Blogg 17/10 2025.

 I förra veckan var jag på Achima care och tog prover. När jag ändå var där tänkte jag fråga om mina chanser att få vaccin mot säsongsinfluensan och covid i första vågen. Undersköterskorna kunde inte svara och sjuksköterskorna var upptagna, så jag fick gå hem och ringa istället. Man brukar få en tid när dom ska ringa tillbaka, men nu sas det bara att det skulle ske så snart som möjligt. När klockan passerade tolv var jag säker på att få vänta till kvart i ett när lunchstängningen var över, men tio över tolv ringde en ambitiös sköterska. Hon okejade mina sprutor, så jag frågade vad hon hette för att kunna framföra att hon hade sagt det. När jag sa att jag tänkte gå dit på drop in som igår fick jag veta att hon skulle vara där då. Det var hon säkert men jag hamnade hos en annan sköterska. Det var i alla händelser inga problem att få mina sprutor.

Blogg 16/10 2025.

 Sedan Berith gick bort har jag funderat lite extra på henne och minnen av flera gånger vi har sprungit på varandra genom åren har dykt upp. En gång när jag gick över gatan från busshållplatsen till sjukhuset i Kalmar kom jag ifatt henne och hennes man. Troligen hade vi åkt samma buss från Nybro utan att se varandra. På Kvantum minns jag att jag träffade båda en gång, för då frågade hon sin man om han såg vem jag var. Vid ett annat tillfälle var Berith där ensam. Då fick jag höra alla detaljer om hur hon hade blivit akut sjuk och hamnat på sjukhus. Hon fick en hel radda med mediciner efteråt. Dom kom fördoserade på en rulle, där hon bara hade att riva av en påse i taget. Så hade vi tandläkartid samtidigt en dag. Då hjälpte jag henne att logga in. Alla uppskattar inte riktigt att man ska göra sånt själv med en dator numera. Det finns människor som jag har jobbat tillsammans med i flera år och aldrig någonsin stött ihop med utanför kära Kährs, fast vi bor i samma lilla håla. Berith har jag i alla fall sett någon gång ibland.

Blogg 15/10 2025.

 När man tog ner tallen här utanför närde jag en stor förhoppning om att tanken var att försöka få ordning på asfaltsgången mellan portarna. Rötterna från tallen hade gjort den snudd på oframkomlig. Jag snubblade mest fram där. Hur grannen i A, som sitter i rullstol, tog sig fram fattar jag inte alls. Innan helgen som gick dök det mycket riktigt upp ett gäng grabbar. Dom har brutit upp asfalt, grävt upp rötter och gjort så fint. Deras maskiner har fört ett himla liv utanför mitt sovrumsfönster, men det var det värt. Igår dök det upp ett annat gäng med en asfaltsbil. Det är trångt här inne bland husen, så den fick stanna på parkeringen. Därifrån drog två killar varsin skottkärra i skytteltrafik. En tredje skrapade ut asfalten och jämnade till den med en mindre vält, som fick plats mellan husen. Att det blev rejäl skillnad ser ni på korten.

Blogg 14/10 2025.

 Dom flesta dödsannonserna i min morgontidning publiceras på lördagar. Eftersom jag minns det som hände för årtionden sedan bättre än det som timade i förra veckan, kände jag igen två namn bland annonserna i lördags. Det ena var en dam som jag jobbade ihop med i lokalvården på Nordchoklad i Kalmar. Så hittade jag en man som var min arbetskamrat på OP-kuvert i Oskarshamn. Vi talar alltså åttiotal när jag träffade någon av dom senast. Mer av en slump fick jag veta att en dam här i Nybro hade gått bort. Hennes dödsannons hittade jag på nätet. När jag kollade i tidningen fanns den där också. Jag hade sett henne massor av gånger när hon och hennes man var ute och cyklade. Däremot kände jag henne inte till namnet, så jag hade bläddrat förbi annonsen utan att förstå att det var hon.

Blogg 13/10 2025.

När jag köper mina mediciner letar jag aktivt efter såna som ligger i burkar, men det är inte det lättaste att hitta över huvud taget. Finns det alternativet så är dom av någon outgrundlig anledning dyrare än blister. Jag kan tycka att det borde vara tvärtom, så den logiken begriper jag inte. Jag pytsar ut alla olika tabletter i min dosett, så för mig vore en burk betydligt smidigare. Nu sitter jag ändå och trycker ut alla pillren ur blisterförpackningen på en gång.
 Det jag trodde kallades höstlov bytte tydligen namn till läslov för flera år sedan. Fast jag verkar inte vara den enda som inte använder det nya namnet. Jag läser på nätet att själva namnet läslov har varit svårt att etablera och på så sätt lever höstlovet kvar. Det sker i alla fall läsfrämjande aktiviteter, även om det är lättare att locka mindre barn till dom än tonåringar. Dom är väl mest glada att få lite extra ledigt utan krav på att göra något speciellt. Alltihop började som potatislov för länge sedan, när barnen behövde vara hemma och hjälpa till att ta upp potatisen. Numera finns det väl maskiner till sånt.

Blogg 12/10 2025.

 KONSTIGHETER I VARDAGEN:
¤ Jag fick ett mail från Hyresgästföreningen där det bland annat stod: ”Du som ännu inte lämnat din e-post - mejla din e-postadress och medlemsnummer eller namn och adress till oss”. Hur i all världen tänkte dom att man skulle få mailet med den informationen om man inte hade lämnat sin e-postadress?
¤ Microsoft höjde priset på Officepaketet och passade på att berätta om allt bra man fick med. Bland annat nämndes något som hette Designer. Det hade jag missat men tyckte det lät intressant, så jag googlade på det. Svaret jag fick var att det inte längre är tillgängligt efter februari 2025. Lite skumt att göra reklam för någonting som inte finns kvar.
¤ Jag fick ett gruppförslag på Facebook om en grupp som hette ”Hörselnedsättning”. Vad jag vet har jag ingen konstaterad dylik, så man kan undra vad dom grundade det förslaget på.

Blogg 11/10 2025.

 Jag hinner aldrig se så mycket som jag skulle önska på TV, så sånt som ligger kvar på play kan jag kolla långt efteråt. Nu har jag till exempel hunnit med prinsessan Ines dop. Det gick av stapeln för fyra månader sedan. Alla kvinnliga kungligheter brukar ha klänning på såna tillställningar, så jag reagerade på att drottningen bar långbyxor. Jag googlade och fick veta att hon inte använde klänning medan hon hade en specialsko efter sin fotoperation. På ett ställe hade jag antecknat ”Sverige krisen” på min lista över program att kolla. Det lät ju inte alltför upplyftande, så jag funderade på att stryka det osett. Det visade sig vara en mycket intressant serie som hette ”Sverige, krisen och jag”. Programledare var dessutom Kristoffer Appelquist och honom gillar jag. I dejtingprogrammet ”Första dejten” dök det upp en kille som verkade bekant. Vissa återkommer i olika liknande program, så jag tänkte att det var en sån. När det visade sig att han var från Nybro insåg jag att det snarare var på Facebook jag hade sett honom.