Blogg 27/4 2025.

 Bilarnas vara eller icke vara på Storgatan genom Nybro centrum fungerar precis tvärtom mot hur jag skulle önska. Till vardags tycker jag att det skulle vara ljuvligt att slippa trafiken där. För mig får det mer än gärna bli gågata igen, som det var när jag flyttade hit. När det igår var dags för cruising kände jag precis tvärtom. Det blev en helt annan stämning när den tidigare gick genom centrum. Nu är det ingen som vill anordna den längre och när det blir spontancruising finns inga tillstånd att köra på Storgatan. Jag passade på att ta gårdagens promenad runt centrum och framåt kvällen, när dom hade börjat köra. Många fina bilar fick jag se, men jag var inte tillräckligt road för att stanna och titta. Jag pratade en stund med en före detta arbetskamrat. Hon och hennes man hade en fin bil, men enligt henne var det urtråkigt att cruisa runt sådär.

Blogg 26/4 2025.

 Att komma till Achima Care en fredag var betydligt lugnare än sist, när jag var där direkt efter påskhelgen. Då var det knappt att sittplatserna räckte. Igår var vi bara en handfull som väntade på vår tur. Jag hade skrivit en liten lapp med dom blodtryck som läkaren hade bett om. Det där med liten blev inte så bra, när han bad mig läsa upp dom. Jag brukar se till att kunna läsa lappen jag har med mig utan glasögon, men den här gången hade tanken inte ens slagit mig. Dessutom hade jag stoppat ner glasögonen i min lilla ryggsäck, men ångrat mig och inte tagit med den. Jag hade varit lite orolig för att läkaren inte skulle gilla mitt beslut att operera bort sköldkörteln, men det trodde han skulle bli jättebra. Den bästa ordinationen jag fick var ändå att sitta med benen högt och låta särbon göra allt här hemma. Jag anar att mannen i mitt liv inte är lika nöjd med den idén.

Blogg 25/4 2025.

 Ett av dom små visdomsord jag brukar dela med mig av på min Facebooksida lyder ”Den dagen jag ser en leende joggare ska jag överväga saken”. Dom brukar verkligen inte se direkt överlyckliga ut. Men så en dag hände det plötsligt. Jag mötte ett par som sprang tillsammans. Kvinnan jagade tappert mannen och hon sken som en sol hela tiden.
Min egen och mina närmaste klasskamraters mammor dog alla i cancer. Min mamma blev 56, ett par var ännu yngre när dom gick bort och en hann fylla sjuttio. Min bror brukar hävda att det har med kalkstensgrunden på Öland att göra att så många fick cancer. Å andra sidan lever fortfarande min ingifta faster. Hon har bott någon kilometer från mitt föräldrahem i alla år och närmar sig nittio. Min älskade särbo är helt inne på att det har med generna att göra om man får cancer. Enligt andra källor har det mer med maten att göra. Jag läste att japanska kvinnor inte får bröstcancer förrän dom flyttar till USA och byter livsstil.

Blogg 24/4 2025.

 Anticimex har tydligen fullt upp med myror som kommer in i hemmen såhär på våren. Jag växte upp i villa, men därifrån minns jag bara flugorna. Dom hade en tendens att hitta in, fast vi använde nätfönster. Däremot bodde jag på nedre botten i en lägenhet i Kalmar i ett par år på åttiotalet. Där ser jag fortfarande framför mig hur myrorna marscherade över diskbänken den här årstiden. På landet använde man råttfällor och myrmedel mot oönskade gäster från djurriket, men i lägenheten tror jag att även jag fick hjälp av Anticimex. Innan dåvarande sambon hade renoverat klart huset vi bodde i på sjuttiotalet hade vi råttor på vinden. Eller snarare möss då, för speciellt stora var dom inte. När en av dom kom springande där vi bodde laddade till och med jag en råttfälla. Vi hade ingen ost hemma, men det fungerade med en halv hallonbåt.

Blogg 23/4 2025.

 Igår förmiddag ringde min tandläkare alldeles perfekt. Jag hade stigit upp men inte hunnit in i duschen. Tiden han erbjöd mig ett par timmar senare passade också bra, eftersom jag ändå skulle till Achima care och ta prover på förmiddagen. Där var det så gott om folk efter långhelgen att jag nätt och jämnt hann, fast jag hade gett mig iväg i extra god tid. Tack vare att kön var så lång hade några gett upp och gått igen. I värsta fall kunde jag ha gjort likadant och tagit mina prover idag istället, men det var skönt att få det gjort. När sköterskan kunde hoppa över några nummer blev jag klar precis lagom för att hinna till mitt tandläkarbesök. Jag, som alltid brukar vara där i god tid, susade in fem minuter före utsatt tid, men det räckte ju. Nu satte han dit kronan, som jag egentligen hade tid för nästa vecka.

Blogg 22/4 2025.

 Det var fler än jag som blev upprörda över nyheten att Postnord bygger en ny terminal för paket- och pallhantering. Över en miljard ska projektet kosta och terminalen ska kunna hantera 25 000 paket i timmen. Brevportot är redan idag skrämmande dyrt och jag anar att en så stor investering ska tjänas in på något vis. Brev är annars det jag tycker att Postnord ska ägna sig åt. Det finns så många andra leverantörer av paket som är både snabbare, billigare och har bättre leveransprecision. Schenker slog någon typ av rekord nyligen när något jag hade köpt på nätet på eftermiddagen nådde mig nästa förmiddag. Det var också fler än jag som ifrågasatte om Postnord har något existensberättigande över huvud taget. Om nu marknaden är avreglerad borde man väl kunna hitta något företag som utför tjänsten både billigare och säkrare.

Blogg 21/4 2025.

 Jag har skickat in avföringsprov till något sjukhus i Stockholm ännu en gång. Det screenas för att upptäcka osynligt blod i avföringen, något som kan tyda på cancer i tjocktarmen eller ändtarmen. Man ska tydligen få lämna det tills man fyller 74. Jag vill minnas att det är samma år som man blir kallad till mammografi sista gången. Har man väl fyllt 75 är det tydligen fritt fram att dö av vad som helst. Det häftigaste med instruktionen man får med är att det varje gång ordet avföring nämns står bajs inom parentes. Vet man inte att avföring och bajs är samma sak kan jag tycka att man borde bättra på sina svenskkunskaper. Ett jäkla kladdgöra är det i alla händelser. Mitt största problem är att man inte får blanda kiss i bajset. Om jag tar i för att bajsa kommer båda delarna. Okey, nog med skitprat för idag. Dom hittade inget blod i min avföring den här gången heller.

Blogg 20/4 2025.

 Jag läste en rubrik om att en grovt rattfull man hade sluppit fängelse på grund av hög ålder och sviktande hälsa. Jag förstod tanken, men ålder och ohälsa borde väl göra honom ännu farligare i trafiken kan jag tycka. Det var en åttioåring som drack sig berusad på krogen och sedan försökte köra hem. Det slutade med att han kolliderade och försökte parkera på en annan tomt i tron att han var hemma. Det var inte ”min” tidning, så jag kunde inte läsa hela artikeln. Man får väl hoppas att dom inte bara släppte ut gamlingen på vägarna igen. Säker kan man aldrig vara med vårt rättssystem. Jag hade tidigare bara hört talas om den taxichaufför som hittades död upphängd i ett träd. Nu hade TV3 gjort en dokumentär om fallet och det kändes skönt att dom åtminstone satte dit dom skyldiga. Men det ändrade hovrätten på. Fast det fanns gott om bevis mot ungdomarna lyssnade dom på nya lögner som dom hittade på vartefter. Så blev plötsligt ingen dömd för att ha haft ihjäl killen.

Blogg 19/4 2025.

 När min sköldkörtel började krabba googlade jag mig fram till något som heter Graves sjukdom. Det var onekligen en hel del av symptomen som stämde in på mig. Som hjärtklappning och snabb eller oregelbunden puls, skakningar i händerna eller fingrarna och svettningar och värmekänslighet. Det enda av alla symptom dom räknade upp som jag är ledsen att jag inte har är viktnedgång trots ökad aptit. Det låter som en dröm i mina öron att kunna äta hur mycket man vill och gå ner i vikt istället för upp. Å andra sidan verkar det tveksamt om mina symptom har med sköldkörteln att göra över huvud taget med tanke på att proverna jag har tagit på den alltid har varit normala under tidigare år. Jag har ju skakat, haft svårt att tåla värme och haft problem med hjärtat betydligt längre än det senaste året.

Blogg 18/4 2025.

 Jag blir minst sagt förundrad när jag läser om en hyresgäst i Malmö som har problem med att grannen röker cannabis och att lukten kommer in till henom. Husets ägare är Malmös kommunala bostadsbolag MKB som menar att man har genomfört flera åtgärder för att stoppa störningarna. Man har haft en dialog med grannarna. Hantverkare har arbetat med att försöka täta väggen mellan de två lägenheterna. Trygghetsjouren har under en period i vintras bevakat rökarnas trapphus på nätterna för att motverka ”spring”. Nu har fallet gått till hyresnämnden. Samma sak hade tydligen hänt i en annan av deras lägenheter för två år sedan. Vad jag förstår är cannabis olagligt i Sverige. Därför begriper jag inte varför man inte har testat den självklara lösningen att ringa polisen. Att hålla på och dalta med folk som begår brott känns visserligen väldigt svenskt, men jag blir tokig på att det är vi andra som ska rätta oss efter brottslingarna. Nu har bolaget gått vidare genom att riva de utpekade rökarnas hyreskontrakt.

Blogg 17/4 2025.

 Jag håller på att ställa in en ny blodtryckssänkande medicin, men nyligen började trycket plötsligt öka istället för att minska. Jag ringde Achima Care, men det enda dom kunde erbjuda var en telefontid med min läkare flera dagar senare. Han skulle ringa idag klockan elva. Sköterskan sa visserligen att det kunde bli någonstans där omkring, men att telefonen skulle väcka mig tjugo över åtta var jag inte riktigt beredd på. Nu blev det ändå betydligt bättre än om han hade ringt när jag hade hunnit in i duschen. Han ville lägga till en annan typ av medicin. Jag tänkte mig att traska ner till apoteket i eftermiddag för att komma igång med den så fort som möjligt, men det visade sig vara den jag tog för blodtrycket tidigare. Visserligen skulle dosen halveras, men jag hade turligt nog fått tag i tabletter med en skåra i den här gången. Dom går betydligt smidigare att dela då.

Blogg 16/4 2025.

 Jag tänkte vänta med att köpa kaffe till midsommarbesöket av min bror så länge som möjligt. Nu förstår jag att det var en dålig plan, för jag läser att priset på kaffe har chockhöjts. Jag får väl vara glad att jag inte köper det mer än någon gång per år. Det finns ju dom som dricker det flera gånger om dagen. Jag minns till exempel att min salig mor fick huvudvärk om hon inte fick sitt kaffe. Nu var folk rädda att företag som brukade hålla med gratis kaffe skulle börja ta betalt för det. Enligt en organisationspsykolog kunde det till och med leda till att folk sa upp sig. Han hävdade att det var lite som att ta betalt för att gå på toa på jobbet. Som jag minns det betalade vi för kaffet dom första åren jag jobbade på kära Kährs. Sedan blev det gratis.

Blogg 15/4 2025.

 Jag har fortfarande lite dåligt samvete efter företagssafarin i förra veckan. Inne på kommunhuset hade jag problem med att förstå vad det var för människor som stod vid dom olika stationerna. Dom två första männen jag sprang på frågade jag helt enkelt ”Vad gör ni?” När dom sa att dom var politiker blev mitt spontana svar ”Fy fan!” I efterhand har jag förstått att det var våra båda kommunalråd och jag undrar lite varför dom inte presenterade sig som det. Å andra sidan kan man tycka att jag borde ha känt igen dom, för dom syns i tidningen ibland. Den ena killen har ersatt en kvinna som jag definitivt hade känt igen, om det fortfarande hade varit hon som representerade kommunen. Dom båda vi har nu hade särbon gett lite uppskattad uppmärksamhet när han gick förbi. I hans kamera fanns kort på dom och dom sken som solar.

Blogg 14/4 2025.

 Min själs älskade går sällan eller aldrig ut utan huvudbonad. På vintern är det mössa som gäller, men när vårvärmen kommer byter han till keps. Åtminstone var det tanken nu i dagarna, men kepsen var puts väck. Han kunde inte för sitt liv begripa var han hade lagt den för vinterförvaring. Jag erbjöd mig att hjälpa till att leta, eftersom jag gör det mera förutsättningslöst. Han själv säger bara att där är den inte och där skulle han aldrig lägga den. Efter någon vecka, när han började ge upp hoppet om sin älskade keps, föreslog jag honom att kolla i den stora ryggsäcken. Den har inte använts på länge, så jag tänkte mig att kepsen kunde ha blivit kvar i den. Han kom inte ens så långt, för när han lyfte på ryggsäcken hittade han kepsen under den. Snacka om att jag kände mig som Saida när jag kunde hjälpa honom att hitta den utan att ens gå hem till honom.

Blogg 13/4 2025.

 När den nya säsongen av tv-serien om Knutby kom uppskattade jag framför allt att alla skådespelare var kvar från den första. Eftersom jag aldrig har sett människorna från Knutby i verkligheten är dom ju för mig dom här personerna. Det känns inte alls som skådespelare. Jag minns inte så mycket av den första omgången nu, men fast den handlade om sånt som hade hänt i verkligheten kommer jag inte ihåg att den var lika otäck och obehaglig som den nya. Det är verkligen läskigt vad man kan få människor att göra i Guds namn. Jag hade nog inte ens orkat igenom den om det inte hade varit förhoppningen om något som liknade ett lyckligt slut. Att folk skulle få upp ögonen och dra sig ur det där. Precis så slutade det också och jag var uppriktigt lättad när folk flyttade tillbaka till sina ”riktiga” liv. En historia som berättades var ganska talande. Någon kom till himlen och undrade varför en dörr var låst. ”Där inne sitter Knutby Filadelfia och dom tror att dom är ensamma här.”

Blogg 12/4 2025.

 Jag var tveksam till om det skulle fungera med snarkskenan efter alla ingrepp vid det senaste tandläkarbesöket, men det gick bra. Åtminstone gjorde det inte ont eller så. Däremot blev jag lite chockad när jag skulle göra ren skenan och det satt någonting i den som såg ut som en tand. Det tog några sekunder innan hjärnan klurade ut att tandläkaren hade satt någon typ av provisoriskt skydd på en av tänderna. Det hade följt med skenan ut ur munnen. Jag ringde Folktandvården men kände att jag gjorde fel knappval. Något som hade gått sönder var det ju, men då höll jag på att bli kopplad till någon typ av center. När jag kom fram till kliniken här i Nybro kollade sköterskan med tandläkaren att det inte var någon fara om jag inte får ont. I så fall får jag ringa halv åtta någon morgon medan det finns akuttider kvar. Lite senare såg jag på 1177.se att tandläkaren hade bokat en tid åt mig samma dag som jag ska till sjukhuset härnäst. En halvtimme efter att jag hade beklagat mig för sköterskan om det ringde hon tillbaka. Då hade hon fått honom att byta till en tid som jag hade haft bokad tidigare och som passade mig mycket bättre.

Blogg 11/4 2025.

 Veckans sjukhusbesök gick till hudmottagningen. Vi var framme i god tid, så min älskade ledsagare bjöd på räkmacka när vi kom dit. När jag hade parkerat i rätt väntrum var inte tv:n påslagen där. Den tycker jag annars kan vara bra underhållning medan man väntar. Det fick jag för övrigt göra länge. När Eva äntligen blev uppropad gällde det en annan kvinna med samma namn. Till slut fick även jag komma in. Förseningen visade sig bero på att en nästan färdigutbildad läkare gick bredvid den ordinarie. Det tar ju dubbelt så lång tid om två personer ska titta på varje fläck. När dom var klara kallade dom dessutom in en specialist för att vara på den säkra sidan. Anledningen till besöket var en fläck på eller i läppen, men dom passade på att kolla upp alla mina prickar när jag ändå var där. Efteråt åt mannen och jag glass medan vi väntade på bussen hem.

Blogg 10/4 2025.

 Årets upplaga av företagssafarin avverkades igår. Vi höll oss till sånt vi hade nära till den här gången också. Det innebar först kommunhuset, där jag kikade på hur portionerna ser ut om det någon gång i framtiden skulle bli aktuellt med måltidsservice. Så blev jag förevisad den digitala varianten av tillsyn man kan få nattetid som gammal. Jag trodde mest bara att man kunde titta till personen ifråga, men kameran larmade också om den till exempel såg att man hade ramlat. Utanför bjöds det på grillad korv. Det var visserligen kycklingkorv, men jag märkte ingen skillnad på smaken mot den som är gjord på gris. Vi fortsatte kvällen med en rundvandring på kära Kährs. Jag vet visserligen vad dom gör där, men det var ändå kul att se vad som har förändrats under åren sedan jag slutade där. Det var visserligen inte ”mitt” skift som jobbade, men en del kära återseenden blev det ändå.

Blogg 9/4 2025.

 Nitton andra regioner är anslutna till en tjänst på 1177.se där man kan se sina läkarbesök och hur långt man har kvar till frikort på högkostnadsskyddet. Bor man i Kalmar län får man maila eller ringa fakturaservice och fråga om aktuella uppgifter. När jag ändå mailade senast passade jag på att fråga om region Kalmar hade några planer på att ansluta sig till den tjänsten. Jag borde förstås ha anat med all byråkrati som ska till i alla lägen att dom håller på att undersöka möjligheterna till att bli anslutna till 1177.se. Jag förstår inte alls varför det inte är självklart att alla regioner har samma service. När det gällde högkostnadsskyddet hade jag en förhoppning om att förra årets läkarbesök skulle ligga så pass långt tillbaka i tiden så jag kom in på en ny period i år. Istället låg dom precis så att jag fick frikort som varade en enda dag. Femtio spänn var allt jag hann tjäna på det.

Blogg 8/4 2025.

 Igår var det dags för tandläkarbesök igen. I väntrummet träffade jag en kille som jag inte hade sett på minst trettio år. Det är så länge sedan jag slutade gå ut och dansa. Han och hans fru bor i Alsterbro och då blir det inte att man springer på varandra speciellt ofta. Själva tandläkarbesöket blev en plågsam historia, även om han bedövade så väl att det inte släppte helt förrän efter tre timmar. Jag hade fått ett hål under bryggan han satte dit tidigare. När han började borra bort allt som var sjukt blev det inte mycket kvar av den tanden. Jag tyckte redan innan han satte dit bryggan att det var tokigt att såga av två hela tänder för att kunna hänga den där bryggan på dom. Nu lutar det åt att dra ut en tand och sätta en krona på en. Den tredje skulle han höra med käkkirurgin vad man vågade göra med. Jag får hiskeliga kariesangrepp i var och varannan tand numera fast jag använder speciell tandkräm, mellanrumsborstar och fluorsköljning.

Blogg 7/4 2025.

Problemet med att jag är barfota när jag lämnar sängen är att mitt golv inte håller ihop så bra. Det består av hundratals små trästavar och stundtals följer någon eller några av dom med mina bara fötter. Jag limmar fast dom med Carlsons klister efterhand, eftersom jag inte orkar ta hit hantverkare för så lite. Då ligger dom kvar och det är lugnt till nästa gång några stavar lossnar.
 Postnords app fick lite halvspel nyligen. Det dök upp ett paket mer än vad jag väntade på. Av mått och annat att döma var det samma paket som hade råkat hamna där två gånger. Båda hade dessutom hittats automatiskt från mitt telefonnummer och min mailadress. Man kan undra varför inte systemet reagerade på att det var samma försändelse. När den anlände var det bara den ena som meddelade det. Den andra hävdar fortfarande att det är på väg och jag har inte riktigt vågat ta bort det. Jag får väl inse att den här aviseringen var tokig och radera den till slut.

Blogg 6/4 2025.

 Jag hade lagt jackan på hallmöbeln när jag kom in från min promenad. Det innebar att jag satte mig på den, när jag slog mig ner för att byta byxor. Tyvärr hade jag glömt att telefonen låg i jackfickan. När det knakade till var jag övertygad om att jag hade spräckt skärmen på den, men den var hel. När jag plockade upp nyckelknippan visade det sig att det istället var hållaren på den som hade gått av. Man kan undra hur tung jag är, för det är ju ingenting man bryter av i första taget. Vasst blev det, så jag var glad att jag varken stack mig i baken eller rev sönder tyget som sittmöbeln är omklätt med. Med lite hjälp fick jag bort dom vassa delarna. Så lyckades jag faktiskt hitta karbinhaken som jag hade i nyckelknippan innan jag skaffade den här hållaren. Det är väldigt praktiskt att kunna fästa nycklarna i byxhällan till sommaren när man inte har någon jacka med fickor att stoppa dom i.

Blogg 5/4 2025.

 Det har hänt flera gånger att jag har tvättat en fyrtiograders samma dag som jag har bäddat rent i sängen. Grejen är att ett av örngotten inte tål så mycket varmare vatten än så. Gång efter gång kör jag ändå igång tvättmaskinen först och upptäcker det där örngottet när jag börjar bädda. Det är ju inte så lätt att stoppa med någonting i efterhand i en frontmatad tvättmaskin. Därför blev jag överlycklig i veckan, när jag kom ihåg det i tid. Problemet var bara att jag hann glömma det igen innan jag kom mig för att hämta örngottet. När jag började bädda och hittade det härnäst var tvättmaskinen redan i full gång. Bättre tur hade jag med minnet när det gällde bananerna jag hade beställt från Kvantum. Det dök upp i skallen på mig en knapp timme före deadline att jag inte kunde komma ihåg hur många jag hade beställt. Det berodde på att jag aldrig hade fyllt i något antal, så vi höll på att få dela på en enda banan den här veckan.

Blogg 4/4 2025.

 Jag föredrar att sköta mina mailkontakter i datorn. Samtidigt är det ganska praktiskt att telefonen talar om när det kommer nya mail, men plötsligt slutade den göra det. Jag tänkte inte så mycket på det, men när jag försökte maila från telefonen en kväll när jag hade stängt av datorn fick jag ett felmeddelande. Förutom appen för e-post i allmänhet har jag en för gmail i synnerhet, så till slut fick jag ta till den. Jag installerade om e-postappen, men det hjälpte inte. När jag sedan ändrade en port fungerade det plötsligt som det skulle. Jag trodde bara sånt fanns i datorn, men jag hade tydligen fel. När jag väl fick igång mailen i telefonen slutade den fungera i datorn istället. Till slut försökte jag använda nya Outlook, fast jag vet att jag har misslyckats med den tidigare. Antingen har dom fixat till någonting sedan jag provade senast eller också fick jag till det bättre på något vis. Nu kan jag i alla fall använda den.

Blogg 3/4 2025.

 Den här veckan var det dags för sjukhusbesök. När jag och min älskade ledsagare var på väg till bussen ringde min telefon. Jag blev lite skärrad när det var ett 010-nummer. Det kändes onödigt sent att ringa återbud när vi redan var på väg. Det var istället från Folktandvården, där dom tydligen hade fått in ett återbud. Nu var den här eftermiddagen den absolut enda tid jag inte kunde komma dit, så jag får vänta ett par veckor till på det besöket. I min kallelse stod det att man kunde gå till endokrinmottagningen antingen via huvudingången eller en annan ingång. Jag valde det förstnämnda och konstaterade att kallelsen ljög. Varenda människa jag frågade hävdade att jag måste gå ut för att komma in där. Blir det fler besök så vet jag nu att den ingången är den absolut enklaste att hitta från det hållet jag kommer. Dagens mest positiva överraskning var att läkaren talade felfri svenska, fast han hade ett utländskt namn.

Blogg 2/4 2025.

 Under en promenad ner till centrum hann jag bli akut kissnödig. Även om jag hade lyckats knipa är det ju inte så kul att uträtta ärenden när det känns så. Alltså uppsökte jag för första gången sedan dom kom dit en av dom tjusiga toaletterna vid torget. Jag minns visserligen att jag har köat där någon gång när det har funnits öltält på torget, men jag kommer åtminstone inte ihåg att dom var lika moderna då. Öl har ju en tendens att rinna rakt igenom, så alternativet kan ha varit att det gick att hålla dörren öppen till nästa som skulle in. Nu betalade jag nämligen för första gången i mitt liv med kreditkort för att få gå på toa. Låsvredet gick inte att vrida om, men enligt en skylt var det låst när en liten lampa lyste rött. En annan skylt meddelade att golv och toalett städades automatiskt. Man får väl hoppas att automatiken känner av att det är tomt där inne, innan den börjar spola vatten.

Blogg 1/4 2025.

 Min skvallertidning är helt suverän på att överdriva sina rubriker. Framför allt i nätbilagan då, eftersom man jagar klick där. ”Kung Charles till sjukhus - ställer in allt” var långt ifrån så dramatiskt som man kunde tro. Det handlade om att han var inne för behandling av sin cancer och att han fick ställa in två dagar av planerade aktiviteter. När Zlatan hade drabbats av svår sjukdom och rasat i vikt, visade det sig i artikeln att han hade drabbats av ett virus och gått ner tre kilo. Inte mycket till ras. Något som blir nästan lika intressant är när medarbetarna på tidningen verkar använda Google översättning till rapporter dom har fått på engelska. Om kung Charles stod det till exempel: ”Hans Majestäts eftermiddagsförlovningar sköts därför upp”. Förlovning är visserligen den första översättningen man får upp på engagement, men det är väl troligare att man menade åtaganden den här gången.

Blogg 31/3 2025.

 I ett reportage i min morgontidning sa reportern ”Det verkar som om ni trivs med ert liv på landsbygden. Är planen att stanna kvar här?” Det omedelbara svaret blev ”Vi bor inte på landsbygden, att bo i Eriksmåla är inte landsbygden.” Jag får ta ett snack med min älskade särbo om detta. Han kommer från storstaden Stockholm och kallar Nybro för landet. Då har vi ändå 130 gånger fler invånare än vad Eriksmåla har. Möjligen är det skillnad på landet och landsbygd, men det lär han väl i så fall upplysa mig om.
Bildtexten till filmen ”Under solen” nedan blev lite komisk när någon rörde ihop namnen. Bonden heter nämligen inte Rolf utan Olof. Däremot spelas han av Rolf Lassgård. Jag är visserligen själv en hejare på att blanda ihop namn eller inte ens komma på dom, men mina missar är det som väl är inte lika många som ser och hör. Nämnda film är för övrigt en av mina absoluta favoriter.

Blogg 30/3 2025.

 Det hjälper här i livet att vara lättroad och det är verkligen jag. Oftast kollar jag förstås vädret i Nybro på SMHI:s sida. När jag någon gång ska söka på Stockholm tycker jag det är vansinnigt roligt att man visserligen får upp vår huvudstad som första förslag när man skriver bokstäverna ST, men som tvåa kommer Stáloluokta Padjelanta. Det ligger tydligen ovanför Jokkmokk. I min värld känns det otroligt att speciellt många skulle söka på den orten, men Norrland är naturligtvis jättestort.

Att det gamla inlägget nedan gällde en dam som jag har mött i ett tidigare liv hade jag aldrig fattat om inte någon som var insatt hade kommenterat klippet. När jag bodde granne med Gerda i min barndom var hon gift Wallin. Hon var i sextioårsåldern när jag föddes. Hennes man dog 1976 och då tror jag att hon flyttade till Göteborg för att komma närmare sina barn. Gerda gick bort tio år senare, men trots att det är nästan fyrtio år sedan kallar jag fortfarande deras gamla hem för Wallins hus.

Blogg 29/3 2025.

 Kundtjänsten hos SMHI kan man verkligen inte klaga på. Dom har gjort om sin sida och nu hittade jag inte en variant av karta. Hon som svarade mig skickade med en skärmdump där hon hade ringat in knappen jag skulle trycka på. Jag hittade först inte stället där den satt över huvud taget. Till slut insåg jag att det var på den sidan som jag besöker oftast. Jag hade bara missat att scrolla ner en bit. Nu undrar jag mest om den har funnits där hela tiden, fast jag har använt en genväg som inte finns längre för att komma till den där kartan.
Det absolut smidigaste vore förmodligen att jag lärde mig att använda glasögon hela tiden, men det lär aldrig ske. Sist jag skulle tilläggshandla hade jag dom med mig i ryggsäcken, men det blev ändå inte av att ta av den från ryggen och ta på mig dom. Det innebar att jag kom hem med nästan ett helt kilo varmkorv, fast det hade räckt med ett halvt. Mitt ögonmått är tydligen inte mycket att lita på.

Blogg 28/3 2025.

 Någon frågade om gatlysena på Facebook. Hon fick till svar att det hade varit signalfel, något som jag enbart trodde kunde drabba tågen. Hur som helst skulle det vara fixat. Det gällde visst inte hela Nybro, för samma kväll upptäckte jag att det var svart på smågatorna häromkring. Nästföljande förmiddag stod det en bil vid transformatorstationen tvärs över gatan och på kvällen lyste det som det skulle igen.
Här hemma hade jag andra problem med strömmen. Eftersom min älskade särbo äter grädde och jag inte gör det, är det oftast han som vispar grädde här. Nu gjorde jag det häromdagen, men efteråt var sladden försvunnen. Jag har som en ställning som bunken och vispen sitter i, men där fanns varken någon sladd eller något urtag för en. Jag anade att jag tänkte fel på något vis, men förstod inte hur förrän särbon förklarade det för mig. Sladden sitter ju i vispen och den hade jag tagit bort när jag var klar.

Blogg 27/3 2025.

 Jag kom till Achima care i extra god tid till mitt senaste besök. När väntrummet var fullt trodde jag att alla andra skulle dit tidigare, men det hände inte så mycket förrän jag till slut fick komma in. Jag var lite bekymrad över att vi inte hade kollat sockret förra gången, men det visade sig att det var jag som inte begrep vad alla bokstäver betydde. Man hade tagit långtidssocker, som visar halten av blodsocker under dom senaste månaderna. Det låter ju riktigt betryggande att det låg bra. Nu tog vi EKG och blodtryck igen och så dubblade läkaren dosen på den nya blodtrycksmedicinen. Nytt besök om en månad.
Igår var vädret lite hattigt. När jag gav mig iväg på min promenad kom en granne, som var yrvaken efter sin middagslur, ut på sin balkong. Han blev förvånad när han såg att det var blött på marken och undrade om det hade regnat. Halvvägs mötte jag en annan granne på cykel. Då hade det börjat småregna lite igen, så jag hade fällt upp luvan på jackan. Hon ångrade att hon hade tagit bort sin.

Blogg 26/3 2025.

 Hos familjeföretaget där jag har ramat in dom senaste av mina broderier är det pappan som har fixat med sånt. Jag hoppades i det längsta att han skulle lära upp någon av sönerna innan han gick i pension, men det hände tydligen aldrig. Jag mailade och frågade för säkerhets skull när mitt senaste alster var klart, men fick till svar att dom hade lagt ner den verksamheten. Det svåraste trodde jag skulle bli att hitta en ram med rätt mått. Tavlan hade inga standardmått direkt och ramen måste stämma precis. Nu hade jag turen att hitta en butik på nätet som sålde även så udda mått. Att bära hem paketet från utlämningsstället blev ett äventyr. Det gick inte ens ner i den stora ICA-kasse som jag fick av min älskade särbo, så jag fick bära det i famnen. Väl hemma var det själva ramandet som var problemet. Efter ett par misslyckade försök fick jag tavlan att se ut som jag ville. Åtminstone framifrån. Efter ytterligare ett antal svordomar fick jag upp den på väggen.

Blogg 25/3 2025.

Efter en del googlande och kollande i ett par olika livsmedelsbutiker får jag nog inse att 250 grams kaffepaket inte finns längre. Å andra sidan har halvkilospaketen minskat till 450 gram. Krympflation kallas det visst. På Kvantum sålde dom sist jag var där fyra såna paket för 199 kronor. Inget extrapris som jag har någon nytta av med andra ord. När jag tittade runt lite noggrannare i vindsförrådet hittade jag en jättefin kaffeburk, som jag hade glömt att jag hade. Den verkar extremt tät, så jag misstänker att den blir bättre att hälla upp kaffet i än den vanliga plåtburk jag hade funderat på att ta till. I burken låg kaffemåttet, så jag slapp köpa ett nytt sånt. Jag hade inte ens brytt mig om att tömma ur kaffet, innan jag bar upp burken på vinden. Jag misstänker att det inte hade smakat så mycket efter alla år, men det doftade ändå svagt av kaffe när jag hällde ut det.

Blogg 24/3 2025.

 Jag mailade Skatteverket med min fråga om pensionerna, men det dröjde någon vecka innan jag fick svar. Jag antar att det hängde ihop med att det är deklarationstider. Medan jag väntade kallade jag dom för ”tanterna på Skatteverket”, men när svaret kom var det en kille som skrev. Högre skatt ju tidigare man går i pension gällde alla delar, även IPS. Jag har noterat att man kan pausa dom andra pensionerna, så jag hade en förhoppning om att detsamma gällde IPS. Det gjorde det inte. Killen jag fick tag i på Nordea hade i och för sig lika dålig koll som dom senaste jag har talat med där, men han hade vett att dubbelkolla med en kollega. Personligen tycker jag att dessa märkliga skatteregler, som uppenbarligen är till för att få oss att jobba längre, är mycket märkliga. Framför allt kunde informationen om att det fungerar så vara bättre.

Blogg 23/3 2025.

 Problemet för mig med telefonappar är att jag tycker att allting är så förtvivlat smått. Åtminstone skyller jag på det när jag inte hittar det jag behöver. Senast var det Nordea jag fick ringa till för att få hjälp. Det var en ung kille som svarade och dom har alltid bättre koll på sånt där än vad jag har. Ändå blev det lite struligt för honom när det inte såg likadant ut hos mig som hos honom. Inte fick han tag i någon att fråga heller. Nu var han uthållig, så till slut lyckades han lösa mina problem. När det gäller appar är det alltså mest SBR (skit bakom ratten). När själva telefondelen strular känner jag mig helt oskyldig. En kväll började ikonen för samtal blinka utan att det hade gått fram någon signal. Jag tänkte kolla om det var särbon som försökte ringa, men innan jag kom så långt ringde han igen.

Blogg 22/3 2025.

 Att folk som kör bil är både livsfarliga och rent dumma i huvudet gör mig mest arg. När nu ingenting annat hjälper var det tal om att sätta in en fartspärr i nya bilar, så man inte kan köra för fort. Någon skrev den ironiska kommentaren ”Perfekt, ännu mer övervakning av bilister. Precis vad alla önskar”. Någon annan kallade det för överförmynderi. Dom tyckte uppenbarligen att det var deras förbannade rättighet att köra ihjäl folk.
Jag läste i en artikel om Marianne Mörck att hon inte trodde på någonting efter döden. Död är död. Sedan finns det folk som har opererats och säger sig ha sett ljuset i tunneln eller att dom kände gröna skogar eller gräset på marken, men det kan dom ju inte göra uppe i himmelen, sa hon. Det kan inte växa gräs där. Det blir alldeles för fantasifulla historier för henne. Hon vill ha svart på vitt och kunna ta på det som hon tror på. Hon tror på Marabou chokladkaka, som hon kan ta i och äta. Den tron gillade jag verkligen.

Blogg 21/3 2025.

 När särbon och jag är själva dricker vi alltid te. Kaffe blir det bara om vi får besök. Det har jag under dom senaste åren fixat i en kapselmaskin. Nu hade jag tröttnat på den. Kaffet blev lite märkligt, ibland läckte den och så tog den onödigt stor plats i skåpet där jag förvarade den mellan gångerna någon ville ha kaffe. Därför bar jag upp den till vindsförrådet och bytte ut den mot en vanlig kaffebryggare. Däremot hittade jag varken mätskopa eller melittafilter, så det och kaffe tänkte jag köpa. I Icas onlineshop fanns enbart halvkilospaket. Eftersom vi dricker kaffe så pass sällan har jag fått rådet att köpa mindre förpackningar. Det ser ut att dröja till midsommar innan det blir aktuellt härnäst. Vid det laget har vi börjat cykla till Kvantum och handla, så jag hinner kolla om dom har mindre förpackningar i sina hyllor.

Blogg 20/3 2025.

 En tjej som jobbar på ÖoB här i Nybro såg väldigt bekant ut, men jag kunde inte för mitt liv komma på vem hon var lik. Inte förrän hon dök upp på min dataskärm. Det var Maja (eller hon som spelar henne då) i ”Therese i kassan”. Jag ser den inte på tv och inga hela avsnitt, men ibland läggs det ut klipp ur den serien på Facebook. Jag misstänker att det är ungefär så mycket som jag orkar med av den typen av humor, eftersom jag egentligen tycker att Therese är grymt jobbig. Jag uppskattar mer sånt som ”Grevinnan och betjänten” på nyårsafton. Jag hade för mig att jag hade läst att huvudpersonerna där var syskon i verkligheten, men varken det eller att någon trodde att dom var gifta verkar ha varit sant. Däremot var det en TV-fotograf som hade sett paret vänslas och trodde att dom hade någon typ av romans.

Blogg 19/3 2025.

 Igår var det dags att ta prover inför ett sjukhusbesök om två veckor. Samtidigt hade Kvantum smörrebröd i delikatessen, så när jag ändå var i närheten passade jag på att hämta det. Inte förrän jag såg skylten utanför butiken slog det mig att det var tisdag. Det är då Arontorps kroppkakor är på plats. Jag hann uppfatta något om att man kunde förbeställa, men antog att det inte skulle vara nödvändigt. Inte brydde jag mig om att gå så långt in i butiken och kolla läget innan jag ringde särbon heller. Han tyckte också det lät gott med kroppkakor till lunch och smörrebröd till kvällen. När jag såg skylten på platsen där kroppkakeförsäljaren brukar stå, kom jag ihåg att dom hade haft lite annorlunda tider dom senaste gångerna vi köpte kroppkakor. Nu var det mellan 12 och 16:30 som gällde. Det var bara att ringa särbon igen och göra honom besviken. På vägen ut såg jag förstås att tiderna stod på den stora gatuprataren. Jag måtte vara halvblind.

Blogg 18/3 2025.

 Jag läste om två ponnyer som hade blivit ihjälskjutna under en vildsvinsjakt. Jag förundrades över hur någon som inte ser skillnad på en häst och en gris kan få fara runt med ett skarpladdat gevär. Dom som ägde hästarna hade dessutom varit ute i hagen för utfodring när de plötsligt hörde ett skott. Hade det velat sig riktigt illa kunde skytten ha haft ihjäl en människa eller två istället. Det värsta enligt mig var ändå att utredningen lades ner, eftersom jägaren sköt av misstag.
En annan artikel handlade om Scania i Oskarshamn. Dom anställda där har förmåner som får mig att undra varför jag aldrig sökte jobb där medan det här med arbete var aktuellt. Extra föräldrapenning hade jag i och för sig inte haft någon nytta av, men för dom det berör låter det toppen. Samma sak med en rabatterad fjällstuga. Bonusen som senast blev drygt 56 000 kronor hade däremot varit guld värd. Jag har alltid flyttat till mina jobb, men tanken med en specialbuss för dom som pendlar gillade jag också. Deras friskvårdsbidrag ligger för övrigt på 4 000. Där jag jobbade senast fick vi 500.

Blogg 17/3 2025.

 Jag upptäckte av en ren händelse att det är en sämre idé än jag trodde att gå i pension nästa år. På grund av några konstiga regler, som jag inte riktigt har förstått, får jag i så fall betala ett par, tre tusen mer i skatt varje månad dom första åren. Jag bestämde mig raskt för att vänta tills det blir absolut nödvändigt med en fast inkomst. Så slog det mig att jag redan tar ut mitt IPS, utan att veta om jag borde ha väntat med det också. Jag ringde banken för att få klarhet, men killen som svarade hade ingen aning om vad jag pratade om. Han gav mig ett nummer till dom som hade hand om pensioner. Dit fick jag sitta i telefonkö ett bra tag. Jag är dessutom inte helt övertygad om att han heller förstod vad jag menade. Jag får prova med Skatteverket nästa gång. Dom borde ju veta om det här gäller alla delar i pensionen eller bara folkpensionen.

Blogg 16/3 2025.

 När det ringde från Storbritannien första gången googlade jag numret det ringde från utan resultat. När det hände igen googlade jag mer på fenomenet samtal från landsnummer 44 och då fick jag napp. Det var visserligen på Åland som folk hade fått bluffsamtal, men jag antar att dom kan ha börjat ringa hit också. Det verkar ha pågått i flera år.
Sist jag promenerade ner till frissan började det klia i halsen. Det brukar vara början till ett nysanfall, så jag tyckte det var perfekt när det stod en skål med hårda karameller på bordet när jag kom fram. Att suga på en dylik borde kunna lugna ner kliandet. Vad jag inte tänkte på var att jag strax efteråt skulle sitta med huvudet bakåtlutat medan jag fick håret tvättat och ögonfransarna färgade. Jag fick klämma fast karamellen under läppen för att undvika att få den i halsen. På vägen därifrån var jag inne på ett konditori. När jag skulle betala saknades mitt kreditkort. Jag antog att jag hade glömt det i frisersalongen, men som tur var kollade jag det stora facket som man inte ser vad det innehåller. Jag hade bara lagt kortet fel.

Blogg 15/3 2025.

 Att ha bil är en lyx som är lätt att sakna, även om jag framför allt minns allt jobb med en bil och kostnaderna den medförde. När jag går förbi någon av Nybros alla bilfirmor kan jag ändå inte låta bli att titta ut någon liten bil som jag skulle kunna tänka mig. Min bror, som har lite bättre koll på sånt där, har förklarat för mig att det är onödigt spännande att köpa en begagnad bil på ett sånt där ställe. Att det kan vara precis vilket skräp som helst. Att döma av en artikel i min morgontidning har han rätt. Det är tydligen så att mindre nogräknade handlare släcker varningslampor i bilarna innan dom lägger ut dom till försäljning. Sedan tar det ett tag eller några dagar efter köpet innan lamporna lyser igen och då säger handlaren att lamporna inte lyste vid försäljningen. Något som frestade mig att flytta till Kalmar var ett hyreshus (eller möjligen bostadsrätter då) där dom hade en bilpool.

Blogg 14/3 2025.

Min själs älskade är en mycket skarpögd man. Han fick syn på någonting på marken på parkeringen här utanför. Inte ens när han pekade på det förstod jag att det var någonting annat än skräp. Istället hade någon tappat sitt betalkort. Jag fipplade så gott jag kunde med telefonen för att försöka hitta innehavaren på nätet. Det gick inget vidare utan glasögon och med mina skakande händer. Innan jag hade lyckats dök det upp två tjejer, som särbon frågade om dom kände igen namnet. Det visade sig att den ena var hon som hade tappat kortet. Hon hade inte ens hunnit märka att det var borta. Verkligen tur att det löste sig så smidigt. Hon var för övrigt på väg att flytta in här i huset.
 Innan jag träffade min nya husläkare hade jag googlat honom för att veta på ett ungefär vad jag kunde förvänta mig. Jag hittade en artikel med en bild på honom, men läkaren som mötte mig på vårdcentralen var inte speciellt lik bilden. Jag letade upp artikeln igen och förstod varför. Den var tjugo år gammal. Det hinner hända mycket med ens utseende på tjugo år.

Blogg 13/3 2025.

 På en kallelse jag fick till lasarettet stod det: ”Ta prover på hälsocentralen två veckor före besöket. Beställ tid.” Min första tanke var att gå ner till Achima care på drop in, men lite nervös blev jag av den där uppmaningen. Så jag ringde dit, fast det innebär att man får vakta telefonen tills dom ringer tillbaka. En kvart efter utlovad tid surrade det till i telefonen, men det var bara ett SMS om att jag hade ett missat samtal från Achima care. Tio minuter innan dom skulle gå på lunch ringde i alla fall sköterskan igen och den gången gick signalerna fram. Hon hade kommit direkt till svararen på första försöket. Nu kollade hon så det bara var blodprover jag skulle ta. Då kunde jag komma ner på drop in, som sagt. Att dom i Kalmar ens skrev sådär hävdade hon berodde på att vissa vårdcentraler har tidsbokning för provtagning.

Blogg 12/3 2025.

 Minns alla den lilla skogsvägen jag berättade om, som går från bygget av den nya brandstationen tillbaka hemåt för mig? Sist jag skulle gå dit och se hur det gick med bygget hade jag skräp med mig till förpackningsåtervinningen. Därifrån kändes det mest logiskt att ta skogsvägen till bygget istället för tvärtom. Jag kom ihåg hur jag skulle gå fram till skogen, men inte var jag borde gå in i den. Till slut chansade jag, fast jag insåg att jag var fel ute. Vildsvinen hade bökat upp där jag gick. Det har jag sett förr, men aldrig dom skithögar dom hade lämnat efter sig här. Som tur var klev jag inte i någon. Jag kom ut till Norra vägen utan att ha hittat skogsvägen. Då gav jag upp och gick hem, fast jag inte hade fått se bygget. Brandstationen lär väl finnas kvar där mitt liv ut, så jag får se den färdig om inte annat. Sedan lär jag inte kunna missa några utryckningar, för dom flesta lär fara förbi utanför mina fönster.

Blogg 11/3 2025.

På Internet såg jag hela tiden kläder och annat som jag skulle vilja ha. Jag kollade runt på stan utan att hitta någonting liknande det som hade lockat mig. Skicka efter kläder är ingenting jag brukar våga mig på, eftersom jag anser att dom behöver provas. Nu köpte jag i alla fall några plagg som var så billiga att jag kände att jag inte behövde strula med att returnera dom om det blev helt fel. Döm om min förvåning när två toppar och ett par byxor helt motsvarade mina förväntningar både när det gällde material och passform.
 Vi uppvaktade grannfrun när hon fyllde nittio, så i lördags var vi bjudna till henne och hennes sambo på eftermiddagskaffe. Eller te då till min särbo, som inte dricker kaffe. Det bjöds på wienerbröd, saffranskringlor och tårta. Särbon uppskattar inte alkohol heller, men jag fick både päronkonjak och Baileys.

Blogg 10/3 2025.

 Förutom röda rosor och paket på min födelsedag bjöd min älskade särbo på lunch på Baroness. Pannbiff för honom och pizza till mig. Båda mina bröder tajmade sina telefonsamtal för att säga grattis perfekt. Den ene ringde när jag var klar i duschen och innan jag hade hunnit lämna hemmet. Jag stängde av signalen på telefonen medan vi åt. Min andre bror ringde tio sekunder efter att jag hade satt på den igen. Särbon och jag fortsatte in på Godisgrisen, där han bjöd på glass till efterrätt. Jag trodde att jag tog en vanlig Daimstrut, men mannen påpekade för mig att det stod Dumle på den. Jag är minst lika förtjust i Dumle som i Daim, så det var en mycket välsmakande nyhet. Åtminstone var den ny för mig. Promenaden till och från rondellen ägnade vi åt fotografering. Det var länge sedan vi var ute och plåtade tillsammans annars.

Blogg 9/3 2025.

 När Torbjörn gick bort begravdes han tillsammans med sina föräldrar. Stenen togs bort för att sätta dit hans namn och sedan dess har jag väntat på att den skulle komma tillbaka. Det dröjde mer än ett halvår, men nu är den på plats. Det som stör mig lite är att inte alla tre har samma stavning på efternamnet. Det verkar som om dom själva har stavat det med ett H på slutet, men att namnet inte stavades så i ”kyrkböckerna”. Vi är ju några stycken som stavar våra namn annorlunda än hur dom ”ska” vara. Jag kan tänka mig att pappan sa till om hur dom stavade när mamman dog och att Torbjörn gjorde det när pappan gick bort. När det sedan var dags för honom själv fanns det ingen kvar som kunde säga något, så man stavade enligt vad som stod i folkbokföringen. Min särbo var tveksam till att ha ett H i slutet på namnet. För mig som dansade mig igenom min ungdom är Lundegård utan H framför allt en festplats.