Blogg 31/7 2025.

Speciellt sportintresserad är jag uppenbarligen inte. Jag läste om en kille som i sitt UF-företag sålde benskydd till fotbollsspelare. Jag hade ingen som helst aning om att man måste ha benskydd när man spelar fotboll.
 Jag fick aldrig dit silvertejpen som höll mitt trasiga kedjeskydd på plats på cykeln lika bra som den hade suttit innan. Det var så illa att jag började ifrågasätta varför jag ens hade fusklagat den så från början istället för att lämna in den till cykelverkstaden direkt. Nu cyklade jag i alla fall dit med den. Planen var att fråga hur mycket det skulle kosta att få dit ett nytt kedjeskydd, men när det kom till kritan kändes det så nödvändigt att det fick bli som det ville med kostnaden. Självklart hade det varit billigare att bara köpa ett kedjeskydd och skruva dit det själv, men lite kärlek tyckte jag att min trotjänare var värd. 

Blogg 30/7 2025.

 I snitt omkommer en person per dag under sommaren genom drunkning i samband med bad eller båt läser jag och tycker att det där med vatten känns riktigt farligt. Alla verkar inte ha stenkoll på sina barn på stranden. Bilar parkerar man hej vilt, så att räddningstjänsten inte kommer fram om någon håller på att drunkna. Man ger sig långt ut med trampbåtar eller SUP-brädor och inser för sent att det inte är lika enkelt att ta sig in till land igen. Ibland går larmet för att någon har sett en flytleksak drivandes ute i vattnet. Det kan finnas en person i nöd i närheten men den kan också bara ha flutit ut från stranden. Ett tips var att märka sina saker med telefonnummer, så att räddningstjänsten kunde få tag i ägaren om det inte var någon fara å färde. När det gäller båtolyckor sticker medelålders män ut i statistiken. Jag anar att dom hoppar över flytvästen.

Blogg 29/7 2025.

 På Dollarstore har dom mängder av saker som jag både villhöver och även sånt som jag verkligen behöver. I söndags ansträngde jag mig för att hoppa över allting som jag egentligen redan hade nog av hemma. Förrådet med luftfräschare passade jag i alla fall på att fylla på lite, fast dom finns till samma pris på närmare håll. En mindre variant av blockljus, som är perfekta att ha i lyktan på balkongen, har jag däremot bara hittat på Dollarstore. Vi går ju snart mot mörkare tider igen. En rulle packtejp köpte jag mest för att den var bredare än den Kvantum har. Jag har tydligen tänkt likadant en gång tidigare, för i lådan låg en likadan rulle. Var jag har köpt den minns jag inte ens. Hemma igen stötte jag på grannfrun, som frågade hur det är att vara pensionär. Hon har hunnit ställa samma fråga några gånger sedan jag slutade jobba för sex år sedan. Hon är äldre än jag, så hon borde veta själv ungefär hur det är. Hennes andra stående kommentar är att hennes hund älskar alla människor.

Blogg 28/7 2025.

 Igår blev det en cykeltur till Skruven i Madesjö, eftersom butikerna där har generösa öppettider även på söndagar. Jag skippade solglasögonen men tog med mig regnjackan för säkerhets skull. Antagligen just därför sken solen under stora delar av färden. Det egentliga målet var Dollarstore, men jag passade på att kika in på både Jysk och Jem & fix när jag ändå var där. Den sistnämnda tyckte jag borde ha haft dom väggkrokar jag behövde, men det var extremt dåligt med det. Istället hittade jag exakt vad jag sökte inne på Dollarstore. Där var dom dessutom nästan gratis. Jag behövde ett par till av en sorts små handdukar. Dom var köpta där, men det var så pass länge sedan att det verkade svårt att hitta samma igen. Efter en del letande insåg jag att någon ordentlig människa hade hängt upp dom handdukarna på krokar på en gavel. Där borde dom förstås ha varit extra enkla att hitta, men det var inte det första stället jag letade på. 

Blogg 27/7 2025.

 När man bor i Nybro verkar inte kriminella vara dom människor man behöver passa sig för. Det är istället dom som är psykiskt sjuka. Han som rusade in på en frisersalong beväpnad med en kofot har jag i och för sig inte hört något om den psykiska statusen hos, men speciellt bra mår man väl inte om man gör så. Dit skickades inte ens polisen, eftersom inget brott hade begåtts. Dom är tydligen inte till för att rädda liv utan väntar tills någon har blivit ihjälslagen. En tonårstjej gick in på en skola beväpnad med knivar för att döda barn. Psykiatrin hade strax före den här händelsen valt att minskas hennes medicindos. Det verkar ha varit en dålig idé. När en kille rusade in i en butik och högg ner två personer kallade polisen det för en isolerad händelse. Knappast för att det var det enda som hände i lilla Nybro i närtid. Inte heller för mannen ifråga, eftersom han redan för några år sedan försökte ha ihjäl en kille utanför Willys genom att stampa på hans huvud. Han fick tvångsvård efter det, men släpptes uppenbarligen ut igen. Väntar man på tredje gången gillt och att han verkligen ska lyckas ta livet av någon?

Blogg 26/7 2025.

 När jag cyklade till Kvantum i torsdags hade jag extremt mycket tur med vädret. Jag hade regnjackan med mig för säkerhets skull, men det var uppehåll så länge jag var ute. En timme efter att jag hade kommit hem öppnade sig himlen och fortsatte vara öppen i säkert en halvtimme. Igår var det mera tveksamt om man skulle räkna min upplevelse till tur. Å ena sidan valde jag bort att cykla till andra änden av Nybro, eftersom väderkartan såg lite fläckig ut. Det visade sig vara ett bra val. Jag tog en promenad i närområdet istället och hängde på mig ryggsäcken innehållande bland annat ett paraply. När jag var som längst hemifrån gick solen i moln, åskan började dundra och regnet smattrade på rejält. Jag förstod plötsligt vitsen med dom stora paraplyer vissa har, som jag aldrig skulle orka bära runt på bara för säkerhets skull. Mitt lilla paraply skyddade i princip bara huvudet. Resten av mig blev genomblöt.

Blogg 25/7 2025.

 Det största problemet med den lilla kameran som jag lånade ut till älsklingen var att den arbetade väldigt långsamt mellan bilderna. Ska man vänta flera sekunder innan man kan ta nästa bild hinner ju åtminstone rörliga motiv försvinna. Jag hade en vag aning om att det fanns något kommando man kunde stänga av för att den skulle sluta göra så, men efter flera år kom jag inte ihåg vilket. Jag funderade till och med på att återställa hela kameran, för då kände jag att alla såna finesser borde stängas av. Lite tog det ändå emot med vad jag antog skulle bli en massa jobb, så jag bläddrade igenom alla inställningar en gång till. När jag kom till ”best shot” ringde en liten klocka i bakhuvudet och när jag stängde av det gick det att plåta hur mycket man ville utan fördröjning. Nu återstår bara problemet med att blixten går igång, när kameran tycker att det behövs, fast jag har stängt av den.

Blogg 24/7 2025.

 Älsklingen ger mig alltid rådet att ”kolla tyfiskartan” om jag ska iväg någonstans när vädret är ostadigt. Det är alltså den karta som SMHI kallar Radar med blixt. Igår regnade det i och för sig i princip hela dagen, men som jag fattade det skulle det bli bättre framåt eftermiddagen. Jag tog det lugnt och körde bland annat igång en maskin tvätt. När det blev så pass mycket uppehåll redan mitt på dagen att vägen utanför började torka upp, ville jag inte lämna tvättmaskinen ensam ifall det skulle hända någonting med den. När det blev eftermiddag hade meteorologerna ändrat sig och det slutade med att jag fick cykla till centrum i regnet i alla fall. Min äldste bror messade och frågade hur mycket regn vi hade fått. Jag svarade att särbon hade gissat 50 millimeter och var rädd att jag överdrev. Det gjorde jag tydligen inte, för enligt SMHI hade Orrefors en dryg mil härifrån fått 54 millimeter redan på morgonen.

Blogg 23/7 2025.

 Min själs älskade fotograferar mer än dom flesta. Så pass mycket att hans kamera nyligen dog av ålderdomssvaghet. En kamera klarar tydligen inte hur många hundra tusen slutaröppningar som helst. Jag plåtar enbart med mobilen numera, så jag plockade fram min lilla kamera till honom för att han skulle ha någonting att leka med. Den låg tillsammans med en gammal analog kamera, som jag hade letat fram vid något tillfälle. När den digitala kameran hade svårt att fokusera kom jag ihåg att jag hade köpt en liknande när den började knasa. Jag klättrade några gånger upp och nerför min lilla stege innan jag hittade rätt låda i ett av överskåpen i hallen. Där låg den analoga kameran och jag insåg att det var nytillskottet som hade legat tillsammans med den gamla digitala i en byrålåda i hallen. Jag hade lurat mig på att dom hade gjort fodralet större till den än till den gamla.

Blogg 22/7 2025.

 Senaste gången jag minns att jag använde byxorna på bilden var jag på Öland, så det bör ha varit närmare tjugo år sedan. Jag råkade spilla på dom, men tydligen lyckades jag få dom rena igen. När jag har kollat till dom har dom varit hur vita och fina som helst igen. Det har skett ungefär en gång om året, eftersom jag inte använder vita, tunna byxor annat än på sommaren. Den går ju ganska fort, så jag har inte kommit längre än till att titta på dom förrän i år. I hettan som har varit har dom känts svala och sköna. Problemet när jag har använt dom på mina promenader är att dom är onödigt långa. Jag har dragit upp dom nästan till armhålorna i hopp om att inte nöta sönder nederkanten på byxbenen. Nu är det inte så mycket fler sammankomster planerade den här sommaren. Skulle jag leva till nästa får jag försöka komma ihåg att plocka fram dom till något annat än promenader.

Blogg 21/7 2025.

 Under den mörka årstiden går det en del tv-program som jag så gärna vill se att alla andra får vänta. När det så blir sommar och inte sänds så mycket av intresse tittar jag ifatt på hela säsonger av sånt jag inte har hunnit se på SVT Play. Just nu är det ”Invandrare för svenskar”. Dom tävlande ska gissa om ett påstående är sant eller inte. När det kom till en bild på en kille från Syrien som påstods heta Arnulf Åsmansson och kunna mer än tjugo olika språk bland annat nordsamiska, var tjejen som tävlade säker på att det var bluff. Jag visste däremot att det var sant, eftersom jag hade sett honom i något annat program. Det tog en stund innan jag kom på vilket. Det var ett annat humorprogram som jag gillar, nämligen ”Svenska nyheter”. Där får jag på ett lekfullt sätt lära mig mycket om vad som händer och sker i Sverige. Bland annat om den här syriska killen då, som verkar vara snudd på den enda människan i landet som bedriver hemspråksundervisning på nordsamiska.

Blogg 20/7 2025.

 Jag kommer ofta på mig själv med att tala med döda ting och framför allt med datorn. Om det då är så att lika barn leka bäst måtte jag ha träffat min perfekta partner på gamla dagar. Särbon kan inte lyssna på väderleksrapporten utan att hela tiden svara meteorologen, som naturligtvis inte kan höra honom. Tittar han på sport på tv:n skriker och grälar han på domaren och även på spelarna, så jag blir rädd fast jag sitter i ett annat rum. Om hans mage knorrar svarar han den också. På bilden syns han med sin favorit bland samtalspartners. Hon heter Märta och hör hemma bland dom andra figurinerna i köksfönstret. Jag anar att han vänder sig till henne när han inte får dom svar han vill ha av mig. Av henne får han inga alls. Hon bara tiger och samtycker. Allra mest och helst pratar vi förstås med varandra min älskade särbo och jag.

Blogg 19/7 2025.

 Förvirrad är jag alltid, men när jag är yrvaken är det värre än annars. Då gör kroppen saker och ting per automatik och det är inte alltid rätt sak vid rätt tillfälle. Som när jag en morgon vaknade vid halv fyra och bara skulle gå på toaletten. När jag vaknade till ordentligt var jag i full färd med att dra upp rullgardinen. Det är väl inte så lyckat framåt morgonen den här årstiden när solen går upp tidigt.

När jag någon gång deltar i tävlingar eller utlottningar brukar jag se till att lämna ett bidrag från särbon också. Jag gjorde så när Hyresgästföreningen lottade ut presentkort till Glassbilen och han vann faktiskt. Att han gav mig presentkortet tolkade jag som att jag skulle passa Glassbilen, så nu har jag gjort det för första gången i mitt liv. Förmodligen sista också, för det var inga billiga glassar dom hade.

Blogg 18/7 2025.

 Jag, som blev upprörd i början av veckan när en hantverkare blockerade cykelbanan, hade en förhoppning om att det inte kunde bli värre. Det kunde det. När jag skulle iväg på min promenad igår möttes jag av synen på bilden. Det var någorlunda exakt en decimeter både till trapphuset och till muren, så inte ens jag tog mig förbi. Hur någon av dom lätt handikappade hyresgästerna i nästa uppgång var tänkta att lösa problemet har jag ingen aning om. Den ena har en gåstol och den andre sitter i rullstol. Jag kunde åtminstone klättra över muren, även om jag fick ta upp telefonen ur byxfickan för att få upp benet dit. Idiotparkeringen bar således inte skulden till att min promenad tog ovanligt lång tid. Det hängde istället ihop med att jag träffade en gammal bekant. Det var ett tag sedan vi sågs senast, så vi hade mycket att prata om. 

Blogg 17/7 2025.

 Det var uppehåll på förmiddagen igår. Tyvärr är jag inte speciellt morgonpigg, så när jag kom iväg på min promenad började det se mörkt ut. Jag hade regnjacka med mig, men tyvärr inte den som jag misstänker är mest uthållig mot kraftigt regn. Det hade varit läge att testa det igår. Istället tog jag den som är lite lättare att bära med sig. Den börjar antagligen bli lite ålderstigen, så efter en halvtimme av ihållande regn var tröjan jag hade under lika blöt som jackan. Kortare än den nya är den också, så byxorna blev genomsura. Regnbyxor hade varit att föredra. Jag tänkte innan regnet kom att telefonen kanske skulle klara sig bättre i byxfickan under jackan än i jackfickan. Tyvärr kom jag aldrig till skott att flytta den. Telefonen verkar i och för sig ha klarat sig, men fodralet var missfärgat av att ha varit blött. Åtminstone såg skadorna permanenta ut igår, men nu verkar dom ha torkat bort.

Blogg 16/7 2025.

 Igår var det dags för ett besök på Kvantum. Det första irritationsmomentet fanns redan på vägen dit. Det var en hantverkare som tyckte att det var en god idé att blockera en hyfsat livligt trafikerad cykelbana med bil och släp. Det var en villa som det arbetades på, så jag tyckte gott att bilen kunde ha stått i trädgården. Alternativt fanns det gator runt om där man kunde ha stått utan att stoppa upp all trafik. Framme vid Kvantum tog det stopp nästa gång. Det fanns vagnar vid cykelställen, men jag lyckades inte få loss den yttersta. Jag fick gå till en annan holk, men där var alla små vagnar slut. På tredje stället hittade jag en. Efter avslutat handlande passerade jag självscanningskassan och ställde mig att vänta på särbon. Då var han så förtvivlad över köerna till dom manuella kassorna, att jag istället fick ta ett varv till och scanna hans varor också.

Blogg 15/7 2025.

 Under min promenad igår försökte jag nå särbon via SMS utan att få svar. Till slut ringde jag flera gånger med samma nedslående resultat. Jag hoppades att det bara var något strul med telefonen, men jag måste ändå gå hem till honom för att få kontakt. Problemet var att jag bara hade tagit med mig min lägenhetsnyckel när jag gick ut. För att ta mig in i hans hus (och i värsta fall hans lägenhet om ingen öppnade) blev jag tvungen att först gå hem till mig och hämta den stora nyckelknippan. Jag fann som väl var min själs älskade, men någon telefon hade han inte hört. Han hittade den inte ens när han skulle kolla. Ingen av oss tänkte på att jag kunde ringa från min, så vi kunde lokalisera hans med signalen. Istället hjälptes vi åt att leta tills jag hittade telefonen under hans huvudkudde. Han tog ”Prinsessan på ärten” till en helt ny nivå.

Blogg 14/7 2025.

 Min telefon hävdade plötsligt att jag måste starta om den, eftersom ett SD-kort hade tagits ut på ett felaktigt sätt. Jag hade inte rört något kort, men jag försökte ändå vara till lags och starta om den. När samma meddelande återkom snuddade jag vid tanken på att kolla om minneskortet satt löst på något vis. Sedan bestämde jag mig för att jag inte orkade med någon felsökning. Kortet har följt med från en gammal telefon, som inte hade så mycket minne. I den här telefonen finns det fyra gånger så mycket minne som på det där kortet, så jag har aldrig sparat någonting på det. Nu tog jag helt enkelt ur det. Det gjorde jag väldigt försiktigt, för att SIM-kortet inte skulle följa med. Jag hatar verkligen pillandet som krävs för att få det på plats igen. Alla håller tummarna för att telefonen fortsätter fungera som den ska.

Blogg 13/7 2025.

 En av min älskade särbos specialiteter i köket är ugnspannkaka. Han är mäkta stolt när smeten reser sig så den bildar en hel liten bergskedja. Vad han själv kallar dom för lämpar sig tyvärr inte i tryck. I början gjorde han den alltid i sitt eget kök. Sedan han flyttade tillagningen hem till mig har det varit dåligt med kullarna. Vi har provat att ta ett extra ägg, att vispa smeten dagen innan och alla andra knep vi har kommit på, men ingenting har hjälpt. Vi började tro att det var min ugn som bar skulden till den uteblivna höjningen. Men så hände det plötsligt. Han hade vispat smeten i förväg och låtit den stå i kylskåpet över natten. Resultatet syns på bilden, som är tagen in i ugnen under pågående gräddning. Pannkakan är visserligen lika god utan kullar, men nu blev han lika nöjd som jag.

Blogg 12/7 2025.

 Gårdagens besök på sjukhuset höll på att sluta i katastrof. Av någon anledning hade jag fått för mig att bussen skulle vara där vid halv, så jag skulle ha tjugo minuter på mig att hitta till rätt avdelning. Det var förstås tjugo i som gällde i vanlig ordning och jag har varit på väg att missa ett besök tidigare när den har varit försenad. Som tur var upptäckte jag mitt misstag i tid, så vi kunde ta en tidigare buss. Det blev först ett samtal med läkaren som ska operera bort min sköldkörtel. Dom hade dåligt med narkossköterskor, så det lär dröja innan det blir av. Så fick jag två A4-sidor med hälsodeklaration att fylla i. Alla som vet hur liten text det är på dylika förstår hur glad jag var att jag hade kommit ihåg att ta med mig ett par glasögon. EKG fick jag traska bort till fysiologen och ta. Innan bussen gick hem igen bjöd min älskade ledsagare på räkmacka.

Blogg 11/7 2025.

Den ena skalmen på mina solglasögon gick av precis när jag kom hem från min promenad. Jag kunde tänka mig inte mindre än tre stycken tur i oturen. Att det inte var mina vanliga glasögon, som det hade blivit betydligt mera krabb med om dom hade gått sönder. Att det inte hände förrän jag kom hem igen, så jag slapp gå halva promenaden i bländande solsken utan dom. Jag hade annars tagit av mig dom halvvägs, när jag var inne ett ärende på ÖoB. Till sist det faktum att jag har ett par till. Nu behöver jag inte välja vilka jag ska använda. Här hemma stod min älskade särbo med min allra största kniv i handen och skulle skära upp en plastkorv innehållande risgrynsgröt. När han skrek till isades blodet i mina ådror, för jag var övertygad om att han hade skurit sig rejält i handen. Det som hade hänt var bara att det hade sprutat vätska på honom från korven, när han stack hål på den. 

Blogg 10/7 2025.

 Svenska spel vidhåller i sin reklam att man i spelet Lyckoplatsen kan vinna upp till en miljon. Till slut kunde jag inte låta bli att lämna kommentaren ”Chansen verkar mikroskopisk med tanke på att det aldrig har hänt”. En glad medarbetare svarade på känt manér ”Plötsligt händer det”. 
Huset på bilden fanns till uthyrning i Norra Möckleby där jag växte upp. Jag kände inte igen det direkt, men anade vilket hus det kunde vara när det gick under namnet Vollebo. Brevbäraren i mina hemtrakter hette Wolgart Svensson, men kallades alltid för Volle. Mycket riktigt var det huset där han och hans fru bodde när jag var barn. Henne minns jag bara namnet på men honom kan jag fortfarande se framför mig, fast jag inte har något kort på honom. Det brukar vara svårare för mig att minnas ansikten då. Fast när jag tänker efter finns han nog på något klipp i mammas gamla urklippsalbum.

Blogg 9/7 2025.

 Jag hade en telefontid med läkaren som påstod förra gången att han hörde mig dåligt när jag hade högtalaren på. Jag hör honom dåligt utan, men jag förberedde mig på att stänga av den även den här gången. Men så pratade jag med en dam dagen innan som hade samma problem. När jag då höll telefonen precis framför munnen hörde hon mig. När läkaren ringde satt jag därför med luren på bordet framför mig som jag brukar, men jag var mån om att luta mig över den och tala nära. Han klagade inte. Det gjorde däremot jag när tandläkaren ringde några dagar senare. Inte direkt till honom, men jag beklagade mig för alla andra som ville lyssna efteråt. Han väckte mig nämligen när jag sov som allra skönast en tidig förmiddag. Det var precis att jag hann slita ur sladden, vända telefonen rätt och svara utan att trycka på fel knapp innan det var för sent.

Blogg 8/7 2025.

 Besök hos frissan och tandläkaren hade jag bokat in samma dag. Det fick bli cykeln till centrum när jag skulle dit två gånger. I väntrummet hos tandläkaren träffade jag på en pratsam liten kille. Jag hörde honom fortfarande pladdra när han kom in i besöksrummet intill mitt. Jag skulle bara ta ett par röntgenbilder, för att se så benet läker riktigt den här gången. Speciellt bekvämt är i och för sig inte det heller, men det går åtminstone fort. På hemvägen unnade jag mig en mjukglass och slapp tack vare det bli blöt. Jag stod under tak utanför Parkgrillen och väntade på min tur när dagens enda regnskur kom. När jag kom hem mötte jag grannen i hissen. Hon skulle iväg till sin dotter och äta jordgubbar iklädd en vit tröja. Jag, som inte ens kan borsta tänderna utan att spilla, tyckte att det såg onödigt spännande ut. 

Blogg 7/7 2025.

 Min cykel var rejält smutsig av pollen efter att ha stått på balkongen. Numera förvarar jag den i källaren, så jag tog hissen ner dit och putsade upp den lite. Samtidigt passade jag på att smörja kedjan. Tyvärr upptäckte jag inte förrän det var klart att silvertejpen jag hade använt att laga cykeln med hade torkat och inte alls satt fast längre. Den höll fast det som fanns kvar av kedjeskyddet, så när jag försökte ta bort den blev jag rejält oljig. Jag hade dessutom lämnat putstrasorna uppe i lägenheten när jag hämtade sax och ny tejp, så jag hade bara en liten pappersnäsduk att torka av mig på. Tillbaka i lägenheten gav jag mig på mina oljiga fingrar med både Yes, tvål, nagelborste och nagelfil att peta med. Det sista under naglarna lär jag eventuellt få ha kvar tills dom växer ut så långt att jag klipper bort det. 

Blogg 6/7 2025.

 Jag insåg att det var ohemult länge sedan jag tvättade överkastet till sängen. Även om det knappast blir smutsigt lär det bli lika dammigt som allting annat här inne. Jag öppnar alltid fönstret när jag bäddar och den här dagen hörde jag efter en god stund fortfarande trafiken utanför. Jag brukar stänga det igen när jag har lagt på överkastet. Vanans makt är stor, så när inte överkastet skulle på blev inte fönstret stängt. Att lampan, som jag måste flytta för att kunna öppna fönstret, inte hade kommit tillbaka till sin plats upptäckte jag inte förrän på kvällen. På min promenad såg jag en svart bil med ett registreringsnummer som började med GUL. Förvirrande. På en lastbil stod det ÖvreAllt. Jag reagerade på det eftersom det kändes som en tvist på överallt. Det var ett åkeri och budfirma i Jönköping. Om tanken med namnet var att få folk att haja till så fungerade det i alla fall på mig.

Blogg 5/7 2025.

 Redan för en månad sedan prickade jag in en av årets då varmaste dagar för en ovanligt lång promenad. Jag funderade på att vända och ta samma väg tillbaka, men till slut gick jag en runda istället. Jag får ont i mina höfter av aromatashämmarna. Framför allt i den vänstra och den här svängen gillade den inte alls. Den sista kilometern högg det till rejält för varje steg jag tog. Jag fick lägga ner promenaderna i några dagar efter det där. Cykla gick bättre, så det fick bli cykelturer istället. När min älskade särbo och jag skulle cykla till Kvantum veckan därpå var min rövmuff försvunnen. Ja, sadeltäcket alltså. Jag fick ta till ett som egentligen ska vara till en moped. Sadeln på min cykel är så bred att det är svårt att hitta sadeltäcken som räcker till, men det här fungerade bra. Ett par dagar senare hittade jag en tygkasse som hängde på en krok i garderoben. I den låg det försvunna sadeltäcket. Jag hade haft det, telefonen och nycklarna i en kasse för att enkelt få med mig allt på mina cykelturer.

Blogg 4/7 2025.

 På Achima care har man satt upp ett litet miniapotek som service till patienterna. Jag såg det aldrig vid mitt förra besök, men sist jag var där undrade jag hur jag hade kunnat missa det. Det stod rakt framför ögonen när man kom in. Tidigare stod där en liten soffa, som nu hade fått flytta på sig. Tyvärr gällde det också klockan, som tidigare var lätt att se. Där var gott om folk så när jag satte mig precis bredvid någon kändes det artigast att hälsa. Han sa direkt att han knappt kände igen mig. Jag förstod att det var en före detta kollega från Kährs, men jag hade aldrig kunnat placera honom. En ensam sköterska tog hand om alla som skulle ta prover denna dag, så jag fick vänta trekvart på min tur. Under tiden hann jag störa mig på det bord som stod i vägen för alla med rollator och ännu mer för en dam som satt i rullstol. 

Blogg 3/7 2025.

 Jag är dålig på att kolla datummärkningen på olika varor när jag handlar. Min älskade särbo är desto petigare med det. När jag fick hem olika smaker på yoghurt tidigare i veckan noterade jag ändå att en gick ut samma dag, eftersom jag försökte ställa dom i rätt följd att ätas med tanke på hållbarhet. Jag brydde mig inte så mycket, men särbon gick i taket. Han ville att jag skulle ta den med mig när jag cyklade till Kvantum, men det orkade jag bara inte. Istället var han där och pratade med personalen och fick klart för sig att det räckte att jag mailade en bild på det dåliga datumet, så skulle jag få pengarna tillbaka. Jag tänkte att det enklaste var att plåta förpackningen med telefonen och maila från den. När det var klart gick mailet inte att skicka och jag förstod inte varför. Till slut insåg jag att jag fast jag hade adressen framför mig hade avslutat den med com istället för se.

Blogg 2/7 2025.

 Matvaruleveransen igår blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Särbons mjölk var utbytt mot en sort han inte ville ha så den skickade vi tillbaka. Jag hade för första gången på flera veckor sålt en skiva på Bokbörsen, så jag hade ändå ärende ner till centrum. Jag packade med mig ett gäng pantflaskor och cyklade till Willys där posten ligger. Där antar jag att någonting hade hänt med den elektroniska maskinen för kölappar, för den var utbytt mot en vanlig gammaldags pappersrulle. När jag precis hade kommit in på Kvantum ringde min telefon. När jag skulle svara råkade jag i hastigheten få igång ficklampan i den. Efter samtalet sa jag högt men mest för mig själv ”Hur stänger man av den då?” Genast anmälde sig en ung man och hjälpte mig. Tack vare att det blev ett besök på Kvantum trots allt fick min älskade särbo och jag kroppkakor till lunch. 

Blogg 1/7 2025.

 I söndags var yrseln värre än vanligt, så jag tog mig inte ens ut i duschen. Min själs älskade störtade hit och pysslade om mig. Han kollade mitt blodtryck och gav mig frukost och lunch på en bricka på sängen. Bildbeviset har han tagit själv. Frukosten kom i och för sig upp igen men det var långt ifrån lika obehagligt som första gången jag kastade upp. Då hade jag inte ätit något alls, så jag spydde bara galla. Det snurrade inte lika fort längre framåt kvällen. Igår var jag till och med ute på min promenad igen, så jag hoppas att det bara var någonting tillfälligt och relativt ofarligt. Särbon tyckte i alla fall så synd om mig att han beställde hem varor tills idag, så vi slipper cykla till Kvantum. Det kan väl om inte annat vara skönt i värmen som har kommit. Så passade jag förstås på att beställa hem lite extra av allting som var tungt, när någon annan skulle bära det.