Blogg 26/9 2025.

 Jag stod i en kö med två halvstora barn nära bakom mig. Dom var uppenbarligen inte gamla nog för att minnas pandemin, när det var snudd på dödsstraff på att stå för nära. Jag antar att det är samma ungar som om tio år har körkort och smäller när dom inte håller avståndet till bilen framför. Dom här tror jag ändå hade en förälder med sig, som jag tycker kunde ha sagt till dom. Jag vred aldrig på huvudet för att få veta säkert. Jag motstod också frestelsen att vända mig om så häftigt att jag knockade dom när jag skulle gå därifrån. Tyvärr är jag väldigt konflikträdd. På hemvägen passerade jag en av Nybros nyrenoverade busshållplatser. Där hade någon tänkt till och vridit väntkuren så att man kan sitta i den och spana efter bussen man väntar på. Just den hållplatsen såg dessutom färdig ut. Vid Folkets hus har det stått koner i vägen för avstigande i ett halvår eller så.

Blogg 25/9 2025.

 Jag kollar alltid utetermometrarna innan jag ger mig iväg på min promenad. Särskilt den här årstiden kan det vara betydligt kallare än vad det ser ut inifrån när solen skiner. Igår blev jag lite halvchockad när det enligt termometern i köket inte var mer än två plusgrader. På balkongen var det tolv, vilket lät mera rimligt. Jag insåg ganska snabbt att det var min själs älskade som hade kollat lägsta temperaturen på framsidan och glömt att återställa termometern. Jag tänkte ta hissen ner, eftersom jag hade en del att bära, men den lyste upptagen. Det hördes inte ett ljud i trapphuset, så jag trodde att den hade fastnat i källaren. Det har hänt förr att dörren inte går igen riktigt där nere. Planen var att gå den vägen in när jag kom tillbaka, men det löste sig snabbare än så. På nedre botten stod nämligen hissdörren på vid gavel. Extra märkligt med tanke på att den brukar vara svårare att ställa upp än att slå igen.

Blogg 24/9 2025.

 Älsklingen och jag gör varje år varsin fotoalmanacka med bilder på oss två. Jag vet hur fort dom sista veckorna innan jul går, så jag började inventera dom nya kort jag hade på oss häromkvällen. När jag kom till ett där jag tyckte att mannen i mitt liv var alldeles extra snygg, grämde det mig att jag hade råkat kapa en bit av hjässan på honom när jag plåtade. Jag har någon konstig idé om att korten på oss blir bättre om jag använder den främre kameran än om jag tar en selfie. Nackdelen är att jag inte ser exakt vad som kommer med på bilden. Det händer inte så ofta att någon annan tar kort på oss. I almanackan vill jag ha hela huvudet med, så jag kände att jag fick offra den där fina bilden. Tills jag kom på att jag gör julkort också med kort på oss. Där redigerar jag in varsin tomteluva på våra huvuden, så det gör inte ett vitten om en bit av hjässan skulle fattas.

Blogg 23/9 2025.

 Jag hade tur med mina ärenden på stan igår. Det började med dom ”riktiga” solglasögonen som gick sönder. Dom jag har kvar är köpta på Dollarstore och knappast några polaroid. Optiker har vi tre stycken, så jag började hos den jag kom fram till först. Det var jackpot direkt för hon hade en hel låda med solglasögon till extrapris. Så var jag ute efter en ram till det senaste färdiga broderiet. Far och son har en fotofirma och nu samarbetade dom för att ge mig bästa möjliga service. Sonen och jag resonerade oss fram till vilken ram som var att föredra. När jag sedan ville ha en skiva att spänna upp broderiet på trodde han inte att den skulle få plats i ramen, men det var hans far övertygad om att den skulle göra. Jag visste dessutom att jag har gjort så någon gång tidigare, men hade bara han som inte trodde att det skulle gå varit där hade jag nog aldrig vågat låta honom skära till en skiva.

Blogg 22/9 2025.

 Norrmannen Nicolai Cleve Broch, som medverkar i ”Morden i Sandhamn” är inte min typ på något vis alls. Fast efter att ha sett hans rollfigur Alexander genom Noras ögon i flera avsnitt är jag förstås lika förälskad i honom som hon är. Det enda jag stör mig på är att han talar just norska. Som jag minns det från när han kom in i serien så kunde han tala svenska, men tyckte att det kändes märkligt. Jag fattar inte ett ord av vad han säger, så jag får följa hans dialoger med textningen. Jag tycker det är smått absurt att ingen av brottslingarna han förhör verkar ha några som helst problem med att förstå norska. Jag begriper knappt ens svenska, när någon utlandsfödd talar med en annan satsmelodi än vad jag är van vid. Att flytta till Gotland är antagligen inte att tänka på. Jag antar att dialekten som talas där kan vara ganska speciell.

Blogg 21/9 2025.

 Den enda dragning hos Svenska Spel som man kan veta exakt när den kommer ut till allmänheten är Lyckoplatsen. Den dras prick kvart över åtta varje gång och mailet om att det är klart kommer högst en halvtimme senare. Möjligen hänger det ihop med att det enbart spelas i Sverige. Dragningarna på dom andra spelen kan variera med att finnas till hands en halvtimme före utsatt tid till att dröja ett par timmar efter den. Sist det hände ringde älsklingen Svenska Spel och fick till vår förvåning veta att dragningstiderna var ändrade. Tidigare drogs Lotto vid halv sju på onsdagar och vid åtta på lördagar. Nu skulle båda dras halv åtta. Den dragningen jag väntade på kom ändå kvart över sju, så dom är inte överdrivet exakta med sina tider. Vikinglotto som tidigare drogs vid kvart i åtta var framflyttat till åtta precis. Ändå kom dragningen samma kväll prick kvart i åtta.

Blogg 20/9 2025.

 På vägen hem från centrum i torsdags såg jag en skylt utanför Ansgarsgården om förtidsröstning till kyrkovalet. Jag hade inte tänkt bry mig om det valet alls, men nu kände jag att jag kunde passa på att smita in och lägga min röst. Som väl var slog det mig innan jag kom så långt att jag har gått ur svenska kyrkan. Det hade väl varit aningen pinsamt att komma in glad i hågen och sedan ändå inte få rösta. Här hemmavid mötte jag killen som är tillfälligt anställd som fastighetsskötare. Sist jag försökte få kontakt med honom ropade jag ”Tommy” ett par gånger utan att han reagerade. Det kan ha hängt ihop med att han heter Anders precis som en av dom ordinarie killarna. Vi hade en Tommy en gång i tiden, men det var så länge sedan att man kan tro att jag lever i det förgångna.

Blogg 19/9 2025.

 Torsdagens promenad gick till Willys för att posta en skiva som jag hade sålt. Utanför disken hade någon illasinnad människa ställt en display med plastpåsar innehållande vaniljmunkar. Dom kunde jag förstås inte motstå. Inne i butiken hade jag fått plocka dom själv. När nu någon annan hade gjort det var dom tvungna att lämna påsarna öppna. Hade dom varit stängda så måste dom etiketteras med innehållsförteckning. Så fort jag hade köpt påsen kunde flickan i kassan knipsa ihop den åt mig. Märkliga regler. Butiken där jag tidigare köpte alla mina kläder slog igen för ett drygt år sedan. Fönstren har gapat tomma sedan dess, men nu hade det åtminstone kommit upp brunt papper i dom. Man kan ju hoppas att det är någonting på gång, även om jag inte lyckades ta reda på vad. I bokhandeln fick jag tag i precis allt på min lista. En del av den hade väntat länge trots försök att hitta det jag behövde på andra ställen.

Blogg 18/9 2025.

 När jag flyttade hit för trettiofem år sedan stod det två ståtliga tallar framför huset. Den ena blåste omkull i en storm några år senare. På dess plats växer numera vad jag tror är en blodlönn. När jag skulle bädda sängen igår morse öppnade jag vädringsfönstret. Jag förstod inte riktigt varför jag plötsligt såg så långt på Norra vägen. Inte förrän jag tittade ner mot marken. Av den kvarvarande tallen återstod bara en stubbe. Det hade väl varit onödigt trångt att bara fälla den så jag gissar att det hade varit en arborist på plats och tagit ner den bit för bit. Det känns ändå som om jag måste ha en väldigt god sömn när dom har gjort det några meter från mitt sovrumsfönster utan att jag har vaknat. Medan jag mornade mig hörde jag att någon sågade, men jag hade aldrig kunnat tro att dom tog ner ett helt träd.

Blogg 17/9 2025.

 Att veckohandla när man enbart har cykel att tillgå är en väderberoende historia och hösten är för närvarande ganska regnig. Vi brukar handla på tisdagar, men när gårdagen såg ut att bli riktigt regnig flyttade vi fram hela projektet till onsdagen. En senare väderrapport vågade inte lova uppehåll då heller, så vi bokade en tid för hemkörning. När vi hade ätit lunch igår tittade solen fram och vi bestämde oss för att ta chansen och ge oss iväg. Så länge man inte blir blöt på vägen dit är det ju inte hela världen om man blir det på hemvägen. Nu klarade vi oss torrskodda båda vägarna även om det var på håret. Vi hade inte varit hemma många minuter innan himlen öppnade sig. Hade vi inte hunnit hem hade det grämt mig lite att jag väntade på särbon istället för att bege mig hemåt så fort jag var klar.

Blogg 16/9 2025.

 Min själs älskade var hos optikern igår. Jag tänkte först att det var tur att jag inte låste mig ute när han var iväg en bit hemifrån. Å andra sidan hade jag i det läget förhoppningsvis låst ytterdörren själv när jag gav mig iväg. Då hade jag ju upptäckt redan där att jag hade fel nyckel. Det var värre med låsen vi hade förr. Då kunde man slå igen dörren så den gick i lås med nycklarna kvar inomhus. Samma sak med bilarna jag hade på åttiotalet. Det hände ett par gånger att jag fick ringa efter hjälp när jag hade låst in nycklarna i bilen. Jag kände alltid efter så jag hade nycklarna i fickan innan jag slog igen bildörren. En gång hjälpte inte ens det. Efter att jag hade kollat nycklarna bytte jag jacka och slängde in den som nycklarna låg i i baksätet. Med tanke på att det blev så ett par gånger antar jag att det hade varit smartare att låsa bildörren med nyckeln än att trycka ner knappen och slå igen dörren. På den tiden hade jag inte mobiltelefon heller, så det blev bra mycket knepigare att tillkalla hjälp.

Blogg 15/9 2025.

 Min söndagspromenad var tänkt att gå runt Pukeberg. Glasbruket ligger längst ner på den lilla väg jag brukar gå. Nästan framme vid det såg jag skyltarna som sa att motortrafik var förbjuden. Jag tänkte att dom som körde bil borde bli sura över att inte få veta det förrän dom kom ända dit. Sedan slog det mig att jag hade sneddat över Thebacken och skulle ha missat även om det var skyltat där vägen började. Det stod en grävskopa kvarlämnad över helgen och vägen var avgrävd (se bild). Jag hoppades i det längsta att det skulle gå att ta sig förbi till fots, men dom hade tagit bort hela bron. Vada över bäcken var jag inte så sugen på. Jag fick snällt vända och traska tillbaka samma väg som jag kom. Där den började fanns det mycket riktigt en skylt som talade om att vägen var avstängd. Jag har fortfarande inte lyckats ta reda på vad det är dom håller på med, men nu lär det väl snart visa sig.

Blogg 14/9 2025.

 Den här årstiden, när jag inte har någon jackficka att lägga nyckelknippan i, får den ofta stanna hemma. Ska jag bara ta en promenad klarar jag mig ju med enbart lägenhetsnyckeln. Igår stoppade jag den i byxfickan som vanligt när jag gav mig iväg på min runda. Jag är lite nervöst lagd, så jag kände efter flera gånger att den låg kvar. Det var inte förrän jag tog upp den igen här utanför som jag insåg att det inte var rätt nyckel jag hade tagit. Cykelnyckel och en nyckel till dom gamla låsen i källaren kom jag inte in här med. Ytterporten har kodlås, så jag tog mig i alla fall upp till tredje våningen. Där skulle det bara vara att ringa på dörren, eftersom älsklingen var hemma. Problemet var att han var ute på balkongen, där han inte hörde dörrklockan. Till slut försökte jag ringa hans telefon, men den hade han lämnat i vardagsrummet, så han hörde inte den heller. Sent omsider blev jag i alla fall insläppt.

Blogg 13/9 2025.

 Igår var det smörrebrödsfredag på Priems konditori. Älsklingen hade beställt och jag förlade min dagliga promenad dit för att hämta våra. Själva butiksdelen är inte stor och nu var där gott om folk. Kön fick vi försöka hålla ordning på själva bäst vi kunde, för kölapparna tog dom bort för flera år sedan. Det visade sig att kortbetalningen hade gett upp andan precis lagom till lunchrusningen. En av tjejerna som jobbade försökte ringa, men banken hade lunchstängt. Till slut lyckades hon få besked om att det var ett större fel nere i Europa. Hon löste det hela galant genom att låta oss som inte hade kontanter swisha till hennes privata konto. Så skulle hon betala vidare till företaget så fort det lät sig göras. Särbon och jag var glada att det inte var han som skulle hämta, för han har inga kontanter och kan inte betala med Swish. 

Blogg 12/9 2025.

 Min hyresvärd hade öppen visning på en av sina outhyrda lägenheter i min trappa. Jag upptäckte det av en ren händelse när jag var på väg ut. En lägenhet jag väldigt gärna hade velat se var vindslägenheten uppe på gaveln. En bekant bodde där när jag flyttade hit, så jag har varit där någon gång. Det är ju några år sedan så jag minns nästan bara att den var väldigt annorlunda mot min. Större än min är den också, så hyran var säkert högre redan innan dom renoverade den. Nu är den så tillpiffad att jag inte skulle drömma om att lägga ut så mycket mera pengar varje månad på att bara bo. Särbon tröstar mig med att solen ligger på extremt mycket åt det hållet. Å andra sidan är det den enda balkongen som sitter på gaveln, så man har inga grannar att störa sig på. Hur som helst hade det varit kul att se den där lägenheten en gång till. Framför allt sedan den blev renoverad.

Blogg 11/9 2025.

 Mest skakis är jag på min vänsterhand, men vid datorn händer det att jag får problem med högerhanden också. Om jag spelar något spel där man har bråttom att klicka på någonting, viftar den iväg lite som den vill så jag missar. Det skulle ändå inte kännas riktigt rumsrent att säga till farbror doktorn att det rycker i musen. Nämnda läkare skrev för övrigt i journalen att jag inte skakade alls. Det kan förstås ha hängt ihop med att jag bara satt stilla och pratade med honom. Det är ju tack och lov inte Parkinson jag har. Det är enbart när jag ska använda händerna som det blir problematiskt. Läkaren på hudmottagningen uttryckte det väldigt bra. Hon skrev att jag darrade lite när jag tog av mig bh:n, men inte när jag satt stilla. Hon hade ändå ingen anledning att notera det där över huvud taget, eftersom hon enbart kollade upp födelsemärken och liknande.

Blogg 10/9 2025.

 När vi cyklade hem från Kvantum igår blev vi ett par gånger omkörda av samma mörkhyade gossar på någon typ av elbräda. Eftersom Nybro saknar skrivkunniga poliser åkte dom två på samma. Åtminstone var det vad jag tänkte, innan jag läste om en insats som Nybropolisen gör mot mopeder och A-traktorer just nu. Man kan väl hoppas att dom kommer till dom där brädorna också så småningom. Inte har ungjä…, förlåt ungdomarna menar jag förstås, fått lära sig hyfs heller. Åt oss skrek dom ”Hey Grannie, get out of the way!” Varken jag eller älsklingen har några barnbarn, så det lär vara vår enda chans att bli kallade någonting sånt. Man får se det från den ljusa sidan. När det gäller bilar och traktorer är det farligast att gå på vägen som leder till transportgymnasiet. Jag har många gånger undrat i vilken termin dom ungdomarna får lära sig trafikvett. 

Blogg 9/9 2025.

 Jag använder sällan eller aldrig glasögon utomhus. När vi går på loppis förenklar dom tillvaron en del, eftersom dom flesta tar betalt med Swish. Hjälpligt skulle det nog gå utan glasögon också. Nästan alla har koder som man bara scannar in, så man behöver inte se att skriva in några telefonnummer. Var knapparna till min egen kod sitter vet jag på ett ungefär. Sedan finns förstås alltid alternativet att betala kontant, men så bökigt som det brukar vara att få tag i kontanter brukar jag undvika det. I söndags hade jag alltså glasögon på mig. Jag har ett par som jag ser även på långt håll med, som jag brukar använda när vi veckohandlar.  Jag var nästan på väg att stoppa, som jag trodde, tillbaka dom i cykelväskan, när vi kom hem från loppisen. Inte förrän jag skulle ha dom glasögon jag använder vid tv:n insåg jag att det var dom jag hade tagit till loppisen. 

Blogg 8/9 2025.

 Dom som anordnade höstens upplaga av bakluckeloppis kunde knappast klaga på vädret. Bara ett par dagar innan pekade väderrapporten på att den kunde regna bort, men när söndagen kom var det soligt och vackert väder. Jag hade i vanlig ordning svårt att hinna med att titta både på utbudet och säljarna, men några bekanta såg jag i alla fall. Bland annat flickan på bilden, som jobbar på golvfabriken, när hon inte säljer prylar på loppis. Jag gjorde alla mina fynd i början av området, så det blev lite tungt att bära. Som tur var hade jag min älskade bärhjälp med mig. Han känner mig, så han tar sin största ryggsäck när det vankas loppis. Det var i vanlig ordning frågespel jag gick loss på. Inte blev det speciellt dyrt heller, eftersom alla hade satt vettiga priser på sina spel. Jag hörde någon säga att på loppis måste man pruta, men kostar någonting inte mer än ett par tior tycker jag mest att det är pinsamt.

Blogg 7/9 2025.

 När jag började titta på ”Cyklopernas land” var en av dom medverkande väldigt lik Helle Schunnesson, som brukar sköta eftersnacket till ”Gift vid första ögonkastet”. Hon såg ut som henne och lät som henne, men det var ändå något som inte stämde. Det visade sig mycket riktigt vara hennes syster. ”Cyklopernas land” var ett program som jag tydligen hade missat i flera år. Det låg kvar på SVT play, så jag har sett igenom flera säsonger av det i efterhand. Där medverkar flera som jag har förstått i efterhand är kända, fast jag aldrig har sett dom innan. Emil Persson har till exempel en känd podd och Amie Bramme Sey har lett program som ”Guldbaggegalan” och ”Bachelor Sverige”. Personligen tycker jag att hon är en udda fågel. Hennes dotter får inte se filmerna om Barbie och själv kommer hon ibland berusad till TV-inspelningar. Det vore illa nog utan att hon själv berättar det i TV. 

Blogg 6/9 2025.

 Jag traskade bort till ÖoB bland annat för att fylla på förrådet med strumpor. Dom säljer såna som enligt mig är både bra och billiga. Det enda problemet är att få isär dom när man kommer hem. Nu tror jag i alla fall att jag lyckades utan att klippa sönder någon strumpa. Tidigare använde jag en mindre modell av skrubbsvampar. När mitt ögonmått bedrog mig så jag köpte fel en gång vande jag mig vid dom större. Typiskt nog hittade jag nu bara dom små. Jag fick gå ett varv till innan jag fann den modellen jag ville ha. Jag fick syn på en typ av små korgar som var exakt vad jag hade funderat på att jag skulle behöva helt nyligen. Problemet var att jag hade hunnit glömma vad jag skulle ha dom till. Köper jag saker bara för att dom kan vara bra att ha någon gång får jag snart börja sälja på loppis. Om inte annat kan det ju vara bra att veta vilken storlek som blir lagom.

Blogg 5/9 2025.

 Morgontidningens frågelek ”Bit för bit” försvann ett tag förra sommaren. Jag vill minnas att dom skyllde på den mänskliga faktorn då också. Det gjorde dom nämligen i år, när den inte saknades förrän i augusti. När jag mailade och klagade kom den tillbaka ett par lördagar. Sedan försvann den plötsligt igen. Vid det laget hade jag mailadressen till rätt kille att klaga hos, så jag mailade igen. Han lovade bot och bättring och redan på tisdagen fanns frågorna i tidningen, fast då under namnet ”Poängjakten”. Däremot hittade jag inga svar på frågorna vare sig den dagen eller lördagen innan. Dom går visserligen att googla fram, men det är naturligtvis smidigare om dom finns i tidningen. Jag mailade igen och frågade om det. När jag fick ett svar om var svaren borde ha funnits hade jag precis varit vid återvinningen med tidningen och hade ingen möjlighet att kolla om dom fanns där.

Blogg 4/9 2025.

 Jag hade blivit lovad en kallelse så jag visste när det var dags att ta prover härnäst. När den inte syntes till ringde jag till slut mottagningen i Kalmar. Medan jag väntade på att dom skulle ringa tillbaka kollade jag 1177.se en extra gång. Då fanns där plötsligt en telefontid och det var bara att tro att proverna skulle tas inför den. Samtalet med sjuksköterskan blev alltså kort, men när vi hade lagt på insåg jag att jag hade läst fel. Tiden var inte i september som jag trodde utan i oktober. Det fick bli ett samtal till. Vi var överens om att den senarelagda tiden berodde på att min läkare skulle ha semester. Vi har redan ändrat dosen på medicinen fram och tillbaka ett par gånger, så några veckor extra ska förhoppningsvis kvitta. Hade jag bara lugnat mig en dag till hade jag sluppit ringa, för samma eftermiddag kom kallelsen med posten. I den stod det att proverna skulle tas 3–5 dagar före telefontiden. Den låg på en tisdag, så när helgen kom emellan fanns det bara en dag att vifta på.

Blogg 3/9 2025.

 Veckans besök på Kvantum började med svordomar från min sida, eftersom maskinen för pantburkar var seg. Varannan burk fick jag stoppa i två gånger. Dammsugarpåsar hittade jag inte alls, fast dom är så stora så dom tar upp en halv hylla. Det visade sig att någon hade tagit (det i och för sig helt logiska) beslutet att flytta dom till dammsugarna. Tack vare att jag var tvungen att fråga fick jag hjälp att hitta rätt sort. Krossade tomater och vita bönor hittade jag bara dyrare varianter av. Det framkom att lågprisvarianten Basic stod längst nere vid golvet och högst upp där jag inte nådde. Jag dubbelkollar alltid så att jag har kommit ihåg att scanna alla varor. Tack vare det upptäckte jag att jag hade tagit salami istället för vanlig prickig korv. Det förvånade mig lite att Arontorps kroppkakor inte var på plats. Det visade sig bero på att vi hade gett oss iväg tidigare än vanligt. Dom öppnar inte försäljningen på Kvantum förrän vid tolv.

Blogg 2/9 2025.

 Av kommentarerna på Apoteas Facebooksida har jag förstått att det finns dom som handlar där varje vecka. Med tanke på att frakten är fri vore det antagligen en god idé. Speciellt om man, som jag, föredrar att få paketet levererat med Early Bird. Det är ju så grymt bekvämt att bara behöva öppna ytterdörren alternativt ta hissen ner till postboxen. Istället får jag nio gånger av tio traska iväg till något utlämningsställe för att få mina varor. Jag råkar alltid vänta så länge så värdet blir för högt för att jag ska kunna välja den smidigaste leveransmetoden. Innehåller det receptbelagda mediciner tror jag inte heller att dom åtar sig att leverera paketet.

Likt alla som inte har glasögonen på sig hela tiden letar jag ständigt efter dom. Häromdagen höll jag inte på att hitta dom alls. Av någon outgrundlig anledning hade jag lagt tillbaka dom i fodralet. Det gör jag annars bara över natten, så det var ren tur att jag kom på tanken att titta där.

Blogg 1/9 2025.

SAKER SOM FÖRUNDRAR MIG:
¤ Hur tvätten bär sig åt för att omfamna sig själv i tvättmaskinen. När den har lyckats som allra bäst ligger all övrig tvätt inuti påslakanet när maskinen är klar.
¤ Hur jag en dag när jag hade en tid att passa stängde av väckarklockan när jag steg upp. Däremot var det mörkt i sovrummet när jag kom tillbaka från badrummet, för jag hade glömt att dra upp rullgardinen. En sak var tydligen max för vad jag kunde komma ihåg att göra.
¤ Jag köpte ett pålägg som beskrevs som smakrik pastej, men den smakade absolut ingenting. Den som döpte den måste ha haft otur när hen tänkte.
¤ Jag hade inte fått i sladden ordentligt i telefonen, så jag körde snarkappen hela natten utan att ladda den. Ändå var det 21 % batteri kvar på morgonen.

Blogg 31/8 2025.

 Det känns som om ni har sluppit mina språkpolisinlägg alldeles för länge, så här kommer ett. När en katt led och hade uppvisat flera allvarliga sjukdomstid under en lång tid, misstänker jag att autocorrect kan vara boven i dramat. Man får väl tro att den uppvisade sjukdomstillstånd alternativt symptom. Att dom yngre journalisterna skriver att någon ”menar på” någonting stör mig mest eftersom det är bonnläppska för mig. Just det ordet tror jag min älskade särbo brukar använda om mig, eftersom han själv pratar Stockholmsdialekt. Det gör av förklarliga skäl inte jag. Däremot skriver jag alltid ”dom”, eftersom så få skribenter kan skilja på de och dem. Dem har blivit tvåbarnsföräldrar skriver dem, dem är nyfikna och imorgon har dem öppet som vanligt. Ibland blir det bara fel rent allmänt. Som när en bil har tappat kontrollen. Numera finns det visst självkörande bilar, men annars är det väl oftast föraren som har kontrollen. Slut från språkpolisen för idag.

Blogg 30/8 2025.

 När min själs älskade blev sugen på äppelkaka letade jag upp ett mycket gammalt recept i mina gömmor. Jag tror mig inte ha bakat någon sån kaka på fyrtio år eller så, men jag visste var receptet fanns. Jag tänkte först fuska lite och använda flytande Culinesse, men så visade det sig att man skulle hyvla smör över kakan mot slutet av gräddningen. Då kunde jag lika gärna köpa riktigt smör och det fanns även i mindre förpackningar. Att röra ihop det med sockret var förstås inte det lättaste, men det gick det också till slut. Skala och skiva äpplen torde väl vara den enklaste sak i världen, men till och med det lyckades jag krångla till. Till slut fick jag i alla fall bort skalen och ordning på min mandolin, som jag använder när jag skivar. Kakan blev riktigt god och vaniljsås finns ju att köpa färdig numera. Bara att hälla på direkt ur förpackningen. 

Blogg 29/8 2025.

 Serien ”Whiskey on the rocks” hade funnits i mitt block för sånt jag vill se på TV bra länge. Därför var det lite skumt när den inte skulle komma upp på SVT play förrän den 25/8. När jag googlade visade det sig att den hade haft premiär vid den tiden förra året. Sedan hade den tydligen varit borta från SVT play ett tag, men nu kom den tillbaka så att jag också fick se den. Den handlade om den ryska ubåten som gick på grund i Gåsefjärden i Blekinge 1981. Jag antog att titeln anspelade på ryssarnas förmodade alkoholintag. Istället var det ubåtstypen som var av Whiskeyklass. Jag var tydligen inte så intresserad av säkerhetsläget när jag var tjugo, för jag hade nästan ingen koll alls på vad som hände. Nu fick jag det berättat på ett trevligt sätt, även om det hela var tillspetsat och omgjort för att roa. Stundtals blev det nästan farsartat, men på det hela taget var det en serie som passade mig. 

Blogg 28/8 2025.

När jag cyklade hem från Kvantum för en vecka sedan höll någon på med en traktorgrävare på en av cykelbanorna. Igår när jag traskade ner till Willys var det redan asfalterat på platsen. Ibland går det undan. Hos Willys stod en av personalen vid ytterdörren när jag skulle gå hem. Dom skulle testa brandlarmet och hon stod där för att folk inte skulle bli oroliga. Jag glömde fråga varför det inte kunde testas när butiken var stängd.
 En kväll var det extra mörkt inåt stan till sett från mitt vardagsrumsfönster. Jag konstaterade att gatljusen på Järnvägsgatan var släckta. När det fortfarande var likadant ett par dagar senare började jag undra varför ingen av dom boende längs gatan hade felanmält det. Särbon gick en extra runda på hemvägen och konstaterade att alla gatljus var tända. Det var bara så tät skog mellan mig och dom att dom inte syntes nu på sommaren. Anledningen till att jag inte hade upptäckt det tidigare var förmodligen att kvällarna inte har blivit riktigt mörka förrän nu.

Blogg 27/8 2025.

 På en av mina promenader närmade jag mig en äldre man som stod stilla och glodde ut i vad jag upplevde som tomma intet. Jag har läst tillräckligt många efterlysningar av försvunna äldre människor för att jag skulle börja memorera hans klädsel. När jag var nästan framme hos honom kom hans fru klättrande uppför slänten. Hon hade plockat blommor och det var henne han hade tittat efter.

Ibland kan jag känna mig lite nostalgisk när jag läser om danser på dom olika ställen jag brukade besöka förr. Nyligen insåg jag i alla fall att just det jag minns inte finns kvar längre. Åtminstone inte människorna. Dom var äldre än jag så dom som fortfarande lever börjar bli lite skröpliga. Nu såg jag kort från en bussresa som Örsjö Nybro dansförening hade anordnat. Hela gänget hade ställt upp sig framför bussen. Förr hade jag känt igen många på dom där korten. Nu fanns det inte ett enda bekant ansikte. Å andra sidan gjorde jag ett litet återbesök på Kristallen för fjorton år sedan. Då fanns fortfarande många bekanta kvar, men det gav ändå ingen mersmak.

Blogg 26/8 2025.

 Jag öppnade balkongdörren onödigt mycket häromdagen och lyckades släppa in ett helt gäng flugor. Jag tror inte jag har haft så många flugor inne sammanlagt under resten av sommaren. Antagligen var dom extra sugna på att komma inomhus när det har blivit lite kyligare ute. Att det var dödsstraff på att komma in till mig kunde ju inte dom veta. Jag slog ihjäl sju stycken. Den sista var kvar i badrummet när jag gjorde mig i ordning för natten, men jag missade den två gånger. Dagen därpå missade jag ett par gånger till, men på femte försöket fick jag den.
När jag drog igång Spotify började den plötsligt spela julsånger. Särbon brukar visserligen hävda att jag gnolar på såna hela året, men att börja lyssna på dom mer frekvent kändes onödigt tidigt. En eller ett par jullåtar har jag säkert i min spellista, men när det bara fortsatte anade jag att något hade blivit fel. Oklart vad det var för spellista jag hade hamnat i, men jag var snabb att söka upp min egen igen. 

Blogg 25/8 2025.

 Jag har läst att man inte får krysta när man kissar. För mig lät det heltokigt. Behövdes det bara att man slappnade av för att kissa skulle man ju gå och småskvätta hela tiden. Alternativt knipa då och det är ju inte heller så himla skönt. Till slut var jag tvungen att googla på fenomenet. Det visade sig att man kunde få hemorrojder eller smärtor om man krystkissade. Det ökade dessutom risken för framfall. Jag har alltid trott att det var livmodern som gav sig iväg då, men även blåsan eller tarmen kunde åka ner i vaginalkanalen. Det fanns sex olika steg hur man tränade på att sluta krystkissa. Man skulle till exempel vänta tills det fanns två till tre deciliter att kissa ut. Hur vet man det? Ett enklare tips kanske hade varit att vänta tills man är riktigt kissnödig. Numera har jag åtminstone möjligheten att välja när jag vill gå på toaletten. Så länge man jobbade fick man snällt vänta tills man blev avbytt och passa på när man hade rast.

Blogg 24/8 2025.

 Datorn och framför allt Internet lever i vanlig ordning sitt eget liv. Jag fick inte upp den bakgrundsbild jag hade tänkt mig till en födelsedagshälsning på Facebook. Jag tänkte testa standardlösningen att byta webbläsare, men när jag tryckte fram inlägget var bilden plötsligt på plats. På en annan plats fick jag meddelandet : ”Kontrollera att du är inloggad på Microsoft 365 med hjälp av den nya Microsoft Edgeeller Chrome”. Jag funderade länge på Edgeeller, som jag aldrig hade hört talas om. Till slut insåg jag att någon hade missat ett mellanslag. Det var naturligtvis Microsoft Edge eller Google Chrome jag borde använda. Vissa finesser har jag helt enkelt missat. Jag upptäckte till slut att man använde den lilla symbolen vid kortet jag hade hittat via Googles bildsökning till att söka med Lens direkt därifrån. När 1400 låtar plötsligt var försvunna från laptoppen som jag spelar musik på, visade det sig att den helt självsvåldigt hade bytt spellista.

Blogg 23/8 2025.

 Om jag har förstått saken rätt har vi numera tre fasta övervakningskameror i Nybro. Alla tre sitter i centrum, eftersom det enligt trygghetsundersökningen är där folk känner sig mest otrygga. Jag har alltid undrat hur dom gör urvalet när dom skickar ut dom där enkäterna. Vi som bor någon kilometer från centrum känner oss knappast trygga på vägen dit och hem. En kamera kom upp förra året, när det var slagsmål på Fabriksgatan. Den har sedan fått nytt tillstånd och blivit en fast kamera. Nu har man satt upp två kameror som täcker hela torget. En stöld har tydligen redan hunnit lösas med hjälp av kamerabilderna. Runt hela torget sitter skyltar som berättar att torget är kamerabevakat. Det har redan börjat ske att någon vänder på skyltarna ”men torget är ju bevakat ändå”, enligt kommunpolisen. Hade buset varit lite smartare hade det väl gett större effekt att slå sönder kamerorna. 

Blogg 22/8 2025.

 Om Nybro kommun, som tyvärr är min hemkommun, läser jag den ena artikeln mer suspekt än den andra. Först var det något snille som hade tagit med sig hundratals känsliga handlingar och personuppgifter från individ- och familjeärenden på tåget och slarvat bort väskan där. Kommunstyrelsens administrativa chef säger att ”Det finns inga vinnare i det här”. Jag har tagit del av listan med saker som mindre nogräknade individer kan använda dom här uppgifterna till. Nog verkar det som om brottslingarna vore dom stora vinnarna. Ett par dagar senare redovisar min morgontidning att kommunens ekonomi till och med är sämre än man trodde. Istället för 50 miljoner back ligger vi 100 miljoner back. Någon har med ett litet fel i ett Excel-dokument rört till siffrorna rejält. När det nu kommer ut till oss skattebetalare, som får betala kalaset, vill berörd personal att tidningen ska stänga av kommentarsfältet för artikeln på Facebook. Visst finns det länder österut där man gör så?

Blogg 21/8 2025.

 Fast jag inte har speciellt många tv-kanaler finns det alltid mer att se på tv än vad jag hinner med. Välstrukturerad har jag alltid varit. Så länge jag hade papperstidning gick jag igenom TV-bilagan i den. Så programmerade jag min inspelningsbara DVD för att kunna se programmen på en tid som passade mig. Numera kollar jag tablån på nätet och skriver i ett block vad jag har tänkt att se. Programmen ligger kvar på play, så dom går lätt att hitta i efterhand. Sånt som går på fyran får jag skynda mig att se, men på SVT play ligger programmen kvar bra länge. Det slog mig när jag såg vilka jag hade tänkt se dokumentärer om att jag är intresserad av vitt skilda människor. Där fanns till exempel Van Gogh, Karin Boye, Stikkan Andersson och Herreys.
Bilden på huset nedan delar jag med mig av bara för att jag tyckte det var så läckert. Jag har aldrig vågat mig på att flyga, men i det här planet skulle nog till och med jag våga mig in.

Blogg 20/8 2025.

 Sökförslagen man får upp på Kalmar länstrafiks sida fascinerar mig . Ska jag söka en resa och börjar skriva in bokstäverna ”lä” får jag som översta förslag upp länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Först på tredje plats kommer länssjukhuset i Kalmar, som är det län jag bor i. Å andra sidan verkar platstjänsterna på nätet leva sitt eget liv. Dom har en massa olika idéer om var jag befinner mig. Mellan dom båda sjukhusen får jag upp Läckeby centrum. Jag har i och för sig aldrig varit i Läckeby, men jag tvivlar på att deras centrum är så stort att det är värt ett besök. Svarsalternativen i vissa frågespel kan också vara smått fantasifulla. Som när det frågades varför planeten Mars ser röd ut. Ett förslag var att det kunde bero på att den är täckt med små röda utomjordingar. Resultatet nedan är från ett helt annat spel. Som alla förstår är det jag som är ParadisEva. En vinst är en vinst oavsett hur lite man vinner med.

Blogg 19/8 2025.

 Spotify är en fantastisk tjänst där man kan hitta i princip all musik som någonsin har getts ut. Jag tror inte jag har gått bet mer än ett par gånger, fast jag har sökt upp hundratals låtar där. Nu fick jag höra en ny låt som Björn Gustafsson hade framfört på Allsång på Skansen. Jag ser aldrig programmet, men ibland dyker det upp ett klipp på Facebook. Jag sökte i vanlig ordning på Spotify utan att hitta låten. Det dröjde bara ett par dagar innan den fanns där också.
Jag hade länge sett fram emot att nya säsongen av ”Morden i Sandhamn” skulle komma till en ickebetalkanal, så att jag också fick se den. Igår var det dags, men av någon anledning såg det precis likadant ut på min tv som sist jag sökte. Jag började ställa in mig på att inte få se dom nya avsnitten över huvud taget, fast jag inte förstod varför. Inte förrän jag tittade på almanackan. Dom nya avsnitten börjar inte sändas på fyran förrän nästa helg. Det datumet hade jag nogsamt antecknat, men vad det var för datum igår hade jag uppenbarligen missat helt.

Blogg 18/8 2025.

 Jag såg en ståupp-föreställning med Nour El Refai. Det handlade mycket om att ha barn. Det erbjöd förstås inte så mycket igenkänning för mig som inga har, men jag tyckte ändå hon var rolig och underhållande. Så roastade hon sitt eget barns far ganska hårt. Hon skämtade om att han ville vara anonym, fast alla förstås vet att det är Henrik Schyffert hon lever ihop med. När showen var slut och publiken reste sig upp och applåderade zoomade en av kamerorna in nämnde Schyffert. Han hade suttit i publiken och hört alla elaka skämt om sig själv. Man får väl hoppas att han hade fått läsa dom i förväg, så att det inte var första gången han hörde dom. Det kan nog vara lite tufft att vara tillsammans med en komiker. Å andra sidan har han väl samma yrke själv. Han stod för övrigt snällt upp och applåderade som alla andra.

Blogg 17/8 2025.

 Kombinationen mängder av piller och mitt dåliga minne gör det snudd på nödvändigt för mig att ha en dosett. Den är egentligen bara tänkt för en vecka, men jag ser till att utnyttja den till två. Det är träligt nog att sitta och fylla alla fack varannan vecka. Särbon är djupt fascinerad av alla mina medikamenter. Han är äldre än jag, men äter nästan inga alls. Jag hade i det längsta dom burkar som är på gång i en större burk och reserven i en annan. Det innebar ett evigt grävande och svårt att hålla koll på vad som fanns hemma. Nu har jag tagit till ett par lite större lådor, så jag får en helt annan överblick. Dom är små nog för att få plats i mitt köksskåp men stora nog för att allting ska få plats. Hela mitt apotek, som särbon uttrycker det. Som alla förstår är det han som har tagit kortet, där jag sitter och fyller på min dosett.

Blogg 16/8 2025.

 På en av mina dagliga promenader var planen att inte fotografera över huvud taget, men så satte sig en mycket vacker fjäril en bit ifrån mig. Den kunde jag inte motstå utan jag tog upp telefonen och gjorde mig redo. Tyvärr satt den uppe i gräset och när jag bara tog ett försiktigt steg närmare flög den sin kos. Zoomen är inte mycket att skryta med på kameran i min telefon, så jag behöver komma hyfsat nära. Mitt andra fototillfälle under samma promenad var tåget som passerade mitt framför näsan på mig. Jag har en kamera-app som jag visslar åt när jag tar kort. Att plåta tåg blir riktigt besvärligt. Dels att vissla i exakt rätt läge, men också för att tåget överröstar min vissling. Det enda kort jag fick den här gången var det nedan, där tåget redan har passerat. Det tog mig några år att inse att fast den heter just ”Whistle Camera” fungerar det faktiskt att trycka av som vanligt. Det torde underlätta när det gäller tågbilder.

Blogg 15/8 2025.

 På Bokbörsen har det varit stiltje över sommaren, men i veckan fick jag två beställningar på två dagar. För den ena fick jag order att invänta förskottsbetalning. Damen ifråga skickade ett meddelande att det var något strul med banken, men att hon skulle swisha pengar senare i veckan. När jag förklarade att jag inte kunde se adressen förrän hon hade betalt, dök plötsligt pengarna upp direkt. Det var en rejäl order, så jag höll knappt på att lyckas uppbåda en låda som räckte till. Så blev det för tungt för standardfrakten från Bokbörsen. Jag läste i deras information att dom skulle debitera den extra kostnaden i efterhand. När det sedan stod fel vikt på paketlappen blev jag nervös och mailade dom, men hon som svarade hävdade att det skulle bli rätt till slut. Eftersom vi ändå skulle till Kvantum försökte jag kolla upp om dom tog emot paket till Schenker där. Informationen på nätet var lite svårtydd, så jag ringde och frågade. Jag kunde lämna både mitt stora paket och en mindre försändelse, som skulle med Postnord, hos dom.

Blogg 14/8 2025.

 Att handla på Kvantum är för närvarande ett onödigt stort äventyr. I det som för mig är början av butiken är det bara ett lätt kaos med hyllor som har flyttats och ovanligt trånga gångar. Som jag har förstått det hänger det ihop med att dom håller på att byta ventilationssystem. Det är till och med svårare än vanligt att hitta det man behöver. I tisdags var det tvått-påsar, som en annan kund lyckades hitta åt oss båda. Killen från Arontorps kroppkakor hade fått flytta till en ny plats, eftersom det för tillfället saknades el där han brukar stå. Många går tydligen direkt dit, för när jag pratade med honom hade redan fem personer ringt till Arontorp och frågat varför han inte var där. Vid chark och ost hade man börjat byta kylsystem, så där var det riktigt kaos. Golvet var blött och hårdostarna låg allihop tillsammans i en öppen kyl. Jag fick be om hjälp så många gånger att jag till slut inte fattade om tjejen gick iväg för att leta om det jag ville ha eller om hon bara flydde från mig.

Blogg 13/8 2025.

 Till vänster på bilden nedan sitter min far. Paret till höger om honom är Karin och Göte. Karin hade frisersalong i ett uthus på tomten på östra Öland. På åttiotalet, medan jag fortfarande hade bil, körde jag över dit och klippte mig några gånger, fast jag bodde i Kalmar. Dom bodde bara någon kilometer från mina föräldrar och som jag minns det umgicks dom en del. Jag vet att dom träffades utomlands, när mina föräldrar var iväg på sin allra sista resa tillsammans. Karin berättade efteråt att hon hade lagt armen om mamma och tyckt att hon hade blivit så mager. Mamma dog några dagar senare. Begravningen hölls i stillhet, men på kvällen bad pappa Karin och Göte att komma hem till honom och mig. Vi träffades några gånger till. Dom bodde i Färjestaden vid det laget och jag minns framför allt valborgsmässoafton 1990. Då hade dom tagit med sig flaska och glas ner till stranden och vi stod i solnedgången och skålade. Karin målade och jag beundrade en tavla med två sjöfåglar. Hon ville inte sälja den, men senare fick jag den av pappa i födelsedagspresent. Han hade lyckats övertala henne.

Blogg 12/8 2025.

 Hundar är dom djur man ser allra oftast i Nybro, men här finns en hel del vilda djur också. Medan jag jobbade natt var jag ibland ute så tidigt på morgnarna att jag fick se rådjur, men det är några år sedan nu. Däremot flög det upp en hare framför mig häromdagen. Annars ser man oftare kaniner här. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna fånga såna tillfällen. Häromdagen var det en stor råtta som korsade min väg. En så pass stor tror jag mig bara ha sett en enda gång i mitt liv tidigare. Det var medan dom höll på att fylla igen garagenedfarten till mitt föräldrahem och bygga om garaget till sovrum. Det bör ha varit mer än femtio år sedan. Några år senare flyttade jag ihop med en kille i ett äldre hus. Innan vi hade inrett vinden fanns det gnagare där uppe, men dom var betydligt mindre. Vi satte ut fällor och om dom bara fastnade med svansen kunde man höra hur dom drog fällan över golvet där uppe.

Blogg 11/8 2025.

 Anledningen till samtalet från läkaren i förra veckan var att han hade fått resultaten av mina prover. Nu ville han mixtra lite med medicindosen igen och hade insett att det kunde ta en vecka innan ett brev nådde mig. Lite överoptimistiskt kändes det när han frågade om jag hade fått någon tid för operationen. Enligt kirurgen kan det dröja till framåt vintern, eftersom dom har brist på narkossköterskor. Jag skulle göra en anteckning i datorn efter samtalet. Jag hann skriva en hel rad innan jag insåg att det inte hände någonting på skärmen. Vid det här laget har jag insett att det betyder att batterierna är slut i tangentbordet. När det var nytt fick jag ett meddelande när det hände, men så har det inte varit på flera år nu. Jag hämtade nya batterier i köket, men insåg att jag skulle ha kollat storleken först. Jag hade hämtat små men skulle ha ännu mindre, så jag fick gå och byta.

Blogg 10/8 2025.

 Min telefon ringer inte speciellt ofta, men någon gång händer det att någon mer vill prata med mig när jag redan är upptagen. Oftast är det tydligen min själs älskade jag pratar med. Sist det hände fick jag panik och sa hej då till honom och lade på innan jag svarade på det nya samtalet. I veckan som gick hände det igen. Jag funderade på att inte svara alls, eftersom det var ett okänt nummer. När jag insåg att det började på 010 kändes det ändå bäst att svara, eftersom det brukar vara vården som ringer från såna nummer. Den här gången tog jag det så lugnt att jag hann se exakt vad telefonen uppmanade mig att göra. Parkera det första samtalet, svara på det andra och när det var slut återuppta det första. Det var mycket riktigt en av ”mina” läkare på sjukhuset som ringde. Han är den som ringer oftast, så nu lade jag till hans namn till det numret i telefonen.

Blogg 9/8 2025.

 I veckan var det dags för provtagning igen. Lite svårstucken var jag, så sköterskan fick sticka två gånger. Dom brukar fråga om man vill ha en linda runt armen, men jag brukar säga att det räcker med ett plåster. Den här gången frågade hon inte ens och med facit i hand hade det nog varit bättre att binda om ordentligt. På hemvägen kändes det blött på armen. Det hade varit kyligt när jag gick hemifrån, så jag hade tagit på mig Kährsskjortan som jacka. På den började det synas blodfläckar. Ärmen syns på bilden. Det var förstås inga mängder som rann ur mig, men allt som har med blod att göra tycker jag är läskigt. Älsklingen väntade här hemma. Han torkade av mig och satte på ett nytt plåster. Vid det laget hade det tydligen slutat blöda, för på det blev det ingenting alls. Skjortan fick jag ren i tvättmaskinen.

Blogg 8/8 2025.

 När vi veckohandlade förra veckan hade vi bespetsat oss på grillad kyckling, men det var tydligen en bristvara. Den här veckan ringde jag därför dagen innan vi skulle handla, för att kolla om jag kunde beställa en till dagen därpå. Enligt gossen jag talade med hade dom fått in kyckling samma dag, men skulle inte få några dagen därpå. Vi föresatte oss alltså att få tag i någon dagsgammal kyld kyckling när vi kom dit. Döm om vår förvåning när särbon lyckades hugga den näst sista av dom för dagen nygrillade. Dom kom tydligen inte från samma uppfödare som vanligt, men var kycklingen är uppvuxen kan jag inte tänka mig spelar någon roll. Det var för övrigt älsklingen som hade fixat det omtalade hushållspapperet också. Det fanns inga med tolv rullar, så han hade tänkt köpa flera små. Jag tog direkt den med åtta rullar, som är den jag brukar köpa. Mer får jag inte plats att lagra här hemma.