Blogg 31/3 2026.

 Vi har haft åtminstone lite vårvärme ett tag, men igår var det så snålt med plusgraderna att jag tog till tumvantarna igen när jag tog min promenad. Därför kändes det lite typiskt när det började plinga i telefonen innan jag var halvvägs. Jag kände mig tvungen att svara, fast kylan bet i fingrarna. Inte gick det fort heller, eftersom jag inte har glasögon på mig när jag är ute. Jag har lite svårt att se vad jag skriver då. Och sedan fortsatte det bara. Varje gång jag hade fått på mig dom varma, sköna vantarna igen plingade det i telefonen. Oftast ett par gånger snudd på samtidigt dessutom, eftersom höga vederbörande delade upp sina meddelanden när han kom på något mera. Jag var snudd på övertygad om att jag skulle bli galen om det plingade en enda gång till. Fem gånger svarade jag på följdfrågor innan jag gav upp och lovade höra av mig när jag kom hem. 

Blogg 30/3 2026.

 Jag lallar runt i myssockor med halkskydd inunder här hemma. Möjligen kan dom kännas onödigt varma sommartid, men helst vill jag ha dom även då. Golven är hårda även när dom inte är kalla. Tidigare har jag köpt dom på nätet och dom har varit hyfsat dyra. Så när jag till förrförra julen hittade billiga här i Nybro passade jag på att bunkra upp med flera par. Efter jul sålde man ut dom sista ännu billigare. Att det tydligen ska föreställa någon typ av julmotiv på dom stör mig inte alls. Det märkliga är att jag brukade nöta hål på hälarna på dom dyra sockorna på ett halvår eller så. Dom billiga är inte ens slitna fast jag har använt dom dagligen i ett och ett halvt år. Det är tydligen inte alltid man får vad man betalar för eller att dyrast är bäst.

Blogg 29/3 2026.

 Sånt jag läser i tidningen och på nätet kan verkligen förundra mig ibland. Som när polisen skrev ”Visste du att strypning vid sex kan vara livsfarligt?” Det finns ett gammalt skämt om att självmord kan vara livsfarligt, men det här var på fullt allvar. I min värld har det alltid betytt att man har ihjäl någon om man stryper personen, men tydligen kan man strypa ”lite grann”. Det påstods att strypning vid sex blir allt vanligare bland unga vilket verkligen fick mig att förfasas. Jag är riktigt glad att jag inte är ung idag. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det skulle vara värt vad det nu är man är ute efter, om man råkar ha ihjäl någon man gillar eller skada personen svårt. I en annan artikel hävdade en chef på utbildningsförvaltningen att det aldrig går att få bort hot och våld mot lärare. När började man tillåta sånt över huvud taget? Jag tror ingen i min generation ens skulle ha kommit på tanken att hota, slå eller sparka en lärare.

Blogg 28/3 2026.

 Jag är någorlunda säker på att skylten på bilden är ny. Den ser fräsch ut och jag går den vägen lite för ofta för att ens jag skulle kunna ha missat den om den har funnits där länge. Lite problematiskt känns det att den sitter vid infarten till Åkrahällskolans parkering. Vid den parkeringen ligger både en liten skatepark och en återvinningsstation för förpackningar. Jag tvivlar på att ungarna som ska åka på banan har någon lust att traska bort till skolan och anmäla sig. Ännu mindre så alla som inte har någon annanstans att slänga sina förpackningar. Man måste dessutom köra över den där parkeringen för att komma till konstgräsplanen där det är match ibland. Möjligen skulle tanken vara att få ett underlag för att polisanmäla dom ungdomar som buskör där nere på nätterna. Fast det dom håller på med antar jag är olagligt ändå. Kanske är det bara någon klåfingrig typ som har flyttat den där skylten från en vettigare placering, men i så fall är det proffsigt gjort.

Blogg 27/3 2026.

 Jag har oftast en i reserv hemma av allting jag använder regelbundet, men ibland kan det bli lite för bra. Det har hänt mig både med saft och digestivekex att det redan har stått en reservförpackning där när jag ska ställa in den jag har köpt. Lite oklart i vilket läge jag virrar till det, men någon typ av miss måste det bli. 

Hushållspapperet jag använder är numera perforerat i hälften så stora bitar mot tidigare. Jag inbillar mig att tanken är att man ska använda mindre, men för mig blir det tvärtom. En sån där pyttebit räcker inte till någonting och att räkna dom känns onödigt tidskrävande. Istället höftar jag och oftast blir det nog att jag tar mer papper än jag gjorde förut. Då var det enklare både att se och att veta hur mycket jag behövde.

Blogg 26/3 2026.

 Jag såg en dokumentär om en man som hade drabbats värre än dom flesta. Redan när han var ung hade han sprängt av sig handen med någon typ av raket eller liknande. Jag tror det var någonting hemmagjort. När han byggde huset slog någonting sönder hans öga. Så hade han djur och blev stångad svårt av en tjur. Till sist avslutades han liv med att han blev rånmördad. Efter programmets slut upptäckte jag att Postnords paket-app blinkade på telefonen. Fast när jag öppnade den stod det fortfarande att min försändelse var på väg. Det var förstås både förvirrande och frustrerande. Jag stängde appen men öppnade den igen i hopp om att lyckas klura ut vad som hade hänt. Då stod paketet plötsligt som levererat. Det var bara att ta hissen ner till postboxen där det låg och väntade.

Blogg 25/3 2026.

 Med tanke på att jag har snarkappen igång när jag sover har jag telefonen på laddning hela nätterna. Åtminstone är det tanken men någon gång händer det att den inte är fulladdad på morgonen. Då lägger jag den på laddning på diskbänken i köket eftersom det mest lättåtkomliga eluttaget finns där. Sist det hände var jag lite orolig för att älsklingen hade ringt medan jag stod i duschen. I vanliga fall ligger telefonen på skrivbordet där jag hör den till badrummet. Om jag inte duschar då. Nu gick jag alltså dit för att kolla så jag inte hade missat någonting bara för att inse att telefonen låg i köket. Precis när jag lyfte upp den för att kolla ringde särbon. Snacka om att tajmingen var perfekt. Telepati tror han inte riktigt på. Jag brukar annars hävda att det är därför jag kan gissa rätt på mycket när vi kör frågespel. Han ser ju svaret och då går det via telepati till mig.

Blogg 24/3 2026.

 Om varmvattnet försvinner helt känns det förstås akut, men på sistone har det bara småstrulat lite. Jag gjorde i alla fall en felanmälan till slut, där jag bara skrev att det hade varit dåligt med varmvatten ett par dagar. Dagen efter hörde jag ingenting. Dom närmaste två dagarna hade jag tur med när fastighetsteknikern hörde av sig. Första dagen ringde han medan jag låg och mornade mig. Det innebar att han varken väckte mig eller ringde när jag stod i duschen. Nästa dag hade jag kommit ur sängen lite tidigare än vanligt, så när han ringde var jag redan klar i badrummet. Han och kollegan skulle komma hit och kolla under förmiddagen. Jag funderade lite över min planering men jag hade inte behövt oroa mig. Dom ringde på dörren innan jag ens var klar med frukosten. Någon blandare som strulade hade dom blockerat, men ärendet står fortfarande inte som avslutat. Jag antar att dom letar vidare.

Blogg 23/3 2026.

 Jag är extremt förtjust i att ligga och dra mig på morgnarna. Somnar jag då om verkar chansen öka för att jag ska minnas vad jag har drömt när jag vaknar. En morgon besökte jag således kyrkogården i min hemby på Öland. Där hade man byggt ett litet hus över vår familjegrav. Ett kapell hade också tillkommit. Där fanns en massa människor med uppseendeväckande sminkningar eller möjligen masker. Jag pratade med en dam och vi jämförde namn för att se om vi hade några gemensamma bekanta. Jag kände bara igen ett enda. Dom andra var bara konstiga. Jag ville ta ett kort på dom där människorna men jag hade glömt telefonen, som jag har kameran i, i bilen. Så jag sa mycket insiktsfullt till damen jag talade med att om jag går och hämtar den kommer ni inte att vara kvar när jag kommer tillbaka eftersom det här bara är en dröm.

Blogg 22/3 2026.

 När jag skulle bära hem ett tungt paket från posten hade jag varit förutseende och tagit med mig ryggsäcken. Problemet var att den inte är jättestor och paketet var format som en ganska lång rulle. Jag hoppades att det skulle fungera med att låta det sticka upp en bit och dra ihop dragkedjan runt det. Det hade det säkert gjort om det inte hade varit så tungt. Nu gick dragkedjan upp och jag märkte ingenting förrän jag tappade paketet. Första gången hände det inne på konditoriet och det var förstås extra pinsamt. När det hade hänt ett par gånger till på hemvägen kom jag till slut på den goda idén att hänga ryggsäcken på magen istället för på ryggen. Då blev det mer som att bära en bebis och jag kunde hålla om den så att ingenting ramlade ur. Kondiset heter för övrigt Priems. Så finns det ju en mack som heter Preems. Jag har stora problem med att komma ihåg vilket som stavas hur.

Blogg 21/3 2026.

 Även om jag helst använder datorn så fattar även jag att det mesta går att fixa i telefonen. Men när det gällde felanmälan till min hyresvärd stötte jag på patrull. Jag gick in på webbsidan, men tjänsten felanmälan saknades helt. Det borde förstås inte vara på det viset, så jag skickade frågan som ett ärende till kundtjänst. Flickan som svarade var en riktig pärla. Att hon började med att skriva att hon hade sett mitt ärende tolkade jag som att det kanske inte riktigt var hennes jobb, men att hon ville hjälpa mig ändå. Hon frågade om jag hade testat att expandera menyn vid fliken Mina Sidor. Det trodde jag förstås att jag hade gjort tills jag såg skärmdumpen hon hade skickat med för att visa. Jag hade klickat på själva texten. Att pluset också var klickbart hade inte ens slagit mig. Flickebarnet fick ett extra plus i kanten när hon dessutom svarade på mitt tackmail. 

Blogg 20/3 2026.

 När jag skulle lägga in ett kort i bloggen var den mappen plötsligt tom. Jag har samlat på mig mängder av bilder att ta till när dom behövs, så lite skärrad blev jag. När jag noterade att Youtube fanns som alternativ förstod jag till slut vad som hade hänt. Istället för att försöka ladda upp en bild hade jag tryckt på video och det fanns förstås inga i den där mappen.
På Google streetview kan man se hur huset jag bor i såg ut även tidigare. Tyvärr inte längre tillbaka än 2009 och sedan dess har inte mycket förändrats. Möjligen min dygnsrytm då. Jag jobbade ju natt fram till 2019 och sov på dagarna. Fram till dess ser man därför att rullgardinen är nerdragen i mitt sovrum när bilderna tas. På dom från senare år är den uppe.

Blogg 19/3 2026.

 Sedan det blev känt att Björn Kjellman slutar som ICA-Stig har det spekulerats vilt om vem som skulle ta över. Ingen verkar ens ha tänkt tanken att det kunde bli Micke Tornving. Sedan det tillkännagavs har det i vanlig ordning funnits delade meningar om valet. Personligen älskar jag honom, så jag kan nog tänka mig att se fler av ICA:s reklamfilmer framöver. Jag letade fram den första med Tornving och uppskattade i vanlig ordning twisten dom hade fått till. Det är ju onekligen lite märkligt att Stig byter utseende med ojämna mellanrum, så man studsade lite när man trodde att det var honom personalen inte kände igen. Jag tycker dom har hittat ett trevligt sätt att framföra sitt budskap. Jag tänker inte ens på att det är reklam när jag ser filmerna, men jag misstänker att jag noterar deras erbjudanden omedvetet. Någon var orolig för vem som skulle ta över Jeopardy, men jag tvivlar på att det är något heltidsjobb att spela ICA-Stig.

Blogg 18/3 2026.

 Jag hade koll på hur många sidor ett av mina dokument bestod av. Åtminstone tills jag skrollade ner i det och kollade texten. Det visade sig att dom tre sista sidorna enbart innehöll stycketecken. Dom var dolda, så jag fick fråga mig fram till dels hur man visade dom och sedan hur man tog bort dom. Det skulle bara gå att förminska dom, men jag lyckades radera dom helt och hållet. Problemet som kvarstod var att det var fullt av stycketecken i texten som var kvar. Det spelade väl ingen roll egentligen, men dom störde mig rejält. Som tur var gick dom att dölja med samma kommando som jag hade använt för att visa dom. Nu innehåller inte mitt dokument några tomma sidor på slutet.

Blogg 17/3 2026.

 Sedan dom tog ner tallen utanför mitt sovrumsfönster ser jag ljusen från en verkstad här i närheten klart och tydligt. Inte på sommaren förstås. Då är det så mycket grönska mellan den och mig att jag inte ser någonting alls. Den här årstiden ser jag i alla fall hur ljusen släcks där borta vid sex varje kväll. Det intressanta är att det på skylten utanför står att han har öppet nio till nitton. Å andra sidan är han som alla andra egna företagare där både sena kvällar och helger ibland.

Jag förvarar mina käraste och (för mig) viktigaste papper i ett brandsäkert skåp. Förhoppningen är att det åtminstone ska finnas en chans att det klarar sig om det skulle brinna här. På sistone har det funnits en del nedslående läsning i min morgontidning. Målerås musikkår hade förvarat sina noter i ett sånt skåp. Det klarar tydligen bara sextio minuter. När det öppnades efter att folkets hus hade brunnit ner fanns bara sot och flagor kvar.

Blogg 16/3 2026.

 Särbon har betydligt klarare minnen från sin barndom än vad jag har. Exempelvis kan han redogöra exakt för vad han såg på tv. Det var sporten, Bröderna Cartwright och Lassie. Själv minns jag vagt Humle och Dumle och Pellepennan och Suddagumman. Båda delarna hittade jag nu på SVT play, så jag kan friska upp minnet om jag skulle känna för det. Av Coronation street kommer jag bara ihåg hur förtjust jag var i rollfiguren Elsie Tanner. Vi hade bara svartvit TV på den tiden. Det var en chock när jag kom hem till en kompis som hade färg-TV och insåg att damen på tv:n hade illande rött hår. Det enda som fastnade från Herrskap och tjänstefolk var scenen när en i tjänarstaben fick en hjärtinfarkt. Hans händer började skaka innan och det gör ju mina skrämmande ofta. Hur snygg Manolito var minns jag också, så jag antar att jag såg High Chaparral. 

Blogg 15/3 2026.

 Landstinget, eller regionen som det heter numera, skickade en kallelse. 300 spänn skulle man få betala om man uteblev från besöket, även om det annars var avgiftsfritt. Så skickar dom kallelsen med Postnord, som är kända för att slarva bort försändelser. Det är nog många som åker på den avgiften.
Många gamla dansbandslåtar har jag lyssnat på i en och samma version under alla år. Hör jag dom sedan i en annan inspelning kan det störa mig om dom har ändrat i texten. Senast dök det i alla fall upp en som jag insåg var ändrad till det bättre. Istället för ”Då är det bara jag som är på jakt efter dig” sjöng dom ”då ser du bara mig som är på jakt efter dig”. Plötsligt rimmade ju texten också. Ända sedan jag var barn har jag gnolat på en låt som heter ”Ring Ring - Här är svensktoppsjuryn”. Jag har aldrig ens tänkt på att det är Beatleslåten ”Maxwell’s silver hammer” som har fått svensk text.

Blogg 14/3 2026.

 När yoghurten jag hade beställt från Kvantum saknades, ersattes den av någon för mig obegriplig anledning med kefir. Det fanns annars fyra andra smaker av den där yoghurten, som jag tyckte hade varit mer likt mitt ursprungliga val. Jag bestämde mig i alla fall för att testa istället för att skicka tillbaka den. Det slutade med att jag numera äter kefir istället för yoghurt till frukost. Eller dricker då. När rätt smak på Fun light saft var slut ersatte dom den med vanlig, sötad saft. Där gick dom tydligen helt på smaken istället för att ta en annan variant av rätt sorts saft. Socker är ju alltid gott, så jag behöll den också. Det kanske hade varit värre om jag hade varit diabetiker. Jag antar att det är en app dom använder som talar om vilket som ska ersättas med vad. Den som har programmerat appen och jag är inte alltid överens om vad som är logiskt.

Blogg 13/3 2026.

 I en dokumentär jag såg låg en skottskadad kille och förblödde medan ambulansmännen stod utanför och avvaktade. Dom visste inte om någon gärningsman fanns kvar och vågade/fick inte gå in förrän polisen var på plats. Dom befann sig tjugo mil bort, så då var det för sent. Killen som höll på att dö kunde knappast springa runt och säkra lägenheten. När tjejen på larmcentralen frågade om det var någon kvar provade han med att ropa. Ingen svarade men det dög inte som garanti för att ingen gärningsman fanns i lägenheten. Hade han levt idag om han hade ljugit och sagt att han hade sett mördarna lämna området? Som jag fattade det kom till slut hans mamma dit och gick in. Hon var beredd att riskera att möta någon för att rädda sin son. Så ett annat scenario är att det kunde ha slutat annorlunda om gossen hade ringt mamma istället för SOS.

Blogg 12/3 2026.

 När jag började blogga på Nogg.se minns jag det som att informationen var att man enbart kunde använda DHTML-redigeraren i Explorer. Jag tror det är sjutton år sedan och den har fungerat i Firefox under hela den här tiden. Tills häromdagen. Då var plötsligt nästan alla kommandon dimmade och omöjliga att komma åt. Lösningen var som på så mycket annat att byta webbläsare, för i Chrome fungerade det som det skulle. När jag nu gick in för att kolla inför det här blogginlägget såg det ut som det skulle i Firefox också. Det är bara att hoppas att det fortsätter så. En annan intressant detalj med Chrome är språket. Älsklingens Instagram ändrar mellan engelska och svenska lite som den vill. När jag nu använde den webbläsaren några dagar såg redigeraren ut som på bilden. Det mest intressanta är inte att den använder engelska utan att ”välj fil” står på svenska mitt i alltihop. Ingen logik alls.

Blogg 11/3 2026.

 Jag ser lite halvtaskigt på långt håll. Tillsammans med min ansiktsblindhet betyder det att jag har svårt att se om dom jag möter ute är några jag borde hälsa på. Det känns lite fånigt att starrbliga på vilt främmande människor. I helgen gjorde jag som vanligt och försökte avgöra på avstånd om damen jag mötte verkade bekant. Hon påminde lite om en före detta arbetskamrat, men hon har flyttat uppåt landet, så hon kunde det knappast vara. Så långt i mina funderingar släppte jag tydligen alltihop, för precis när hon skulle ha passerat mig sa hon ”Hej Eva”. Först då såg jag att det var min hårfrisörska. Hon har klippt mig i över tjugo år, så henne kan man tycka att jag borde känna igen vid det här laget. Möjligen kan jag skylla på att vädret var vackert och jag hade solen i ögonen.

Blogg 10/3 2026.

 När jag var barn minns jag tydligt att första veckan i mars var magisk eftersom födelsedagen närmade sig. Det var kalas, presenter och möjligen roligt att bli ett år äldre. Det sistnämnda gällde bara dom fjorton första åren av mitt liv. Dom senaste femtio har gått så fort att jag helst bara skulle vilja stanna tiden. Den digitala världen har i alla fall ersatt en del av uppmärksamheten man fick i skolan när man fyllde år. På Facebook är det ett gäng som skriver grattis, eftersom appen påminner dom om födelsedagar. Mina båda banker har mailat varsin grattisfilm. På Svenska spel stod det ”Grattis i förskott” dagarna före min födelsedag. Igår byttes det ut mot texten på bilden nedan. Från Kvantum får jag till varje födelsedag ett presentkort på en djupfryst tårta. Älsklingen hävdar att han aldrig har fått någon, men jag tror att han kan ha misstagit meddelandet för reklam. Han fick i alla fall äta upp min i helgen, eftersom han är mer förtjust i tårta än vad jag är.

Blogg 9/3 2026.

 Älsklingen brukar bjuda ut mig på mat på min födelsedag. I år tog vi det dagen innan, eftersom det var söndag. Visserligen satte sig en barnfamilj precis intill oss, men jag antar att där är mer folk idag, när dom kör dagens lunch. Vi gick i vanlig ordning till Baroness som ligger alldeles i närheten av våra bostäder. Där jag kan få pizza eller kebab och särbon vanlig husmanskost. Igår blev pizzan Fyra ostar. Den passar mig, som älskar ost, perfekt. Jag blir mätt på en halv pizza, så den andra halvan bar jag hem och åt till kvällsmat. På hemvägen plåtade vi lite, även om det var svårt för mig att hitta motiv. Snön är i stort sett borta och grönskan har inte riktigt kommit igång ännu. Intill väggen här hemma blommade i alla fall både krokus och snödroppar. Vi funderade på att köpa varsin glass till dessert, men vi väntade tills vi kom hem istället. Här finns alltid glass i frysen.

Blogg 8/3 2026.

 Jag kommer från Öland, där dom lade ner järnvägen samma år som jag föddes. Här i Nybro har jag bott femtio meter från järnvägen i 35 år, men jag är fortfarande lika fascinerad av tågen som passerar. Häromdagen fick jag se fyra olika tåg medan jag var ute och gick. Det kom först ett krösatåg. Det brukar älsklingen kalla för Örsjöexpressen. Öresundståget kallar vi för gråsuggan och SJ-tåget har blivit mitt tåg, eftersom jag tycker det är så fint. Jag blir glad av att bara se det. Förutom dom tre kom det ett tåg från Green cargo. Den här årstiden ser jag tågen från min balkong. En dag hade jag tur när jag hörde ett pipande. Jag skulle mest bara kolla om det var sopbilen som var på nästa gård, men precis när jag tittade ut körde mitt tåg förbi. På sommaren när det är som grönast hör jag bara ljudet. 

Blogg 7/3 2026.

 Jag använder ärrtejp på halsen där jag blev opererad i höstas. När jag skulle sätta dit tejpen häromdagen kändes underlaget plötsligt helt annorlunda än vad jag var van vid. Jag har av någon anledning liknande ränder högre upp på halsen. När jag besökte min fasta läkarkontakt på sjukhuset före operationen sa han bland annat att han såg att jag redan hade ärr. Jag funderade febrilt på vilket av alla mina ärr han kunde tänkas se fast jag hade kläder på mig. Inte förrän efter operationen insåg jag att ärret efter den ser likadant ut som linjerna jag har på halsen. Lite dåligt kan jag i och för sig tycka att det var att en läkare inte såg skillnad. Jag brukar sätta tejpen precis under en av dom där linjerna för att det ska hamna på rätt plats och täcka ärret. Nu hade jag istället satt det under själva ärret.

Blogg 6/3 2026.

 Jag är fruktansvärt irriterad på alla som envisas med att gå på höger sida av vägen. Ännu argare blir jag när dom dessutom cyklar till vänster och/eller på trottoaren. Därför blev jag glad över ett långt inlägg från en av polisgrupperna på Facebook där ordningsmakten långt och utförligt beskrev det man hoppades att alla redan visste. Man går alltid till vänster och cyklar på höger sida. Den förhoppningen grusades när jag började läsa kommentarerna. Där hävdades på fullt allvar att ordningsmakten själva inte visste vad som gällde. Folk höll med delvis, men hävdade att i vissa lägen skulle man visst gå till höger. Jag suckade bara tungt och lät dom diskutera med varandra, eftersom det fanns en massa olika uppfattningar. Jag anar att det är samma människor som inte kan läsa hastighetsskyltar när dom kör bil. Enligt dom finns inte fartkamerorna alls till för att färre ska dö eller bli handikappade efter trafikolyckor utan bara för att det ska komma in böter.

Blogg 5/3 2026.

 Problemet med att min själs älskade är en hejare på att dra åt locken på burkar och flaskor uppstår när jag ska lämna dom till återvinning. Locken av metall sitter kvar på glasburkarna när jag bär bort dom till förpackningsåtervinningen. Där får jag sällan av dom. Det har hänt att jag har jag bett om hjälp när jag har träffat någon bekant, men betydligt oftare har jag fått fuska och låta locket följa med i glasigloon. Pantflaskorna ska i och för sig korken sitta kvar på när man lämnar in dom. Numera sitter den ju rentav fast, för att den ska hänga med. Problemet med dom är att luften på något vis sugs ut ur flaskorna på vägen till centrum, där pantmaskinerna finns. Jag har inte tänkt på om det möjligen bara är på vintern, så det har med kylan att göra. Jag får i alla fall öppna korken och släppa in luft, för att maskinen ska kunna läsa streckkoden.  

Blogg 4/3 2026.

 Styckmordet i Oskarshamn är uppe i hovrätten och min morgontidning rapporterar flitigt därifrån. Det är förstås chockerande att någon människa kan begå ett sånt brott över huvud taget och ännu värre att ett sånt monster kan vara anställd i hemtjänsten. Om han nu inte blir frikänd till slut, men i tingsrätten dömdes han till livstids fängelse och livstids utvisning. Hur man får ihop det vet jag inte riktigt, men det kanske hänger ihop med att livstid i Sverige sällan varar ett helt liv. Det som förundrade mig mest i tidningen var ett ljudklipp från rättegången. Killen hade tolk! Hur i all världen kan man jobba i hemtjänsten om man inte kan göra sig förstådd på svenska? Har han tolk med sig hem till dom gamla också? I Nybro kommun ville dom styrande inte införa språktester för dom anställda. Dom hävdade att det redan fanns språkkrav när dom anställdes. Tydligen fungerar det inte något vidare.

Blogg 3/3 2026.

 Jag såg första avsnittet av ”Expedition vildmark” på femman och insåg hur svensk jag är. Det första jag reagerade på var att dom hade yxa med sig och högg ner grenar och hela träd. Så långt sträcker sig knappast allemansrätten ens i Sverige. När eftertexterna började rulla insåg jag att dom hade förutsett att det fanns gnällspikar som jag. Där stod det klart och tydligt att all åverkan sker med markägarens tillstånd. Jag tittar förstås mest för att det är ett gäng kändisar som är med. Lite förundrad är jag över hur olika förutsättningar dom verkar ha för att fixa någonting att äta. Två av killarna började fiska direkt och fick abborre till middag. En annan sa att han inte klarade av att döda någonting som hade ögon. Han erkände själv att han var en sån som tror att kött växer på träd. En tjej satt i ett klipp från nästa avsnitt med en fisk i handen, men äta den tänkte hon inte göra.

Blogg 2/3 2026.

Någon började en bloggkommentar med orden ”quelle belle”. Jag tyckte det var så vackert att jag var tvungen att googla fram en översättning. Det är tydligen franska och betyder ”vilken vacker”. 
 Älsklingen och jag gick härifrån samtidigt häromdagen. Nere på gården började han fundera på om han hade haft ryggsäcken med sig och i så fall glömt den här uppe. Han klarade sig utan den, så i så fall kunde den vara kvar här till dagen därpå. Jag brukar se till att han får den med sig hem, men det hade jag tydligen glömt den här gången. Samma sak var det med att kolla om den fanns här så fort jag kom hem igen. Inte förrän sent på kvällen fick jag ögonen på den, fast den hängde väl synlig i hallen. Efter sex år har jag tydligen vant mig så pass vid att ha hans saker också här att jag inte reagerar om dom inte borde vara kvar. 

Blogg 1/3 2026.

 Att kunna läsa sina journaler på 1177.se är på både ont och gott. Ibland blir jag verkligen häpen över vad jag läser om mig själv. Tidigare hade man å andra sidan ingen aning om vad det stod i journalen. Oftast är det läkare som skriver att patienten, jag då, är nöjd. Det är sällan så jag har uppfattat det, men jag får kanske bli tydligare med att uttrycka mitt missnöje. Senast hade min återkommande läkarkontakt på sjukhuset skrivit att ”patienten har blivit informerad angående vår nya brevsvarspolicy”. Om det var han själv eller någon annan som skulle ha informerat mig om den framgick inte. Jag visste inte ens vad den gick ut på, så jag fick googla. Det hjälpte inte heller, men till slut lyckades AI klura ut vad saken gällde. Läkarna får inte skicka personliga brev längre utan man ska kolla sina svar på 1177. Möjligen var det att jag hänger där som han tolkade som att jag kände till policyn.