Själva röntgen i fredags gick över förväntan. Man skulle infinna sig en kvart före utsatt tid. Jag gick upp till röntgen tidigare än så men fick ändå komma in direkt. Eftersom den magnetröntgen som älsklingen har gjort flera gånger brukar ta en hel timme var jag lite orolig att händer eller fötter skulle hinna somna. Nu tog det här högst en kvart. Om jag ligger platt på rygg på golvet börjar hela rummet snurra, men här var det en liten upphöjning man lade huvudet i. Så lider jag av lite klaustrofobi men gallret närmast ansiktet satt inte alldeles intill näsan. För säkerhets skull sa killen som skötte apparaten till mig att det var lika bra att jag blundade. Det var en barsk utländsk man. Jag tror han såg på mig att han skrämde mig lite, för när det var klart tog han mig på axeln när han visade mig vägen tillbaka till omklädningsrummet.
