu har jag både livrem och hängslen. Slutligen tillbringade jag en timme på rygg, medan det droppades in gift i mig. Två påsar med olika innehåll. Med jämna mellanrum klämde sköterskan till om min arm och kollade blodtrycket. Vi blev bjudna på fika under tiden. Eftersom ingen av oss var sugen på något varmt blev det körsbärssaft och havreflarn. Efter avslutad behandling tog vi en bit mat. Så ringde vi efter min snälla bror som hämtade oss och skjutsade hem oss till Nybro.