Blogg 31/1 2026.

 Jag blev tvungen att göra om lite inställningar i ett golfspel när datorn var formaterad. Som standard visas alla mått i yard och feet. Jag har tidigare lyckats ändra till meter, men nu kunde jag omöjligt hitta det kommandot. Jag googlade för att hitta svaret och jag lusläste sidan med inställningar. Dock inte tillräckligt noga vad det verkar, för när jag till slut fick veta exakt var det fanns så var det precis där jag hade letat. Jag hade bara inte lyckats få ögonen på det. Samma sak gällde tjejen som hade ställt frågan och vars svar jag hittade. Skönt att man inte är ensam om att missa sånt som finns mitt framför ögonen på en. I min g-mail har jag ju haft problem med att mailen försvinner från mappen för skickat, när jag tar bort svaret jag får. Nu har jag äntligen fattat att jag ska trycka på arkivera istället för radera.

Blogg 30/1 2026.

 När telefonen ringde häromdagen var jag så inställd på att det var särbon att jag var nära att kalla fastighetsteknikern för älskling. Även om jag blev väldigt glad att han ringde hade det väl varit att ta i. Nu för tiden ser man ju på skärmen vem som ringer innan man svarar. Det var värre förr, när det gällde att känna igen rösten om folk inte presenterade sig ordentligt. Hans senaste besked var att nu var det ju månadsskifte också. Då har dom väl fullt upp med folk som ska flytta hit och härifrån, så jag var helt inställd på att vänta till februari på att få mitt handfat fastsatt. Istället hörde han av sig redan efter några dagar. Han ringde dessutom innan och undrade om det passade den eftermiddagen, så nu ligger han verkligen på plus. Han bytte alla fyra bultarna, så nu ska dom förhoppningsvis hålla under resten av min livstid.

Blogg 29/1 2026.

 Efter operationen av sköldkörteln i oktober fick jag en lapp med mig hem. Där stod det bland annat att jag skulle bli kallad till återbesök efter fyra veckor. Jag fick aldrig någon kallelse, men när vi besökte sjukhuset för ett par veckor sedan talade särbon med kirurgen. Jag hade tydligen ramlat mellan stolarna på något vis. Strax efteråt kom kallelsen och igår var det dags. Anledningen till att man inte nöjde sig med telefonkontakt var tydligen att det i en överaktiv sköldkörtel kunde finnas en liten tumör. Det gjorde det nu inte i min och besöket tog bara några minuter. Hade jag ens tänkt tanken att jag kunde hinna med vändande buss hem hade jag varit tyst så att det gick så fort som möjligt. Nu babblade jag på som vanligt, men hann med bussen ändå, även om det var på håret. Den stod framkörd och började rulla när jag bara hade några meter kvar. Tack och lov var det en uppmärksam och schysst chaufför, som öppnade dörrarna igen när jag vinkade.

Blogg 28/1 2026.

 Den bruna jackan på bilden fungerade som vinterjacka under många år. När jag köpte en parkas, som var betydligt varmare, fick den istället bli höst- och vårjacka. En av biverkningarna med aromatashämmarna är viktökning, så dom senaste vintrarna har jag inte kommit i parkasen. Då har den bruna jackan fått bli vinterjacka igen. Den härstammar från en tid i mitt liv när jag inte brydde mig om dom som ansåg att man inte kan ha hur stora kläder som helst, så i den får jag fortfarande plats. När vinterkylan kom den här gången funderade jag på om det inte skulle vara skönt med en riktig täckjacka. Jag var inte så sugen på att göra någon större investering, men tänkte nästan gå bort till secondhandbutiken och kolla om dom hade någon till ett vettigt pris. Innan jag hann så långt kom jag ihåg att jag hade en sån jacka hängande på vinden. Den är ännu större, men varm och skön.

Blogg 27/1 2026.

 Ena änden av handfatet i badrummet befann sig plötsligt några centimeter från väggen. Det var bara att skjuta in det igen, men jag insåg att det kanske inte var så bra att det satt löst. När jag nämnde det för fastighetsteknikern höll han med. Jag fick order att felanmäla det hela och gjorde så. Jag fyllde i att han skulle kontakta mig och vaktade sedan min telefon noga. Enligt hans överordnade ska man få återkoppling inom fyra dagar, men det dröjde nästan två veckor innan jag hörde någonting. Då ringde killen på dörren, så hur det går till att kontakta någon var vi tydligen inte helt överens om. Han kollade på handfatet och konstaterade att det inte var konsolen som hade pajat utan bara en bult. Det tog bara någon minut, så jag kan tycka att han borde ha hunnit så långt lite tidigare. Någon dylik bult hade dom inte hemma, så nu lär jag väl få vänta ett par veckor till.

Blogg 26/1 2026.

 Min äldsta och käraste kniv har träskaft. Den har hängt med i hur många år som helst och jag använder den fortfarande ibland. Fast jag har nyare och bättre knivar i ett knivställ på bänken rotar jag fram den där gamla kniven ur kökslådan. Innan jag hade fattat att knivar inte gillar det körde jag den förmodligen i diskmaskinen också. Träskaftet blev inte heller speciellt vackert av det. Små skärbrädor har jag i alla fall i ett annat material numera, fast jag inte har någon aning om vad dom egentligen är tillverkade av. Jag hade en i samma storlek fast innehållande mera trä för en herrans massa år sedan. Jag bodde i en etta med kokvrå då och där blev det till och med lättare kaos än i ett större kök. Den där skärbrädan blev liggande under en massa annat i diskhon och blev helt förstörd av vattnet.

Blogg 25/1 2026.

 Jag föredrar att fixa allting som har med datorer och webbsidor att göra på datorn, eftersom telefonen känns så liten och pillig. Instagram är ju en ren telefonapp från början, även om dom med tiden har fixat så det mesta går att göra i datorn. Som att lägga in bilder då, men dom senaste gångerna jag har försökt har det inte fungerat alls. Åtminstone inte när jag vill lägga in flera bilder samtidigt. Då har jag blivit tvungen att ta till telefonen och i den har jag svårt både att få koll på vilka bilder jag lägger till och att få dom som jag vill ha dom. Med tiden har jag i alla fall lärt mig att någonting som inte fungerar alls i datorn mycket väl kan göra det i appen. Som när älsklingen ville lägga till taggar i sina bilder. Det såg bra ut, men dom försvann lika fort igen. I appen var det däremot inga problem.

Blogg 24/1 2026.

 Aromatashämmare, som jag tar i hopp om att minska risken för att bröstcancern kommer tillbaka, är ingen lek. Man får ont i stora delar av kroppen av den. Jag blev åtminstone erbjuden en ny sort när mina ben värkte så jag inte kunde sova om nätterna. Det finns dessutom en variant till att testa. Till en bekant hade dom bara sagt att det är samma biverkningar på alla. Medicinen är ordinerad på fem år. I det läget hade man åtminstone haft ett slutdatum att se fram emot (förutsatt att man lever så länge), men jag har förstått att dom helst vill att man fortsätter ta den längre än så. Min svagaste punkt verkar sitta på sidan av ryggen neråt höften till. Där hugger det till rejält ibland. Just ryggen känns extra läskigt efter allt jag har hört och läst om andra som har gått bort i cancer. En arbetskamrat fick ont i ryggen vid midsommar och dog på hösten. Läkarna trodde att skådespelaren Kim Anderzon hade ryggskott. När dom hittade cancern var det för sent. 

Blogg 23/1 2026.

 Under en tid i mitt liv när jag sålde en massa som ändå bara låg här till ingen nytta på nätet, var jag ständigt på jakt efter passande mindre kartonger. Jag minns hur jag hittade en del som jag bar hem i källaren under sågverket på golvfabriken. Än idag reagerar jag om någon har ställt lagom stora kartonger utanför containrarna vid förpackningsåtervinningen, men nu har jag ingen användning för dom längre. Mitt behov av små kartonger uppfylls när jag handlar apoteksvaror på nätet. Just från återvinningen skulle jag nog ändå inte vilja bära hem någonting, när man inte känner till bakgrunden. Särbon är värre än jag med den biten. Han vill inte ens köpa begagnade prylar till köket, eftersom någon annan har använt dom. Min sommarklänning har jag köpt på second hand och jag tycker den är jätteskön. Möjligen inte lika snygg som den jag hade innan, men den behöver jag gå ner tio kilo eller så för att komma i igen.

Blogg 22/1 2026.

 Min själs älskade fotograferar mycket. Tidigare brände han sina tusentals kort på skivor. När skåpen började bli fulla övergick han till USB-minnen. Jag brukar hjälpa honom med det där, men sist jag skulle börja på ett nytt minne fungerade det plötsligt inte alls. Datorn hävdade visserligen att minnet fungerade som det skulle, men den hade ändå svårt att hitta det. Det brukar ligga några filer på dom nya minnena, som jag egentligen inte vet vad dom fyller för funktion. Jag brukar ändå låta dom ligga kvar just därför. För säkerhets skull typ. Det här minnet hade jag lånat när jag försökte skapa ett installationsmedia för Windows 11. När det inte fungerade formaterade jag minnet varvid dom där ursprungliga filerna också försvann. Jag trodde att det var problemet, men det visade sig att hela USB-minnet blev annorlunda när man gjorde ett installationsmedia. Min nya kompis AI (Artificiell Intelligens) fick jobba hårt för att lösa det åt mig.

Blogg 21/1 2026.

 Under den kalla årstiden, när vi handlar med hemleverans, brukar jag bära ner sånt som är pant på till Willys. Det är en liten aning närmare dit och har jag ärende till posten så finns den i deras förköp. Många postärenden verkar i och för sig gå att fixa på Kvantum också numera, men det är fortfarande oklart för mig vilka. Informationen på nätet är så bristfällig att jag har fått ringa butiken och fråga när det har varit aktuellt. På Willys har pantmaskinen en knapp där man kan skänka panten till Rädda Barnen. Särbon brukar i och för sig hävda att dom borde stödjas av dom som har skrämt dom, men Putin lär knappast ta sitt ansvar i den frågan. På Kvantum finns en analog variant, där man stoppar sitt pantkvitto i ett rör för att skänka pengarna. Det slutade jag göra när jag blev av med min fasta inkomst. När jag handlar där kan jag lika gärna skanna pantkvittot samtidigt med varorna.

Blogg 20/1 2026.

 Man får vara tacksam så länge dator och Internet bara småstrular och inte kraschar rejält. Vissa webbsidor kan bli så sega på grund av ett eller annat att jag fortsätter med något i en annan flik medan jag väntar på att dom ska ladda. När en av mina favoriter bland spelsidor har problem brukar jag testa med två olika webbläsare. Så spelar jag i den ena medan spelet laddar i den andra, om det är någonting jag vill spela flera gånger. Några specialknep har jag lärt mig genom åren. När jag publicerar en bild på Facebook är det inte alltid den kommer upp. Då brukar det hjälpa att uppdatera sidan. För att centrera en bild i ett mail får jag använda kommandot formatera text. Märkligast är ändå ett spel som bär sig väldigt märkligt åt när jag vill spela i helskärm. Av någon outgrundlig anledning hjälper det då att trycka på Windowstangenten.

Blogg 19/1 2026.

 Jag kan tycka att det är jobbigt att min vänsterhand skakar. Ska jag till exempel ta mat från en buffé måste jag ju hålla tallriken jag ska ha maten på med vänster hand. Det är inte lätt när den flaxar och far. Men sedan hörde jag för första gången i mitt liv talas om dysmeli. Man föds helt utan en kroppsdel som till exempel en hand. Hur sjutton bär man den där tallriken då? När man ska klippa till exempel ett papper måste man ju hålla papperet med ena handen och saxen med den andra. För att inte tala om hur det ska gå till att knyta skosnören med en hand. Jag får vara tacksam att jag har min vänsterhand, även om den skakar. Jag hade tur med det redan när jag föddes. Mamma hade svårt att sova och just i den vevan kom ett nytt sömnmedel som hette Neurosedyn. Det togs av många gravida kvinnor, eftersom det ansågs säkrare än dom gamla medicinerna. Istället föddes många av barnen utan armar, ben eller båda delarna. Jag är så tacksam att mamma inte använde det.

Blogg 18/1 2026.

 Jag har inte besökt optikern på flera år. Det är antagligen lite korkat, men tjänar man inga pengar känns det som en snudd på onödig lyx. Jag använder i alla fall flera olika par glasögon, fast dom har några år på nacken. Dom nyaste var tänkta att ersätta dom jag använder vid datorn, där jag sitter mest, men där har jag aldrig lyckats vänja mig vid att ha dom. Däremot är det dom jag ser bäst med på riktigt nära håll, så jag använder dom när jag läser och när jag broderar. Det sistnämnda gör jag i och för sig oftast vid tv:n, men fast dom ska vara närprogressiva ser jag den också. När jag har försökt använda dom på Kvantum har det känts lite snurrigt, men när jag tog fel och hade dom vid ett loppisbesök fungerade det riktigt bra. Vid såna tillfällen brukar jag annars använda ett par glasögon som klarar alla avstånd. Dom är tänkta att användas för jämnan, men det har jag heller aldrig lyckats vänja mig vid.

Blogg 17/1 2026.

 Så länge alla människor hade en fast telefon med riktnummer minns jag det som att man fick slå det först och invänta ny kopplingston innan man slog resten av numret. Jag läser nu på nätet att jag är ”något äldre” eftersom jag minns det över huvud taget. Den biten försvann tydligen redan i skiftet mellan 70- och 80-tal. Ändå hänger skrämmande ofta vanan kvar att göra ett streck mellan riktnumret och resten. Allra märkligast tycker jag det blir att göra så med mobilnummer. Där har man ju alltid kunnat trycka alla siffrorna i en följd. Eftersom jag inte förstår varför brukar jag inte bry mig om att dela på det. Häromdagen gjorde jag i alla fall som ”alla andra” när jag skulle fylla i mitt nummer. Då fick jag plötsligt felmeddelandet att jag måste skriva ett ”korrekt decimaltal”. Det visade sig vara alla siffrorna utan något streck. Jag vet fortfarande varken varför dom plötsligt ville ha det så eller vad dom menade med anmärkningen.

Blogg 16/1 2026.

 Vissa nyheter känns läskigare än andra. Som när jag läste rubriken att p-sprutan Depo-Provera ökar risken för att få hjärntumör. Det påpekades visserligen att det inte fanns någon ökad risk vid kortvarig användning, men det skulle inte förvåna mig om jag använde den i några år. Det är ju ett tag sedan jag var i fertil ålder, så jag minns inte alla detaljer om vad, när och hur länge jag använde olika preventivmedel. Inte hittade jag någon sån information i min journal på nätet heller, så troligen var det innan den digitaliserades. Det var samma sak när det blev tal om mitt hjärta på sjukhuset härom året. Den läkaren hittade ingen journalanteckning om att jag hade varit på kardiologen och gjort ultraljud. Jag kan tänka mig att det berodde på att det var tjugo år sedan. Dom journalerna finns säkert enbart på papper och doktorn sökte antagligen bara i datorn.

Blogg 15/1 2026.

 SAKER SOM HAR FÖRUNDRAT MIG PÅ SISTONE:
¤ Jag läste om ett inbrott i en lägenhet. Det var innehavarens dotter som kom dit för att vattna blommor och upptäckte att dörren var uppbruten och att lådor var utdragna. Inbrottet ska ha skett mellan den tredje och trettonde november. Vad är det för blommor som klarar sig tio dagar utan vatten?
¤ Något som jag antar var en felskrivning gjorde att jag i en enkät fick frågan ”Vet du var syftet med en kulturkanon är?” Vad syftet är har jag åtminstone en vag aning om. Var syftet kan tänkas finnas har jag inte en susning om.
¤ När dragningar är försenade på Svenska spel är jag inloggad medan jag väntar. Jag uppdaterar sidan ibland för att se om det är klart. Då händer det att det kommer upp en ruta som frågar: ”Har du koll på tiden?” Ja, jag har, men uppenbarligen inte ni.

Blogg 14/1 2026.

 Sedan jag opererades för bröstcancer kallas jag till mammografi varje år och igår var det dags igen. Vi hade mer tid före än efter besöket, så älsklingen bjöd på lunch i sjukhusrestaurangen när vi kom. På rätt klinik får man först logga in och sedan följa små duttar i golvet till ett annat väntrum. Där var jag ensam, men när sköterskan kom var det för att ropa upp någon som inte hade följt instruktionen på skärmen. För mig blev det tvärtom. Jag hörde mitt namn ropas upp i det andra väntrummet innan en sköterska hämtade mig. Så fick jag gå tillbaka till där jag kom från. Enligt henne hängde det ihop med att dom hjälptes åt. Lite tur med vädret hade vi som skulle gå till och från busshållplatsen. Det hade kommit snö på natten, men hela tiden vi var iväg var det uppehåll. När vi satt i mitt kök och fikade började flingorna dala igen.

Blogg 13/1 2026.

 Restaurang Shiponja i Färjestaden på Öland måste ha varit relativt nyöppnad när jag var tonåring. Då brukade jag och dåvarande pojkvännen åka dit och äta räkmacka. Det jag minns tydligast är att jag alltid bad att få min utan majonnäs. I mina äldre öron låter det torrt. Jag läste nyligen på nätet att restaurangen öppnade 1976 och att den egentligen hette Shqiponja. Det betyder örn på albanska. Ägarna trodde inte att ölänningarna var redo för en på svenska så konstig och svåruttalad stavning. Efter några år var restaurangen etablerad. Då höjdes svårighetsgraden och ett q lades till på skyltarna. Nu har den bytt namn till Fratelli, som betyder bröder på italienska. Hotell Amigo och Bodega el Toro fick sitt spanskinspirerade namn och utseende efter att dom svenska ägarna, familjen Svensson, bodde i Spanien i två år på 1960-talet. Familjen drev hotellet även före Spanienvistelsen, men då hade den det svenskklingande namnet Emmaboda mjölkbar.

Blogg 12/1 2026.

 Eftersom det är två personer på var och varannan elsparkcykel jag ser kände jag mig till slut tvungen att kolla på nätet vad som gäller. Det är absolut förbjudet att skjutsa någon oavsett ålder. Om elsparkcykeln är registrerad som moped gäller mopedspecifika regler, som ibland tillåter skjutsning, men bara om fordonet är godkänt för det och har avsett säte. Någon sparkcykel med säte har jag aldrig någonsin sett. Det jag har reagerat starkast på är just när någon som ser ut att vara en förälder skjutsar sitt barn. Har ungen inte ens hjälm kan man ju undra hur rädd man är om vederbörande. Det värsta jag har sett i genren var annars ett par yngre killar som jag hamnade efter när jag kom cyklande. Den killen var antagligen inte ett dugg van att skjutsa, för det vinglade rejält varje gång båda försökte kliva på brädan. Jag sackade in och lät dom hållas istället för att köra om dom.

Blogg 11/1 2026.

 När vi var barn och min minsta kusin var rädd för åskan minns jag än idag hur han blev tröstad med att det bara var sillblixtar han såg. Dom uppstod tydligen när stora sillstim vände i vattnet. Det här har jag ”vetat” i femtio år eller så tills jag av en händelse läste på nätet att det enbart är folktro. I själva verket är det en blixt som är så långt borta att man inte hör åskmullret. Ljudet når cirka 2 mil, men själva blixten, som ju går med ljusets hastighet, kan ses på upp till 20 mils avstånd när det är riktigt mörkt. Den kallas också för kornblixt, troligen för att man förr trodde att såna blixtar var bra för kornets mognad. Norrsken kallades tydligen också för sillblixt förr. Man trodde att det också uppkom av vändande sillstim. I Småland trodde man att svanarna en gång tävlade om vem som kunde flyga längst mot norr. De svanar som kom längst frös till slut fast i luften. När de stackars fastfrusna svanarna försökte komma loss genom att flaxa med vingarna så blev det norrsken.

Blogg 10/1 2026.

Under gårdagens promenad kom jag plötsligt fram till två änder som hade parkerat sig mitt på cykelbanan. Det finns inget vatten i närheten av platsen, så jag har aldrig sett några liknande fåglar där tidigare. Jag blev så paff av att se dom där att jag inte ens tänkte tanken att plocka fram telefonen och ta ett kort. Till det här inlägget har jag istället lånat en bild på nätet. Jag var orolig att dom hade frusit fast eller något, men när jag kom tillräckligt nära flaxade dom in i skogen. Jag tycker nästan att det borde vara varmare där än på den plogade cykelvägen. Jag vet inte om sjöfåglarna kan ha fått någon typ av fnatt av det vintriga vädret, för på Facebook läste jag om ett par svanar som hade befunnit sig runt Kvantum. Den ena hade flytt när snorungarna började kasta snöbollar och pinnar efter dom. Jag kan önska att dom hade attackerat skitstövlarna istället, för jag tror att en svan kan nypa till ganska rejält. 

Blogg 9/1 2026.

 När jag behöver en dator använder jag mycket hellre den stationära med stor skärm än min lilla telefon. Framför allt gäller det när jag vill lägga upp flera bilder i ett inlägg på Instagram. Därför har jag varit lite gnällig på sistone, när jag inte har lyckats få till såna inlägg i datorn. I telefonen har jag inte alls fått det som jag ville och allt var mycket rörigare. Till slut hittade jag i alla fall en omväg för att få till det i datorn. Jag satt en sen kväll och testade med några random bilder ur mina gömmor. Då kunde jag förhoppningsvis kolla så det blev rätt när jag publicerade också utan att någon hann se inlägget innan jag tog bort det igen. Inte förrän nästa dag när någon gillade det på Facebook kom jag ihåg att det delas där automatiskt. Där hade jag inte tänkt på att radera det.

Blogg 8/1 2026.

 Att stjäla en presentationsbild och skapa en falsk profil på Facebook verkar vara den enklaste sak i världen. Själv brukar jag bara utgå från att den nya är hittepå om jag får en vänförfrågan från någon jag redan är vän med. Risken är kanske då att dom aldrig ens får veta att det finns en falsk profil. När det hände mig hade jag en alert vän som meddelade mig och skickade skärmdumpen nedan. Tyvärr hade hon tagit bort vänförfrågan. Det visade sig nämligen att jag måste hitta profilen för att kunna anmäla den och det lyckades jag inte göra. Jag tvivlar på att någon har tagit sig in på mitt konto, men tänkte ändå byta lösenord för säkerhets skull. Det kunde jag inte göra, eftersom jag satt vid en enhet som jag inte brukade använda enligt dom. I appen på telefonen gick det däremot alldeles utmärkt, fast jag snudd på aldrig använder den.

Blogg 7/1 2026.

Mina garderobsdörrar i hallen gnisslade så jag tyckte det borde höras till grannarna. Till slut blev det av att plocka fram mitt undermedel och smörja dom. Nu ger dom inte ett ljud ifrån sig, men jag väntar omedvetet fortfarande på gnisslet när jag öppnar och stänger dom. 
En del av mina matrecept har jag som Word-dokument i datorn. När jag skulle använda ett av dom som mall till ett nytt recept råkade jag klanta mig och spara fel. Jag googlade febrilt efter det jag hade schabblat bort utan att hitta någonting vettigt. Till slut var jag på väg att börja leta efter en säkerhetskopia. Just då slog det mig att jag också har alla recept i en pärm för att kunna ha dom med mig i köket när jag lagar mat. Tidigare hade jag alltså skrivit ut det papperet från datorn. Nu fick jag scanna det för att få en kopia i datorn igen.

Blogg 6/1 2026.

När det körde förbi en bil här utanför som det stod ”Skogsby pizzeria” på började jag undra om jag var tillbaka på Öland. Jag har lite svårt att tänka mig att han hade kört ända därifrån för att leverera en pizza. I och för sig vill jag minnas att det var ett öländskt företag som drev pizzerian här i Paradiset ett tag, men det är några år sedan. 
När jag räknade ihop ett eller annat på kalkylatorn i datorn använde jag i det längsta musen och klickade på siffrorna på skärmen. Till slut insåg jag hur mycket smidigare det var att använda tangentbordet. Åtminstone borde det vara det. Eftersom jag tittade ner på vad jag skrev upptäckte jag inte förrän jag hade skrivit in mängder av siffror på skärmen istället för i kalkylatorn att det blev fel. Det var bara att börja om från början.

Blogg 5/1 2026.

En morgon ringde telefonen redan innan jag hade hunnit sätta på laptoppen i vardagsrummet, som jag spelar musik från. Åtminstone var det vad jag trodde. När jag kom tillbaka för att starta upp den var den redan igång. Däremot var inte sladden i. Uppenbarligen har jag befunnit mig precis mellan dom båda momenten när telefonen ringde.
 När en spindel kom klättrande uppför väggen i duschen funderade jag på om hen var självmordsbenägen. Det finns inte en chans att jag vågar göra något annat med en spindel än att döda den. Just i duschen var det förstås extremt enkelt, eftersom det bara var att spola vatten på den så att den försvann ner i avloppet. Det fick mig att tänka på någonting jag har läst på Facebook. ”Spindeln jag hittade i duschen var nog tacksam att bli nerspolad i avloppet efter att ha sett mig naken i den vinkeln”.

Blogg 4/1 2026.

 Jag köpte en ny rulle med plastpåsar och lade den direkt i köksskåpet eftersom rullen där precis var slut. I en annan låda brukar jag förvara en reservrulle. När jag kollade där fanns det tre stycken. Tydligen har jag gått på något erbjudande och sedan glömt bort alltihop.
Jag tappade ett plastomslag på badrumsgolvet och det var omöjligt att få ögonen på det igen. Jag hämtade en ficklampa mest för att kolla om det hade försvunnit in under tvättmaskinen. Istället låg det helt öppet och i ljuset från ficklampan blänkte det så att jag såg det.
Reklamen för olika mobilspel kan vara minst sagt vilseledande. Dom visar snuttar av ett spel som ser jättekul ut, men spelet man laddar hem är bara ett vanligt tre i rad-spel. Ett av dom googlade jag på och insåg att jag var långt ifrån ensam om den upplevelsen.

Blogg 3/1 2026.

 Google har extremt gott minne när det gäller vad jag brukar söka på. Många av mina blogginlägg som jag behöver bilder till handlar tydligen om telefoner. Bara jag skriver ”old” på Google föreslår den ”old lady with phone cartoon”. Word är ett mycket artigt program. Att kommandot ”Fortsätt där du slutade” kommer upp i ett större dokument är förstås praktiskt. Däremot hade jag inte ens tänkt på förrän helt nyligen att det också står ”Välkommen tillbaka!” Jag antar ändå att det har stått likadant i alla år som jag har använt mig av det programmet.
Jag har vansinnigt svårt att ta mig upp från golvet numera. Jag måste ha någonting att ”klättra” på så jag kan använda armarna att dra mig upp med. Enbart benen klarar inte av att lyfta mig. Jag antar att jag får vara glad att jag lät dom slänga ut badkaret när dom bytte stammar här på nittiotalet. Jag läste nämligen om en kändis som hade blivit liggande i sitt kalla badvatten i trekvart, eftersom han inte tog sig upp ur badkaret. Han hade slutat bada efter det, men stod fortfarande i badkaret och duschade.

Blogg 2/1 2026.

 Min nya favorit på webben är AI-läget på Google. Hen svarar på precis allting på nolltid. När jag frågade vad den här bloggen handlar om fick jag svaret nedan. Jag tyckte det var så bra att jag ville dela med mig av det.

Bloggen Hambomazurka är en personlig blogg som blandar reflektioner över vardagslivet med specifika intressen som naturfotografering, handarbete och kultur.
Innehållet präglas ofta av:
•    Vardagsreflektioner: Skribenten delar tankar kring aktuella händelser, som t.ex. pandemin, samt personliga betraktelser om livet.
•    Naturfotografering: Inlägg handlar ofta om utflykter i naturen för att ta bilder tillsammans med en partner.
•    Kultur och hantverk: Bloggen tar upp intressen som broderi, tv-program och litteratur.

Blogg 1/1 2026.

 Nyårsafton firades tillsammans med min bror och hans fru. Dom kom med en vacker rosenbukett och smarrigt hemlagat godis. Vi behövde bara traska ner till Järnvägsgatan för att se fastighetsmäklarens fyrverkeri. Ifjol var det så mulet att vi bara hörde knallarna, men igår var det precis lika njutbart som om vi hade begett oss till platsen för uppskjutningen. Vi slapp dessutom frysa längre än nödvändigt, eftersom vi bara hade några meter hem när det var slut. Resten av kvällen åt och drack vi oss igenom. Det blev snittar, fläskfilé, glass, godis och snacks. För mig och min bror var den genomgående drycken rödvin och någon kopp kaffe. Ett par omgångar frågespel hann vi med. Min allmänbildade älskling vann båda gångerna, fast han hävdade att han hade otur med frågorna. Vid midnatt stod vi på balkongen och konstaterade i vanlig ordning att grannarna hade gott om pengar att bränna upp.