Blogg 30/9 2022.

 Företag som sysslar med transporter verkar det finnas fler än åtminstone jag någonsin har hört talas om. Senaste gången mannen i mitt liv skickade efter minneskort, skulle dom komma med något som hette UPS. När jag googlar på det nu noterar jag att det är världens största paketdistributionsföretag, så man kan tycka att jag åtminstone borde ha hört namnet. Vi fick en spårningslänk till försändelsen. När paketet inte lämnade Tyskland på ett par dagar ångrade vi att vi inte hade skaffat en inloggning hos företaget där vi handlade. När försändelsen väl närmade sig Nybro var särbons två största bekymmer att han inte kunde se att dom hade hans telefonnummer och att dom definitivt inte hade hans portkod. Vi försökte ringa UPS, men gav upp när vi kom vilse bland alla knappval. Till slut insåg jag att dom hade Facebook. Messenger brukar fungera bra när man vill ha kontakt med något företag. Så även detta. En trevlig gosse skrev in både telefonnummer och portkod till chauffören och bad honom ringa när han var på väg. Mannen fick sina minneskort till och med före utsatt tid.

Blogg 29/9 2022.

Min älskade särbo råkade komma åt tangentbordet till sin dator och plötsligt låg hela bilden på tvären. Jag googlade fram hur man skulle lösa det, men insåg för sent att den lösningen gällde Windows 10. Alltså borde den ha fungerat på min dator men inte på hans. Istället blev det precis tvärtom. När han fick ett mail om att någon hade loggat in på hans Instagram från en okänd enhet, tänkte vi byta lösenord på hans konto för säkerhets skull. Det strulade i datorn, så till slut gick jag in på hans konto i telefonen. Jag fipplade lite där och till slut lyckades jag med bytet i datorn. När jag tittade på telefonen igen fick jag ett meddelande om att jag var utloggad från hans konto, eftersom någon hade bytt lösenordet. Lite bra känns det att strul med datorer även drabbar större aktörer, även om det är fler som blir lidande då. Att vänta på resultatmail från Svenska spel brukar bli en seg historia. Kommer jag ihåg att det har varit dragning brukar jag logga in och kolla själv. I tisdags fungerade inte det, eftersom dom hade tekniska problem. Två timmar efter dragningen kom mailet, men det gick fortfarande inte att komma in och se något resultat. Man kan undra varför dom skickade ut mail då.

Blogg 28/9 2022.

 Jag visste att jag hade fått olika typer av Covidvaccin, men trodde att man bara hade bytt vid ett tillfälle. När jag kollade på 1177 visade det sig att jag hade fått Pfizer dom två första gångerna och sedan Moderna, Pfizer och Moderna igen. Omväxling förnöjer sägs det ju och jag har ännu så länge inte blivit sjuk av det där vaccinet. Man hör ju om dom som får feber och blir riktigt dåliga av det. Men kanske är det som en man jag pratade med i väntrummet på vårdcentralen sa. Om dom till och med blir sjuka av vaccinet, hur dåliga skulle dom då inte ha blivit av själva sjukdomen. Jag kände att det ömmade lite när jag lade mig på den armen dom första två kvällarna. Mer var det inte. I samma väntrum satt en frissa, som jag diskuterade silverschampo med. När jag googlade på det här hemma, läste jag att det neutraliserar brassiga toner i blonda hår. Jag har ingen aning om vad brassiga betyder och lyckades inte googla mig fram till det heller. När jag kollade i Kvantums nätbutik efter sånt schampo, fick jag en betydligt enklare förklaring. Där stod det helt enkelt ”gult är fult”.

Blogg 27/9 2022.

 Vårdbesöken duggade så tätt här under våren och sommaren, att jag fick frikort nästan direkt. Nu ville jag veta mera exakt hur länge det gällde, men det var inte det enklaste att ta reda på. Hade jag bott i till exempel Stockholm, så hade jag kunnat se det på 1177.se. Den servicen fanns inte i vår region. Jag försökte leta fram svaret bland mina betalda fakturor, men jag misslyckades med det också. Till slut gav jag upp och mailade region Kalmar län och där var dom både snabba och effektiva. Halv åtta på måndagsmorgonen fick jag svar.
Att klä sig rätt när man ska vistas utomhus är inte det lättaste den här årstiden. Solen värmer och vinden kyler. Jag har en tendens att klä på mig för mycket, eftersom det känns kallt precis när jag kommer ut. Så fort jag börjar gå eller cykla blir jag varm. Inte blir det bättre av att mannen i mitt liv är extremt morgonpigg. När han stiger upp är det snudd på minusgrader, så han råder mig att klä på mig ordentligt. När jag framåt förmiddagen kommer så långt som att gå ut, är det oftast betydligt varmare.

Blogg 26/9 2022.

 Kortet nedan är från 1989. Paret i mitten bodde jag nästan granne med under mitt första år i Oskarshamn. Jag passade deras son några gånger. Sedan flyttade dom till villa i Björnhult. Jag hade sålt min sista bil vid det laget, men fick åka med flickan som sitter till vänster på bilden ut dit och hälsa på dom några gånger. Det fanns bastu i det där huset och den skulle användas när det kom besök. Senare i livet har jag fått problem med att tåla värmen, men på den tiden gick det tydligen bra. Sista gången jag besökte Björnhult sov jag till och med över där, fast det inte är något jag minns. Tur att man skriver dagbok. Då hade jag själv flyttat till Nybro. Paret skildes så småningom. Tretton år senare såg jag dödsannonsen, som talade om att killen på kortet hade gått bort hastigt. Han blev inte ens femtio år gammal och sonen var i tonåren. Hans vänner där uppe ordnade en återsamling till hans minne ett halvår senare. Det skulle bli den fest han aldrig fick, eftersom han inte hann fylla femtio. Jag fick en inbjudan, men åkte aldrig dit.

Blogg 25/9 2022.

 Några veckor efter operationen i våras blev mitt bröst illrött och kokhett. Enligt läkaren var det en infektion i huden. Eftersom jag gick på cytostatika och helt saknade immunförsvar kunde en dylik vara livshotande. Igår fick jag vad som verkade vara en lightversion av samma åkomma. Nu blev bröstet bara rosa och lite varmare än det andra. I morse ringde jag för säkerhets skull 1177. Min tanke var att dom omöjligt kunde ha kö klockan åtta en söndagsmorgon. Jag hade fel. Krassliga gamlingar är ena morgonpigga jäklar. Inte fanns valet att dom kunde ringa tillbaka heller. Det blev till att vänta nästan en halvtimme. Med fyrtio sekunders mellanrum sa en röst: ”Tack för att du väntar! Vi jobbar så fort vi kan för att det ska bli din tur.” Eller något i den vägen i alla fall. Meddelandet gjorde i alla fall så att man visste att man inte var bortkopplad. Sköterskan kallade rodnaden för rosfeber. Så länge jag inte hade feber eller kände mig sjuk, tyckte hon att jag kunde avvakta. Idag verkar både färgen och värmen ha gett sig lite, så jag håller tummarna för att det går om utan åtgärd.

Blogg 24/9 2022.

 Lite förundrad blev jag när jag läste att alla över arton nu kunde få sin fjärde vaccinationsspruta mot Covid. Som medlem av en riskgrupp fick jag min femte i veckan som gick. Det var precis i tid som jag hade fått koll på det där med riskgrupp, för det var första gången som någon frågade om det. Lite socialt blir det vid vaccinationstillfällena, eftersom man ska sitta kvar en kvart efteråt. Det är väl för att ha koll så att man inte får någon otäck reaktion på sprutan. Där satt gott om folk när jag kom, men jag var ändå vaccinerad och klar fem minuter innan jag egentligen skulle ha varit där. Man blir varje gång uppmanad att ta med vaccinationskortet, men varken jag eller en man jag pratade med hade fått mer än dom två första sprutorna ifyllda där. Det fanns helt enkelt inte plats för fler på det lilla kortet. Fast när damen som satt bredvid mig halade upp sitt, insåg jag att man nog hade fått det ifyllt om man hade lämnat fram det. På hennes kort hade dom skrivit i kanterna för att få plats med resten av sprutorna.

Blogg 23/9 2022.

 Stundtals har jag extremt svårt att få ögonen på det jag söker i affären. Problemet verkar inte vara synen, för när jag handlar har jag alltid glasögon på mig. Det blev jag tvungen att börja med samtidigt som jag började scanna mina varor själv. Det blev onödigt spännande, när jag inte såg att läsa på den lilla displayen. Sist jag var på Kvantum skulle jag köpa pappersnäsdukar. Jag hittade först bara sexpack. När jag hade scannat in dom fick jag syn på tiopack på hyllan ovanför. Jag tog bort sexpacken ur dosan och scannade in tiopacken. Då upptäckte jag en mycket billigare variant ett snäpp högre upp och fick upprepa samma procedur en gång till. Stundtals placeras sånt som jag tycker är typ samma på olika ställen, men nu låg ju faktiskt alla näsdukarna väl samlade. Det var bara jag som uppenbarligen inte klarade av att titta på mer än en hylla i taget. Här hemma var toa-ankan försvunnen häromdagen. Jag fick klättra upp på min lilla hushållsstege, för att se om den hade hamnat bakom dom andra flaskorna. Det hade den inte. Den stod nämligen längst fram, men jag hade ändå inte sett den.

Blogg 22/9 2022.

 När jag var hos tandhygienisten i början av augusti hittade hon ett hål som skulle lagas. Den första lediga tiden hon hade till tandläkaren var sista september. En tid senare ringde dom från Folktandvården och flyttade fram tiden, eftersom tandläkaren skulle vara ledig. När samma sak hände igen i förrgår blev jag lite trött. Man vill ju inte vänta hur länge som helst på att få sånt där fixat. Fast nu blev det precis tvärtom, för hon hade en tid som igår. Plötsligt blev lagningen avklarad till och med före den första tiden jag hade fått. Medan jag satt i väntrummet kom en sköterska och trodde att jag var Gun, som hon väntade på. När damen ifråga dök upp fick både hon och en annan patient som hade kommit senare än jag gå in före mig. Jag planerade att fråga när det hade gått tjugo minuter över tiden, men min tandläkare var bara tio minuter försenad. Hålet satt under en krona och var inte lätt att komma åt. Vi hade inte samma modersmål, tandläkaren och jag, men om jag förstod henne rätt gjorde hon så gott hon kunde under rådande omständigheter. Med lite tur håller lagningen.

Blogg 21/9 2022.

 Jag har investerat i ny datorstol några gånger och tre av dom gamla stod kvar uppe i vindsförrådet. En hade bara en låg rygg och inget nackstöd. En annan kunde man inte fästa ryggstödet i det läge där jag ville ha det. Vad jag hade emot den tredje minns jag inte längre. Däremot kommer jag mycket väl ihåg att den stod i vardagsrummet i tre veckor, eftersom jag inte visste hur jag skulle få upp den på vinden. Hissen går inte upp dit, så man får bära saker och ting en halvtrappa ner och en och en halv upp. Det var knappast någonting jag klarade av att göra med en stor, tung kontorsstol. Till slut kom jag i alla fall på att jag kunde åka ner med hissen i källaren, rulla (den har hjul) den till nästa hiss och åka upp till vinden med den. Där fanns det av någon anledning plats att låta hissen gå ända upp, när dom installerades en gång i tiden. När nu stolen jag hade efter några års flitigt användande började bli sprucken och ful, ville jag byta tillbaka. Problemet var att sedan det byttes lås tar jag mig varken ner i källaren eller upp på vinden från något annat trapphus än mitt eget. Jag fick dra stolen som skulle ner till lägenheten utomhus istället för genom källaren. När jag kom upp med den andra stod min älskade särbo uppe på vinden beredd att släppa in mig.

Blogg 20/9 2022.

 Jag antar att Pian och jag började jobba på golvfabriken i samma veva. Vi blev i alla händelser uppsagda båda två när det drogs ner på personal några år senare. Det var snabba ryck redan då, så vi blev återanställda redan efter ett par månader. Pian, som var lite äldre och hade längre uppsägningstid, hann inte ens sluta. Som jag minns det uppskattade hon inte förmånen riktigt, så hon gick hem ett tag i alla fall. Vi och en tredje kamrat umgicks vid några tillfällen på fritiden. En fredagskväll i mars 1993 var dom hemma hos mig. Kortet på Pian är taget då. I januari 1994 fick jag åka med Marianne till Grönskåra, där Pian bodde. Vi spelade spel till klockan två på natten. I augusti 1995 var Pian och jag hemma hos Marianne en lördagskväll och i april 1996 var dom hos mig igen. I oktober samma år dök Pian in här och fikade en timme. Sedan dess vet jag inte om jag har sett henne över huvud taget. Jag minns inte alls hur länge hon jobbade kvar på golvfabriken. I lördags fanns hennes dödsannons i tidningen. Hon blev 78 år.

Blogg 19/9 2022.

 Gossen på bilden är min brorson och den är tagen för trettiotre år sedan. Numera är han en stor karl med yvigt skägg. På kortet är han sju månader gammal och på besök hos mig i Oskarshamn tillsammans med sina föräldrar. Vi brukade sitta vid köksbordet och spela spel innan han föddes, och hade väl en förhoppning om att kunna göra så även när han var med. Ni ser ju hur mysigt vi har gjort det åt honom med ett täcke att ligga på och saker att sysselsätta sig med. Notera också den bestämda minen. Den betyder att det kunde vi glömma fortare än vi kom på det. Inte sjutton tänkte han ligga på golvet, där han inte hade full koll på vad vi gjorde uppe på bordet. Något år senare flyttade hans lilla familj till ett annat hus. Vid det laget hade gossen fått en lillasyster. Hon var med sina föräldrar som flyttstädade det gamla huset, medan jag passade hennes bror i det nya. Vid det laget hade jag blivit nattarbetare och var ganska trött på dagarna. Jag försökte lura honom att sova lite, mest för att jag också skulle få göra det, men piggare unge hade ingen sett. Där skulle det inte vilas någonting.

Blogg 18/9 2022.

 När jag började jobba på golvfabriken i Nybro för mer än trettio år sedan var det sex månaders provanställning och sedan fast jobb som gällde. Jag minns fortfarande en liten kollega som inte var borta ett enda skift under det första halvåret. När hon blev fast anställd taggade hon ner lite. Speciellt mycket svårare att bli uppsagd verkade det ändå inte vara. Det plockades folk ut och in ganska friskt även på den tiden. Vid min första rundtur fanns det lediga jobb på olika skift och olika avdelningar. På senare år kändes det som om dom flesta nya kollegorna kom från bemanningsföretag. Möjligen blev dom anställda av kära Kährs efter att ha varit inhyrda i längre perioder. I förra veckan delade vännerna från fabriken en annons på Facebook, där man sökte personal. Bilden är från det inlägget. Mannen ifråga ser inte bekant ut. Däremot känner jag att valet var noga genomtänkt. Tidigare kändes det som om man anställde snudd på vem som helst. Jag fick till exempel jobb där som medelålders, outbildad kvinna. Nu var det ingen hejd på kvalifikationerna man kunde tänka sig. Så fanns det jobb på både tvåskift och nattskift och upplägget var återigen tillsvidareanställningar som inleddes med 6 månaders provanställning.

Blogg 17/9 2022.

 Igår hörde jag hur det plingade till i min telefon av ett meddelande på Messenger. Jag hade inte möjlighet att kolla det direkt och på två minuter hann jag förstås glömma hela saken. Mer än två timmar senare kom jag in på Facebook i datorn och blev påmind om att det fanns ett oläst meddelande. Det visade sig vara från min brorsdotter. Hon frågade inte hur jag mådde. Jag hade bett henne låta bli det den här veckan, eftersom jag var rädd att bli sjuk av behandlingen i fredags. Nu har det gått en hel vecka, så jag verkar ha klarat mig hyfsat den här gången. Brorsdottern undrade istället om jag hade kollat min brevlåda som igår. Det hade jag visserligen gjort, men brevbäraren kanske inte hade hunnit hit då. Nu tog jag hissen ner och tittade i boxen igen. Där låg ett litet paket och innehållet syns på bilden nedan. Vad har jag gjort för att förtjäna så fantastiska (syskon-)barn? Jag var naturligtvis tvungen att kontrollera statusen på innehållet och har glädjen att meddela att chokladen smakade lika ljuvligt som den var vacker.

Blogg 16/9 2022.

 Medan jag behandlades med cytostatika räknades jag in i en riskgrupp och fick min fjärde Covid-vaccination så fort som det hade gått tillräckligt lång tid efter den tredje. Hur det var med den saken nu förstod jag inte riktigt. Jag bokade en tid för den femte sprutan, men oroade mig lite för om jag verkligen skulle få den när jag kom dit. Jag minns ju hur det var när pandemin började. Man kunde boka sin tid på 1177 utan att logga in, för att åldriga föräldrar skulle kunna få hjälp av sina barn. När dom vuxna barnen ändå var inne passade dom på att boka tid till sig själva också, fast dom inte hade åldern inne för att gå före i kön. Som jag fattade det fick dom ingen spruta, när dom väl var på plats. Nu hävdade i och för sig en sköterska på onkologen att det inte brukade vara några problem, men hon lät lite vag om varför. När jag ändå hade en sjuksköterska från Astrakanen på tråden häromdagen, passade jag därför på att fråga henne. Det visade sig att det bara var så länge mitt immunförsvar var nersatt, som jag var en riskperson. Å andra sidan räknas hypertoni som riskfaktor. Jag har alltså tillhört en riskgrupp hela tiden utan att veta om det.

Blogg 15/9 2022.

 Mannen i mitt liv fick en vagel i ögat för ett bra tag sedan. Det första beskedet han fick var att den skulle försvinna av sig själv. Han fick rådet att badda med en handduk doppad i ljummet vatten och att använda receptfri salva. När ögat inte blev bättre gick han till doktorn och fick en receptbelagd salva. Efter det har han besökt en läkare till och nu har han fått remiss till en tredje. Sjukvårdspersonalen har sagt att det inte är någonting som smittar och samma sak har jag läst på nätet. Ändå lyckades jag också pricka in att få en vagel i ögat under samma period. Jag minns inte om jag någonsin har haft en sån tidigare. Fördelen har varit att jag kunde ta till mig dom goda råd som särbon hade fått. Han tyckte varken att den blöta handduken eller den receptfria salvan hjälpte, men det gjorde dom på mig. Min vagel ser ut att ha försvunnit på några dagar, vilket var det besked jag fick av en sjuksköterska. Det är bara att hoppas att den håller sig borta nu.

Blogg 14/9 2022.

 Ibland skriver jag flicka även om tanterna i min egen ålder. Att vi är över sextio är ingenting jag fattar riktigt. Åren går fortare ju äldre man blir och under dom senaste tjugo har jag helt tappat räkningen. Att komma in i vården i den här åldern innebär i alla fall att liknande uttryck blir mer relevanta. När man kunde vara mor till hälften av personalen och mormor till resten, känns dom definitivt som barn för mig. När en före detta svenskalärare i en kommentar skrev ”flickebarnet” med citattecken, blev jag ändå lite orolig att jag kanske använder det ordet helt galet. När jag googlade hittade jag i och för sig synonymer som stulta och dotter, men dom flesta andra kändes helt okej. Det kunde till exempel betyda jänta, tjej, flicka eller tös. Dom där tecknen fick jag också googla på, när jag inte kom på vad dom hette. Ett par andra namn på dom var citationstecken och anföringstecken. Jag hajade till lite på det sistnämnda, eftersom jag läste avföringstecken i en kvickhast, men riktigt så illa var det inte.

Blogg 13/9 2022.

 Tjejen på bilden träffade jag första gången när hon bara var ett par veckor gammal. Ett knappt år senare var jag barnvakt åt henne. Jag tittade på någonting på tv, men fick gå ifrån flera gånger, eftersom hon vaknade. Till slut gav jag upp och behöll henne i famnen, för att få se klart i lugn och ro. På kortet är hon sju år gammal och på besök hos mig i Oskarshamn, där jag bodde då. Vi hyrde filmer och hon sov över. Nästa dag åkte jag buss med henne hem. Året därpå mådde hon bestämt inte så bra, för då besökte jag henne på lasarettet, där hon var inlagd. Några veckor senare verkar hon ändå ha hämtat sig, för då var jag hemma hos henne. Vi badade, det var grillfest på kvällen och jag sov över där. Hon var hos mig i Nybro också en helg, när hon var åtta. Det bestående minnet från den gången är makaronerna som jag kokade. Jag var bestämt lite onödigt frikostig med saltet. 1991 sov jag över hos henne på midsommarafton och hon var hos mig en helg i september. Efter det verkar den årliga traditionen ha upphört.

Blogg 12/9 2022.

 Kontot på Ölands Bank verkar ha fått sin förklaring av mina bröder, även om jag inte förstod riktigt hur och varför det hade tillkommit. Det hade i alla fall med pappa att göra. Han har varit borta i femton år, så det måste vara långt mellan dom regelbundna kontrollerna av vem man är och var man har fått sina pengar ifrån. Det fanns alltså inga pengar på det där kontot att redovisa. Som jag fattade det hade dom direkt förts över till något av mina egna. Det jag undrar då är varför det behövdes ett särskilt konto för var och en i Ölands Bank, men det kanske kan kvitta såhär långt efteråt. Den ena av mina bröder verkade, precis som jag, helst vilja bli av med sitt. Den andra hade haft mera tur med hanteringen. Han hade fått ett papper där det stod att om han inte hörde av sig skulle banken avsluta kontot. Man kan undra över den olika behandlingen, när jag skulle ha blivit tvungen att åka till Öland för att avsluta mitt. Nåja, det löste sig ändå till slut och mysteriet med vem som hade öppnat kontot åt mig torde vara löst.

Blogg 11/9 2022.

 Det verkar råda delade meningar om huruvida det är höst i september eller inte. När det inte är mer än tretton grader i skuggan, tar jag på mig en jacka när jag går ut. I och för sig mest för att det är enklare att ha fickor att stoppa telefon och nycklar i än att bära på min lilla ryggsäck. I solen är det förstås betydligt varmare, så jag har ångrat mitt beslut varje gång den har gassat. På nätterna är det bara några få plusgrader, så vi har fått lite värme på elementen. Efter en lång sommar gäller det att komma ihåg att stänga av elementet i sovrummet på kvällen, om jag ska kunna sova. En kväll upptäckte jag dessutom att jag hade glömt att sätta på det igen, när jag steg upp på morgonen. Jag läser i minnena som dyker upp på Facebook att jag oftast har plockat in balkongmöblerna vid den här tiden. Lite tveksamt kändes det, när dagarna fortfarande var soliga och vackra, men nu är det ändå gjort. Det kändes lika bra att passa på innan höstrusket kickade in och medan mattan fortfarande var torr. Bara ett par dagar eter att jag hade städat bort sommaren kom hösten med full kraft.

Blogg 10/9 2022.

 Igår var det dags för en utflykt till Kalmar lasarett igen. Skelettstärkande behandling stod på programmet. Jag har många gånger tyckt att det var märkligt långt till den avdelningen, men betydligt närmare tillbaka till huvudingången därifrån. Nu fick jag till slut klart för mig att man kan gå två olika vägar. Sjuksköterskan som står som ansvarig för min behandling fick äntligen ett ansikte. Hon var så trevlig att vi missade bussen vi hade planerat att ta hem. Det ska pratas mycket när man har eller har haft cancer och jag tycker ju att det är så roligt att stå i centrum. Det fick bli en fika medan vi väntade och jag blev sugen på räkmacka när jag såg dom. Det visade sig vara en lyckträff, eftersom Bistron snart skulle stänga för dagen och sålde ut mackorna för halva priset. När bussen till slut dök upp stod det Trekanten på den, fast det var rätt nummer. Det är bara halvvägs hem, men det visade sig att bussen till Nybro kom strax efter.

Blogg 9/9 2022.

 Min älskade särbo fotograferar betydligt mer än vad jag gör. Han bränner alla sina kort på skivor som han arkiverar. Jag lägger in dom i min dator också och tittar på dom. Däremot har jag varken plats eller möjlighet att spara alla. Dels med tanke på mängden, men också eftersom hans filer är rejält stora. Jag sparar enbart dom av hans kort där vi själva eller andra bekanta figurerar. Efter bakluckeloppisen verkar jag ha gjort någon miss även med det. När jag var klar saknade jag foton på mig och en yngre bekant. Jag fick be särbon att ta med sig sin skiva hit, så jag kunde lägga in dom igen. Till ett av mina blogginlägg om hyrbilen hade jag tänkt använda ett foto på den, men jag glömde att spara ett innan jag rensade. Det grämde mig lite. Inte förrän jag hade använt en bild från nätet, som föreställde en bil, slog det mig att det var jag själv som hade plåtat hyrbilen. Mina egna kort sparar jag, så det fanns kvar. Det grämde mig ännu mera att jag hade virrat till det så. Därför kommer här nu till slut ett kort på den Ford Fiesta, som vi hyrde hos Mabi biluthyrning. Bilden är tagen på norra Öland.

Blogg 8/9 2022.

 I tre års tid är det meningen att jag ska få skelettstärkande intravenöst på lasarettet två gånger om året. Det är dags nu på fredag och den kallelsen fick jag redan för ett halvår sedan. På den stod att jag skulle gå till min vårdcentral och ta prover två dagar innan. Så länge jag hade picclinen kvar bokade jag tider för att lägga om den en gång i veckan. När den tiden inföll samma vecka som jag skulle få cytostatika, passade man på att ta prover samtidigt. Därför hade jag inte riktigt koll på att det fanns drop in för provtagning över huvud taget. Mycket mindre när och hur det gick till. Sjuksköterskan som skötte den sista omläggningen upplyste mig både om vilka tider som gällde och var jag skulle ta en kölapp. Jag antecknade alltihop, eftersom det skulle dröja några veckor innan det blev aktuellt. Igår kunde jag alltså smidigt följa anvisningarna på min lilla lapp och komma så långt som in till provtagningen. Där tog det tvärstopp. I datorn fanns inga prover inlagda och jag hade ingen aning om vad som skulle tas. Flickorna som tog proverna fick improvisera lite och hoppas på det bästa. Det gick tydligen bra, för nu har jag sett provsvaren i min journal. Värdena verkade också vara okej.

Blogg 7/9 2022.

 När Hänt basunerade ut nyheten att Börje Salming hade drabbats av ALS (amyotrofisk lateralskleros), var det en optimistisk reporter som skrev rubriken till inlägget. ”Krya på dig” stod det. Även om det finns undantag som Stephen Hawking, som levde i många år med sjukdomen, så är det väl snudd på ingen som kryar på sig från den.
Till vår lokala gratistidning Kalmarposten kan man skicka in bilder på människor man vill hylla och få dom publicerade helt gratis. En före detta arbetskamrat gratulerar släkt och vänner i stort sett i vartenda nummer av tidningen. När hon själv fyllde femtio nyligen betalade hyfsat många av dom tillbaka. Sex olika bilder på henne fanns det i tidningen. Om hon hade tänkt att bemärkelsedagen skulle gå hyfsat obemärkt förbi, hade hon ändå lite flyt. Kalmarposten kommer bara ut varannan vecka under sommaren, så gratulationerna strömmade inte in förrän en vecka efter födelsedagen.
På tal om tidningar så var jag ute och promenerade så pass tidigt någon morgon i somras, att jag till och med fick en pratstund med tidningsbudet. Det lär inte hända mer i år, för nu har värmen gett sig, så till och med jag kan ge mig ut på dagtid.

Blogg 6/9 2022.

 På den tiden då jag fortfarande hade egen bil vevade man upp och ner rutorna för hand. Numera behöver man bara trycka på en knapp. Det låter enkelt, men till och med det går att röra till, om man anstränger sig hårt. Jag tycker till exempel att det borde vara en knapp för upp och en för ner. I förra veckan innebar det att jag vevade ner rutan på passagerarsidan, när jag ville ha upp den på förarsidan. Nästa knapp jag provade gick till vänster bak och den fjärde till höger bak. Vi befann oss på norra Öland och det kunde alltså ha blivit en rejält blåsig åktur, om vi inte hade råkat ut för det här vid ett tidigare tillfälle. Då klurade min älskade särbo ut att man skulle dra i knappen, för att få upp rutan. Själv skulle jag aldrig någonsin ha kommit på tanken att man kunde göra någonting annat än att trycka på en knapp. Jag kör inte bil mer än någon gång per år numera, men den här gången blev det i gengäld sextio mil på tre dagar.

Blogg 5/9 2022.

 Igår var det dags för årets andra upplaga av bakluckeloppisen vid Åkrahäll. Den första missade vi, eftersom jag var mitt uppe i mina behandlingar då. Jag läste visserligen någonstans att det var en del av upplevelsen att stå i den kilometerlånga kön för att komma in på området, men mig lockade det inte alls. Vi väntade istället en halvtimme efter öppnandet med att gå dit. När loppisen var som störst hade jag uppskattat den extra timmen dom hade öppet nu. Den här gången tyckte jag inte att det var lika många säljare. Inte tar jag mig tid att titta på precis varenda pryl när jag har sällskap heller och nu hade jag särbon med mig. Jag använder sällan glasögon utomhus, men nu hade jag tagit på mig dom för att se att swisha om det blev aktuellt. Entréavgiften betalade vi med kontanter och några inköp blev det aldrig. Jag såg en del saker som jag villhövde, men ingenting som jag absolut måste ha. Det hade väl snarare varit en bra idé att stå där själv och sälja, med tanke på hur mycket bråte jag har. Det blev i alla fall några trevliga möten med bekanta, som jag inte hade träffat på evigheter.

Blogg 4/9 2022.

 Nackdelarna med att jag inte har någon egen bil är att jag kör på tok för sällan och att jag aldrig är van vid bilen jag kör. Jag tyckte verkligen att jag frågade om allt när jag fick hyrbilen, men när vi skulle ge oss iväg höll jag inte ens på att komma ut från parkeringen. Jag fick nämligen inte i backen. Jag provade alla knep jag kunde komma på med den där spaken. Till slut räddade minnet av min allra första bil mig. Den hade en backspärr och nu hittade jag en likadan på hyrbilen. Nya tiders parkeringsmöjligheter är rena grekiskan för mig, eftersom jag så sällan har någon bil att parkera. I Kalmar hade jag en vision om en långtidsparkering, där det alltid fanns plats och där det dessutom var gratis att parkera. Antingen mindes jag fel eller också hade det hänt saker sedan jag ställde en bil där senast. Det var så fullt att vi knappt hittade en lucka och avgiftsbelagt var det också. Jag såg bara skylten om att betala via en app och eftersom jag har hört om äldre människor som får böter för att dom inte klarar av att göra rätt för sig, trodde jag att det var den som gällde. Innan jag lyckades få ordning på den fick vi syn på en vanlig parkeringsautomat. Den protesterade visserligen också, men till slut lyckades jag betala parkeringsavgiften.

Blogg 3/9 2022.

 Särbons mobilabonnemang visade sig inte alls vara så enkelt fixat som vi hade hoppats. Det som hade beskrivits som en Comviq-butik visade sig vara en Pressbyråkiosk. Det enda flickan där kunde göra var att ge honom ett nytt SIM-kort, som han dessutom fick betala för. Efteråt var visserligen hans kontantkort lagligt registrerat, men han hade ju bespetsat sig på ett abonnemang. När vi ringde Comviq igen påstod nästa kontakt där att människor utan bank-id över huvud taget inte kunde teckna något abonnemang hos dom. Mannen har en vanlig mobiltelefon utan appar. Det som började snurra i mitt huvud samma kväll var om jag möjligen kunde härbärgera hans bank-id också i min smartfåne. Det skulle inte vara några problem sa dom på Nordea när jag ringde, så vi gjorde ett försök att installera det. Det strulade lite, så vi fick ringa banken igen och få hjälp. Till slut kunde i alla fall mannen i mitt liv legitimera sig och teckna abonnemanget som han hade tänkt sig. Jag hade ett konto kvar på Comviq, som en kille hjälpte mig att ta bort via chatten. Samtidigt hjälpte han oss att logga in på särbons konto. Allting fungerar ändå, men det kan vara kul att kunna se vad som händer.

Blogg 2/9 2022.

 Termen ”meet and greet” hade jag tidigare enbart hört i samband med att musikintresserade bekanta träffade sina idoler. När det gäller hyrbilsfirman Mabi innebär det att dom kör bilen till Nybro och man träffas och får nycklarna. I vår lilla håla har dom enbart något som kallas för depå vid stationen. Det innebär egentligen bara att dom kommer till parkeringsplatsen där med bilen. Min bror förhandlade sig till att få sin bil levererad hit till Paradiset istället och då såg jag till att få samma förmån. När jag kom till vår parkering vid avtalad tid för återlämnandet, stod det två personer vid en bil på andra sidan gatan. Om det bara hade varit ett random kärlekspar hade det förstås varit lite pinsamt att fråga om dom kom från Mabi. Jag tänkte gå och ställa mig vid hyrbilen för att markera vem jag var, men så kände jag igen killen i paret. Det var han som hade lämnat bilen tre dagar tidigare. Kvinnan i hans sällskap visade sig vara hans mor. Innan dom lämnade Nybro tackade hon för att jag anlitar dom, men det känns inte som om jag hade något val direkt. Circle K har slutat hyra ut personbilar och Hertz verkar minst sagt struliga.

Blogg 1/9 2022.

 Tredje gången gillt. På onsdagens utflykt kom vi till slut iväg som vi skulle. Vi slingrade oss sakta via kustvägen upp till Sandvik, där vi åt lunch på Sandviks Fisk och Hamnkök. Stekt strömming med potatismos var riktigt gott. Vi besökte Gillberga stenbrott och Byrums raukar, innan vi fortsatte till Ölands norra udde. Fyren Långe Erik var inte öppen, så den fick vi beundra utifrån. Dagens jakt på glass gick inget vidare. Vid Källa glassgård stod det bilar, men en man ropade åt oss att det var stängt. I Löttorp hade ett liknande etablissemang fått anpassa öppettiderna efter rådande elpriser. Just för dagen innebar det att det också var stängt. Vi fick traska in på ICA och köpa varsin glasstrut. På vägen söderut igen blev det godis istället. När vi passerade en butik med lösgodis för andra gången, kunde jag inte motstå frestelsen längre. Vi körde östra landsvägen söderut och var nere vid hamnen i Kårehamn på hemvägen. Tillbaka i Nybro tankade vi hyrbilen, eftersom den skulle återlämnas idag. Jag har misslyckats med det varenda gång i modern tid. Nu hade min bror en genomgång med mig när han tankade sin hyrbil. Han måtte vara en fantastisk pedagog, för den här gången lyckades jag.