Blogg 15/8 2025.

 På Bokbörsen har det varit stiltje över sommaren, men i veckan fick jag två beställningar på två dagar. För den ena fick jag order att invänta förskottsbetalning. Damen ifråga skickade ett meddelande att det var något strul med banken, men att hon skulle swisha pengar senare i veckan. När jag förklarade att jag inte kunde se adressen förrän hon hade betalt, dök plötsligt pengarna upp direkt. Det var en rejäl order, så jag höll knappt på att lyckas uppbåda en låda som räckte till. Så blev det för tungt för standardfrakten från Bokbörsen. Jag läste i deras information att dom skulle debitera den extra kostnaden i efterhand. När det sedan stod fel vikt på paketlappen blev jag nervös och mailade dom, men hon som svarade hävdade att det skulle bli rätt till slut. Eftersom vi ändå skulle till Kvantum försökte jag kolla upp om dom tog emot paket till Schenker där. Informationen på nätet var lite svårtydd, så jag ringde och frågade. Jag kunde lämna både mitt stora paket och en mindre försändelse, som skulle med Postnord, hos dom.

Blogg 14/8 2025.

 Att handla på Kvantum är för närvarande ett onödigt stort äventyr. I det som för mig är början av butiken är det bara ett lätt kaos med hyllor som har flyttats och ovanligt trånga gångar. Som jag har förstått det hänger det ihop med att dom håller på att byta ventilationssystem. Det är till och med svårare än vanligt att hitta det man behöver. I tisdags var det tvått-påsar, som en annan kund lyckades hitta åt oss båda. Killen från Arontorps kroppkakor hade fått flytta till en ny plats, eftersom det för tillfället saknades el där han brukar stå. Många går tydligen direkt dit, för när jag pratade med honom hade redan fem personer ringt till Arontorp och frågat varför han inte var där. Vid chark och ost hade man börjat byta kylsystem, så där var det riktigt kaos. Golvet var blött och hårdostarna låg allihop tillsammans i en öppen kyl. Jag fick be om hjälp så många gånger att jag till slut inte fattade om tjejen gick iväg för att leta om det jag ville ha eller om hon bara flydde från mig.

Blogg 13/8 2025.

 Till vänster på bilden nedan sitter min far. Paret till höger om honom är Karin och Göte. Karin hade frisersalong i ett uthus på tomten på östra Öland. På åttiotalet, medan jag fortfarande hade bil, körde jag över dit och klippte mig några gånger, fast jag bodde i Kalmar. Dom bodde bara någon kilometer från mina föräldrar och som jag minns det umgicks dom en del. Jag vet att dom träffades utomlands, när mina föräldrar var iväg på sin allra sista resa tillsammans. Karin berättade efteråt att hon hade lagt armen om mamma och tyckt att hon hade blivit så mager. Mamma dog några dagar senare. Begravningen hölls i stillhet, men på kvällen bad pappa Karin och Göte att komma hem till honom och mig. Vi träffades några gånger till. Dom bodde i Färjestaden vid det laget och jag minns framför allt valborgsmässoafton 1990. Då hade dom tagit med sig flaska och glas ner till stranden och vi stod i solnedgången och skålade. Karin målade och jag beundrade en tavla med två sjöfåglar. Hon ville inte sälja den, men senare fick jag den av pappa i födelsedagspresent. Han hade lyckats övertala henne.

Blogg 12/8 2025.

 Hundar är dom djur man ser allra oftast i Nybro, men här finns en hel del vilda djur också. Medan jag jobbade natt var jag ibland ute så tidigt på morgnarna att jag fick se rådjur, men det är några år sedan nu. Däremot flög det upp en hare framför mig häromdagen. Annars ser man oftare kaniner här. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna fånga såna tillfällen. Häromdagen var det en stor råtta som korsade min väg. En så pass stor tror jag mig bara ha sett en enda gång i mitt liv tidigare. Det var medan dom höll på att fylla igen garagenedfarten till mitt föräldrahem och bygga om garaget till sovrum. Det bör ha varit mer än femtio år sedan. Några år senare flyttade jag ihop med en kille i ett äldre hus. Innan vi hade inrett vinden fanns det gnagare där uppe, men dom var betydligt mindre. Vi satte ut fällor och om dom bara fastnade med svansen kunde man höra hur dom drog fällan över golvet där uppe.

Blogg 11/8 2025.

 Anledningen till samtalet från läkaren i förra veckan var att han hade fått resultaten av mina prover. Nu ville han mixtra lite med medicindosen igen och hade insett att det kunde ta en vecka innan ett brev nådde mig. Lite överoptimistiskt kändes det när han frågade om jag hade fått någon tid för operationen. Enligt kirurgen kan det dröja till framåt vintern, eftersom dom har brist på narkossköterskor. Jag skulle göra en anteckning i datorn efter samtalet. Jag hann skriva en hel rad innan jag insåg att det inte hände någonting på skärmen. Vid det här laget har jag insett att det betyder att batterierna är slut i tangentbordet. När det var nytt fick jag ett meddelande när det hände, men så har det inte varit på flera år nu. Jag hämtade nya batterier i köket, men insåg att jag skulle ha kollat storleken först. Jag hade hämtat små men skulle ha ännu mindre, så jag fick gå och byta.

Blogg 10/8 2025.

 Min telefon ringer inte speciellt ofta, men någon gång händer det att någon mer vill prata med mig när jag redan är upptagen. Oftast är det tydligen min själs älskade jag pratar med. Sist det hände fick jag panik och sa hej då till honom och lade på innan jag svarade på det nya samtalet. I veckan som gick hände det igen. Jag funderade på att inte svara alls, eftersom det var ett okänt nummer. När jag insåg att det började på 010 kändes det ändå bäst att svara, eftersom det brukar vara vården som ringer från såna nummer. Den här gången tog jag det så lugnt att jag hann se exakt vad telefonen uppmanade mig att göra. Parkera det första samtalet, svara på det andra och när det var slut återuppta det första. Det var mycket riktigt en av ”mina” läkare på sjukhuset som ringde. Han är den som ringer oftast, så nu lade jag till hans namn till det numret i telefonen.

Blogg 9/8 2025.

 I veckan var det dags för provtagning igen. Lite svårstucken var jag, så sköterskan fick sticka två gånger. Dom brukar fråga om man vill ha en linda runt armen, men jag brukar säga att det räcker med ett plåster. Den här gången frågade hon inte ens och med facit i hand hade det nog varit bättre att binda om ordentligt. På hemvägen kändes det blött på armen. Det hade varit kyligt när jag gick hemifrån, så jag hade tagit på mig Kährsskjortan som jacka. På den började det synas blodfläckar. Ärmen syns på bilden. Det var förstås inga mängder som rann ur mig, men allt som har med blod att göra tycker jag är läskigt. Älsklingen väntade här hemma. Han torkade av mig och satte på ett nytt plåster. Vid det laget hade det tydligen slutat blöda, för på det blev det ingenting alls. Skjortan fick jag ren i tvättmaskinen.