Facebook.

Facebook lever sitt eget liv mellan varven. Häromsistens gick det inte att förstora upp bilder jag ville titta närmare på. Det var riktigt irriterande, för jag glömde det hela tiden. Jag klickade som jag var van, men ingenting hände. Inte såg jag några kommentarer, och på dom flesta ställena kunde jag inte kommentera. Riktigt spännande blev det när jag fick mail om en kommentar jag hade fått. Eftersom jag inte kunde se den kunde jag förstås inte svara på den heller. Att lägga upp bilder fungerar till och från nu. När det inte har fungerat i Firefox, har det lyckats i Google Chrome. När inte det heller gick gjorde jag ett desperat försök med Explorer, och lyckades lägga in min bild. Märkligt att man ska behöva tre olika webbläsare för att kunna Facebooka.

Ösregn.

Eftersom jag hade läst att det skulle komma rejäla mängder regn, tog jag regnjackan när jag gick till jobbet igår kväll. Byxorna brydde jag mig inte om, eftersom det inte regnade då. När man bara ska hem på morgonen är det ju inte hela världen om man blir blöt. När jeansen halvvägs hem i morse var så genomsura att jag var blöt inpå bara skinnet, började jag överväga om jag möjligen hade tänkt fel. Ryggsäcken var i alla fall en positiv överraskning. Den är av tyg, så jag misstänkte att allt i den skulle vara genomblött, men den hade hållit vätan ifrån sig. Det regnar fortfarande, så ikväll är risken stor att jag tar hela regnstället, när jag går till jobbet.
Jag tror jag har haft en anteckningsfunktion i mina tidigare mobiltelefoner också, men det tog mig femton år att känna att jag hade någon nytta av den. När jag ska minnas något tills jag kommer hem känns det klart mer praktiskt att skriva in det i telefonen än på en liten lapp. Likadant när jag har bett att få aviseringen om ett paket via mail. Kommer det med SMS har jag ju paketnumret kvar i mobilen, ifall jag skulle glömma min lapp. Skriver jag in det i anteckningar har jag också det.

Femte juli.

Idag är det 41 år sedan jag konfirmerades. Det är jag som står trea från höger i den övre raden. Jag hade en idé om att allt som har med religion att göra borde vara frivilligt, men så var det inte i mitt föräldrahem. Konfirmeras skulle man, punkt. Jag hade ändå tänkt göra det, men det hade känts bättre att göra det frivilligt. En rent världslig fördel visade sig vara alla presenter man fick. Många gav mig pengar, så jag blev smått rik på kuppen. Församlingarna var så små att vi på bilden tillhör tre olika. Där är förresten ett par sommarkonfirmander också nere till höger. Var dom kom ifrån minns jag inte. Man alternerade mellan dom tre kyrkorna, så vi konfirmerades i Gårdby och tog vår första nattvard i Norra Möckleby kyrka.
1982 fick min kompis en flicka, så hon fyller 34 idag. Jag har inte träffat henne sedan hon var liten. Jag tror det är trettio år eller så sedan jag träffade hennes mamma också. Ett par år senare paddlade jag kanot för första och hittills enda gången i mitt liv. Det skedde vid Kolboda. Ytterligare två år senare var jag med ett par killar i Borgholm och lärde mig spela roulette. Eller åtminstone att lägga stjärnor på roulettebordet. Det blir lite dyrare, men i gengäld vinner man massor om en stjärna går in. Det gjorde den denna kväll, men tyvärr var det inte mina pengar vi spelade för, och ägaren till pengarna spelade upp alltihop igen. För 28 år sedan försov jag mig, för vad jag tror var hittills enda gången under mitt yrkesverksamma liv. Jag har visserligen jobbat natt under halva, men det finns dom som har försovit sig även till nattskiftet. 1988 hade jag flyttat till Oskarshamn och bytt jobb. För att få ihop ekonomin delade jag både ut tidningar och städade trappor under sommaren. Den här morgonen lade jag mig en stund mellan tidningsutdelningen och jobbet, och somnade förstås.

Vinkväll.

Varje sommar dom senaste tjugo åren har vi haft något vi kallar för vinkväll på balkongen. Det började en gång när min bror höll på att flytta över en cykelkorg till min nya cykel. Under tiden började det ösregna. Hans fru och jag satt i skydd på balkongen, och undrade hur han hade det. När vi kollade upp det hade han flyttat in sitt mekande i trapphuset, för att slippa bli blöt. Vissa år har det varit för kallt att sitta ute, men det kallas vinkväll på balkongen, även om vi sitter inomhus och dricker vårt vin. Det är vi tre, deras barn och barnens respektive. Ju äldre barnen har blivit och ju fler vi har blivit, desto svårare har det varit att hitta ett datum då alla kan. Speciellt om inte alla har semester samtidigt. Jag brukar skicka mail till hela gänget, och be dom snacka ihop sig sinsemellan. I år fick jag följande svar från brorsonen: "Då vi som gemensam part blivit införstådda med att vi skall bestämma när "vinkväll på balkongen" skall infalla, så har vi idag i grupper om två diskuterat frågan. Vi har alla tagit speciell hänsyn till lagbokens första kapitel, sida 75, stycke 3 och rad 5 "Eva vill väldigt gärna veta i tid" bestämt oss för att allt under 3 veckor är för tidigt. Vi har även tagit hänsyn till önskemål om att det helst skall ske på en lördag. Efter 2 timmars överläggande så har vi bestämt oss för att den 30/7-16 är ett datum som förefaller sig ligga på ett lagom avstånd och en perfekt dag." Hans mor skrev till mig, efter att jag hade svarat lika utförligt på någonting: "Ja, varför nöja sig med ett enkelt "ja", "nej" eller "ok"." Vi kanske är lite lika i alla fall grabben och jag.

Loppisfynd.

Idag var det dags för en sommarversion av bakluckeloppisen på Åkrahäll. Tur med vädret hade dom. Igår var det så regnigt att jag sköt upp veckans cykeltur till Kvantum tills idag. När dom körde igång loppisen på förmiddagen strålade solen från en klarblå himmel. Jag försökte verkligen tänka vuxet, och räkna ut var jag skulle få plats med det jag bar hem. Ändå blev det sex fynd. Det var verkligen fynd, eftersom jag vägrar pruta. Kostar någonting mer än jag vill ge, får det helt enkelt vara. Gäller det däremot bara en tia eller två, så ångrar jag hellre att jag köpte den än att jag inte gjorde det. Nu fick jag allt det här för en hundralapp. En pryl ska jag ge bort, så den är inte med på bilden. Mina närstående får räkna med att vissa av deras presenter är inköpta på loppis numera. Att samla kvitton kan verka lite out of date, men eftersom jag använder kreditkort sparar jag kvittona från allt jag köper med det. Så kollar jag så det stämmer någorlunda en gång i månaden när fakturan kommer. Serveringsfatet var bara så vackert, och tar förhoppningsvis inte någon plats alls, eftersom man staplar allt sånt där. Att jag lagar samma maträtt varje gång jag har gäster, och att den inte kräver något uppläggningsfat kan vi tala tyst om. Någon dassnyckel har jag inte, men den lilla hållaren var så söt att jag inte kunde motstå den. Jag har en stor anslagstavla i sovrummet, där jag hoppas att jag kan sätta den. Kortlekar går alltid åt på jobbet och klockan är också tänkt dit. Den jag använder nu är tung och otymplig. Förutom en stor, tydlig urtavla har den här ett armband som är enkelt att dra runt armen. Jag tar bara på mig klockan vid fikarasterna, för att hålla tiden. Nu hoppas jag att urmakaren vet hur man hittar batteriet i den, och kan byta det, så den går igång.

Tomtetavla.

Jag hörde någon säga att man behöver komma hemifrån på semestern. För mig känns det precis tvärtom. Det jag har mest emot mitt jobb är just att jag aldrig får vara hemma mer än ett par dagar i sträck. Då känns det som lite överkurs att åka någon annanstans, när jag för en gångs skull är ledig. Dom två saker jag skulle vara ute efter om jag reste någonstans vore njutning och shopping. På Nybro hudvård finns all njutning jag kan tänka mig. Jag har bokat tid för både ansiktsbehandling och massage under semestern. Hon som driver salongen är bara ledig i två veckor, som tur är för mig. Bästa shoppingen tycker jag finns på Internet, där man får kolla i lugn och ro utan att trängas. Där smygstartade jag semestershoppingen, när jag såg att Ateljé Margaretha hade rea. Två stora broderier blev det. Den ena är en tomte, eftersom det har grämt mig länge att jag aldrig köpte en jag hittade på Tradera. Den här är inte exakt likadan, men i samma stil. Jag tvivlar på att jag hinner få den klar till julen som kommer, men jag gör nog ändå ett uppehåll med min evighetstavla, och ser hur långt jag hinner. Marknader besökte jag oftare förr, men numera tycker jag loppis är minst lika roligt. Det har vi en jättestor tvärsöver gatan imorgon.

Massage.

När jag ska iväg igen på förmiddagen nästa dag brukar jag ta cykeln till jobbet. Igår passade jag på att cykla runt återvinningen på vägen dit. Jag hade samlat ett par veckor, så jag hade fem kassar med skräp. Förpackningsåtervinningen ligger numera på Åkrahällskolans parkering. Där stod också en långtradare parkerad. Dörren var öppen, och ut strömmade någon typ av utländsk radio på full volym. Chauffören var utanför, och lite läskigt kändes det efter all skit man har läst på sistone. Skönt i alla fall att det fortfarande är nästan ljust vid halv elva den här tiden på året. I morse var det dags för massage. Det gör så ont i min gamla, slitna kropp så jag nästan skriker, men ändå somnade jag till medan hon höll på med benen. Efteråt hämtade jag ett paket på posten, och passade på att handla ett par saker på Willys. Jag insåg att jag lever lite i det förgångna, för i ena änden såg inte butiken ut alls som jag hade tänkt mig. Det var medan det fortfarande var Coop som det såg ut så. När jag tänkte tillbaka på Willys vid torget, kom jag ju ihåg att dom inte hade samma upplägg. Det är visserligen ett och ett halvt år sedan Willys flyttade in, men jag får skylla på att jag nästan aldrig besöker den butiken. Ja, förutom förköpet då, för till posten har jag ärende ibland. Jag hade tur med vädret. Det var jätteskönt så länge jag var ute, men några minuter efter att jag hade kommit hem började det regna.