Blogg 13/2 2026.

 Älsklingen och jag har ett Fortunaspel som han har köpt på loppis. En av dom första gångerna vi spelade tappade vi en kula på golvet. Den var på väg att rulla in under kyl- och frysskåpet. Det hade ju inte varit så lyckat så sedan dess lägger jag alltid en handduk framför den springan när vi spelar. Den senaste kulan som gav sig iväg rullade istället in under spisen. Det utrymmet hade jag inte ens trott var stort nog för att den skulle kunna ta sig in där. Jag spekade efter den med en linjal, men det enda jag fick fram var dammtussar. Det fick mig att inse att jag nog har lyckats förtränga det där med att städa bakom spisen hyfsat länge. Nu blev det i alla fall gjort när vi ändå fick dra ut den för att hitta den förlorade kulan.

Blogg 12/2 2026.

 Ännu en telefontid med läkaren på sjukhuset är avklarad. Dom senaste gångerna har det stört mig att jag inte har haft någon koll på hur länge det skulle dröja till nästa provtagning, men nu meddelade han det klart och tydligt. I början var det sex veckor, men nu var vi tydligen uppe i det dubbla. Jag skulle minska på medicinen, men inte mer än att jag skulle ta en halv tablett en dag i veckan. Dom andra sex dagarna skulle jag ta hela som tidigare.
När sökfunktionen i ICA:s onlineshop plötsligt inte fungerade insåg jag hur beroende jag är av den. Dom varor jag köper oftast finns på en lista där inne, men hur jag skulle hitta resten kunde jag inte ens räkna ut. Jag antar att man borde kunna bläddra sig igenom respektive avdelning, men det finns ju en del att leta bland. Jag gav upp och avvaktade tills dom fick igång sökfunktionen igen.

Blogg 11/2 2026.

 Det har i alla tider stört mig när man skriver i tidningen att ett lag inom någon sport förlorade med 4–0. I min värld kan man bara vinna med 4–0. Förlorar gör man med 0–4. Nyligen slöts cirkeln helt när Kalmar HC vann över IK Oskarshamn med 0–4. Nu är det lika bakvänt för mig som när dom använder ordet sin där jag vill skriva hennes och tvärtom.

Jag såg ett program om och med gruppen Björnzone. Irritationsmomentet där var att det lät som om flera av killarna sa Björnsson. Det blev extra förvirrande för mig, eftersom det finns ett byggföretag här i närheten som heter just Björnssons.

Jag hade inga glasögon på mig när jag såg en annons på datorn som löd ”Flyg bakvänt med Lufthansa”. Jag hann fundera en del på vad dom menade innan jag fick på mig glasögonen igen. Det stod förstås ”Flyg bekvämt med Lufthansa”.

Blogg 10/2 2026.

 Dom nya sopkärlen för sortering hemmavid börjar komma även till Kalmar län. Jag fascineras mest av kommentarerna till olika inlägg. Dom som redan har haft det såhär i flera år tycker oftast att det fungerar bra medan dom som inte ens har provat är mera skeptiska. Dom som har bil tycker självklart att det går smidigt att svänga förbi förpackningsåtervinningen. För mig som får promenera och bära min bråte dit känns det inte lika lockande. Lag på hushållsnära sortering ska det tydligen inte bli förrän nästa år. Jag misstänker att min hyresvärd tänker vänta med att fixa det tills dom är absolut tvungna. Om dom nu inte tycker att det kan räcka med den halvmesyr dom redan har ordnat. Vi har fått kärl för glas, metall och tidningar. Problemet är att dom flesta och största förpackningarna är gjorda av plast eller papper. En intressant idé hade en man som tyckte att man kunde skaffa avfallskvarnar och spola ner matresterna i avloppet.

Blogg 9/2 2026.

 På sjuttiotalet var det inte alls lika självklart att använda bilbälte som det åtminstone är för mig idag. Jag minns fortfarande hur ett par åkte rakt ut i skogen med sin bil utanför vårt hus, när dom inte lyckades svänga i halkan. Dom hade bälten på sig bara tack vare att dom hade varit iväg på en längre resa. En annan bekant vägrade använda bälte sedan han hade voltat med bilen och blivit hängande i det. I min familj hade vi en Folkvagn. Bakom baksätet på den fanns ett litet utrymme där jag ofta låg och sov istället för att sitta fastspänd. Numera förvånar det mig mest hur få som använder bältet när dom åker buss. Då har man ändå ofta hört om hur många som har dött eller skadats allvarligt när det har hänt någonting, eftersom dom inte var fastspända. Dom kanske slarvar lika mycket med bältet när dom kör eller åker bil. Vad vet jag?

Blogg 8/2 2026.

 Särbon brukar ta med sig mina soppåsar, eftersom han passerar sophuset när han går hem till sig. När jag skulle in där med dom själv häromdagen kunde jag plötsligt inte låsa upp dörren. Nu hade jag tur så till vida att det just då gick förbi ett par som släppte in mig. Den tjejen fick också trixa lite och hon förklarade för mig att man fick trycka till ordentligt. Jag försökte igen när jag kom ut därifrån, men jag lyckades aldrig låsa upp den där dörren. Jag ringde fastighetsteknikern och när jag kom tillbaka från min promenad kunde jag komma in med min nyckel. Hans kollega förklarade för mig att det kunde fastna is nere vid tröskeln och det var den som ställde till det. Jag antar att det betydde att det var hela dörren jag skulle trycka till. Hemma igen messade jag ett tack till killen som hade fixat det och fick en tumme upp till svar.

Blogg 7/2 2026.

 En av dom största fördelarna med att inte jobba är att man absolut inte är tvungen att gå ut om vädret skulle vara alltför motbjudande. Igår skulle jag ha haft en sån dag om det inte hade varit för min läkarkontakt på sjukhuset. Jag får alltid telefontider med honom på onsdagar och i kallelsen står det att jag ska ta prover tre till fem dagar innan. Vem som helst (utom möjligen dom som skickar brevet då) kan räkna ut att det betyder fredagen, eftersom Achima Care inte har öppet för provtagning i helgen. Igår var det alltså bara att pulsa ner till dom. Det jobbades visserligen febrilt med att skotta snö, men dom kunde ju knappast ta överallt samtidigt. Det snöade dessutom och fyllde på efterhand. Jag lyckades förstås pricka in den tid på dagen när det vräkte ner allra mest. Jag såg ut som en snögubbe när jag kom hem.