Blogg 9/3 2026.

 Älsklingen brukar bjuda ut mig på mat på min födelsedag. I år tog vi det dagen innan, eftersom det var söndag. Visserligen satte sig en barnfamilj precis intill oss, men jag antar att där är mer folk idag, när dom kör dagens lunch. Vi gick i vanlig ordning till Baroness som ligger alldeles i närheten av våra bostäder. Där jag kan få pizza eller kebab och särbon vanlig husmanskost. Igår blev pizzan Fyra ostar. Den passar mig, som älskar ost, perfekt. Jag blir mätt på en halv pizza, så den andra halvan bar jag hem och åt till kvällsmat. På hemvägen plåtade vi lite, även om det var svårt för mig att hitta motiv. Snön är i stort sett borta och grönskan har inte riktigt kommit igång ännu. Intill väggen här hemma blommade i alla fall både krokus och snödroppar. Vi funderade på att köpa varsin glass till dessert, men vi väntade tills vi kom hem istället. Här finns alltid glass i frysen.

Blogg 8/3 2026.

 Jag kommer från Öland, där dom lade ner järnvägen samma år som jag föddes. Här i Nybro har jag bott femtio meter från järnvägen i 35 år, men jag är fortfarande lika fascinerad av tågen som passerar. Häromdagen fick jag se fyra olika tåg medan jag var ute och gick. Det kom först ett krösatåg. Det brukar älsklingen kalla för Örsjöexpressen. Öresundståget kallar vi för gråsuggan och SJ-tåget har blivit mitt tåg, eftersom jag tycker det är så fint. Jag blir glad av att bara se det. Förutom dom tre kom det ett tåg från Green cargo. Den här årstiden ser jag tågen från min balkong. En dag hade jag tur när jag hörde ett pipande. Jag skulle mest bara kolla om det var sopbilen som var på nästa gård, men precis när jag tittade ut körde mitt tåg förbi. På sommaren när det är som grönast hör jag bara ljudet. 

Blogg 7/3 2026.

 Jag använder ärrtejp på halsen där jag blev opererad i höstas. När jag skulle sätta dit tejpen häromdagen kändes underlaget plötsligt helt annorlunda än vad jag var van vid. Jag har av någon anledning liknande ränder högre upp på halsen. När jag besökte min fasta läkarkontakt på sjukhuset före operationen sa han bland annat att han såg att jag redan hade ärr. Jag funderade febrilt på vilket av alla mina ärr han kunde tänkas se fast jag hade kläder på mig. Inte förrän efter operationen insåg jag att ärret efter den ser likadant ut som linjerna jag har på halsen. Lite dåligt kan jag i och för sig tycka att det var att en läkare inte såg skillnad. Jag brukar sätta tejpen precis under en av dom där linjerna för att det ska hamna på rätt plats och täcka ärret. Nu hade jag istället satt det under själva ärret.

Blogg 6/3 2026.

 Jag är fruktansvärt irriterad på alla som envisas med att gå på höger sida av vägen. Ännu argare blir jag när dom dessutom cyklar till vänster och/eller på trottoaren. Därför blev jag glad över ett långt inlägg från en av polisgrupperna på Facebook där ordningsmakten långt och utförligt beskrev det man hoppades att alla redan visste. Man går alltid till vänster och cyklar på höger sida. Den förhoppningen grusades när jag började läsa kommentarerna. Där hävdades på fullt allvar att ordningsmakten själva inte visste vad som gällde. Folk höll med delvis, men hävdade att i vissa lägen skulle man visst gå till höger. Jag suckade bara tungt och lät dom diskutera med varandra, eftersom det fanns en massa olika uppfattningar. Jag anar att det är samma människor som inte kan läsa hastighetsskyltar när dom kör bil. Enligt dom finns inte fartkamerorna alls till för att färre ska dö eller bli handikappade efter trafikolyckor utan bara för att det ska komma in böter.

Blogg 5/3 2026.

 Problemet med att min själs älskade är en hejare på att dra åt locken på burkar och flaskor uppstår när jag ska lämna dom till återvinning. Locken av metall sitter kvar på glasburkarna när jag bär bort dom till förpackningsåtervinningen. Där får jag sällan av dom. Det har hänt att jag har jag bett om hjälp när jag har träffat någon bekant, men betydligt oftare har jag fått fuska och låta locket följa med i glasigloon. Pantflaskorna ska i och för sig korken sitta kvar på när man lämnar in dom. Numera sitter den ju rentav fast, för att den ska hänga med. Problemet med dom är att luften på något vis sugs ut ur flaskorna på vägen till centrum, där pantmaskinerna finns. Jag har inte tänkt på om det möjligen bara är på vintern, så det har med kylan att göra. Jag får i alla fall öppna korken och släppa in luft, för att maskinen ska kunna läsa streckkoden.  

Blogg 4/3 2026.

 Styckmordet i Oskarshamn är uppe i hovrätten och min morgontidning rapporterar flitigt därifrån. Det är förstås chockerande att någon människa kan begå ett sånt brott över huvud taget och ännu värre att ett sånt monster kan vara anställd i hemtjänsten. Om han nu inte blir frikänd till slut, men i tingsrätten dömdes han till livstids fängelse och livstids utvisning. Hur man får ihop det vet jag inte riktigt, men det kanske hänger ihop med att livstid i Sverige sällan varar ett helt liv. Det som förundrade mig mest i tidningen var ett ljudklipp från rättegången. Killen hade tolk! Hur i all världen kan man jobba i hemtjänsten om man inte kan göra sig förstådd på svenska? Har han tolk med sig hem till dom gamla också? I Nybro kommun ville dom styrande inte införa språktester för dom anställda. Dom hävdade att det redan fanns språkkrav när dom anställdes. Tydligen fungerar det inte något vidare.

Blogg 3/3 2026.

 Jag såg första avsnittet av ”Expedition vildmark” på femman och insåg hur svensk jag är. Det första jag reagerade på var att dom hade yxa med sig och högg ner grenar och hela träd. Så långt sträcker sig knappast allemansrätten ens i Sverige. När eftertexterna började rulla insåg jag att dom hade förutsett att det fanns gnällspikar som jag. Där stod det klart och tydligt att all åverkan sker med markägarens tillstånd. Jag tittar förstås mest för att det är ett gäng kändisar som är med. Lite förundrad är jag över hur olika förutsättningar dom verkar ha för att fixa någonting att äta. Två av killarna började fiska direkt och fick abborre till middag. En annan sa att han inte klarade av att döda någonting som hade ögon. Han erkände själv att han var en sån som tror att kött växer på träd. En tjej satt i ett klipp från nästa avsnitt med en fisk i handen, men äta den tänkte hon inte göra.