Blogg 15/8 2025.

 På Bokbörsen har det varit stiltje över sommaren, men i veckan fick jag två beställningar på två dagar. För den ena fick jag order att invänta förskottsbetalning. Damen ifråga skickade ett meddelande att det var något strul med banken, men att hon skulle swisha pengar senare i veckan. När jag förklarade att jag inte kunde se adressen förrän hon hade betalt, dök plötsligt pengarna upp direkt. Det var en rejäl order, så jag höll knappt på att lyckas uppbåda en låda som räckte till. Så blev det för tungt för standardfrakten från Bokbörsen. Jag läste i deras information att dom skulle debitera den extra kostnaden i efterhand. När det sedan stod fel vikt på paketlappen blev jag nervös och mailade dom, men hon som svarade hävdade att det skulle bli rätt till slut. Eftersom vi ändå skulle till Kvantum försökte jag kolla upp om dom tog emot paket till Schenker där. Informationen på nätet var lite svårtydd, så jag ringde och frågade. Jag kunde lämna både mitt stora paket och en mindre försändelse, som skulle med Postnord, hos dom.

Blogg 14/8 2025.

 Att handla på Kvantum är för närvarande ett onödigt stort äventyr. I det som för mig är början av butiken är det bara ett lätt kaos med hyllor som har flyttats och ovanligt trånga gångar. Som jag har förstått det hänger det ihop med att dom håller på att byta ventilationssystem. Det är till och med svårare än vanligt att hitta det man behöver. I tisdags var det tvått-påsar, som en annan kund lyckades hitta åt oss båda. Killen från Arontorps kroppkakor hade fått flytta till en ny plats, eftersom det för tillfället saknades el där han brukar stå. Många går tydligen direkt dit, för när jag pratade med honom hade redan fem personer ringt till Arontorp och frågat varför han inte var där. Vid chark och ost hade man börjat byta kylsystem, så där var det riktigt kaos. Golvet var blött och hårdostarna låg allihop tillsammans i en öppen kyl. Jag fick be om hjälp så många gånger att jag till slut inte fattade om tjejen gick iväg för att leta om det jag ville ha eller om hon bara flydde från mig.

Blogg 13/8 2025.

 Till vänster på bilden nedan sitter min far. Paret till höger om honom är Karin och Göte. Karin hade frisersalong i ett uthus på tomten på östra Öland. På åttiotalet, medan jag fortfarande hade bil, körde jag över dit och klippte mig några gånger, fast jag bodde i Kalmar. Dom bodde bara någon kilometer från mina föräldrar och som jag minns det umgicks dom en del. Jag vet att dom träffades utomlands, när mina föräldrar var iväg på sin allra sista resa tillsammans. Karin berättade efteråt att hon hade lagt armen om mamma och tyckt att hon hade blivit så mager. Mamma dog några dagar senare. Begravningen hölls i stillhet, men på kvällen bad pappa Karin och Göte att komma hem till honom och mig. Vi träffades några gånger till. Dom bodde i Färjestaden vid det laget och jag minns framför allt valborgsmässoafton 1990. Då hade dom tagit med sig flaska och glas ner till stranden och vi stod i solnedgången och skålade. Karin målade och jag beundrade en tavla med två sjöfåglar. Hon ville inte sälja den, men senare fick jag den av pappa i födelsedagspresent. Han hade lyckats övertala henne.

Blogg 12/8 2025.

 Hundar är dom djur man ser allra oftast i Nybro, men här finns en hel del vilda djur också. Medan jag jobbade natt var jag ibland ute så tidigt på morgnarna att jag fick se rådjur, men det är några år sedan nu. Däremot flög det upp en hare framför mig häromdagen. Annars ser man oftare kaniner här. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna fånga såna tillfällen. Häromdagen var det en stor råtta som korsade min väg. En så pass stor tror jag mig bara ha sett en enda gång i mitt liv tidigare. Det var medan dom höll på att fylla igen garagenedfarten till mitt föräldrahem och bygga om garaget till sovrum. Det bör ha varit mer än femtio år sedan. Några år senare flyttade jag ihop med en kille i ett äldre hus. Innan vi hade inrett vinden fanns det gnagare där uppe, men dom var betydligt mindre. Vi satte ut fällor och om dom bara fastnade med svansen kunde man höra hur dom drog fällan över golvet där uppe.

Blogg 11/8 2025.

 Anledningen till samtalet från läkaren i förra veckan var att han hade fått resultaten av mina prover. Nu ville han mixtra lite med medicindosen igen och hade insett att det kunde ta en vecka innan ett brev nådde mig. Lite överoptimistiskt kändes det när han frågade om jag hade fått någon tid för operationen. Enligt kirurgen kan det dröja till framåt vintern, eftersom dom har brist på narkossköterskor. Jag skulle göra en anteckning i datorn efter samtalet. Jag hann skriva en hel rad innan jag insåg att det inte hände någonting på skärmen. Vid det här laget har jag insett att det betyder att batterierna är slut i tangentbordet. När det var nytt fick jag ett meddelande när det hände, men så har det inte varit på flera år nu. Jag hämtade nya batterier i köket, men insåg att jag skulle ha kollat storleken först. Jag hade hämtat små men skulle ha ännu mindre, så jag fick gå och byta.

Blogg 10/8 2025.

 Min telefon ringer inte speciellt ofta, men någon gång händer det att någon mer vill prata med mig när jag redan är upptagen. Oftast är det tydligen min själs älskade jag pratar med. Sist det hände fick jag panik och sa hej då till honom och lade på innan jag svarade på det nya samtalet. I veckan som gick hände det igen. Jag funderade på att inte svara alls, eftersom det var ett okänt nummer. När jag insåg att det började på 010 kändes det ändå bäst att svara, eftersom det brukar vara vården som ringer från såna nummer. Den här gången tog jag det så lugnt att jag hann se exakt vad telefonen uppmanade mig att göra. Parkera det första samtalet, svara på det andra och när det var slut återuppta det första. Det var mycket riktigt en av ”mina” läkare på sjukhuset som ringde. Han är den som ringer oftast, så nu lade jag till hans namn till det numret i telefonen.

Blogg 9/8 2025.

 I veckan var det dags för provtagning igen. Lite svårstucken var jag, så sköterskan fick sticka två gånger. Dom brukar fråga om man vill ha en linda runt armen, men jag brukar säga att det räcker med ett plåster. Den här gången frågade hon inte ens och med facit i hand hade det nog varit bättre att binda om ordentligt. På hemvägen kändes det blött på armen. Det hade varit kyligt när jag gick hemifrån, så jag hade tagit på mig Kährsskjortan som jacka. På den började det synas blodfläckar. Ärmen syns på bilden. Det var förstås inga mängder som rann ur mig, men allt som har med blod att göra tycker jag är läskigt. Älsklingen väntade här hemma. Han torkade av mig och satte på ett nytt plåster. Vid det laget hade det tydligen slutat blöda, för på det blev det ingenting alls. Skjortan fick jag ren i tvättmaskinen.

Blogg 8/8 2025.

 När vi veckohandlade förra veckan hade vi bespetsat oss på grillad kyckling, men det var tydligen en bristvara. Den här veckan ringde jag därför dagen innan vi skulle handla, för att kolla om jag kunde beställa en till dagen därpå. Enligt gossen jag talade med hade dom fått in kyckling samma dag, men skulle inte få några dagen därpå. Vi föresatte oss alltså att få tag i någon dagsgammal kyld kyckling när vi kom dit. Döm om vår förvåning när särbon lyckades hugga den näst sista av dom för dagen nygrillade. Dom kom tydligen inte från samma uppfödare som vanligt, men var kycklingen är uppvuxen kan jag inte tänka mig spelar någon roll. Det var för övrigt älsklingen som hade fixat det omtalade hushållspapperet också. Det fanns inga med tolv rullar, så han hade tänkt köpa flera små. Jag tog direkt den med åtta rullar, som är den jag brukar köpa. Mer får jag inte plats att lagra här hemma.

Blogg 7/8 2025.

 Jag minns inte ens varför, men när vi kom hem från Kvantum nämnde min själs älskade hushållspapperet vi hade köpt där. Jag insåg snabbt att jag inte hade haft det med mig upp i lägenheten. När jag inte kunde minnas att det hade varit med in i källaren där jag lämnar cykeln heller, kom jag till slut på var jag hade sett det senast. Planen var att jag skulle ta det på pakethållaren hem. Då måste jag först lägga förpackningen på cykelstället för att kunna lyfta på cykelväskorna. På kortet kan man i bakgrunden se var jag har ställt det. Själv står jag och pratar. När jag väl hade slutat prata hängde jag väskorna på cykeln och glömde helt bort hushållspapperet, fast det stod mitt framför näsan på mig. Jag ringde förköpet på Kvantum och hade dubbel tur. Flickan som svarade var serviceinriktad och gick ut och letade efter mina rullar och dom stod dessutom kvar. Särbon offrade sig och cyklade tillbaka och hämtade dom.

Blogg 6/8 2025.

 Mode har jag aldrig förstått mig på. Speciellt inte när det ser ut som på bilden. Jag är uppvuxen med hel och ren, så jag tycker det är förfärligt med dom där trasiga jeansen. Det borde väl å andra sidan Tommy Nilsson också vara, för han är ett år äldre än mig. Att ungdomar går på sånt där är illa nog, men på äldre tycker jag att det är riktigt töntigt. Jag har sett Per Gessle också i såna där jeans och han borde definitivt ha råd med ett par hela byxor. Fast jag antar att det värsta är att dom där trasorna inte heller är billiga, eftersom dom är moderna. I min värld har en snygg karl kostym eller åtminstone kavaj. Slips är jag också väldigt svag för. Å andra sidan är jag väl inte världens tjusigaste själv. Jag har förstått att det finns kvinnor som inte går hemifrån utan att ha sminkat sig.

Blogg 5/8 2025.

 Jag tycker alltid det är roligt när utländska låtar får svensk text. Extra roligt var det med ”I can jive”, som jag aldrig ens har gillat. När Robert Gustafsson sjunger ”Jag vill höra I can jive” och ”Det är Jerka som är kung” tyckte jag plötsligt att låten var riktigt bra. ”Stockholm i mitt hjärta” har dom väl snudd på spelat sönder i ”Allsång på Skansen”. Jag ser visserligen inte programmet, men den låten har jag enbart kopplat ihop med det. Nu har jag lyssnat på den mer seriöst och insett hur fin den är som så många av Lasse Berghagens låtar. En annan låt jag trodde mig ha lyssnat slarvigt på var ”Karma chameleon”. I svensk version hette den ”Karma kameleont”. Jag tänkte att jag kunde ha hört fel, men Culture Club sjöng mycket riktigt ”Karma chameleon”. Jag googlade nu och det betyder verkligen kameleont.

Blogg 4/8 2025.

Ett par av dom byxor jag kommer i tycker jag är i kortaste laget. Jag tröstar mig med att dom möjligen är moderna, eftersom jag har sett många andra med byxor som slutar ovanför fotknölarna. Det är nästan värre med mina allra skönaste byxor som istället är för långa. Jag köpte dom på en slutrea, så det fanns inte så många par kvar att jag kunde få både rätt vidd och längd. Dom man ser med jättelånga byxor brukar ha extremt vida ben, så att dom här skulle vara moderna vågar jag inte hoppas på.
Ibland kan det vara bra att se upp även inomhus. Som när jag gick in i vardagsrummet en dag och kommenterade det som kom upp på dataskärmen där inne för älsklingen som satt i fåtöljen. Jag kunde inte begripa vad jag hörde för ljud från köket. Det visade sig att det var där han var. Jag hade pratat med en tom fåtölj, eftersom jag tittade på någonting annat.

Blogg 3/8 2025.

Det senaste samtalet från dom som säger sig ringa från Klarna var lite annorlunda. Istället för att köra en bandinspelning var det en levande kvinna som med brytning sa: ”Am I speaking with miss Eva?” Numret hon ringde från gick däremot precis som vanligt till någon som dom hade ”lånat” det av. 
Ett tv-program som jag kan kolla ifatt en säsong eller två av när jag hinner är ”Cyklopernas land”. Någonting som fastnar i huvudet på mig efter ett antal avsnitt är ”signaturmelodin” eller vad det kan tänkas heta. ”Every time I look around it’s in my face” malde så pass att jag kände mig tvungen att söka upp den på Spotify, men där stötte jag på patrull. Den textraden är visserligen inte låtens titel, men Spotify brukar känna igen sånt också. Till slut lyckades jag googla mig fram till att låten heter ”How bizarre”, så jag kunde lägga till den i min spellista. Det märkliga är att orden jag hade fastnat för sjungs oftare än vad låttiteln gör.

Blogg 2/8 2025.

 Lite förfärad blev jag när jag läste att två av fem unga vuxna inte kände till att det finns något som heter hemförsäkring. Jag funderade mycket på vad dom har för föräldrar som inte lär dom någonting så pass viktigt innan dom skickar ut dom i verkligheten. När jag läste texten lite noggrannare insåg jag att en av fem vuxna oavsett ålder inte heller hade hört talas om den. Svårt att lära ut någonting som man inte har koll på själv, men läskigt att så många saknar det. Tydligen kan man i vissa situationer bli skadeståndsskyldig om man inte har en hemförsäkring med ett ansvarsskydd. Det jag tänker mest på är väl annars om kåken jag bor i skulle brinna ner. Ett helt liv lär väl kosta några spänn att bygga upp igen så då lär man behöva alla bidrag. Det snackades om att det borde vara lag på att ha hemförsäkring. Man måste ju faktiskt ha trafikförsäkring om man har en bil.

Blogg 1/8 2025.

 Ormar är något av det läskigaste jag vet. Om jag går i högt gräs är jag betydligt mera rädd för att bli ormbiten än för till exempel fästingar. I år läser jag dessutom att det finns ovanligt gott om huggormar och att fler människor än vanligt har blivit bitna. Mitt största problem är vad sjutton jag ska ta mig till om jag blir ormbiten. Man ska så fort som möjligt ta sig till sjukhus men inte köra bil själv. Jag antar att det betyder att det inte är så lämpligt att promenera till busshållplatsen heller. Speciellt som enbart bussresan tar trekvart eller så. Blir man ormbiten sker det väl dessutom snarare ute i naturen än hemmavid. En rask skogspromenad hem känns inte heller som någon god idé. Min plan är sålunda att ringa efter ambulans om olyckan skulle vara framme. Så får vi se om dom plockar upp mig eller ger mig något annat råd. Det bästa vore förstås om jag aldrig blir ormbiten över huvud taget.