Blogg 13/2 2026.

 Älsklingen och jag har ett Fortunaspel som han har köpt på loppis. En av dom första gångerna vi spelade tappade vi en kula på golvet. Den var på väg att rulla in under kyl- och frysskåpet. Det hade ju inte varit så lyckat så sedan dess lägger jag alltid en handduk framför den springan när vi spelar. Den senaste kulan som gav sig iväg rullade istället in under spisen. Det utrymmet hade jag inte ens trott var stort nog för att den skulle kunna ta sig in där. Jag spekade efter den med en linjal, men det enda jag fick fram var dammtussar. Det fick mig att inse att jag nog har lyckats förtränga det där med att städa bakom spisen hyfsat länge. Nu blev det i alla fall gjort när vi ändå fick dra ut den för att hitta den förlorade kulan.

Blogg 6/2 2026.

 Jag är expert på att röra till det mesta. Ett tillfälle som är som gjort för det är när jag ska fylla på min medicindosett. Det är skrämmande många piller som ska ner i rätt fack. Skulle det bli fel är väl tanken att man ska dra för ”locket” så att alla andra mediciner ligger kvar när man tömmer ut den som har hamnat fel. Det brukar inte gå så bra för mig, så istället har jag alltid en pincett till hands. Med den går det smidigt att pilla upp dom tabletter som har kommit på avvägar.
Matlagning är ingenting som roar mig eller som jag är speciellt bra på. Vill min särbo ha vanlig brunsås till någonting köper jag pulversås. Den brukar bli tunn, så senast det hände funderade jag på att hälla Maizena i den. Det använder jag till diverse grytor med gott resultat. Som väl var hann jag aldrig så långt, för plötsligt blev den där såsen riktigt tjock. Jag hade gjort precis som jag brukar, så jag förstår inte riktigt varför.

Blogg 2/2 2026.

 Jag har lite andra blandade bestick, men av dom jag använder mest och helst har jag sex knivar och sex gafflar. Åtminstone var det vad jag trodde tills jag skulle plocka ur diskmaskinen igår. Plötsligt insåg jag att det bara fanns fyra gafflar. Dom två som saknades kan ju knappast ha gått upp i rök, så jag började gå igenom kökslådorna metodiskt. Jag utgick ifrån att dom måste ha hamnat i något annat fack än det rätta, men dom syntes inte till någonstans. I den understa lådan har jag ingen insats till bestick, så den tänkte jag inte ens öppna. Som tur var gjorde jag det ändå, för det slog mig inte förrän då att ”finbesticken” ligger där i sin originalkartong. Dom är inte så fina egentligen, men dom diskas alltid för hand för att undvika dom fläckar min diskmaskin har en tendens att lämna efter sig. Mycket riktigt hade mina saknade gafflar hamnat där. Vi har inte använt dom besticken sedan nyårsafton. Det tog alltså en hel månad för mig att upptäcka att en tredjedel av mina gafflar saknades.

Blogg 30/1 2026.

 När telefonen ringde häromdagen var jag så inställd på att det var särbon att jag var nära att kalla fastighetsteknikern för älskling. Även om jag blev väldigt glad att han ringde hade det väl varit att ta i. Nu för tiden ser man ju på skärmen vem som ringer innan man svarar. Det var värre förr, när det gällde att känna igen rösten om folk inte presenterade sig ordentligt. Hans senaste besked var att nu var det ju månadsskifte också. Då har dom väl fullt upp med folk som ska flytta hit och härifrån, så jag var helt inställd på att vänta till februari på att få mitt handfat fastsatt. Istället hörde han av sig redan efter några dagar. Han ringde dessutom innan och undrade om det passade den eftermiddagen, så nu ligger han verkligen på plus. Han bytte alla fyra bultarna, så nu ska dom förhoppningsvis hålla under resten av min livstid.

Blogg 27/1 2026.

 Ena änden av handfatet i badrummet befann sig plötsligt några centimeter från väggen. Det var bara att skjuta in det igen, men jag insåg att det kanske inte var så bra att det satt löst. När jag nämnde det för fastighetsteknikern höll han med. Jag fick order att felanmäla det hela och gjorde så. Jag fyllde i att han skulle kontakta mig och vaktade sedan min telefon noga. Enligt hans överordnade ska man få återkoppling inom fyra dagar, men det dröjde nästan två veckor innan jag hörde någonting. Då ringde killen på dörren, så hur det går till att kontakta någon var vi tydligen inte helt överens om. Han kollade på handfatet och konstaterade att det inte var konsolen som hade pajat utan bara en bult. Det tog bara någon minut, så jag kan tycka att han borde ha hunnit så långt lite tidigare. Någon dylik bult hade dom inte hemma, så nu lär jag väl få vänta ett par veckor till.

Blogg 26/1 2026.

 Min äldsta och käraste kniv har träskaft. Den har hängt med i hur många år som helst och jag använder den fortfarande ibland. Fast jag har nyare och bättre knivar i ett knivställ på bänken rotar jag fram den där gamla kniven ur kökslådan. Innan jag hade fattat att knivar inte gillar det körde jag den förmodligen i diskmaskinen också. Träskaftet blev inte heller speciellt vackert av det. Små skärbrädor har jag i alla fall i ett annat material numera, fast jag inte har någon aning om vad dom egentligen är tillverkade av. Jag hade en i samma storlek fast innehållande mera trä för en herrans massa år sedan. Jag bodde i en etta med kokvrå då och där blev det till och med lättare kaos än i ett större kök. Den där skärbrädan blev liggande under en massa annat i diskhon och blev helt förstörd av vattnet.

Blogg 5/1 2026.

En morgon ringde telefonen redan innan jag hade hunnit sätta på laptoppen i vardagsrummet, som jag spelar musik från. Åtminstone var det vad jag trodde. När jag kom tillbaka för att starta upp den var den redan igång. Däremot var inte sladden i. Uppenbarligen har jag befunnit mig precis mellan dom båda momenten när telefonen ringde.
 När en spindel kom klättrande uppför väggen i duschen funderade jag på om hen var självmordsbenägen. Det finns inte en chans att jag vågar göra något annat med en spindel än att döda den. Just i duschen var det förstås extremt enkelt, eftersom det bara var att spola vatten på den så att den försvann ner i avloppet. Det fick mig att tänka på någonting jag har läst på Facebook. ”Spindeln jag hittade i duschen var nog tacksam att bli nerspolad i avloppet efter att ha sett mig naken i den vinkeln”.

Blogg 22/12 2025.

 Varje gång jag behöver bruksanvisningen till ett eller annat här hemma har jag fått rota igenom en onödigt stor hög med dylika. Förutom dom som var aktuella hade jag missat att slänga dom som tillhörde sånt jag inte ens hade kvar. När jag till slut gav mig på att rensa i den där högen fick jag springa runt och kolla märket på saker och ting för att veta vilken bruksanvisning som var aktuell. I ett av köksskåpen är det ännu värre. Där upptas en hel hylla av bestick, muggar och koppar i plast och papperstallrikar. Jag vet att jag köpte dom när vi skulle fira min fyrtioårsdag och det är ju ett tag sedan (eller två som min själs älskade skulle säga). Med något enstaka undantag tror jag mig inte ha använt något av dom sedan dess, men att slänga dom har jag inte riktigt haft hjärta till.

Blogg 17/12 2025.

 Rutorna på parkeringen här utanför är snudd på omöjliga att se efter långt slitage. Jag fick upp ett elva år gammalt inlägg om att dom höll på att fylla i dom. Det skulle inte förvåna mig om det inte har hänt sedan dess. Dom målade dessutom gula kryss där man inte fick parkera. Dom kommer jag inte ens ihåg, så dom måste ha försvunnit för länge sedan. Jag läste också att mina små skärbrädor är från 2014. Jag använder dom i stort sett varje dag, om inte annat att lägga mackan på. Mellan varven åker dom med i diskmaskinen, så med tanke på åldern tycker jag att dom ser hyfsade ut fortfarande. Ännu längre är det tydligen sedan jag köpte en liten trådkorg att ha i duschen. Den satt uppe med sugproppar och det fungerade inte alls just där. Istället hängde jag den tills vidare över diskbänken och samlade disktrasa, diskborste, vaskpropp och lite annat där. Det tog lite tillvänjning i början, men nu har den suttit där i bra många år.

Blogg 20/11 2025.

 En burk som har sin fasta plats i ett av köksskåpen stod på diskbänken, fast jag var någorlunda säker på att jag hade ställt in den i skåpet. Jag öppnade skåpsluckan för att göra om manövern och då kom jag ihåg varför jag hade plockat ut den igen. Det var för att jag skulle komma ihåg att ta med mig pantflaskorna, som den stod framför. Fatta hur kort mitt minne är. Jag har en liten köksmaskin med olika redskap till. När jag har använt den diskar jag alltihop och ställer in det i ett skåp. En dag föll tydligen hela den rutinen, för plötsligt hade jag satt in själva maskinen medan tillbehören låg kvar på bänken. Jag använder hantlar när jag kör ett enklare styrketräningsprogram här hemma. Dom ligger också i ett skåp mellan användningarna. När förvirringen har slagit till har det hänt att jag har lagt tillbaka den ena och gått därifrån med den andra i handen.

Blogg 19/11 2025.

 Det är praktiskt med alla minnen som dyker upp på Facebook med tanke på att min tidsuppfattning är aningen undermålig. Där får jag, ofta till min förvåning, veta hur länge det är sedan ett eller annat skedde. Som nu senast med en fot jag råkade slita loss från en av mina fåtöljer när jag skulle byta möbeltass på den. Jag limmade fast den med Karlsons klister, som är mitt universallim till precis allting. Flitigast använder jag det till att limma ihop mina figuriner när dom råkar ut för olyckor. Fåtöljens fot köpte jag superlim till, men när jag vände på den satt ingen av fötterna lös. Då fick det bero. Den har hållit med Karlsons klister i elva år vid det här laget. Eftersom jag mest bara använde en fåtölj på den tiden flyttade jag den här till platsen där jag aldrig satt för att den skulle få vara ifred. Sedan flera år tillbaka använder min älskade särbo den, men den har klarat sig ändå.

Blogg 14/11 2025.

 Förvirringen firar ständigt nya triumfer här. Efter att ha bytt den lilla halogenlampan i en prydnadsbelysning tyckte jag att det lyste ovanligt mycket upp på väggen. Inte förrän jag skulle hämta en skiva i skivstället som står intill den där lampan förstod jag varför. Ovanpå det hade jag lagt glasskivan som ska ligga ovanpå glödlampan. Utan den var det ingen ordning på ljuset. Jag har alltid ett glas med vatten stående på skriv- tillika databordet. När jag gick ut i köket för att fylla på det upptäckte jag plötsligt att det var burken med pennor jag hade i handen istället för vattenglaset. När jag skulle swisha pengar sa plötsligt telefonen att QR-koden jag scannade var ogiltig. Som väl var fortsatte den med att berätta att jag bara kunde använda en kod som var avsedd för bank-ID. Annars hade jag väl aldrig fattat att det var jag som hade öppnat fel app.

Blogg 11/11 2025.

 Jag har en hiskelig massa fotoalbum, eftersom jag har köpt papperskopior sedan jag fick min första kamera för 55 år sedan eller så. På den tiden var det papper som gällde men sedan allt blev digitalt har jag fortsatt. Dock framkallar jag inte alla numera. Det får räcka med ett urval. Det har ändå blivit en hel del på alla dessa år. I modern tid har tanken slagit mig att det kunde ha blivit smidigare och mera praktiskt med fotoböcker. Förmodligen dyrare också och jag har ju ingen inkomst numera. Då hade jag väl dessutom blivit tvungen att vänta tills jag hade nog med kort för att fylla upp en bok. Med mina fotoalbum kan jag sätta in dom jag framkallar och fylla på efterhand. Jag brukar köpa mina album i bokhandeln här i Nybro. När dom inte hade såna som jag ville ha köpte jag på nätet. Det slog mig inte förrän efteråt att det finns en fotoaffär här också.

Blogg 3/11 2025.

 Under några år hade jag en (som jag tyckte) rolig toalettsits med en bild på en gris på locket. Under tiden låg sitsen som hade suttit där innan uppe i vindsförrådet. Där verkar den ha blivit skev på något vis. Jag tog till den igen när min egen gick sönder, men då följde sitsen med varje gång man fällde upp locket. Jag bände och vred för att få den att bära sig åt som den skulle utan att lyckas. När jag träffade bovärden på gården frågade jag honom om han möjligtvis hade någon sits över. Han tyckte att den ju i så fall var begagnad, men det kunde man väl lugnt säga om den jag hade också. Den kom hit vid stambytet för 33 år sedan. En splitter ny trodde jag inte att jag kunde få så länge den inte var trasig, men det var inga problem. Fast innan dess hade jag vant mig vid att peta ner sitsen när jag öppnade locket. Det lär dröja innan jag vänjer mig av med det.

Blogg 2/11 2025.

 För några veckor sedan var jag överlycklig eftersom jag hade hittat exakt samma halkmatta på nätet som jag hade i duschen sedan tidigare. Jag fick inte vara glad så många dagar innan paraplyföretaget där butiken fanns swishade tillbaka mina pengar. Dom hade inte fått någon bekräftelse från säljaren. Om mattan ändå dök upp fick jag behålla den, men det gjorde den förstås aldrig. När jag nu kom ihåg vad den hette googlade jag vidare efter en likadan. Den fanns på flera ställen, men var slutsåld överallt. Jag antar att det betyder att den inte tillverkas alls längre. Nu bestämde jag mig till slut för en matta som jag hade sett innan jag lyckades hitta den gamla igen. Hålen är lika stora men materialet är lite annorlunda. En vit ville jag inte ha igen eftersom det syns så väl när jag inte lyckas hålla den ren. Svart fanns inte i den modellen men väl en grå. Bilderna är tagna före och efter bytet av halkmatta.

Blogg 25/10 2025.

 Jag har en vanlig kökspall i vardagsrummet, som jag använder när jag broderar. Jag sätter fötterna på pinnen som finns under själva sitsen, för att få broderiet närmare ögonen. Under benen på pallen har jag möbeltassar, men häromdagen var en av dom plötsligt försvunnen. Jag hittade den till slut under skrivbordet i sovrummet. Man får väl anta att den hade fastnat under min strumpa, följ med dit och sedan lossnat där. Udda strumpor verkar vara ett problem som många har. Själv har jag löst det genom att enbart köpa enfärgade svarta strumpor. Då går alla att para ihop med alla. När jag någon gång får kasta en som det har gått hål i är det bara att vänta tills det händer igen. Då har jag jämna par igen så länge det varar. Nyligen blev jag lite fundersam. Jag fick en strumpa över när jag hängde dom på tork, fast jag inte kunde minnas att jag hade slängt någon. Det visade sig snabbt att det var den mänskliga faktorn som hade varit framme. Jag hänger alltid strumporna parvis, men nu hade jag råkat hänga upp en ensam strumpa på ett annat ställe på torksnurran.

Blogg 20/10 2025.

 Jag lyckades plötsligt inte få något ljud i min tv. Som jag minns det är det ett problem som brukar gå att fixa genom att bryta strömmen en stund. Jag gjorde så, men den här gången hjälpte det inte. Till slut kom jag som tur var på vad som hade hänt. Om jag vill ha tyst en stund trycker jag på pausknappen på ljuddosan. Nu hade älsklingen varit här och tittat på hockey och han sänker istället ner ljudet på noll. Hade jag kollat volymen hade jag förstås upptäckt det direkt, men det hade jag inte en tanke på. Lite tur hade jag i alla fall. När jag till slut fick igång tv:n med ljud och allt hamnade jag mitt i ett avsnitt av ”Varuhuset”. Jag följde den när den gick på åttiotalet. Mina favoriter bland skådespelarna som medverkade var Rico Rönnbäck, Johan Hedenberg och Leif Ahrle. Under den korta sekvens jag såg nu hann alla dom tre vara med.

Blogg 18/10 2025.

 Jag undvek en (åtminstone för mig) större katastrof med en hårsmån. Jag planerade att prova ett nytt recept i helgen. Flera gånger hade jag gått igenom ingredienserna och vad som skulle göras med dom i huvudet. Inte en enda gång hade det slagit mig att köttfärsen låg i frysen. Det ploppade plötsligt bara upp i huvudet på mig igår kväll. En himla tur att det hände då och inte när jag skulle ha den. Fatta hur besviken jag hade blivit om jag hade dragit igång mitt projekt bara för att upptäcka att färsen var en hårdfrusen klump. Det är ju inte det lättaste att tina sånt snabbt. Jag brukar alltid skriva en lapp för att komma ihåg att ta upp det jag behöver ur frysen i tid, men den här gången hade det inte ens slagit mig att det var där den låg.

Blogg 15/10 2025.

 När man tog ner tallen här utanför närde jag en stor förhoppning om att tanken var att försöka få ordning på asfaltsgången mellan portarna. Rötterna från tallen hade gjort den snudd på oframkomlig. Jag snubblade mest fram där. Hur grannen i A, som sitter i rullstol, tog sig fram fattar jag inte alls. Innan helgen som gick dök det mycket riktigt upp ett gäng grabbar. Dom har brutit upp asfalt, grävt upp rötter och gjort så fint. Deras maskiner har fört ett himla liv utanför mitt sovrumsfönster, men det var det värt. Igår dök det upp ett annat gäng med en asfaltsbil. Det är trångt här inne bland husen, så den fick stanna på parkeringen. Därifrån drog två killar varsin skottkärra i skytteltrafik. En tredje skrapade ut asfalten och jämnade till den med en mindre vält, som fick plats mellan husen. Att det blev rejäl skillnad ser ni på korten.

Blogg 10/10 2025.

 Sedan bra många år tillbaka har jag en halkmatta i duschen för att inte dratta omkull när jag står på ett ben och tvättar en fot i taget. Problemet är att den har en tendens att bli svart undertill. Man kan köra den i tvättmaskinen, men jag har varken lyckats få den ren där eller på något annat vis. Efter några år köpte jag istället en ny matta. Den har jag sett till att lyfta på efter varje dusch för att det inte skulle bli så mycket vatten kvar, så den har klarat sig aningen bättre. Nu började den ändå se för anskrämlig ut, men till min förskräckelse hade jag inte sparat någon länk till butiken där jag hade köpt den. Jag googlade, men började inse att jag skulle få vänja mig vid något annat än den jag egentligen ville ha. Gissa om jag blev överlycklig när jag vid ett sista försök hittade exakt den mattan jag sökte. Nu köpte jag en svart i hopp om att det inte ska synas så väl när sorgkanterna kryper uppåt.