Blogg 9/2 2026.

 På sjuttiotalet var det inte alls lika självklart att använda bilbälte som det åtminstone är för mig idag. Jag minns fortfarande hur ett par åkte rakt ut i skogen med sin bil utanför vårt hus, när dom inte lyckades svänga i halkan. Dom hade bälten på sig bara tack vare att dom hade varit iväg på en längre resa. En annan bekant vägrade använda bälte sedan han hade voltat med bilen och blivit hängande i det. I min familj hade vi en Folkvagn. Bakom baksätet på den fanns ett litet utrymme där jag ofta låg och sov istället för att sitta fastspänd. Numera förvånar det mig mest hur få som använder bältet när dom åker buss. Då har man ändå ofta hört om hur många som har dött eller skadats allvarligt när det har hänt någonting, eftersom dom inte var fastspända. Dom kanske slarvar lika mycket med bältet när dom kör eller åker bil. Vad vet jag?

Blogg 13/1 2026.

 Restaurang Shiponja i Färjestaden på Öland måste ha varit relativt nyöppnad när jag var tonåring. Då brukade jag och dåvarande pojkvännen åka dit och äta räkmacka. Det jag minns tydligast är att jag alltid bad att få min utan majonnäs. I mina äldre öron låter det torrt. Jag läste nyligen på nätet att restaurangen öppnade 1976 och att den egentligen hette Shqiponja. Det betyder örn på albanska. Ägarna trodde inte att ölänningarna var redo för en på svenska så konstig och svåruttalad stavning. Efter några år var restaurangen etablerad. Då höjdes svårighetsgraden och ett q lades till på skyltarna. Nu har den bytt namn till Fratelli, som betyder bröder på italienska. Hotell Amigo och Bodega el Toro fick sitt spanskinspirerade namn och utseende efter att dom svenska ägarna, familjen Svensson, bodde i Spanien i två år på 1960-talet. Familjen drev hotellet även före Spanienvistelsen, men då hade den det svenskklingande namnet Emmaboda mjölkbar.

Blogg 11/1 2026.

 När vi var barn och min minsta kusin var rädd för åskan minns jag än idag hur han blev tröstad med att det bara var sillblixtar han såg. Dom uppstod tydligen när stora sillstim vände i vattnet. Det här har jag ”vetat” i femtio år eller så tills jag av en händelse läste på nätet att det enbart är folktro. I själva verket är det en blixt som är så långt borta att man inte hör åskmullret. Ljudet når cirka 2 mil, men själva blixten, som ju går med ljusets hastighet, kan ses på upp till 20 mils avstånd när det är riktigt mörkt. Den kallas också för kornblixt, troligen för att man förr trodde att såna blixtar var bra för kornets mognad. Norrsken kallades tydligen också för sillblixt förr. Man trodde att det också uppkom av vändande sillstim. I Småland trodde man att svanarna en gång tävlade om vem som kunde flyga längst mot norr. De svanar som kom längst frös till slut fast i luften. När de stackars fastfrusna svanarna försökte komma loss genom att flaxa med vingarna så blev det norrsken.

Blogg 13/11 2025.

 När mina ben svullnar av någon anledning tänker jag på damen som bodde mitt emot affären i mina hemtrakter när jag växte upp. Hon hade förmodligen något mera kroniskt och värre problem, för hennes ben var rejält svullna. Jag kallade henne till och med för ”Inga med dom tjocka benen.” Andra fick sina epitet efter saker dom gjorde själva. Som tanten med klockorna. Jag vill minnas att hon bodde i Algutsrum och hade flera klockor på varje arm. Numera spelar jag bara Monopol i datorn, men jag minns fortfarande hur det var när jag växte upp och vi spelade det fysiska spelet. Varje gång kortet ”Du har vunnit andra pris i en skönhetstävling” kommer upp minns jag hur någon alltid hävdade att hen hade vunnit första. Min mamma började jobba i Kalmar och pendlade från östra Öland redan innan Ölandsbron fanns. Hon körde bil till Färjestaden och tog färjan sista biten.

Blogg 16/9 2025.

 Min själs älskade var hos optikern igår. Jag tänkte först att det var tur att jag inte låste mig ute när han var iväg en bit hemifrån. Å andra sidan hade jag i det läget förhoppningsvis låst ytterdörren själv när jag gav mig iväg. Då hade jag ju upptäckt redan där att jag hade fel nyckel. Det var värre med låsen vi hade förr. Då kunde man slå igen dörren så den gick i lås med nycklarna kvar inomhus. Samma sak med bilarna jag hade på åttiotalet. Det hände ett par gånger att jag fick ringa efter hjälp när jag hade låst in nycklarna i bilen. Jag kände alltid efter så jag hade nycklarna i fickan innan jag slog igen bildörren. En gång hjälpte inte ens det. Efter att jag hade kollat nycklarna bytte jag jacka och slängde in den som nycklarna låg i i baksätet. Med tanke på att det blev så ett par gånger antar jag att det hade varit smartare att låsa bildörren med nyckeln än att trycka ner knappen och slå igen dörren. På den tiden hade jag inte mobiltelefon heller, så det blev bra mycket knepigare att tillkalla hjälp.

Blogg 20/5 2025.

 Nu när det börjar bli sommar ser man dom som sitter med armen utanför fönstret när dom kör bil. Jag minns fortfarande hur jag fick berättat för mig som mycket ung om en man som satt så när han smällde med bilen. Efter olyckan hade han ingen arm. En annan historia jag minns var om en kille som råkade ha tungspetsen mellan tänderna när någon klippte till honom. Den tungspetsen blev också avklippt. En annan grabb for baklänges i asfalten och slog ihjäl sig när han fick en smäll. Jag anar att den som slog inte hade trott att det kunde gå riktigt så illa. Med tanke på hur mycket sånt här gammalt som ligger kvar i hjärnan och skramlar, kanske det inte är så konstigt att jag har dåligt med plats för ny information. Frågar jag till exempel vad någon heter får jag nästan skriva upp det för att komma ihåg svaret efteråt.

Blogg 2/5 2025.

 Att barnen får hjälpa sina yrkesfiskande fäder är tydligen vanligt, även om fisket i sig kan se lite olika ut. Revor likt dom på bilden använde min far för att fiska torsk, medan den som la upp bilden på nätet kallade det för ålrev. Fotografen hade tydligen betat revorna med räkor, som han tog upp med håv från enbuskar i sjön. För mig var det sillbitar som pappa skar upp som gällde. Ål fiskade han för övrigt med ryssjor. Om vi pilkade var det också efter torsk, men jag har förstått att det fanns dom som pilkade strömming. Det kanske det fortfarande gör, men numera har jag inte mer koll på fisket än det jag läser på Internet. Där fick jag också lite medhåll när det gäller ett ortsnamn på Öland. Jag har alltid trott att raukarna låg i Byerum, men ändrade mig till att säga Byrum när jag hade läst det tillräckligt många gånger. Jag tänkte att jag kunde ha fel, men nu skrev någon: ”Byerum (inte Byrum, som det står på skyltarna numera)”.

Blogg 20/2 2025.

 En av alla födelsedagar som jag inte har någon som helst anledning att minnas, men som ändå finns kvar i bakhuvudet, är en storebror till några av mina barndomsvänner. Han var så pass mycket äldre att jag knappt ens minns att jag någonsin talade med honom. Jag tror att min äldste bror umgicks med honom och jag har svårt att glömma en anekdot han har berättat. Killen ifråga hade hållit i en kniv. När någon av systrarna skulle ta den ifrån honom drog hon bladet genom hela hans handflata. Mitt eget bittra minne gällde en femma som jag hade hittat på gatan. Det var mycket pengar när jag var barn. Det sades att det var den här killen som hade tappat den, så jag fick snällt lämna den ifrån mig. Sista gången jag såg honom satt han i bilen utanför min dåvarande bostad och hans syster, som var på besök hos mig, var ute och pratade med honom. Han var på väg till doktorn, eftersom han hade feber som inte ville ge med sig. Jag tror att det var en hjärntumör läkaren hittade till slut. Grabben dog innan han hann fylla tjugofyra. Och ja, som jag minns det var han lite lik Elvis.

Blogg 18/11 2024.

 Mitt minne verkar vara aningen selektivt. Att det var färja som gällde från Öland till fastlandet när jag var liten minns jag mycket väl. Ölandsbron invigdes inte förrän jag var elva år gammal. Däremot hade jag helt glömt eller möjligen förträngt att vi bodde i Torslunda kommun fram till 1973. När någon la upp kortet nedan på Facebook ringde det en klocka. Det är från kommunsammanslagningen. Herrarna är Sigvard Olsson och Anders Åsenius från Mörbylånga kommun samt Fritz Börjesson och Sigfrid Johansson från Torslunda kommun. Om jag hade varit född tio år tidigare hade jag hunnit uppleva att Norra Möckleby var en egen kommun. 1952 slogs den ihop med Algutsrum, Glömminge, Gårdby, Sandby och Torslunda. Numera finns det alltså bara två kommuner på Öland och jag tror att det finns dom som tycker att det skulle räcka med en. Det har tydligen folkomröstats i frågan ett par gånger i modern tid, men nejsidan har vunnit båda gångerna.

Blogg 6/8 2024.

 1975 skulle ABBA spela i Borgholms slottsruin. Av någon anledning hade bekanta fått en biljett över. Jag konfirmerades i samma veva, så jag fick den i konfirmationspresent. Nu är det ju femtio år sedan, så mina minnesbilder är långt ifrån glasklara. Jag har på sin höjd en känsla av att vi satt i gräset och idolerna sjöng och spelade ”So long”. Nu lade någon upp ett tidningsklipp på Facebook från tiden då det begav sig. Jag insåg snabbt att det varken kan ha varit så lugnt eller idylliskt som jag minns det, med tanke på att man hade sålt 4.500 biljetter. Uppskattningsvis 8.000 personer uppehöll sig i och utanför ruinen. Bilköerna sträckte sig från Strandtorp i söder till Furuhäll i norr. Att penningvärdet var ett annat än idag förstår man när biljetterna kostade 20 kronor. Han som skrev artikeln konstaterade ändå att det kanske var aningen dyrt för en hel familj.

Blogg 30/5 2024.

 Jag har något vagt minne av en typ av pussel eller spel som vi använde när jag gick i skolan. Som jag minns det lade man en bricka med ett mattetal på rätt lösning för det talet i någon typ av ram. När ramen var fylld med brickor vände man den upp och ner. Om då mönstret som fanns på baksidan stämde, hade man svarat rätt på alla tal. Jag har googlat febrilt utan att hitta något liknande. Är det någon som minns dom här eller har någon aning om vad jag menar? Vanliga pussel fast i datorn skapar och lägger jag på en webbsida skapad för ändamålet. För att kunna namnge mina pussel korrekt, använder jag ibland Lens bildsökning. Den talar om vad blomman eller fågeln heter. Är det en bil jag inte kan modellnamnet på, går det förhoppningsvis att googla på registreringsnumret, för att få veta.

Blogg 11/1 2024.

 Min skvallertidning har en tendens att göra stora rubriker av sånt som hände för flera år sedan. När jag först läste om hur någon hade varit nära att elda upp tv-studion under uppesittarkvällen, störde jag mig mest på uttrycket att det ”urartade sig”. När jag läste vidare visade det sig att händelsen hade utspelat sig för tio år sedan. På en bild till artikeln fanns dessutom Lotta Engberg och Daniel Norberg. Jag tvivlar på att någon av dom var programledare när det här hände.

Bilden nedan, som kom upp som minne på Facebook, fick mig att inse att jag var tåligare för bara tre år sedan. Det var gummistövlar och regnbyxor som gällde för att inte drunkna, men cyklade till affären gjorde jag ändå. Det var inget varmt sommarregn heller och vinterjackan gick att vrida ur när jag kom hem. Numera går jag knappt utanför dörren om det kommer någon typ av nederbörd eller är halt. Det är visserligen dyrt med hemkörning, men definitivt beroendeframkallande.

Blogg 21/5 2023.

 Utanför hamnen, där min far hade sin fiskebåt när jag var barn, gick ett näs en bra bit ut i vattnet. Man kunde se sälar där ute, så att det hette Sälgrundet var ganska självklart. Åtminstone tills jag efter nästan ett helt liv fick syn på det på en karta och insåg att det egentligen hette Själgrundet. I dagarna upptäckte jag att ett annat namn från min barndom hade blivit feltolkat. Platsen där vägen gick i en böj, mitt emellan farmors hus och vårt, kallade vi alltid för Tångelhörnet. Det visar sig i själva verket heta Tånghorvhörnet. Inte för att jag vet om det namnet gör en så mycket klokare på betydelsen. Möjligen kan det väl ha med harv att göra. Enligt Lage Nilsson spökade det där. Han var en arkivarie, som hade koll på det mesta när det gällde ortnamn. Tyvärr dog han redan på nittiotalet, fast han blev nittio år gammal, så honom kan man inte fråga. På nätet hittade jag anteckningar som han hade gjort. Det var tydligen vägen som hette Tånghorvvägen, men det namnet var i utdöende redan 1929, när han skrev om det. Själgrundet kallade han för övrigt för skär.

Blogg 1/5 2023.

 Mina snudd på käraste leksaker som barn var något så simpelt som klippdockor. Med min livliga fantasi fanns det hur mycket som helst jag kunde leka med dom. Framför allt minns jag skönhetstävlingarna. Jag jämförde ögon, näsor, munnar och kroppar. Framför allt föreställde klippdockorna kändisar, även om det enda namn jag minns såhär långt efteråt är Rolf Sohlman. Det är en skådis som är son till Karin Falck. Hur pass snygga dockorna var hängde förmodligen mer ihop med vem som tecknade dom än hur förlagan såg ut. Jag tror dom fanns i alla veckotidningar på den tiden. Mamma köpte alltid Året Runt. Vilken eller vilka tidningar min Gudmor hade minns jag inte. Däremot kommer jag mycket väl ihåg att hon alltid hade sparat en hög med klippdockor till mig varje gång jag kom dit. Vart mina klippdockor tog vägen när jag blev för gammal för dom har jag verkligen ingen aning om. Jag borde kanske ha gjort som bästisen. Hon tejpade igen sin kartong och skrev utanpå att den varken fick röras eller slängas. När brorsdottern föddes 1990 tänkte jag börja samla till henne, men då fanns det inga klippdockor i veckotidningarna längre.

Blogg 9/4 2023.

 Dom som skickade reklam till mig om hur man sätter en budget och får ner utgifterna, var några år för sent ute. Redan när jag blev uppsagd från golvfabriken en gång för trettio år sedan, blev vi erbjudna gratis rådgivning om sånt på banken. Det enda jag minns är tipset att slå ihop årets alla utgifter och dela dom med tolv. Det fungerar självklart bättre att sätta undan lika mycket pengar varje månad än att få en chock när många utgifter dyker upp samtidigt. När jag fick möjlighet att sluta jobba redan för fyra år sedan var det första jag gjorde att skära i alla utgifter. Det gamla talesättet säger ju att den som inte arbetar inte ska äta. Riktigt så illa är det inte, men jag slutade gå på massage, började klippa mig mera sällan, sa upp sånt som jag klarade mig utan och försökte hitta billigare varianter av annat. Den där reklamen skulle jag förmodligen ha haft bättre nytta av i slutet på åttiotalet. Då hade jag fjortondagarslön och levde verkligen ur hand i mun. Den första lönen gick åt direkt och sedan skulle den andra halvan betala hyra och andra utgifter.

Blogg 2/4 2023.

 Vad jag minns och inte från min barndom verkar vara lite slumpartat. Jag kommer till exempel ihåg att jag följde tv-serien ”Coronation street”, men jag har inget som helst minne av vad den handlade om. Möjligen vem då, eftersom jag vet att en av huvudkaraktärerna hette Elsie Tanner. Det är hon på bilden. Det jag minns av henne är framför allt att hon var rödhårig. I mitt föräldrahem hade vi bara svartvit TV, men så fick jag se något avsnitt hemma hos en klasskamrat, där dom hade färg-TV. Det kom som en chock att se det där eldröda håret. Från dom senaste tjugofem åren vet jag till exempel hur jag ångrade mitt första datorköp, fast det är svårt att tro idag. Han som installerade datorn var väldigt nöjd med mitt stora skrivbord. Jag var inte lika glad när han fyllde upp det helt med dator och skrivare. Senare har jag löst det med att ställa burken på golvet. Så har jag flyttat ut lådhurtsen, som stod under skrivbordet, så jag fick en extra yta att ställa skrivaren på.

Blogg 28/11 2022.

 På Facebook får man varje dag påminnelser om sånt man har gjort tidigare år på just den dagen. Ett åtta år gammalt blogginlägg som jag fick upp handlade om ost. Under ett antal år köpte jag färdigskivad ost, även om jag nästan hade glömt det vid det här laget. Problemet med den var att det oftast var snudd på omöjligt att få isär skivorna utan att dom gick sönder. Blev man tvungen att använda kniv, försvann ju vitsen med att köpa färdigskivat. Nu hade jag i alla fall hittat en tysk ost där tillverkaren hade löst problemet genom att lägga ett tunt papper mellan varje skiva. God var den också, eftersom det var gräddost. Just den osten verkar inte finnas på Kvantum här i Nybro längre. Den enda jag hittar när jag söker på det märket i deras nätbutik är visserligen en gräddost, men den är också vad jag kallar för mögelost. Dom enda gångerna jag har försökt äta det är när det har serverats till pasta på någon restaurang. Jag har fått för mig att det låter gott, men när det har kommit till kritan har det enbart smakat kräks.

Blogg 13/11 2022.

 Flickan jag umgicks mest med som barn bodde på en bondgård. Det innebar förutom lekstuga på tomten också allehanda ekonomibyggnader att rasa runt i. Höet kunde man hoppa i och betfor gick att äta även som människa. Det är märkligt hur många känslor kroppen minns såhär femtio år efteråt. Smaken kommer jag inte ihåg, men däremot hur dom kändes i munnen. Mina händer minns framför allt hönsen. När dom hade rymt hade dom oftast den goda smaken att hålla sig intill nätet på hönsgården. Där hade man en sportslig chans att fånga in dom. Fick man väl tag i en höna, så liksom stelnade den till. På så vis blev den lättare att bära tillbaka in i hägnet och jag minns exakt hur hönsen kändes. På tal om fåglar så hördes det gälla skrik utanför min balkong en kväll. Dom lät nästan mänskliga, men visade sig komma från en gröngöling. Troligen var den upprörd på grannens katt, som låg i solen och viftade lojt på svansen. Mannen i mitt liv fick syn på fågeln i ett träd och det är förstås ett av hans kort jag har lånat till det här inlägget.

Blogg 19/6 2022.

 Jag har alltid varit en godisgris av rang. Första vändan jag jobbade på Nordchoklad innebar det att jag gick upp ett kilo i veckan. Det var nog tur att det bara var en säsongsanställning inför julen. Senare var jag anställd där i flera år, men då måtte karaktären ha varit åtminstone något bättre. Vissa hävdade visserligen att man tröttnade på godiset, men som jag minns det var det mest dom som inte jobbade där själva. Även damerna som hade plockat praliner i många år brukade ta en chokladbit till kaffet. Fast dom var lite mera finsmakare och valde någon av dom nyare chokladbitarna. Det enda jag tröttnade på var lukten. Det kändes lite märkligt att det fanns parfym med doft av vanilj, när man själv ständigt luktade så efter jobbet. Vi hade en personalshop, där jag minns det som att vi fick köpa vissa varor till nersatt pris. För att vi inte skulle bära hem godis helt gratis, passerade vi en vakt vid utgången, när vi gick hem. Man fick trycka på en slumpväljare och om en lampa tändes skulle man visa upp sin väska. Det bars säkert hem en del i alla fall. Dom enda som jag minns åkte dit hade fyllt en hel sopsäck med godis. Den kastade dom ut från ett fönster på andra våningen och säcken sprack, när den landade på trottoaren.

Blogg 17/6 2022.

 Olika typer av dieter verkar kvinnor ha ägnat sig åt i alla tider. Möjligen är män likadana, men jag har mest jobbat tillsammans med kvinnor. Därför är det också dom jag har tillbringat fika- och lunchraster med och sett vad dom har ätit. Det jag minns bäst från Luma metall, där jag var anställd på åttiotalet, är hur damerna delade en grapefrukt och åt direkt ur skalet med sked. Däremot är jag osäker på om jag ens har smakat grape själv, eller om jag bara har fått berättat för mig hur surt det är. Ägg var också populärt. En tjej hade ett helt gäng hårdkokta ägg med sig varje dag. När jag började på Nordchoklad var det fasta som gällde. Möjligen rensade jag kroppen, men jag gick knappast ner bestående i vikt av dom kurerna. När dom två veckorna var slut gick jag till affären och köpte allt det jag hade varit sugen på medan jag fastade. Sista fastan bröt jag i förtid, eftersom jag hade sån huvudvärk att jag var sängliggande. Sedan körde jag efter vad en kollegas döttrar hade sagt till henne. Att dom hellre levde gott i fyrtio år än led i åttio.