Spår.

Varje gång jag vill få upp någonting nytt på väggen blir det till att pussla och flytta för att få plats med det. Den här gången lär det dröja innan det blir något nytt broderi, för det jag håller på med känns som ett evighetsarbete. Det är smått och pilligt och dessutom är hela ytan fylld med stygn. Oftast broderar man bara själva motivet. Däremot fick jag en skylt när jag fyllde år, och den gav upphov till en rockad. Skyltarna samlar jag i köket, så en av tavlorna därifrån blev över. I sovrummet fanns plats, men där passade en mindre tavla, som alltid har hängt i hallen, bättre. Att den hade hängt där i nästan tjugofem år syntes när jag tog ner den. Jag fattar inte riktigt varför, eftersom det inte når in något direkt dagsljus i hallen. Antingen har tapeten mörknat av lampljuset, eller också är det skitig den är. Det sugs in en del genom springorna i ytterdörren, och den hängde precis intill den. Tvätta en gammal tapet tänker jag inte ge mig på, för då gör jag det säkert bara värre. Jag vet alltför väl hur den gamla sovrumstapeten såg ut runt ventilen, där jag hade försökt göra rent. Tur att tavlan jag hängde dit i hallen var större än den som satt där innan, så den döljer dom gamla märkena.

Anställningsavtal.

På mitt jobb får man skriva på en ny lapp varje gång man byter skift och/eller avdelning. Jag inbillar mig att någon en gång har sagt till mig att det inte alls är ett anställningsavtal utan bara ett personalmeddelande. Någonting man skickar till lönekontoret, för att dom ska veta hur man jobbar. Jag fick av någon anledning aldrig någon ny när min gamla gick ut vid nyår, så dom senaste månaderna har jag egentligen inte funnits. Nu är det tal om neddragningar efter semestern. Vill dom bli av med mig då kommer dom visserligen bara att säga att nattskiftet är slut på slitytan, och att dom inte har någonting annat till mig, men kontaktombudet på stommen tyckte ändå att en sån där lapp kunde vara bra att ha. Jag bad en gruppsamordnare, som är där på dagtid, att framföra det till vår gemensamma chef, men inte ens hon hade lyckats få tag i honom. I morse kluddade jag ihop en lapp och lade i chefens fack. Jag kom inte på att det var personalmeddelande det hette, och engagerade ett helt gäng i att komma på namnet. Det resulterade i ett par fnitterattacker, när en av killarna ihärdigt föreslog att lappen kanske hette Bengt. Jag är grymt lättroad när jag är trött. Nu kallade jag den i mitt lilla brev för "lappen vi har istället för anställningsavtal". När jag kom hem kollade jag upp mina tidigare meddelanden och insåg att det stod både personalmeddelande och anställningsavtal på dom.

Shopping.

Den här veckan tror jag transportföretagen har slagit rekord i snabba leveranser. Idag fick jag meddelande från både Schenker och DHL om att jag hade paket som väntade på deras olika utlämningsställen. Det är sånt jag har beställt i helgen, så dom måste i princip ha gått fram över natten. Tre dagar har jag för mig brukar vara standard, men företagen kanske har andra avtal än privatpersoner. Man behöver hur som helst varken bo i en stad med ett stort utbud av varor eller lämna området för shopping numera. Det går hur lätt som helst att göra av med tusentals kronor med ett enda musklick vid datorn. Butikerna på webben är dessutom öppna även nattetid, när jag har lite mer tid och ork. Möjligen kan man diskutera det smarta i att fortsätta spendera som vanligt när man jobbar så lite som jag gör nu. Det är bara att hoppas att pengarna räcker tills nattskiftet på slitytan läggs ner. Mardrömmen är att efter det tvingas börja jobba tvåskift någonstans där man jobbar till halv fem på fredagseftermiddagarna. Ju mer jag jobbar desto mindre pengar hinner jag annars göra av med, eftersom det tar tid att shoppa även om man gör det vid datorn. Det är dyrt att vara ledig. Hur man ska få ihop det ekonomiskt om man lever så länge så man hinner gå i pension är ett mysterium. Då lär man väl ha minimalt med pengar och maximalt med tid att göra av med dom.

Fjärde april.

Jag trodde att jag alltid enbart hade tittat på filmer där det talades svenska eller engelska, men det kanske inte blev så förrän jag började sitta med ett handarbete i tv-soffan. Det är svårt att följa en textremsa samtidigt som man stickar eller broderar, så det är bra om man förstår någorlunda vad dom säger utan att läsa. Än idag märker jag att jag får betydligt mera sytt om jag tittar på ett svenskt program, där jag förstår allt dom säger. Det värsta jag vet är handling utan prat, där man måste kolla vad som händer. Hur som helst såg jag en fransk långfilm för exakt fyrtio år sedan. Ett par år senare hade jag slutat skolan och börjat jobba i Kalmar. Där bodde jag i ett hyresrum, vilket jag minns med en rysning. Jag hade inget kylskåp, och mjölk ville jag ha även på den tiden. Toalett fanns en trappa upp, och någon dusch minns jag över huvud taget inte. 1980 inföll långfredagen den fjärde april, och jag var ute och åkte med mina föräldrar. Dom bodde visserligen på östra Öland, men jag hade bil på den tiden, så jag hälsade på dom nästan varenda helg. Dom sista åren hade mamma dessutom en lägenhet i Kalmar, för att slippa pendla, och under några år bodde vi på samma område. Den lägenheten jag bodde i då var jag och tittade på just den fjärde april 1984. Det var höghus, och jag tror jag bodde på femte våningen. Det är det högsta jag har bott någon gång. Kortet på mina föräldrar är från 1982. Det är med all säkerhet taget en lördag, eftersom mamma har papiljotter i håret. Det var hennes sätt att styla håret efter lördagstvätten. 

Figuriner.

Jag har haft enbart vita figuriner i vardagsrumsfönstret, och tyckt att dom var väldigt vita just. Nu hade jag bestämt mig för att ställa dom i den bruna hyllan, där jag tycker dom gör sig bättre, och byta till mer färgglada gubbar i fönstret. Problemet var bara storleken. Före det här projektet hade jag plats för nya figuriner på åtminstone ett par hyllplan till. Nu fick jag ta bort dom flesta hyllskivorna, eftersom dom här var så höga, så plötsligt har jag fullt. Annars är jag väldigt nöjd med resultatet. Hyllan köptes som cd-hylla för mer än tio år sedan, och man trodde väl att den skulle få fortsätta fungera som en sån. Men uppenbarligen är det aldrig för sent att byta karriär, och cd-skivor lyssnar jag ändå inte på längre. Det står fortfarande ett gäng vinylskivor, som jag inte har spelat på många år, i stereobänken i vardagsrummet, men den hyllan är specialgjord för just skivor, och går knappast att använda till något annat. Jag tänker inte ens på att dom står där, så jag blev riktigt förvånad när min bror påpekade det för mig. Så har jag ett par cd-ställ med jalusi, men i dom har jag dvd-skivor med filmer jag har sparat. Det ena skivstället har stått på vinden i flera år, men nu var det som stod i vardagsrummet fullt, så nu har jag burit ner det igen.

Musik.

Klockradion vid sängen är inställd på Radio Nybro. Härom dagen vaknade jag av en berättelse om hur den som pratade och hans fru hade varit utomlands. På flygplatsen hade det suttit en överförfriskad man, som gång på gång sjöng "Vi ska fara bortom månen". Det blev lite tjatigt, för det var det enda han kunde av Carl Östs visa. När dom hade spelat den hade jag full förståelse för mannen ifråga, för den fastnade i huvudet på mig också. Jag minns åtminstone två strofer. "Vi ska fara bortom månen, vi ska fara bortom Mars." Fast dom kan bli ganska tjatiga dom också, när man inte minns mer än så.

Det händer emellanåt att jag sätter på strömmen till datorn, men glömmer att trycka på knappen. Oftast kommer jag på det direkt när den inte går igång, men häromdagen lurade jag mig själv rejält. Jag har en skärmsläckare med svart bakgrund och där det går som blixtar över skärmen. Så fast skärmen var svart tog jag för givet att det var den som var igång och började fippla med musen för att släcka den. Det hjälpte inte, eftersom jag hade glömt att dra igång datorn.

Aprilskämt.

Jag slarvade bort en del telefonnummer när jag återställde telefonen, eftersom jag hade råkat spara dom i själva telefonen istället för på sim-kortet. Personligen tycker jag det var dumt att man ens kunde göra det misstaget. När jag skulle lägga in dom igen kom jag inte ens ihåg vilka nummer det gällde. Det märker jag istället efterhand som jag behöver dom. Senast var det igår morse, när jag skulle ringa tjejen på förrådet på jobbet. Det gör jag annars bara en gång om året för att boka tid till att scanna mina fötter. Då är det mest bara bekvämt att kunna nå henne direkt. Nu fick jag ringa växeln istället, och då kom jag ihåg exakt varför det är bra med direktnumret. Växeln öppnade nämligen inte förrän vid åtta, när jag hade somnat. Jag fick skjuta upp mitt samtal till senare på dagen, men då såg jag till att få direktnumret, så jag kan lägga in det i min telefon igen.

Det här med första april är inte lätt när man har dåligt minne. I morse var jag inne på Facebook som hastigast. Nyheten från min morgontidning om att man skulle bogsera isberg till Öland för att lösa problemet med vattenbrist, hade jag redan spanat in i papperstidningen. Ändå slog det mig inte först att inlägget under också tillhörde aprilskämten. När det stod att Jönköping skulle få en ny landshövding och det fanns en bild på Lena Philipsson bredvid, tänkte jag mest att dom inte hörde ihop med varandra. Nyss konstaterade jag att Bert Karlsson ska etablera ett nytt Sommarland i Nybro. Det låter väl trevligt och storslaget? Jobbar man på kära Kährs får man vara naturligt misstänksam under årets alla dagar. Dom håller på att flytta ett förråd, och när jag frågade vart fick jag snabbt till Tjeckien som svar. Lite skumt tyckte jag det lät, eftersom dom för några år sedan flyttade det från Kalmar till Nybro för att slippa transporterna. Det visade sig att min källa hade kommit upp med just Tjeckien eftersom Sverige spelade landskamp i fotboll mot dom just den kvällen.