Blogg 22/2 2026.

 Under vintern har min vanligaste promenadrunda passerat tre olika nöjesområden för barn och ungdomar. Först går jag förbi det jag tror är en konstgräsplan. Annars skulle man väl knappast kunna hålla den grön och snöfri när planen som ligger bara några meter därifrån är helt snötäckt. Jag förstår inte riktigt nöjet med utomhusträning den här årstiden, men jag har sett folk i kortbyxor fast det är minusgrader. Is har det också spolats. Den ser jag inte riktigt från vägen jag går, men jag hör skridskoskären tydligt. Ännu mer låter det förstås när puckar slås iväg och alla glada tjut från lekande barn. Under bilden på fotbollsplanen syns den plan som på sommaren brukar hysa tillresta cirkussällskap. När motorburen ungdom är där och leker under den varma årstiden blir hela gräsplanen sönderkörd. Inte för jag fattar hur dom ens tog sig fram där i snön, men jag hoppas att snötäcket skyddade gräset.

Blogg 21/2 2026.

 Det har länge varit på väg att sina med både fotopapper och en viss storlek på kuvert härhemma. Man blir ju inte direkt sugen på att traska ner till centrum när gatorna är fulla av is. Hade det inte till slut blivit akut hade jag nog väntat till våren. Att bokrean börjar i nästa vecka hade jag ingen koll på alls. Min enda tanke när jag läste skylten om det på dörren till bokhandeln var att det var tur att jag inte hade gått dit på måndag istället. Då har dom nämligen stängt för framplockning. Att det var en bra idé att vänta med bokinköp ett par dagar tills rean var igång slog mig inte ens. Det var det innehavarinnan själv som tipsade mig om. Jag får väl vänta tills den värsta anstormningen av reaentusiaster har lagt sig innan jag går dit igen. Det som saknades här hemma inköptes igår, så nu är det ingen panik.

Blogg 10/2 2026.

 Dom nya sopkärlen för sortering hemmavid börjar komma även till Kalmar län. Jag fascineras mest av kommentarerna till olika inlägg. Dom som redan har haft det såhär i flera år tycker oftast att det fungerar bra medan dom som inte ens har provat är mera skeptiska. Dom som har bil tycker självklart att det går smidigt att svänga förbi förpackningsåtervinningen. För mig som får promenera och bära min bråte dit känns det inte lika lockande. Lag på hushållsnära sortering ska det tydligen inte bli förrän nästa år. Jag misstänker att min hyresvärd tänker vänta med att fixa det tills dom är absolut tvungna. Om dom nu inte tycker att det kan räcka med den halvmesyr dom redan har ordnat. Vi har fått kärl för glas, metall och tidningar. Problemet är att dom flesta och största förpackningarna är gjorda av plast eller papper. En intressant idé hade en man som tyckte att man kunde skaffa avfallskvarnar och spola ner matresterna i avloppet.

Blogg 8/2 2026.

 Särbon brukar ta med sig mina soppåsar, eftersom han passerar sophuset när han går hem till sig. När jag skulle in där med dom själv häromdagen kunde jag plötsligt inte låsa upp dörren. Nu hade jag tur så till vida att det just då gick förbi ett par som släppte in mig. Den tjejen fick också trixa lite och hon förklarade för mig att man fick trycka till ordentligt. Jag försökte igen när jag kom ut därifrån, men jag lyckades aldrig låsa upp den där dörren. Jag ringde fastighetsteknikern och när jag kom tillbaka från min promenad kunde jag komma in med min nyckel. Hans kollega förklarade för mig att det kunde fastna is nere vid tröskeln och det var den som ställde till det. Jag antar att det betydde att det var hela dörren jag skulle trycka till. Hemma igen messade jag ett tack till killen som hade fixat det och fick en tumme upp till svar.

Blogg 7/2 2026.

 En av dom största fördelarna med att inte jobba är att man absolut inte är tvungen att gå ut om vädret skulle vara alltför motbjudande. Igår skulle jag ha haft en sån dag om det inte hade varit för min läkarkontakt på sjukhuset. Jag får alltid telefontider med honom på onsdagar och i kallelsen står det att jag ska ta prover tre till fem dagar innan. Vem som helst (utom möjligen dom som skickar brevet då) kan räkna ut att det betyder fredagen, eftersom Achima Care inte har öppet för provtagning i helgen. Igår var det alltså bara att pulsa ner till dom. Det jobbades visserligen febrilt med att skotta snö, men dom kunde ju knappast ta överallt samtidigt. Det snöade dessutom och fyllde på efterhand. Jag lyckades förstås pricka in den tid på dagen när det vräkte ner allra mest. Jag såg ut som en snögubbe när jag kom hem.

Blogg 4/2 2026.

 Tyvärr finns inte alla varor i Kvantums onlinebutik som dom säljer i den fysiska butiken. Rökt makrill har jag i alla fall fått tag i med ett par olika kryddningar, även om det brukar finnas flera varianter om jag kommer dit. På sistone har jag inte hittat något annat än burkar med makrill i tomatsås på nätet och det är ju inte riktigt samma sak. Jag tog för givet att man bara hade behandlat den styvmoderligt i onlinebutiken, så till slut mailade jag och frågade. Jag skrev bara ”Varför har ni inte rökt makrill längre?” och det visade sig vara helt rätt fråga att ställa. Jag fick svar från tjejen som var säljledare för bland annat fisk. I april 2025 gick WWF ut med en rödlistning på just makrill, på grund av bland annat överfiske. I och med att den är rödlistad får dom inte sälja någon makrill. Vi kommer alltså inte att få tag i någon även om vi börjar besöka den fysiska butiken igen till våren.

Blogg 1/2 2026.

 På torget i Nybro finns en liten galleria som heter Lönnen. När jag flyttade hit låg Kvantum därinne och när dom flyttade ut flyttade Willys in. Den butiken flyttade också vidare för elva år sedan och efter det har det varit lite tunnsått med verksamheter där inne. Jag har förstått att dom har renoverat och rustat upp, men jag har inte varit inne så jag vet hur det ser ut numera. Det har tydligen varit segt att få dit nya hyresgäster. Nu ska i alla fall både ett gym och fritidsbanken öppna där. Nästa pusselbit ser ut att bli en frisersalong läste jag i tidningen. Jag ser det som att allting går igen, för dom första åren jag bodde här klippte jag mig på en salong som låg där inne. Man har bytt skylten på huset enligt bild. Den övre är den nya, men jag är inte helt övertygad om att den är snyggare än den gamla.

Blogg 23/1 2026.

 Under en tid i mitt liv när jag sålde en massa som ändå bara låg här till ingen nytta på nätet, var jag ständigt på jakt efter passande mindre kartonger. Jag minns hur jag hittade en del som jag bar hem i källaren under sågverket på golvfabriken. Än idag reagerar jag om någon har ställt lagom stora kartonger utanför containrarna vid förpackningsåtervinningen, men nu har jag ingen användning för dom längre. Mitt behov av små kartonger uppfylls när jag handlar apoteksvaror på nätet. Just från återvinningen skulle jag nog ändå inte vilja bära hem någonting, när man inte känner till bakgrunden. Särbon är värre än jag med den biten. Han vill inte ens köpa begagnade prylar till köket, eftersom någon annan har använt dom. Min sommarklänning har jag köpt på second hand och jag tycker den är jätteskön. Möjligen inte lika snygg som den jag hade innan, men den behöver jag gå ner tio kilo eller så för att komma i igen.

Blogg 21/1 2026.

 Under den kalla årstiden, när vi handlar med hemleverans, brukar jag bära ner sånt som är pant på till Willys. Det är en liten aning närmare dit och har jag ärende till posten så finns den i deras förköp. Många postärenden verkar i och för sig gå att fixa på Kvantum också numera, men det är fortfarande oklart för mig vilka. Informationen på nätet är så bristfällig att jag har fått ringa butiken och fråga när det har varit aktuellt. På Willys har pantmaskinen en knapp där man kan skänka panten till Rädda Barnen. Särbon brukar i och för sig hävda att dom borde stödjas av dom som har skrämt dom, men Putin lär knappast ta sitt ansvar i den frågan. På Kvantum finns en analog variant, där man stoppar sitt pantkvitto i ett rör för att skänka pengarna. Det slutade jag göra när jag blev av med min fasta inkomst. När jag handlar där kan jag lika gärna skanna pantkvittot samtidigt med varorna.

Blogg 12/1 2026.

 Eftersom det är två personer på var och varannan elsparkcykel jag ser kände jag mig till slut tvungen att kolla på nätet vad som gäller. Det är absolut förbjudet att skjutsa någon oavsett ålder. Om elsparkcykeln är registrerad som moped gäller mopedspecifika regler, som ibland tillåter skjutsning, men bara om fordonet är godkänt för det och har avsett säte. Någon sparkcykel med säte har jag aldrig någonsin sett. Det jag har reagerat starkast på är just när någon som ser ut att vara en förälder skjutsar sitt barn. Har ungen inte ens hjälm kan man ju undra hur rädd man är om vederbörande. Det värsta jag har sett i genren var annars ett par yngre killar som jag hamnade efter när jag kom cyklande. Den killen var antagligen inte ett dugg van att skjutsa, för det vinglade rejält varje gång båda försökte kliva på brädan. Jag sackade in och lät dom hållas istället för att köra om dom.

Blogg 10/1 2026.

Under gårdagens promenad kom jag plötsligt fram till två änder som hade parkerat sig mitt på cykelbanan. Det finns inget vatten i närheten av platsen, så jag har aldrig sett några liknande fåglar där tidigare. Jag blev så paff av att se dom där att jag inte ens tänkte tanken att plocka fram telefonen och ta ett kort. Till det här inlägget har jag istället lånat en bild på nätet. Jag var orolig att dom hade frusit fast eller något, men när jag kom tillräckligt nära flaxade dom in i skogen. Jag tycker nästan att det borde vara varmare där än på den plogade cykelvägen. Jag vet inte om sjöfåglarna kan ha fått någon typ av fnatt av det vintriga vädret, för på Facebook läste jag om ett par svanar som hade befunnit sig runt Kvantum. Den ena hade flytt när snorungarna började kasta snöbollar och pinnar efter dom. Jag kan önska att dom hade attackerat skitstövlarna istället, för jag tror att en svan kan nypa till ganska rejält. 

Blogg 28/12 2025.

 Jag har alltid bett att få en stor kasse när jag har hämtat pizza. Det blir åtminstone lite enklare att ta den på cykeln hem då. Skulle jag ramla eller bara tappa den, så kan man åtminstone hoppas att pizzan och kartongen följs åt i fallet. Maten lär ju inte vara så aptitlig efter att ha legat på gatan utan kartong. Dom där stora plastkassarna var praktiska till annat efter hemkomsten just på grund av storleken. Nu har ju Sverige blivit någon typ av världssamvete när det gäller plast. På min favoritpizzeria innebär det att man får kebaben i en liten papperspåse. Den större varianten till pizzan är gjord i tyg. Man får köpa den och sedan ta den med sig när man ska hämta pizza. Det är ett bra tag sedan jag köpte min, men fantastiskt nog har jag faktiskt kommit ihåg att ta med mig den varje gång jag har hämtat pizza hittills. 

Blogg 15/12 2025.

 Tjejen som klippte mig i förra veckan var en ny bekantskap för mig, men hon var både trevlig och duktig. Hon som bokade om tiden hade glömt att notera att jag ville ha ögonfransarna färgade, men flickebarnet fixade det också. Så hade min vanliga frisör kommit tillbaka och jobbade vid stolen bredvid. Hon har ju koll på hur jag vill ha det och hur hon brukar klippa, så hon kom med en del tips. Jag har tid hos henne nästa gång, så det är ändå hon som får lyssna på mitt gnäll om jag inte är nöjd. Lite spännande blev det, eftersom jag återigen ville prova det här med snedlugg. Det brukar sluta med att jag inte vet hur jag ska få till den, men förhoppningsvis ger övning färdighet. Jag förklarade hur jag hade tänkt och hade med mig en inspirationsbild. Resultatet syns nedan.

Blogg 14/12 2025.

 Förra gången en av dom anställda ringde från ”min” frisersalong trodde jag först att det var innehavaren. Jag har lagt en bild på henne vid numret så tanken slog mig inte riktigt att det kunde vara vem som helst som ringde därifrån. Då ordnade det sig med en annan tid hos min ordinarie frissa. När det hände igen inför det senaste besöket var jag beredd på att det kunde vara någon annan, fast jag satt på bussen. Jag tänkte dessutom på att be flickan som ringde att skicka mig ett SMS med den nya tiden. Jag hade ingenstans att anteckna och att bara minnas saker är inte riktigt min grej. Nu hade ”min” frisör blivit sjuk, så det var svårt att veta när hon skulle vara tillbaka. Istället blev jag erbjuden tid hos den yngsta av tjejerna. Första förslaget var tidigt på förmiddagen, men vi hittade en lite senare tid som passade mig bättre.

Blogg 8/12 2025.

 Varför folk envisas med att cykla på vänster sida i Nybro har jag aldrig förstått. Vi har haft högertrafik i Sverige i nästan sextio år. När det kommer till cyklisten som försökte köra över mig häromdagen vet jag inte säkert om hon hade cyklat på vänster sida innan hon kom ifatt mig. Möjligen var det bara så att hon genade i kurvan, men hon missade mig med någon centimeter som tur var. När dom anlade en ny cykelväg genom det nya industriområdet gjorde dom samtidigt ett övergångsställe där det passerar en annan väg. Åtminstone satte dom upp en skylt med Herr Gårman. Några linjer i gatan målades aldrig. Själv brukar jag tänka att om jag går på dom där linjerna blir den som kör över mig åtminstone av med körkortet. Skyltarna utanför den (hittills) enda nya industrin på nämnda område har fått mig att inse att pilar uppåt betyder längre fram medan pilar nedåt betyder längre bakåt.

Blogg 4/12 2025.

 Postnord har ett paketskåp utanför Willys. Posten ligger precis innanför, så jag har tänkt att jag lika gärna kan gå in och hämta mina paket. När det var kö igår kände jag ändå att en sån där box kanske hade varit smidigare. Fast till just det paketet hade jag inte fått välja. Det skulle ha levererats hem till mig. När det inte gick fick jag bara ett meddelande om var jag kunde hämta det. Det jag funderar mest över är annars varför alla nätapotek verkar ha slutat helt med stötdämpande material. Jag har fått lära mig att paketet ska gå att skaka utan att innehållet rör sig. Nu kastar dom bara ner varorna och så får dom ramla runt bäst dom vill under resan. Det är mest tur om allt är helt när det kommer fram. På hemvägen från posten konstaterade jag att kommunkillarna hade fixat en grej som jag hade mailat dom om. Jag fick inget meddelande om det men huvudsaken var förstås att det blev gjort.

Blogg 2/12 2025.

 Igår var det dags igen att traska ner till Achima Care och ta prover. Dom har drop in för provtagning till elva på förmiddagarna. Jag är ju ingen morgonlärka direkt, men vid tio var jag klar att gå. Jag skulle bara sätta i ett par örhängen också, men där tog det tvärstopp. Jag brukar bara använda det när jag går hemifrån. Sedan kylan kom och jag började använda mössa har jag slarvat med det också och nu kändes det verkligen som om det ena hålet hade vuxit igen. Jag trixade febrilt med två olika örhängen utan att lyckas få något igenom hålet. Till slut fick jag ge upp och ta ur det andra också istället, för att hinna dit jag skulle. Framme på Achima insåg jag att jag snart blir tvungen att börja använda glasögon för jämnan. Jag såg inte vad det stod på kölappen, fast det var hyfsat stora siffror. Det kunde ju vara bra att veta när det var mitt nummer som blev uppropat.

Blogg 30/11 2025.

 Gårdagens promenad gick runt Pukeberg. På hemvägen hörde jag sirenerna från en brandbil för vad som åtminstone inte var första gången den dagen. Då som först slog det mig att det var julmarknad nere på torget. Då har brandkåren öppet hus. Barnen får åka brandbil och dom brukar tuta lite för varje grupp också. Jag gick exakt samma väg när jag gick hemifrån. Hade jag bara hört den där eländiga sirenen då hade jag lätt kunnat gå åt det hållet istället. Alternativet hade förstås varit att göra som med allting annat en minnesanteckning. Men när jag läste om det här första gången tänkte jag bara att i helgen är älsklingen här och han vill knappast gå dit. Att jag brukar ta en promenad själv framåt eftermiddagen slog mig inte ens, så jag släppte alltihop. Och sån tur att tanken slog mig någon gång innan det var dags hade jag förstås inte.

Blogg 23/11 2025.

 Årets första, smarrigaste och dyraste julklapp avnjöts igår. Vi fick den av särbons son och det var julbord på valfri restaurang. Vi tog en i Nybro för att få gångavstånd. Vintern kom tidigare i veckan och jag är som Bambi på hal is så fort asfalten inte är ren. Därför vågade jag mig inte ut på ett par dagar före restaurangbesöket, så jag inte skulle missa det för att jag hade brutit någonting. Igår tog jag mig faktiskt både dit och hem utan att ramla en enda gång fast gatorna var isiga. Måltiden var väl värd promenaden. Det fanns alla typer av julmat jag någonsin hade hört talas om och några till. Jag klarade mig i alla fall med en tallrik till skillnad mot min själs älskade som fick ta två enligt bild. Däremot var dessertbordet lika välfyllt, så jag som älskar sötsaker fick ihop en full tallrik där också.

Blogg 21/11 2025.

 Gossen som levererade varor från Kvantum hade ett tufft pass igår eftermiddag. Förutom att snön låg i vägen för honom hade den fått flera än vanligt att beställa hemkörning. Han brukar ha tretton, fjorton stycken att köra hem till, men igår var det tjugo. När jag packade upp mina kassar saknades det en banan. Dom brukar sitta ihop i en klase, men nu låg en lös och en saknades helt. Det var förstås inte mycket att bråka om, men när ett halvkilo leverpastej till särbon inte heller syntes till kastade jag mig på telefonen. Jag hade ett nummer inlagt som skulle gå till den som körde bilen. Jag lade in det en gång när jag fick jaga chauffören via butiken, för jag hade fått fel kasse. Det var tydligen ett tag sedan och en falsk trygghet, för nu fungerade inte det numret längre. För mig var det tur, för medan jag försökte fick min själs älskade syn på den saknade leverpastejen.