Blogg 16/2 2026.

 Jag följer Achima care, som är min vårdcentral, på sociala medier. Nu har dom tydligen fått upp en likadan skärm som finns på Jysk för att mäta kundnöjdheten. Jag kan känna att skillnaden är ganska stor på att köpa kuddar och att få sjukvård, men det kanske fungerar med samma mätmetod ändå. Antagligen har den där skärmen just kommit upp, men jag kan också ha missat den. Dom senaste tio månaderna har jag bara besökt Achima care för provtagning. Ibland har jag knappt behövt gå längre än innanför dörren. Jag fattade inte riktigt om den är permanent heller, för i bildtexten stod det att dom genomför en kvalitetsmätning just nu. Ett tips om dom vill veta vad patienterna tycker är annars att söka bland olika Facebooktrådar. Där kommer frågan om vilken vårdcentral som är bäst upp med ojämna mellanrum. Åsikterna brukar skilja sig ordentligt mellan olika personer.

Blogg 29/1 2026.

 Efter operationen av sköldkörteln i oktober fick jag en lapp med mig hem. Där stod det bland annat att jag skulle bli kallad till återbesök efter fyra veckor. Jag fick aldrig någon kallelse, men när vi besökte sjukhuset för ett par veckor sedan talade särbon med kirurgen. Jag hade tydligen ramlat mellan stolarna på något vis. Strax efteråt kom kallelsen och igår var det dags. Anledningen till att man inte nöjde sig med telefonkontakt var tydligen att det i en överaktiv sköldkörtel kunde finnas en liten tumör. Det gjorde det nu inte i min och besöket tog bara några minuter. Hade jag ens tänkt tanken att jag kunde hinna med vändande buss hem hade jag varit tyst så att det gick så fort som möjligt. Nu babblade jag på som vanligt, men hann med bussen ändå, även om det var på håret. Den stod framkörd och började rulla när jag bara hade några meter kvar. Tack och lov var det en uppmärksam och schysst chaufför, som öppnade dörrarna igen när jag vinkade.

Blogg 24/1 2026.

 Aromatashämmare, som jag tar i hopp om att minska risken för att bröstcancern kommer tillbaka, är ingen lek. Man får ont i stora delar av kroppen av den. Jag blev åtminstone erbjuden en ny sort när mina ben värkte så jag inte kunde sova om nätterna. Det finns dessutom en variant till att testa. Till en bekant hade dom bara sagt att det är samma biverkningar på alla. Medicinen är ordinerad på fem år. I det läget hade man åtminstone haft ett slutdatum att se fram emot (förutsatt att man lever så länge), men jag har förstått att dom helst vill att man fortsätter ta den längre än så. Min svagaste punkt verkar sitta på sidan av ryggen neråt höften till. Där hugger det till rejält ibland. Just ryggen känns extra läskigt efter allt jag har hört och läst om andra som har gått bort i cancer. En arbetskamrat fick ont i ryggen vid midsommar och dog på hösten. Läkarna trodde att skådespelaren Kim Anderzon hade ryggskott. När dom hittade cancern var det för sent. 

Blogg 19/1 2026.

 Jag kan tycka att det är jobbigt att min vänsterhand skakar. Ska jag till exempel ta mat från en buffé måste jag ju hålla tallriken jag ska ha maten på med vänster hand. Det är inte lätt när den flaxar och far. Men sedan hörde jag för första gången i mitt liv talas om dysmeli. Man föds helt utan en kroppsdel som till exempel en hand. Hur sjutton bär man den där tallriken då? När man ska klippa till exempel ett papper måste man ju hålla papperet med ena handen och saxen med den andra. För att inte tala om hur det ska gå till att knyta skosnören med en hand. Jag får vara tacksam att jag har min vänsterhand, även om den skakar. Jag hade tur med det redan när jag föddes. Mamma hade svårt att sova och just i den vevan kom ett nytt sömnmedel som hette Neurosedyn. Det togs av många gravida kvinnor, eftersom det ansågs säkrare än dom gamla medicinerna. Istället föddes många av barnen utan armar, ben eller båda delarna. Jag är så tacksam att mamma inte använde det.

Blogg 18/1 2026.

 Jag har inte besökt optikern på flera år. Det är antagligen lite korkat, men tjänar man inga pengar känns det som en snudd på onödig lyx. Jag använder i alla fall flera olika par glasögon, fast dom har några år på nacken. Dom nyaste var tänkta att ersätta dom jag använder vid datorn, där jag sitter mest, men där har jag aldrig lyckats vänja mig vid att ha dom. Däremot är det dom jag ser bäst med på riktigt nära håll, så jag använder dom när jag läser och när jag broderar. Det sistnämnda gör jag i och för sig oftast vid tv:n, men fast dom ska vara närprogressiva ser jag den också. När jag har försökt använda dom på Kvantum har det känts lite snurrigt, men när jag tog fel och hade dom vid ett loppisbesök fungerade det riktigt bra. Vid såna tillfällen brukar jag annars använda ett par glasögon som klarar alla avstånd. Dom är tänkta att användas för jämnan, men det har jag heller aldrig lyckats vänja mig vid.

Blogg 16/1 2026.

 Vissa nyheter känns läskigare än andra. Som när jag läste rubriken att p-sprutan Depo-Provera ökar risken för att få hjärntumör. Det påpekades visserligen att det inte fanns någon ökad risk vid kortvarig användning, men det skulle inte förvåna mig om jag använde den i några år. Det är ju ett tag sedan jag var i fertil ålder, så jag minns inte alla detaljer om vad, när och hur länge jag använde olika preventivmedel. Inte hittade jag någon sån information i min journal på nätet heller, så troligen var det innan den digitaliserades. Det var samma sak när det blev tal om mitt hjärta på sjukhuset härom året. Den läkaren hittade ingen journalanteckning om att jag hade varit på kardiologen och gjort ultraljud. Jag kan tänka mig att det berodde på att det var tjugo år sedan. Dom journalerna finns säkert enbart på papper och doktorn sökte antagligen bara i datorn.

Blogg 14/1 2026.

 Sedan jag opererades för bröstcancer kallas jag till mammografi varje år och igår var det dags igen. Vi hade mer tid före än efter besöket, så älsklingen bjöd på lunch i sjukhusrestaurangen när vi kom. På rätt klinik får man först logga in och sedan följa små duttar i golvet till ett annat väntrum. Där var jag ensam, men när sköterskan kom var det för att ropa upp någon som inte hade följt instruktionen på skärmen. För mig blev det tvärtom. Jag hörde mitt namn ropas upp i det andra väntrummet innan en sköterska hämtade mig. Så fick jag gå tillbaka till där jag kom från. Enligt henne hängde det ihop med att dom hjälptes åt. Lite tur med vädret hade vi som skulle gå till och från busshållplatsen. Det hade kommit snö på natten, men hela tiden vi var iväg var det uppehåll. När vi satt i mitt kök och fikade började flingorna dala igen.

Blogg 27/12 2025.

 I munnen hade jag åtminstone en liten ojämnhet redan innan jag började använda snarkskena. En av mina framtänder kom fram innan jag hade tappat mjölktanden. Den fick tandläkaren dra ut till slut och den nya tanden är sned efter att ha vuxit ut bakom den. Efter flera års användande av skenan ser jag ut som ett bombnedslag i munnen och jag har inget vettigt bett över huvud taget. En tandsköterska som hade en likadan skena undrade om jag hade fått någon tandställning. Något sånt hade jag aldrig ens hört talas om inne på sjukhuset. Där frågade bara den nya tandläkaren om jag hade accepterat mitt dåliga bett. Jag blev så paff av frågan att jag bara kom på att jag inte kan bita på naglarna eftersom framtänderna inte går ihop. Det är väl snarast någonting positivt. Så var det enda alternativet jag hade testat en CPAP-maskin, som jag inte kunde andas alls med.

Blogg 26/12 2025.

 Jag hävdar med en dåres envishet att mina båda bröst var exakt lika stora innan jag opererades för cancer, fast en läkare jag hade tidigare tvärsäkert sa att ingen har lika stora bröst. Hade hon inte slutat jobba här i Nybro kunde jag ha visat henne ett kort från den gamla goda tiden när jag solade topless. Då var det definitivt ingen skillnad på dom. Här kommer jag mig inte riktigt för att lägga upp den bilden, så ni får helt enkelt tro mig på mitt ord. Tuttarna visar jag inte bland folk längre, så egentligen är väl ärren i ansiktet efter operation av basaliom värre. Det är ju svårare att dölja om man inte vill använda Niqab. Uppenbarligen tränar jag inte tillräckligt heller, eftersom kroppen blir svagare med stigande ålder. Jag minns när Maj Fant fick ALS och någon kommenterade hur hon under ett framträdande fick lyfta benet med händerna för att lägga det över det andra. Så gör jag alltid om jag behöver lyfta ett ben eller en fot.

Blogg 16/11 2025.

 Efter den senaste operationen fick jag ett par A4 med information när jag åkte hem, men där stod ingenting om dom små tejpbitarna som satt närmast såret. Jag googlade istället och enligt en annan region skulle dom lossna och ramla bort efter ett par veckor. När det inte hade hänt på tre veckor tog jag bort dom själv och började använda silikontejp på ärret. Den jag fick tag på den här gången verkar vara hudfärgad typ. Den syns knappt och döljer dessutom ärret hyfsat bra. Skillnaden med och utan tejp syns på bilderna. Däremot upplevde jag beskeden om hur ofta den skulle bytas som lite skiftande. Å ena sidan kunde man ha den kvar så länge den var hel. Å andra sidan skulle man inte glömma att ta bort den när man duschade. Fast sedan kunde man använda den igen så länge den fäste. Jag är inte speciellt sugen på att sätta tillbaka en gammal tejp när jag har duschat. Då kostar jag definitivt hellre på mig en ny bit.

Blogg 15/11 2025.

 När dom opererade bort basaliom i ansiktet på mig för sexton år sedan skedde det på öron-näsa-halsavdelningen på sjukhuset. Tyvärr hade dom inga rutiner för att upplysa om hur man kunde få ärret att bli lite snyggare. Det fick jag av en händelse veta långt senare på apoteket här i Nybro. Sedan dess har jag smort det med silikongel varje kväll i alla år. Jag hoppas att det har gjort någon nytta, även om jag inbillar mig att det hade varit ännu bättre att börja med det direkt. Kvalitén på kortet är inte den bästa, men det är det enda jag har som är taget när jag var nyopererad. Efter bröstcanceroperationen blev jag tipsad om silikontejp. Där uppstod problemet att det är väldigt svårt att tejpa sig själv i armhålan. Vid det laget hade jag som tur var träffat älsklingen och han var troligen undersköterska i ett tidigare liv. Han bytte mina tejpremsor och gav mig sprutor i magen som om han aldrig hade gjort annat. Magen når jag visserligen, men jag skulle aldrig klara av att sticka mig själv.

Blogg 9/11 2025.

 Under många år var det enda råd jag fick mot mina extraslag att dricka ett stort glas kallt vatten. Jag vet inte om det hjälper så mycket, men på morgnarna kör jag en annan variant av det. Då avslutar jag duschen med kallt vatten. Skönt är det inte, men jag hoppas att kallvattnet ska göra samma nytta utifrån som inifrån. Jag kan inbilla mig att hjärtat hoppar in i takten av chocken. När hjärtat bankar så jag blir varm är det åtminstone svalkande. När jag har duschat använder jag Shower Power i hopp om att hålla duschväggarna rena. Förr fanns det att köpa i refillflaska, men det finns åtminstone inte på Kvantum längre. Annars hade det passat mig bra, för sprutmunstycket har fungerat dåligt på dom flaskor jag har köpt i modern tid. Jag har kvar ett gammalt som fungerar som det ska. Det flyttar jag över till den nya flaskan varje gång jag byter så jag kunde lika gärna köpa refill.

Blogg 1/11 2025.

 När det gäller vaccinationer är det som med alla andra mediciner. Det beror helt på vem man lyssnar på om dom är livsfarliga eller livsuppehållande. Enligt antivaxxarna verkar man kunna få både det ena och det andra av vaccinerna mot till exempel Covid. Fast för mig är sanningen att jag bara har hört påståendet. Jag har aldrig hört talas om någon som har fått hjärtfel eller något annat av det dom verkar tro att vaccinet kan ge upphov till. Däremot har jag läst om många som har kvävts till döds av Covid. Även dom som har överlevt tycks ha blivit svårare sjuka än vad man vill vara med om. Inte verkar det nödvändigtvis gå över på några veckor heller. Många har postcovid och kommer kanske aldrig att bli riktigt friska igen. Den enda gången jag har testat positivt för Covid var jag knappt ens förkyld. Jag inbillar mig att det kan ha hängt ihop med att jag var vaccinerad att jag inte blev sjukare.

Blogg 31/10 2025.

 Till vardags gör jag ett kort styrketräningsprogram. Från början var det mest för min onda nackes skull. Efter canceroperationen för några år sedan insåg jag att övningarna liknade dom jag borde göra för att behålla rörligheten där jag var opererad. Direkt efter operationen var jag däremot inte så sugen på några träningspass. Under cellgiftsbehandlingen kom jag inte ens ur sängen vissa dagar. Jag gjorde uppehåll så pass länge att jag hade svårt att minnas exakt vad jag brukade göra när jag skulle börja med mina övningar efteråt. Nu när jag är nyopererad igen känner jag likadant. Jag kom ihåg det där med hur mycket jag hade glömt förra gången och kände att det kunde vara smart att skriva in alltihop i datorn. Jag började med att kolla om jag möjligen hade gjort det redan för tre år sedan och det hade jag förstås. Det kom jag inte heller ihåg, men smart var det ju.

Blogg 30/10 2025.

 När jag höll på och flaxade runt med mina mediciner inne på sjukhuset insåg jag så småningom att dom jag skulle sluta ta nog fanns kvar i dosetten i alla fall. Det är ju inte lätt att se vilket piller som är vad när man inte har originalförpackningen med sig att jämföra med. När jag kom hem fick jag pilla ut dom som inte skulle tas ur samtliga fack. Att jag redan trodde mig ha slopat dom hängde ihop med att en av mina läkare frågade hur jag mådde. Jag beklagade mig över mina värkande leder, som jag trodde hade med aromatashämmarna att göra. Han sa då att statinerna kunde ge liknande biverkningar och föreslog att jag skulle göra uppehåll med dom och se om jag mådde bättre. Det var alltså dom jag inte hade laddat i dosetten. På sjukhuset berättade någon om en patient som till slut hade fått steloperera en tå efter att ha tagit statiner, så nu vågar jag nog aldrig börja med dom igen.

Blogg 29/10 2025.

 Det är tydligen ingen hejd på vad man kan ge den stackars sköldkörteln skulden för. En medpatient hävdade att hon hade fått svårt att minnas namn på grund av den. Det har jag också, men jag trodde väl snarare att det hade med åldern att göra. Häromdagen hade jag min lilla trappstege framme, eftersom det jag behövde stod på en hylla dit jag inte nådde. När jag hade ställt tillbaka stegen på sin plats insåg jag att jag däremot inte hade återbördat flaskan till sin plats uppe i skåpet. Det hade väl varit smart att passa på medan jag hade stegen framme. Mest av allt snurrar jag till det med alla mina mediciner, vilket förstås kan vara lite läskigt. När jag skulle övernatta på sjukhuset hade jag tagit med mig min dosett. På plats blev jag orolig för att jag hade medicinen kvar i den som jag skulle sluta ta efter operationen. Några timmar senare slog det mig att jag hade låtit bli att fylla på av den när jag fick operationstiden. 

Blogg 24/10 2025.

 Något jag aldrig hade provat tidigare fick jag försöka mig på i veckan på uppvaket. Jag kissade på bäcken ett par gånger. Efter varje gång gjorde dom ett bladder, som jag tror dom kallade det. Det var någon typ av ultraljud som kollade om blåsan var riktigt tömd. Det gick förstås betydligt bättre när jag fick sitta upp och kissa. Efter min förra operation har jag alltid hävdat att dom körde in älsklingen till mig på en rullande fåtölj. Själv har han ställt sig aningen frågande till mitt minne, men nu såg jag att dom hade exakt såna fåtöljer på uppvaket. När det var dags för hemfärd igår väntade jag på en sjuktransport som skulle komma 11:50. 12:15 kom det en bil, men den killen hade ingen Eva på sin lista. Jag fick kontakt med avdelningen som hade beställt resan. Beskedet var att den skulle komma om tre minuter, men det dröjde snarare tjugotre. Då var bussen fullsatt, men jag hade sån tur så här var första planerade stoppet, så jag fick åka raka vägen hem. På bilden syns min ena arm under sjukhusvistelsen. Den andra såg ungefär likadan ut, så jag kände mig som rena nåldynan.

Blogg 23/10 2025.

 Sjukhusbesöket för avlägsnande av sköldkörteln startade igår förmiddag med invägning, blodtryckstagning och ditsättande av en infart i armen. Jag skjutsades upp liggande i sängen till operationsavdelningen. Efter en timme där med fler samtal och kontroller hamnade jag på själva operationsbordet. Jag hade bett narkospersonalen att inte berätta för mig när jag skulle somna. Det verkade dom ha fixat, för jag hade precis samma upplevelse som förra gången jag blev sövd. Det sista jag minns är ett gäng ungdomar som fladdrar runt min säng. Två timmar senare vaknade jag. På uppvaket fick jag ligga för observation i drygt sex timmar. Under tiden fick jag dropp, prover togs och en blodtrycksmanschett klämde åt runt armen med jämna mellanrum. När jag framåt kvällen blev rullad tillbaka till avdelningen fick jag dagens gladaste överraskning. Jag hade legat i dubbelrum före operationen, men nu hade jag fått ett alldeles eget rum. Resultatet av operationen syns på bilden.

Blogg 21/10 2025.

 Igår väckte telefonen mig i vad som kändes som ottan. Det dröjde ändå någon minut innan damen som ringde insåg att hon hade väckt mig. Det bad hon om ursäkt för flera gånger. När jag senare gick in på meddelandet på 1177.se beklagade hon det i det brevet också. Dom hade fått in ett återbud och kunde tänka sig att operera mig som imorgon. Jag hade inget annat inplanerat och det vore förstås toppen att få det gjort, så jag tackade ja. Det innebar en rusch till Achima care igår för att ta blodprover och EKG. Så fyllde jag i en hälsodeklaration på nätet. Enbart min medicinlista är ju hyfsat lång. Nu på förmiddagen har jag telefontid med en sköterska som ska ge mig mer information. Imorgon blir det verkligen uppstigning i ottan, för bussen lämnar Nybro vid åtta och man ska dubbelduscha både då och ikväll. Natten som ska tillbringas på sjukhuset lär det väl inte bli mycket sömn över huvud taget.

Blogg 19/10 2025.

 Achima care hade drop in för vaccinationer hela eftermiddagen i torsdags. Tanken slog mig att det borde vara lugnare lite senare, men jag gick ändå dit strax efter ett. Då var det mycket riktigt knökfullt med folk och mer än tjugo nummer före mig enligt kölappen. Som väl är har jag mål i mun, för annars hade jag inte fått någon sån över huvud taget. Nu frågade jag en av dom som väntade på sin tur. Hon pekade ut en gosse som hade en rulle med kölappar i fickan och försökte hålla koll på vem som hade gått in senast. Det var tre sjuksköterskor som vaccinerade, men jag fick nog ändå vänta en halvtimme eller så. Jag hade trott att jag skulle vara hemma i god tid innan Kvantums leveranser startade vid två, men jag kom ut från vårdcentralen två minuter i. Det fick bli en rask promenad hem och jag hann precis före tjejen som kom med varorna.