Fjortonde augusti.

Dagens foto föreställer mitt föräldrahem med mammas stenparti i förgrunden. När jag var riktigt liten fanns det bara tallar på tomten. På sjuttiotalet såg mamma till att få ner om och ägnade mycket tid åt göra en trädgård av den. Pappa var inte riktigt lika intresserad, det är därför jag kallar det för mammas stenparti. Medan jag bodde kvar där cyklade jag som sjutton ikring. Den fjortonde augusti 1972 var jag hos en klasskamrat i Gårdby. Tre år senare var jag ända borta i Stenåsa och for. 1981 var jag med en kille på bio och såg "Gudfadern". Jag har noterat i dagboken att den var otäck. Jag fascineras av att vi fikade var och varannan dag på åttiotalet, men för exakt 33 år sedan idag måste jag och min dåvarande pojkvän ha slagit någon typ av rekord. Vi var ute och promenerade. Både jag och mina syskon bodde i Kalmar då, så vi träffade på min bror, och följde med honom hem och fikade. Senare var vi hos en kompis och åt våfflor och fikade och på kvällen var vi hos hans syster och fikade. Det riktigt udda var väl ändå nattkaffet, när vi hade varit ute och dansat. Då fikade vi, fast kaffe knappast är en bra dryck att sova på, och fast klockan var långt efter läggdags. Att jag har gått tips- och/eller bingopromenader både på Öland och i Kalmar minns jag. Att det fanns sånt när jag bodde i Oskarshamn också, hade jag glömt. Den fjortonde augusti 1988 var jag i alla fall ute med kompisarna där och deras lille son och gick tipspromenad. Fem år senare hade grannarna här i Nybro flyttat till villa, och hade inflyttningsfest.

Pantflaskor.

Jag kollar inte kvittot så noga när jag veckohandlar. Ändå var det faktiskt på kvittot jag upptäckte att jag hade betalat pant för en saftflaska. Jag har alltid tyckt att det var lite märkligt att man kunde panta läskflaskor, men inte dom det hade varit saft i. Nu hade tydligen någon mer kommit på samma sak. Det grämde mig lite att jag precis hade varit och slängt ett par flaskor i plaståtervinningen när jag upptäckte det. Å andra sidan vet jag inte hur länge jag hade missat det. Det kan ha varit alldeles nytt. Att man inte informerade om det kan jag tycka känns lite märkligt. Det händer fortfarande att dom hamnar i min bytta för plaståtervinning, innan jag kommer på att det inte alls är där dom ska vara numera. Mig spelar det i och för sig ingen större roll var jag lämnar mina saftflaskor. Pantkvittot brukar jag ändå donera till Lions.

Lättskrämd.

Telefonen ringer inte speciellt ofta här, men nu när den nya har ringt några gånger har jag insett att den vibrerar innan den börjar ringa. Dom första gångerna tyckte jag det var märkligt att det bara surrade om den, fast jag visste att jag inte hade stängt av signalen. Nu har jag lärt mig att uppskatta det. Har jag inga andra ljud på, kan jag bli hur skrämd som helst av telefonsignalen. Nu blir jag förvarnad om att den kommer att ringa, så jag slipper hoppa högt. Så har jag anammat tipset att enbart svara om det ringer från ett nummer jag har inlagt. Det innebär att det kommer upp ett foto, men jag höll ändå på att lura mig häromdagen. Till okända nummer kommer det upp ett "tomt" ansikte. Det gäller ju att det verkligen är en bild också. Inte alltid ansikten i och för sig. Den enda försäljaren jag vill svara är hon som säljer lotter till förmån för Psoriasisförbundet. Vid hennes nummer har jag satt deras logga. Det enda som skrämmer mig mer än telefonen, är om någonting ramlar i ett annat rum än där jag sitter. Det borde ju rimligtvis inte skramla till där ingen är, men oftast har ljuden en naturlig förklaring. Senast var det whiteboardtavlan, som hade trillat ner från kylskåpsdörren. Det var inte magneterna som fäste för dåligt på dörren, för dom satt kvar. Istället var det tavlan som hade lossnat från magneterna. Dom satt med någonting självhäftande, som jag ersatte med superlim. Släpper dom nu är jag övertygad om att det spökar här.

Arbetstider.

Efter semestern var det tänkt att vi skulle jobba söndag till onsdag natt istället för måndag till torsdag, som vi har gjort förut. Strax innan vi gick hem i juli fick vi besked att vi skulle jobba som innan första veckan efter semestern. Som jag fattade det berodde det på att det fortfarande var semester i söndags. Lite märkligt lät det, med tanke på att jag har läst på Facebook att folk har jobbat både förra helgen och nu i fredags. Fast när semestern väl led mot sitt slut, var jag bara tacksam att få vara hemma en natt extra. Jag har alltid signalen avstängd på telefonen när jag sover. Ikväll hade jag sovit extra länge, eftersom jag var hos frissan på förmiddagen, så jag hade ett missat samtal, som hade kommit efter att jag borde ha varit uppstigen. Det var ett för mig okänt nummer, så jag hade knappast svarat även om jag hade hört det. När jag kollade upp det på Eniro gick det till en arbetskamrat, så jag ringde upp henne för att höra vad som stod på. Det visade sig att jag hade missat ett lätt kaos, när jag gick hem i morse. Enligt företagets datasystem var vi nämligen lediga i söndags, och där stod ingenting om att vi skulle jobba inatt istället. Hälften av nattpersonalen är dessutom anställda av Lernia, och dom hade inte hört ett ljud om att jobba torsdagsnatten. Nu fick jag i alla fall besked om att vi jobbar som det var tänkt ikväll, samtidigt som jag fick veta att det hade varit ifrågasatt över huvud taget. Om Lernias personal infinner sig är väl mera tveksamt. Jag hoppas och tror att det finns annat som min chef är bättre på än att informera.

Rädslor.

Vad som skrämmer folk och inte tycker jag är intressant. Det är till exempel inte många som verkar följa rekommendationen att inte vistas i solen mitt på dagen nu på sommaren. Hudcancer är uppenbarligen ingenting som skrämmer. Inte att bli ihjälkörd av någon som kör för fort eller alkoholpåverkad heller. Ser man en poliskontroll varnar man istället alla som kör olagligt. Och sociala medier svämmar över av kommentarer om att polisen borde ha viktigare saker för sig än att jaga fartsyndare. När någon sa sig ha hittat en skalbagge på en pizza, ville man genast veta vilken pizzeria det gällde, så man kunde undvika just den. Eftersom risken att bli matförgiftad sägs vara fyra gånger större på restaurang än om man äter hemma, tror jag nog att det säkraste valet i det läget vore att undvika hämtmat helt. Enligt den logiken skulle man väl annars aldrig våga sig in på My Way mera, eftersom dom blev knivrånade för ett tag sedan. Det är samma sak med terrordåd och liknande. Veckorna efteråt reser inte folk till just den platsen där det har hänt, fast jag misstänker att risken är betydligt större att det händer någon annanstans nästa gång. När det väl händer i Stockholm får dom väl flytta ut på landet.

Hemmaklädsel.

Filtret i köksfläkten började se lite skamfilat ut, men jag satte ändå tillbaka det efter att ha gjort rent det. Jag funderade på att be vaktmästaren om ett nytt, någon gång när jag såg honom utanför, men så bestämde jag mig för att göra det på rätt sätt istället. Min nuvarande hyresvärd har nämligen bestämt att all felanmälan ska gå genom dom. Dom har ett formulär för det på sin webbsida, och då var det ju enkelt att skriva in det där. Jag skrev att jag hade fått sånt av tidigare hyresvärd, men var det något dom tyckte att jag kunde skaffa själv fick dom höra av sig. Det är inte alltid jag har koll på vad som är mitt ansvar och vad som är deras. Om dom ville tillhandahålla filtret, bad jag dom be vaktmästaren att slänga in det i brevinkastet, så jag slapp passa på honom. Jag tänkte mig inte att dom skulle ha direktkontakt, utan trodde att jag skulle få vänta ett par dagar. När det ringde på dörren en halvtimme senare hade jag precis duschat. Jag tänkte mig att det var brevbäraren, och tyckte det var onödigt att hon försvann igen med min försändelse. Därför svepte jag bara en handduk om mig. Utanför stod den nyaste av våra vaktmästare. Jag tror han blev mer generad än vad jag blev. Som tur var tänkte jag inte just då på vad syftet hade varit senast jag öppnade för en man i den klädseln. Annars hade jag nog också rodnat. Det nya filtret var för övrigt gjort av metalltråd, så det lär jag inte slita ut i första taget.

Hemsidan.

Jag kikade runt lite på min hemsida på nogg.se. Dom nyaste kommentarerna på videoklippen jag hade delat var en massa reklam för skor. Det var hur många som helst, och jag satte mig och rensade bort allihop. Mest skrämmande var att dom var inlagda för nästan två år sedan. Märkligt att jag inte upptäckte dom förrän nu. Så kollade jag mina quiz, men kom inte in på Royalquiz, där dom ligger. När jag googlade på det visade det sig att den killen hade tagit en paus. Jag har ungefär femtio quiz där som jag har delat på hemsidan, så om det är tidsbegränsat känns det onödigt att ta bort dom. Är det däremot en omskrivning för att han har lagt ner sidan, känns det lika fånigt att ha dom kvar. Nåja, det finns så mycket annat gammalt mög som inte fungerar ute på Internet, så jag avvaktar ett tag.