Igår fick jag för första gången i mitt liv ringa SOS, när min själs älskade hittade vår 92-årige granne, som hade ramlat. Jag fick till och med ringa två gånger, eftersom den utlovade ambulansen dröjde okristligt länge. Som väl var låg mannen inomhus, men inte speciellt bekvämt. Ont hade han dessutom, eftersom han hade slagit i höften. När särbon ringde efter en vän till hjälp, hade vännen med sig en kvinna som hade betydligt större erfarenhet av liknande situationer än vi. Hon lade sig raklång på köksgolvet, så hon kom i jämnhöjd med den gamle mannens ansikte. Så höll hon hans hand, gav honom dricka och pratade högt och tydligt, eftersom han hör dåligt. Annars verkade han helt klar, för när damen i luren frågade efter hans personnummer rabblade han det som ett rinnande vatten. Han såg pigg och glad ut när två unga tjejer bar ut honom till ambulansen, men någonting var brutet, så han skulle opereras idag.
Vi önskar grannen god och snar bättring!
SvaraRadera❤️❤️❤️
Radera