Jag trodde att hål i gatan, som det jag skrev om igår, kallades potthål. Jag hörde ordet första gången som ett skämt. Att dom kallades för det eftersom Vägverket skiter i dom. När jag googlade hittade jag ingen förklaring till varifrån namnet i själva verket kommer. Däremot insåg jag att ett potthål snarare är där det har blivit just ett hål i asfalten. Det jag har cyklat ner i flera gånger är snarare en rejäl fördjupning. Att det inte bor någon här, som jag kan prata med, stör mig väldigt lite. Jag pratar för mig själv hela tiden, plus att jag konverserar både saker i min närhet, himmelska makter och bekanta som inte är i närheten. Något av ett rekord var det nog ändå igår, när jag skakade ut en tvestjärt ur ett par trosor, som hade hängt ute på tork. Den satte iväg i full fart över golvet, och jag bad den stanna, så jag fick döda den. Det var väl närmast tur för mig att tvestjärtar knappast hör över huvud taget, och definitivt inte förstår svenska. Jag har lite svårt att tänka mig att den annars skulle ha hörsammat min vädjan. Den lämnade jordelivet strax efteråt, och jag hoppas bara att den inte hade familjemedlemmar med sig, som fortfarande är kvar här inne. Saker att vara tacksam över i sammanhanget är att jag hittade den innan jag tog på mig trosorna. Så får man väl vara glad så länge det bara är en tvestjärt som hälsar på. Jag har förstått att folk som reser utomlands kan få med sig både vägglöss och annat hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar