Blogg 30/11 2021.

 Måndagen började med att jag rev ner sladden till adventsstjärnan i sovrummet, när jag drog upp rullgardinen. Troligen hade jag hängt sladden över hållaren till gardinen. Nu drog jag den över gardinstången istället, men då räckte den inte. Det finns inget eluttag precis där, men på golvet nedanför fönstret har jag en dosa med flera uttag. Nu slutade sladden någon centimeter ovanför den. Som väl var kom jag på att dra den över den inre stången istället för den yttre. Då räckte den precis. I vardagsrummet har jag en lösning med en grenkontakt som står på fönsterbrädan. Jag hade någonting liknande i sovrummet förr, men det är skönt att slippa. Medan jag höll på att fixa med sladden igår, lyckades jag riva ner en av tomtarna som stod i fönstret. Den gick i tusen bitar, som man brukar säga. Det var åtminstone tillräckligt många för att det skulle vara meningslöst att försöka laga den. Jag vill minnas att den var inköpt på loppis, så den lär inte ha varit speciellt dyr. Det var mest affektionsvärde i den. Det grämde mig mer när jag slog sönder tomten på bilden för flera år sedan. Dagen fortsatte med liknande små förtretligheter. Det sista som hände var att jag fick det lilla handtaget till lådan på hallmöbeln i handen, när jag skulle öppna den. Det skruvade jag fast så gott jag kunde. Lossnar det igen får jag väl försöka stärka upp konstruktionen med lite lim.

Blogg 29/11 2021.

 Idag för fyrtioett år sedan var jag på bröllop. Tyvärr är jag en sån som minns det som går snett bäst. Den här gången var det någon typ av lek där den utpekade skulle sjunga. Min kompis, tillika brudgummens syster, hade alltid upplevt mig som tuff och framåt. Det är jag kanske, så länge jag slipper sjunga inför publik. Det går bara inte, så det blev en pinsam tystnad. Tyvärr firar inte paret ifråga bröllopsdag idag. Brudgummen gick bort för ett år sedan och var dessutom omgift med någon annan.
Kortet nedan är taget den tjugonionde november 1982. Det var fest hemma hos en arbetskamrat. Så fortsatte vi till en kinarestaurang och vidare ut på stan. Kortet fick jag inte förrän häromåret från en av flickorna som var med.
1983 var jag med en gosse på bio den här kvällen. Vi såg ”Sound of music”, som är en av mina favoritfilmer. Det är oklart om min kavaljer var för ung för att uppskatta den eller bara oromantisk. Han skrattade sig i alla fall igenom filmen, som han tyckte var komisk.
Under mina första år på golvfabriken här i Nybro fick flera av kollegorna barn. Vi brukade samla ihop ett gäng och hälsa på dom nyblivna mödrarna. För tjugoåtta år sedan var vi fem vuxna och tre barn iväg på en sån träff.

Blogg 28/11 2021.

 Jag har ett fult ärr i ansiktet sedan jag opererade bort ett basaliom för många år sedan. Först långt efteråt fick jag veta på apoteket att silikon kunde vara bra att smörja på. Jag antar att det hade gjort mera nytta om jag hade börjat med det så fort såret var läkt. Problemet var antagligen att operationen av någon anledning utfördes på öron-näsa-hals. Jag kan tänka mig att personalen på hudkliniken hade varit bättre på att informera om sånt. Vid senaste besöket på specialisttandvården på sjukhuset, fick jag mer information, som var flera år för sen. Min tandläkare hävdade att man kunde få ersättning för ärr i ansiktet. Jag googlade när jag kom hem. Jag måste ha haft en försäkring vid tiden för operationen. Det utgår jag från att jag hade, eftersom jag fortfarande jobbade då. Så måste det finnas något annat sätt som ingreppet kunde ha utförts på, som hade vållat mindre skada. Det kan jag däremot inte tänka mig. Läkaren fick flytta på skinn, för att jag fortfarande skulle kunna stänga ögat. Han hade varit så pysslig när han sydde fast det, att sköterskan som skulle ta bort stygnen blev helt förundrad över hur många stygn det var.

Blogg 27/11 2021.

 Någon gång ska jag lära mig att inte svara på okända nummer, men igår gjorde jag det igen. Det var en säljare som hävdade att jag kunde få ett bättre pris på mitt bredband. Hon kunde inte fixa det åt mig själv. För att jag skulle slippa sitta i Telias evighetslånga telefonkö, gav hon mig ett direktnummer. När jag slog det fungerade det inte. Det har aldrig gått att göra något åt priset tidigare, men hoppet är ju det sista som överger människan. Man vill ju dessutom inte tro att den som ringer far med osanning. Jag gick alltså igenom den långa proceduren med val hit och dit, för att komma fram till kundtjänst. Kommen så lång fick jag veta att väntetiden var en halvtimme. Då gav jag upp och försökte komma fram på chatten istället. Där var det ingen kö alls. Där fick jag dessutom kontakt med en mycket trevlig och kompetent flicka. Hon kollade så det inte fanns några erbjudanden jag kunde ta del av. Hon skulle dessutom ta ärendet med den ljugande säljaren vidare. Det känns ju lite tokigt att människan sitter och säljer något som hon inte kan leverera.

Blogg 26/11 2021.

 Att det fascinerar mig mycket hur man skriver i tidningar, har väl alla förstått vid det här laget. ”Samtidigt är deras eget universum på väg att rämnas med marken” tyckte jag var en förvånansvärd blandning av två olika sätt att uttrycka sig. I min värld är det endera på väg att rämna eller att jämnas med marken. Exemplet kommer ändå ur en kulturtidskrift, där jag tycker att dom borde vara extra noga med språket. Häromdagen var den stora nyheten att Hiphopartisten Jason Diakité hade skrivit en bok ihop med ett par andra killar. Eftersom kändisar verkar sälja, kändes det konstigt att dom inte skrev Timbuktu. Det är väl ändå betydligt fler som känner till honom under det namnet. När Einár blev skjuten var det hans artistnamn som stod i nästan varenda artikel. I det läget kan jag känna att är han död så har han slutat jobba. Då är han Nils Grönberg igen. Det är några år sedan Tim Bergling lämnade oss nu, men som jag minns det kallades han också för Avicii i dom flesta dödsrunorna. Ibland hänger jag upp mig på detaljer som att en bil har kört på en cyklist. Det lär visserligen vara självkörande bilar på gång, men speciellt vanliga tror jag inte att dom är ännu.

Blogg 25/11 2021.

 Om ett par veckor är planen att dörrbytet ska bli klart här. Dom bytte själva dörren för fjorton dagar sedan, men leveransen av det som ska sitta runt omkring strulade. Om det nu inte hakar upp sig ännu mera, så ska dom komma ett av två datum. Förra gången var tidsspannet dubbelt så långt och dom kom till mig den sista av dom fyra dagarna. Ännu värre verkar det ha varit när besiktningsmannen skulle komma och kolla köksfläkt och badrumsventilation för några år sedan. Han skulle komma någon gång mellan sju och fyra under en tvåveckorsperiod. På den tiden jobbade jag dessutom natt och sov på dagarna. Det var inte det lättaste, när man låg och väntade på att det skulle ringa på dörren. Som jag minns det var den där killen här någon gång om året eller så. Dom kontrollerna verkar ha upphört.
För några veckor sedan körde någon av vägen utanför Kährs sågverk. Jag kom ihåg att det hade hänt en gång tidigare, medan jag gick den vägen till jobbet. Ett av dom mindre träden intill vägen gick av och bilen låg kvar länge i diket. Hur länge sedan det kunde vara hade jag svårare att bedöma, men där kom Facebooks minnesfunktion till min hjälp. Det var nästan exakt tio år mellan dom båda olyckorna. Skönt att det inte händer oftare än så.

Blogg 24/11 2021.

 Stundtals blir vi lite irriterade på hyressättningen här. Vår hyresvärd höjer hyran för glatta livet. Nästa höjning lär bli för dom nya ytterdörrarna vi har fått. Lite märkligt kan man tycka, med tanke på att en ytterdörr torde vara standard i varje lägenhet. Det är i alla händelser en tröst att läsa på hyresvärdens webbsida. För det första för att man där blir upplyst om att vi bor i Nybro centrum. Det hade nog den nyinflyttade flicka missat, som undrade vilken buss man skulle ta för att komma just till centrum. En och en halv kilometer har vi ner till torget, men stadsbussarna försvann för trettio år sedan. När man sedan jämför hyrorna här med vad man tar i sina andra bestånd, inser man att vi nog är dom som bor billigast. Till och med i Tranås är hyran högre än i Nybro.

Facebook känns som en värld i miniatyr. Tyvärr innebär det att en och annan Facebookvän går bort. Varje dag kan man se vad man har publicerat på samma datum tidigare år. Finns där då kommentarer från någon som inte är med oss längre, blir jag lite nostalgisk.