Blogg 20/11 2024.

 Att man inte kan köpa alla varor som finns i ICA:s butik i deras onlineshop är någonting som stör både särbon och mig. Förmodligen dom gamlingar som inte har något annat alternativ också. När dom visade upp sin nya fina kyl med mängder av bakelser och tårtor, som endast kunde köpas i butik, blev det till slut av att maila och fråga varför vi blir så styvmoderligt behandlade. Någon ambitiös människa svarade tjugo i tio på kvällen, alltså precis före stängningsdags. Jag fick aldrig veta vem det var dock. Personen ifråga hävdade i alla fall att dom också ville kunna sälja allt, eftersom det är vad dom tjänar pengar på. Det som inte gick att köpa nu sades vara deras egna produkter och det dom köpte in från andra, men dom hoppades på en snar lösning. Jag minns att det var så med Bondmorans ost, innan dom slutade sälja den helt och hållet. Delen med deras egna produkter fattade jag däremot inte, för online finns en hel del från deras eget bageri.

Blogg 19/11 2024.

 Det ville sig inte riktigt med att få mina ärenden att ligga i samma riktning ett tag. Varje gång det körde ihop sig var det sånt som skulle till förpackningsåtervinningen som fick stryka på foten. Det slutade med att jag hade ett rejält lass att bära dit igår, efter att ha samlat i ett par veckor. Hyresvärden har i och för sig till slut smugit in ett par byttor för återvinning i sophuset. Tyvärr har dom bara fått dit tunnor för glas och metall och det är det absolut minsta jag har. Här blir det framför allt papper och plast. Det lär jag väl få fortsätta kånka bort till återvinningsstationen tills lagen om hushållsnära sortering träder i kraft.
Att vissa människor är snudd på fanatiska när det gäller deras lag i olika sporter, fick jag ytterligare bevis för när jag såg senaste avsnittet av ”Förrädarna”. Uppdraget för dagen var att med hjälp av en sten kasta sönder rutor i olika färger. Bosse Andersson är sportchef hos Djurgårdens IF. För honom var deras sköld så helig att han inte kunde kasta på dom gula, röda eller blå rutorna. Han fick sikta in sig på dom gröna.

Blogg 18/11 2024.

 Mitt minne verkar vara aningen selektivt. Att det var färja som gällde från Öland till fastlandet när jag var liten minns jag mycket väl. Ölandsbron invigdes inte förrän jag var elva år gammal. Däremot hade jag helt glömt eller möjligen förträngt att vi bodde i Torslunda kommun fram till 1973. När någon la upp kortet nedan på Facebook ringde det en klocka. Det är från kommunsammanslagningen. Herrarna är Sigvard Olsson och Anders Åsenius från Mörbylånga kommun samt Fritz Börjesson och Sigfrid Johansson från Torslunda kommun. Om jag hade varit född tio år tidigare hade jag hunnit uppleva att Norra Möckleby var en egen kommun. 1952 slogs den ihop med Algutsrum, Glömminge, Gårdby, Sandby och Torslunda. Numera finns det alltså bara två kommuner på Öland och jag tror att det finns dom som tycker att det skulle räcka med en. Det har tydligen folkomröstats i frågan ett par gånger i modern tid, men nejsidan har vunnit båda gångerna.

Blogg 17/11 2024.

 Jag klarar inte ens av en barnkarusell eller en vanlig gunga utan att bli illamående. Särbon brukar fråga hur jag klarade av att vara ute och dansa under många år. Framför allt när man dansar kultis blir det ju en del snurrande. Därför förundras jag över hur nöjesfälten verkar tävla i att hitta på attraktioner som gungar, slänger och far med folk. Senast läste jag om Gröna Lund, som till våren introducerar nyheten Pumpen. Den ska enligt uppgift vara den andra attraktionen av sitt slag i hela världen och den första i norra Europa. ”Oavsett om du är 4 eller 84 år kommer du att känna samma pirr i magen när du får uppleva både tyngdlöshet och fall i kombination med fart”, säger företagets VD. Jag skulle inte sätta mig i den ens om jag fick betalt och förstår inte alls att det finns dom som betalar för att få göra det.

Blogg 16/11 2024.

 Varorna från Kvantum kom extra tidigt den här veckan samtidigt som särbon dök upp senare än vanligt just den dagen. Det innebar att jag fortfarande satt och åt när det plingade på dörren. Jag bestämde mig för att äta klart innan jag packade upp varorna. Jag hade väl ändå knappast hunnit ifatt tjejen som körde, men nu hade hon hunnit en bra bit härifrån, när jag upptäckte ett gäng Risifrutti i en kasse. Jag funderade som hastigast på om särbon gillar sånt, men då det är jag som sköter beställningarna borde jag ha märkt om vi hade köpt såna. Mycket riktigt var det andra siffror på den kassen än på dom andra. Jag ringde Kvantum för att höra hur jag kunde få tag i tjejen som körde. Hon hade under tiden upptäckt sitt misstag och försökte ringa mig. Nu är jag inte så van vid att flera ringer samtidigt, så jag förstod inte att det jag fick upp på skärmen var två olika alternativ för var jag skulle göra med det första samtalet. Istället trodde jag att båda flickebarnen ringde från samma nummer. Nu löste sig i alla fall alltihop till slut. Jag har lagt in numret till bilen dom kör ut med i telefonen, ifall det skulle bli strul fler gånger.

Blogg 15/11 2024.

 I veckan chockade jag min frissa genom att be henne klippa en riktig damnacke i mitt hår. Under dom tjugo år som hon har klippt mig har jag haft någon märklig idé om att jag har känt mig mera kvinnlig med lite fylligare nacke, som hon uttrycker det. Att håret har gått ner i nacken har framför allt inneburit att det har spretat runt alla kragar. Så fort det har blivit lite för långt har det sett ut som pippilottor vid öronen. Gå i högklackat (vilket är min egen definition på en dam) kan jag fortfarande inte. Någon riktig dam är jag således knappast, men nu ser jag åtminstone ut som en. Framifrån ser det exakt likadant ut som innan, så jag slipper bli rädd när jag ser mig själv i spegeln. Att jag har lärt mig att använda mössa på senare år innebär tyvärr att jag knappast kommer att vara snygg i håret dom närmaste månaderna, men det är ljuvligt skönt att slippa frysa.

Blogg 14/11 2024.

 När mina fotopapper började ta slut fanns inte samma tjocklek i bokhandeln här i Nybro. Jag fick med mig prover på några andra tjocklekar för att prova vad jag tyckte om dom. Nu blev dom aldrig använda innan bokhandeln till slut fick hem rätt tjocklek men av ett märke dom inte hade haft förut. Dom bad mig testa dom nya papperen också, men att själva utskriften kunde bli på mer än ett sätt förstod jag aldrig. Inte förrän jag skulle skriva ut ett namnsdagskort till min älskade särbo. Jag det tjockaste av papperen jag hade fått med mig hem, men bilden som framträdde på det var minst sagt dimmig. Jag blev orolig att det var något fel på skrivaren, men när jag bytte till ett tunnare papper såg bilden ut som den skulle. Skillnaden syns tydligt här nedan. Det var en evig tur att jag inte köpte en hel förpackning av dom tjockare papperen.