Blogg 8/10 2026.

 Att älsklingen fick komma till sjukhuset tidigare än beräknat var bra med tanke på att det var en hjärnblödning han hade haft. Han fick stanna över natten och har haft svårt att sova eftersom det ligger fler i samma rum. Jag fick åka med en bekant som har bil till sjukhuset igår. Vi var inne och pratade med honom ett par timmar. Han hade hoppats få åka hem redan igår, men under förmiddagens rond sa läkaren att han måste stanna en natt till. Nu är det blodtrycket dom vill ha koll på. Som jag har förstått det kan det stiga efter en sån här händelse. Då är det å andra sidan lite märkligt att det har varit okej vid alla sjukbesök sedan huvudvärken började. Enligt särbon hade läkaren sagt att det kunde bli så när man är på sjukhuset. I så fall borde det väl vara bäst för honom att komma hem till lugn och ro. Dom på Universitetssjukhuset i Linköping skulle titta på plåtarna. För mig får det bli en resa till Kalmar idag igen, även om jag bara kan bidra med glada tillrop, pussar och kramar.

Blogg 25/9 2026.

Älsklingen mådde inte så bra igår. När han kom hit hade han redan ringt vårdcentralen. Framåt kvällen ringde han 1177 där det var en timmes kö. Tjejen som satt där kopplade honom så småningom vidare till ambulanspersonalen. Dom bedömde att han inte behövde vård på vägen in till akuten utan vi fick ta oss till Kalmar på egen hand. Han fick tag i en granne som skjutsade dit oss. Sedan tillbringade vi sex timmar där med provtagning, läkarbesök och långa väntetider däremellan. Jag hade stängt av signalen på telefonen men upptäckte av en händelse att nämnda granne hade ringt. Han hade tappat nyckeln till lägenheten och bad mig gå ut och leta. Otroligt nog hittade jag nyckeln i mörkret utanför sjukhuset. Sista bussen till Nybro hann gå innan vi var klara, men det kördes sjuktransporter även nattetid som väl var. Bara hundra meter innan vi hann ut på motorvägen fick chauffören ett samtal om att ett par till ville hem till Nybro från akuten. Det blev en sväng tillbaka igen innan vi till slut kom iväg hemåt. 

Blogg 19/8 2026.

 Dom första gångerna jag tittade på kortet på mig från midsommarafton reagerade jag inte men till slut fick jag syn på någonting som inte stämde. Medaljongen jag har om halsen är helt i silver men på bilden är den plötsligt röd i mitten. Särbon och jag funderade mycket på vad som kunde ha åstadkommit effekten. Det lät visserligen långsökt att det tegelröda huset skulle ha speglat sig i mitt halssmycke, men det var den enda förklaring vi kunde komma på. När jag till slut gjorde som med allting annat och frågade AI klarnade det. Han svarade ”Anledningen till att mitten av halssmycket har blivit röd är en optisk reflektion av kamerautrustningen eller fotografens kläder i den blanka silverytan” och då gick det upp ett ljus. Älsklingen har en rosa skjorta som jag tycker är väldigt fin. Vid speciella högtider använder han den. Att det var han som var fotografen förvånar säkert ingen.

Blogg 9/8 2026.

 På min tid som jag brukar säga, alltså när jag var yngre, var det fasta telefoner som gällde. Man fick slå numret till den man skulle ringa, vilket innebar att man hade dom viktigaste numren i huvudet. Numera är allting inlagt i mobiltelefonen och man söker bara upp ett namn till den man vill ha kontakt med. Älsklingens nummer är det enda förutom mitt eget som jag har försökt lära mig. Jag tänker mig att om jag skulle hamna i knipa utan telefon är det bra att kunna tala om för omgivningen vart dom ska ringa. Speciellt som han har nyckel till min lägenhet. Sist jag blev opererad lånade jag en telefon på uppvaket för att ringa till honom. Sköterskan började söka efter numret till närmast anhörig, som fanns bland uppgifterna hon hade om mig. Hon blev riktigt förvånad när jag kunde numret i huvudet.

Blogg 10/7 2026.

 Medan jag jobbade använde jag alltid ryggsäck, eftersom jag promenerade till och från jobbet. När jag hade slutat arbeta träffade jag mannen i mitt liv, som använder ryggsäck fast han är pensionär. När den han hade gav upp andan övertog han den jag hade haft senast. Senare fick han syn på en rygga med texten ”Griniga gamla gubbar”. En sån ville han ha, men det närmaste jag lyckades komma var ”Grumpy old man”. När han fick den tog jag tillbaka min. Så småningom gick dragkedjan sönder på den nya. Då var jag uppe på vinden och hittade en ryggsäck som jag hade fått på köpet vid något tillfälle. Den hade älsklingen tills jag insåg att den var några centimeter större än min egen. Apoteken har ett standardmått på vissa av sina kartonger som gör att dom precis inte går ner i den ryggsäcken. I den andra går dom precis ner, så jag var snabb att byta tillbaka den. Nu slipper jag bära tunga apotekspaket i en kasse i handen.

Blogg 21/6 2026.

 Vi körde vilse några gånger under besöket i Blekinge. Till slut gav jag mig på att försöka få igång GPS: en i bilen utan att lyckas. Jag ringde killen hos Avis och fick veta att just den modellen inte hade någon GPS. Vem hade trott att dom hyrde ut bilar utan det numera? Det blev väldigt mycket frågande om vägen istället. Vid ett tillfälle var det två män med varsin stor hund som vi stannade intill. På närmare håll såg vi att det inte alls var hundar utan varsin get dom var ute och gick med i koppel. Ett annat par hade verkligen en hund. Dom träffade vi efter några kilometer på en mycket kurvig liten väg. Dom berättade att den hade fått en utmärkelse som södra Sveriges vackraste landsväg eller något liknande. Inne i Karlskrona gick vi till fots när vi fick fråga om vägen till Rosenbom. Han stod inte alls så centralt som jag trodde utan vid Amiralitetskyrkan.

Blogg 18/6 2026.

 Huvudanledningen till vår tripp till Blekinge var särbons 75-årsdag som inföll igår. På bilden syns han med hotellfrukost och flaggan som han fick på bordet eftersom han fyllde år. Hans favorit när det gäller bakelser och tårta är Princess och det hämtade vi på ICA Maxi. Lunchen intog vi på torget, eftersom det fanns en langosvagn på plats just denna dag. Vi fick närgånget sällskap av en mås, som stirrade hungrigt på vår mat. Inte syntes det till någon papperskorg där vi kunde göra oss av med resterna av vår måltid. Vi fick veta efteråt att det fanns en i varje ände av det långsträckta torget. Båda var väl gömda. Vid torget fanns också en glasskiosk, så det blev åter igen mjukglass till dessert. Tillbaka på hotellet hittade vi ett biljardbord. Biljard är också något som åtminstone jag har tittat avundsjukt på, men aldrig testat tidigare. Det var svårt men roligt.

Blogg 17/6 2026.

 Vi återvände till Saxemara kyrkogård igår, eftersom särbon hade glömt att ta kort på sin gamle väns minnesplatta. Så blev det en tur till Karlshamn, där kortet på kartläsaren är taget. Den staden hade jag mig veterligen aldrig besökt tidigare. I både Karlskrona och Ronneby hade jag varit någon gång förut, även om det var som barn eller mycket ung. Lunch intogs hos Wägga Fisk & Delikatess. En fantastisk restaurang med god mat, mycket mat och mycket god service. En kille anvisade bord, en tog upp beställningen och tog betalt, ett par tjejer serverade och någon plockade bort efter dom som hade ätit. Jag åt fyra stekta sillfiléer med potatismos. I en annan del av samma lokal sålde man mjukglass, så varsin sån blev det igår också. Tillbaka på hotellet lånade vi klot och testade boulebanan som finns precis under vår balkong. Jag ser ofta folk som spelar i Nybro och har länge velat prova på.

Blogg 16/6 2026.

 Gårdagen inleddes med införskaffande av blommor och ett besök på Saxemara kyrkogård. Innan vi träffades brukade min särbo ibland tillbringa storhelgerna på Ronneby Brunn. I badet brukade han träffa en äldre man som numera är avliden. Hans grav sökte vi nu upp. Han ligger i en askgravlund som man har döpt till Garnahagen. Det marina temat gick igen i namnskyltarna, som i vissa fall var utformade som fiskar. Vi gjorde sedan en utflykt till Karlskrona. Det största problemet när man inte hade varit där i modern tid visade sig vara att hitta någonstans att parkera bilen. När jag till slut hittade en lucka fick jag istället söka efter en parkeringsautomat. Jag verkar i alla fall ha klarat av båda delarna någorlunda korrekt, för vi fick ingen parkeringsbot. Den största behållningen med besöket i en stad med marinbas, förutom mjukglassen, var alla män i uniform som man såg. Rosenbom på bilden lär vara den mest kända gubben i Karlskrona.

Blogg 15/6 2026.

 Igår styrde vi först kosan österut för att inta lunch på Linden i Emmaboda. Där fanns annan mat också, men vi bestämde oss ändå för varsin pizza. Särbon fick som syns på bilden i sig hela, medan jag fick be om en doggybag till halva. Den räckte till kvällsmat också. Vi fortsatte vår färd till Ronneby Brunn och anlände i lagom tid för att checka in. Efter att ha installerat oss gick vi till något som hette Mandeltårtan och fikade. Det småregnade lite, men när vi kom tillbaka till hotellet tittade solen fram. Därför gjorde jag missen att lämna både paraply och jacka där, innan vi promenerade till Trollsjön. När vi var som längst bort från hotellet hörde vi åskan mullra och efter en stund öppnade sig himlen. Vi stod ett tag under skyl, men hann ändå bli både blöta och kalla innan vi kom under tak på riktigt. Då var det skönt att det i servicen ingick en mjuk och varm badrock.

Blogg 13/5 2026.

 Igår skulle jag bara ta en kort promenad ner till Achima Care och ta prover. Men så ringde särbon att han redan var där. Han hade gått till deras lättakut och fått en tid till röntgen samma eftermiddag. Jag trodde inte att dom på Achima kunde fixa bussbiljetter. Jag frågade i alla fall för säkerhets skull och det var inga problem. Vi var inne på sjukhuset i god tid och älsklingen bjöd på lunch i deras restaurang. Jag tittade på en gammal svartvit film medan han var på röntgen. När vi satt på bussen hem ringde läkaren från Achima och berättade vilka mediciner han hade skrivit ut. Vi gick direkt till apoteket när vi kom till Nybro, men rätt förpackningsstorlek på pillren gick inte att uppbringa. Dom hade en större men fick inte lämna ut mer än vad som var utskrivet. Vi löste det genom att promenera till Achima där vi bad läkaren ändra i receptet.

Blogg 12/5 2026.

 Särbon har i alla år talat gott om restaurangen vid Kalmar flygplats. Dit är det förstås inte lätt att ta sig utan bil, så när vi skulle lämna tillbaka hyrbilen igår tänkte vi passa på att åka ut dit och äta först. När vi kollade deras meny på nätet gav vi upp det projektet. Både tisdag och onsdag hade dom sån mat som älsklingen hade hoppats på men inte igår. Vi stuvade således om i planeringen och körde raka vägen in till macken i Kalmar och tankade bilen. Så lämnade vi bilen vid stationen och tog bussen tillbaka till Nybro. Efter att ha kört själv ett par dagar var det riktigt skönt att åka med någon annan. Att chaufförerna bara orkar med att kryssa fram i stadstrafiken hela dagarna tycker jag är beundransvärt. Dom har ju dessutom ett betydligt större fordon att trixa sig fram med än en personbil. Tillbaka i Nybro steg vi av vid Baroness, där jag kunde få pizza och särbon oxjärpar, så båda var nöjda.

Blogg 11/4 2026.

 Gårdagen började älsklingen och jag med att åka in till Kalmar, tanka upp hyrbilen och lämna tillbaka den. Så mötte vi upp hans son vid Kalmar slott för en rundvandring. Förutom allt det vackra som finns där permanent tittade vi på utställningen ”Modern Guru and the Path to Artificial Happiness”. Modern Guru skrev ut personliga budskap. Mitt blev ”utan val inga styrkor”. Från slottet traskade vi ner på stan och intog lite lunch. Herrarna åt lasagne och jag nachotallrik. Efteråt traskade vi runt lite var för sig, eftersom det inte kändes som om vi var intresserade av att titta på samma saker i centrum. Framåt eftermiddagen möttes vi upp för en fika på Kullzénska caféet. Det har funnits där så länge jag kan minnas och jag har bott i Kalmar i tio år, men ändå var det första gången jag besökte det. På åttiotalet, när jag bodde i Kalmar, fikade vi mest bara hemma hos varandra.

Blogg 10/4 2026.

 Igår hämtade vi särbons son på hotellet och körde över till Öland. Första stoppet var Paradisverkstaden i Färjestaden, där vi tittade på keramik och annat. Lunch intogs hos Arontorps kroppkakor, även om ingen av oss åt just kroppkakor. Vi är lite bortskämda med att dom finns att tillgå på Kvantum här i Nybro en gång i veckan. Nu åt grabbarna raggmunk och jag pasta med köttfärssås. Dom gör en extremt god sås som jag har längtat efter sedan jag var där sist och råkade beställa fel. Desserten fick vänta tills vi kom till Sandvik. Där åt vi varsin glass på ICA Nära Trossen, som hade ett bord i entrén där vi kunde sitta. Vi körde östra landsvägen upp till norra udden, vilket innebar en lång och slingrig väg. Där gick vi en tur i Trollskogen, som jag aldrig hade besökt. Hem tog vi västra vägen, som är betydligt rakare och mera lättkörd. Dock gjorde vi en avstickare ner till kustvägen för att visa vår gäst raukarna och Gillberga stenbrott. 

Blogg 9/4 2026.

 När särbon och jag hade mött upp hans son vid tåget igår traskade vi allihop till restaurangen Thai Silk där vi åt lunchbuffé. När det så var dags att dra iväg med hyrbilen uppstod det problem. Förarsätet var inställt för någon som hade dubbelt så långa ben som jag och vi hittade inget kommando för att flytta fram det. Allting är ju elektroniskt på bilarna nu för tiden. Den yngre av männen på bilden lyckades till slut fixa det, men när jag stängde av motorn nästa gång gled sätet tillbaka till ursprungsläget. Det visade sig vara så smart så det återvände till där jag ville ha det så fort jag startade bilen igen. Vi tog en tripp till Kosta outlet, även om just outleten var det enda vi inte besökte. Bakom den fanns både ett fik och glasbutiker som jag helt har missat vid tidigare besök. Efter att ha lämnat av sonen vid hans hotell framåt aftonen fortsatte älsklingen och jag till Kvantum och passade på att veckohandla medan vi hade bil.

Blogg 25/3 2026.

 Med tanke på att jag har snarkappen igång när jag sover har jag telefonen på laddning hela nätterna. Åtminstone är det tanken men någon gång händer det att den inte är fulladdad på morgonen. Då lägger jag den på laddning på diskbänken i köket eftersom det mest lättåtkomliga eluttaget finns där. Sist det hände var jag lite orolig för att älsklingen hade ringt medan jag stod i duschen. I vanliga fall ligger telefonen på skrivbordet där jag hör den till badrummet. Om jag inte duschar då. Nu gick jag alltså dit för att kolla så jag inte hade missat någonting bara för att inse att telefonen låg i köket. Precis när jag lyfte upp den för att kolla ringde särbon. Snacka om att tajmingen var perfekt. Telepati tror han inte riktigt på. Jag brukar annars hävda att det är därför jag kan gissa rätt på mycket när vi kör frågespel. Han ser ju svaret och då går det via telepati till mig.

Blogg 11/3 2026.

 Jag ser lite halvtaskigt på långt håll. Tillsammans med min ansiktsblindhet betyder det att jag har svårt att se om dom jag möter ute är några jag borde hälsa på. Det känns lite fånigt att starrbliga på vilt främmande människor. I helgen gjorde jag som vanligt och försökte avgöra på avstånd om damen jag mötte verkade bekant. Hon påminde lite om en före detta arbetskamrat, men hon har flyttat uppåt landet, så hon kunde det knappast vara. Så långt i mina funderingar släppte jag tydligen alltihop, för precis när hon skulle ha passerat mig sa hon ”Hej Eva”. Först då såg jag att det var min hårfrisörska. Hon har klippt mig i över tjugo år, så henne kan man tycka att jag borde känna igen vid det här laget. Möjligen kan jag skylla på att vädret var vackert och jag hade solen i ögonen.

Blogg 25/12 2025.

 Julafton blev en lugn och trivsam historia med bara jag och min själs älskade. Det börjar kännas som en tradition att vi plockar ihop vårt eget lilla julbord. Så tittar vi på Kalle Ankas jul på tv och äter choklad och skumtomtar. Efter det blir det julklappsutdelning. Några överraskningar blev det i år, eftersom bror och svägerska hade plockat ihop varsin klapp till oss. Till varandra ger vi sånt vi har önskat oss, men som ändå är roligt att få. Kärleken fick i år två olika väggalmanackor. En med kort på oss två och en med naturbilder. En bok blev det också. Jag fick ett helt gäng med filmer som jag ville ha och en sorts kolor som numera går under nostalgiflagg och inte finns i dom vanliga butikerna. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har åtminstone jag sett så länge jag kan minnas, fast jag tydligen var i tonåren när den kom. Efter den plockade vi i oss lite mer av julmaten till kvällsmat.

Blogg 6/12 2025.

 Lite väl optimistiska var dom hos älsklingens nya mobiloperatör när dom beräknade vilket datum abonnemanget skulle starta. Dom skickade SIM-kortet med Postnord och dom är ju inte snabba direkt. Det postades i måndags vilket innebar att det kom fram i torsdags eftermiddag. Då hade särbon varit utan telefon sedan midnatt, när den gamla operatören stängde av hans abonnemang där. Dom har i alla fall väldigt trevlig personal på Fello, som han har bytt till. Jag skrev om det här som en kommentar till ett av deras inlägg på Facebook och fick omedelbart svar. Så skulle det naturligtvis inte vara och personen skulle direkt ta det vidare internt. Mannen och jag lyckades med en gemensam ansträngning ta oss in i hans telefon och byta SIM-kort. Den hade en betydligt stadigare lösning än min egen. Man fick visserligen ta bort bakstycket för att komma åt det, men där fanns det en fast hållare att skjuta in det i. På min telefon måste man försöka få både det kortet och ett eventuellt minneskort att stanna kvar i en liten hållare när man skjuter in den i telefonen.

Blogg 16/10 2025.

 Sedan Berith gick bort har jag funderat lite extra på henne och minnen av flera gånger vi har sprungit på varandra genom åren har dykt upp. En gång när jag gick över gatan från busshållplatsen till sjukhuset i Kalmar kom jag ifatt henne och hennes man. Troligen hade vi åkt samma buss från Nybro utan att se varandra. På Kvantum minns jag att jag träffade båda en gång, för då frågade hon sin man om han såg vem jag var. Vid ett annat tillfälle var Berith där ensam. Då fick jag höra alla detaljer om hur hon hade blivit akut sjuk och hamnat på sjukhus. Hon fick en hel radda med mediciner efteråt. Dom kom fördoserade på en rulle, där hon bara hade att riva av en påse i taget. Så hade vi tandläkartid samtidigt en dag. Då hjälpte jag henne att logga in. Alla uppskattar inte riktigt att man ska göra sånt själv med en dator numera. Det finns människor som jag har jobbat tillsammans med i flera år och aldrig någonsin stött ihop med utanför kära Kährs, fast vi bor i samma lilla håla. Berith har jag i alla fall sett någon gång ibland.