Sedan Berith gick bort har jag funderat lite extra på henne och minnen av flera gånger vi har sprungit på varandra genom åren har dykt upp. En gång när jag gick över gatan från busshållplatsen till sjukhuset i Kalmar kom jag ifatt henne och hennes man. Troligen hade vi åkt samma buss från Nybro utan att se varandra. På Kvantum minns jag att jag träffade båda en gång, för då frågade hon sin man om han såg vem jag var. Vid ett annat tillfälle var Berith där ensam. Då fick jag höra alla detaljer om hur hon hade blivit akut sjuk och hamnat på sjukhus. Hon fick en hel radda med mediciner efteråt. Dom kom fördoserade på en rulle, där hon bara hade att riva av en påse i taget. Så hade vi tandläkartid samtidigt en dag. Då hjälpte jag henne att logga in. Alla uppskattar inte riktigt att man ska göra sånt själv med en dator numera. Det finns människor som jag har jobbat tillsammans med i flera år och aldrig någonsin stött ihop med utanför kära Kährs, fast vi bor i samma lilla håla. Berith har jag i alla fall sett någon gång ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar