Blogg 11/4 2026.

 Gårdagen började älsklingen och jag med att åka in till Kalmar, tanka upp hyrbilen och lämna tillbaka den. Så mötte vi upp hans son vid Kalmar slott för en rundvandring. Förutom allt det vackra som finns där permanent tittade vi på utställningen ”Modern Guru and the Path to Artificial Happiness”. Modern Guru skrev ut personliga budskap. Mitt blev ”utan val inga styrkor”. Från slottet traskade vi ner på stan och intog lite lunch. Herrarna åt lasagne och jag nachotallrik. Efteråt traskade vi runt lite var för sig, eftersom det inte kändes som om vi var intresserade av att titta på samma saker i centrum. Framåt eftermiddagen möttes vi upp för en fika på Kullzénska caféet. Det har funnits där så länge jag kan minnas och jag har bott i Kalmar i tio år, men ändå var det första gången jag besökte det. På åttiotalet, när jag bodde i Kalmar, fikade vi mest bara hemma hos varandra.

Blogg 10/4 2026.

 Igår hämtade vi särbons son på hotellet och körde över till Öland. Första stoppet var Paradisverkstaden i Färjestaden, där vi tittade på keramik och annat. Lunch intogs hos Arontorps kroppkakor, även om ingen av oss åt just kroppkakor. Vi är lite bortskämda med att dom finns att tillgå på Kvantum här i Nybro en gång i veckan. Nu åt grabbarna raggmunk och jag pasta med köttfärssås. Dom gör en extremt god sås som jag har längtat efter sedan jag var där sist och råkade beställa fel. Desserten fick vänta tills vi kom till Sandvik. Där åt vi varsin glass på ICA Nära Trossen, som hade ett bord i entrén där vi kunde sitta. Vi körde östra landsvägen upp till norra udden, vilket innebar en lång och slingrig väg. Där gick vi en tur i Trollskogen, som jag aldrig hade besökt. Hem tog vi västra vägen, som är betydligt rakare och mera lättkörd. Dock gjorde vi en avstickare ner till kustvägen för att visa vår gäst raukarna och Gillberga stenbrott. 

Blogg 9/4 2026.

 När särbon och jag hade mött upp hans son vid tåget igår traskade vi allihop till restaurangen Thai Silk där vi åt lunchbuffé. När det så var dags att dra iväg med hyrbilen uppstod det problem. Förarsätet var inställt för någon som hade dubbelt så långa ben som jag och vi hittade inget kommando för att flytta fram det. Allting är ju elektroniskt på bilarna nu för tiden. Den yngre av männen på bilden lyckades till slut fixa det, men när jag stängde av motorn nästa gång gled sätet tillbaka till ursprungsläget. Det visade sig vara så smart så det återvände till där jag ville ha det så fort jag startade bilen igen. Vi tog en tripp till Kosta outlet, även om just outleten var det enda vi inte besökte. Bakom den fanns både ett fik och glasbutiker som jag helt har missat vid tidigare besök. Efter att ha lämnat av sonen vid hans hotell framåt aftonen fortsatte älsklingen och jag till Kvantum och passade på att veckohandla medan vi hade bil.

Blogg 8/4 2026.

 Idag väntar vi hit älsklingens son från Stockholm. Vi ska hämta en hyrbil i Kalmar, eftersom vi bor på landet. Nu på förmiddagen fick jag ett mess om att jag får hämta nycklarna på Pressbyrån och att dom har parkering precis utanför. Direkt efter det kom ett meddelande från ett annat nummer som undrade om jag hade försökt göra en kortbetalning i US-dollar till någon. Om jag svarade nej skulle kortet spärras. Jag trodde det var någon typ av bluff, så jag ringde upp killen på Avis kontor. Han lyckades inte reservera pengar från mitt kort och vi jobbade hårt för att lösa det. Sambandet med messet fattade varken han eller jag. Till slut kontaktade jag Nordea via chatten för att få hjälp. Om jag inte ville vänta en halvtimme skulle tjejen där få kontakta en annan avdelning. Alltihop slutade med att om jag bara hade svarat på det jag trodde var bluff hade jag aldrig haft några problem. Nu måste jag rusa!

Blogg 7/4 2026.

 Påskhelgen blev en stormig historia rent vädermässigt. Det blåste så öronen höll på att blåsa bort. Till och med jag fick börja med mössa igen, fast det var tio grader varmt. På västkusten var det visst ännu värre. Tågen från Göteborg blev inställda på grund av vädret. Dom vågade inte ens sätta in ersättningsbussar, eftersom det låg nerblåsta träd över vägarna. Under mina promenader såg jag soptunnor som var på väg att lämna sina vanliga domäner. Ett plastband, som hade använts får att hålla ihop ett större gäng med tunnor, hade slitit sig och verkade snarare vilja spärra av vägen. Kommunen hade stagat upp en stor skylt så den klarade sig trots vindfånget. Värre var det för skyltarna utanför vår nyaste industri. Dom stod i två betonggrisar vardera och allihop hade blåst omkull. Igår gick jag förbi trädet på bilden. Det hade uppenbarligen stått på den bortre tomten och tagit staketet med sig när det föll. 

Blogg 6/4 2026.

 Gahns ögonbad verkar ha försvunnit helt från marknaden, så jag köper andra varianter av ögonskölj. Problemet med dom är att dom inte har någon medföljande sköljkopp. Man får köpa en separat och förvara den någon annanstans. Istället har jag sparat den sista flaskan jag fick tag ifrån Gahns och häller över vätskan i den. Den har nämligen en sköljkopp som sitter fast på flaskan. För att kunna hälla lite enklare klippte jag länge av toppen på flaskan jag skulle hälla från. Det var förstås inte det enklaste, eftersom den är gjord av hårdplast. Av en ren händelse upptäckte jag till slut att hela toppen gick att dra rakt upp och få bort. Så även om saxen är bortrationaliserad för att komma in i flaskan, använder jag fortfarande nötknäppare för att få loss korken och hovtång för att dra upp resten.

Blogg 5/4 2026.

 Ibland skulle mitt naturfotograferande ha gott av att jag vore lite mer uppmärksam på min omgivning. När jag försökte plåta någonting på ett träd vid sidan av vägen häromdagen rusade plötsligt en hare upp bara någon meter ifrån mig. Jag kanske ändå inte hade fått ögonen på den medan den låg och tryckte, men det grämde mig att jag inte alls hade tittat åt det hållet. Jag fortsatte hemåt under järnvägen. Vid en liten park här i närheten kom den plötsligt rusande i full karriär. Jag antar att den hade levt mer farligt än jag och sprungit tvärs över rälsen. Borta vid nästa hus girade den dessutom över vägen framför mig och skuttade upp i skogsdungen som finns bakom huset jag bor i. Jag tänkte på uttrycket "den följde efter mig ända hem, får jag behålla den?” Älsklingen hävdade att det kunde vara påskharen.