Blogg 7/11 2026.

 Jag fick ett nytt kreditkort till slut men det andra, som så många på Nordea hävdade att dom hade skickat, syntes aldrig till. Någon sa ju till och med att det var detta andra kort som skulle gälla. Förutom två telefonsamtal har jag i en hel månad haft ett pågående ärende inne på Internetbanken. Där har sex olika medarbetare försökt svara på min undran om det här kortet. Svaren har varit minst sagt varierande. Det andra kortet har varit på väg och om det kommer på avvägar kan det drabba mig ekonomiskt. Till slut skriver någon att det tvärtom inte finns några andra kort på vift eller så. Det kortet som jag har fått är det som har beställts och som gäller. När jag frågar varför jag har fått så många andra besked svarar en flicka att det beror på en driftstörning hos dom och det kort jag redan har och använder är det gällande kortet. Det andra kortet är ogiltigt och utgör därför ingen ekonomisk risk för mig. Två veckor tidigare hade samma flicka meddelat att det nya kortet var på väg.

Blogg 6/11 2026.

 När jag frågade AI varför kaféet på Kvantum heter Skiftet fick jag svaret att det hade att göra med att Nybro är en industristad. Att så många jobbar skift här. Nu har jag läst en lång reklamartikel från Kvantum själva där dom förklarar namnet. Skiftet är ett namn som enligt butiken ska signalera ett temposkifte och en möjlighet att slå sig ner i en lugnare miljö. Namnet är ingen slump. Just Skiftet symboliserar ett nytt kapitel för hela butiken kort och gott. Responsen från besökarna varit stark. Det ska vara ett vardagsrum i butiken. Den roligaste kommentaren dom får är: ”Vem är det som ni har hyrt ut till?”. Det är precis det kvittot dom ville ha! Att dom har skapat något som känns unikt och speciellt, även om det är deras eget kafé. Jag har bara varit där inne som hastigast och kollat efter något dom inte hade just då.

Blogg 5/11 2026.

 Bokade tider gör mig lite nervös. Nu hade jag en läkartid som jag funderade på att logga in på 1177.se och dubbelkolla. Jag hade dag och klockslag uppskrivna i almanackan men ville vara säker på att jag inte hade skrivit fel. Nu var detta ett par dagar innan jag skulle vara där så jag tänkte att det borde komma ett SMS med påminnelse inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag bestämde mig för att vänta in det. Bara en kvart senare kom det och det innehöll exakt dom uppgifter som jag hade antecknat.
Den av brevbärarna som redan tidigare har kommit upp och ringt på min dörr med paket gjorde om samma sak i veckan. Apotea har en tendens att skicka paket till brevboxen som inte får plats i den. Tar han det med sig tillbaka får jag vänta någon dag extra och sedan traska ner till centrum och hämta det. Jag har skrutit med den här brevbäraren för dom andra som delar ut post. Så när jag nu fick sån kanonservice igen sa han: ”Säger man snälla saker om mig till mina kollegor så gör jag det där lilla extra.”

Blogg 4/11 2026.

 Om jag har förstått saken rätt så var det många som ville ut och resa när pandemin lättade 2022. Det utfärdades mängder av pass. När nu alla dessa pass går ut samtidigt kan det bli kö till att få ett nytt. Polisen uppmanar därför folk att skaffa nya i god tid innan man ska iväg någonstans. Jag, som ogärna lämnar Nybro, log lite snett åt bilden nedan. ”Går ditt pass ut 2027?” Mitt gick snarare ut 1987. Då hade jag inte ens använt det eftersom jag aldrig har varit längre utanför Sveriges gränser än till Köpenhamn. Det är det enda pass jag någonsin har haft och jag skaffade det för att min äldste bror tyckte att det var en bra idé. Oklart varför. Inte förrän nu slår det mig att jag således inte hade något pass när min mor gick bort. Hon låg på sjukhus i Spanien och jag var på väg ner för att ta hand om pappa. När mamma dog kom han hem istället men jag antar att det kunde ha blivit struligt utan pass om jag hade kommit iväg.

Blogg 3/11 2026.

 När jag ser inlägg på Facebook om folk som har fångat in bortsprungna hundar blir jag extremt förundrad. Själv är jag hundrädd och undviker lösspringande hundar om det är möjligt. Att ta hand om en skulle aldrig falla mig in. Så mötte jag då jycken på bilden under en av mina promenader. Hon kom traskande längs vägen med kopplet släpande efter sig. Det var ju dessutom den typen av hund som man alltid blir varnad för. Nu kom jag mig i alla fall inte för att göra annat än att ta upp det där kopplet. Vad jag sedan skulle ta mig till visste jag inte riktigt. Som väl var dröjde det bara någon minut innan husse dök upp. Hunden brukade jaga tågen. Den här gången hade hon tagit sig upp för en rejäl slänt från tunneln som går under järnvägen. I hopp om att hinna ifatt henne hade husse klättrat upp för samma slänt. Man får väl vara tacksam att han inte fick en infarkt eller något. Där kunde jag ha stått med hunden utan att ha en aning om att husse låg precis i närheten.

Blogg 2/11 2026.

 Reklamen på Spotify stör mig inte speciellt mycket, så att betala för premiumvarianten känns inte aktuellt. Det dom gör flitigast reklam för är annars sig själva, men där biter dom sig lite i foten hos mig. En av fördelarna ska vara att det vävs in låtförslag under lyssningen, så man får lite ny musik. Det finns ingenting jag uppskattar mindre. Jag vill höra det jag har bestämt och ingenting annat. Vill man ha omväxling kan man alltid lyssna på någon färdig lista, men jag är mycket nöjd med att jag tog tag i det och gjorde en egen. En intressant reklam kommer från Amazon. Det sägs att djur har utvecklat parningsritualer. Som exempel tas en kille. I dessa tider när allt ska vara så politiskt korrekt undrar jag om det verkligen är okej att jämföra honom med ett djur. Dom räknar upp att han kan hitta allt han behöver för en datenight hos dom. Man hoppas att dom har extremt korta leveranstider då.

Blogg 1/11 2026.

 Att plocka lösgodis kan vara en utmaning med mina skakande händer. Framför allt att hålla påsen med vänsterhanden då. Hos Godisgrisen, som är Nybros enda riktiga godisaffär, lyckas jag oftast drälla ut godis på golvet. Sitter bitarna ihop i burken så skvätter jag iväg dom när dom lossnar eller så missar jag helt enkelt påsen när jag ska hälla ner godiset i den. Helt nyligen upptäckte jag små varukorgar på samma plats där man tar spadarna. Dom är fyrkantiga och bara hälften så stora som vanliga varukorgar. Dom har underlättat något helt otroligt för mig. Det blir extremt mycket lättare att hälla ner godiset i en påse som står stilla och är helt öppen hela tiden. Jag var tvungen att fråga i kassan om dom alltid har funnits där fast jag har missat dom och så var det förstås. Ett par år tog det för mig att få ögonen på dom.