Hemmablind.

När företaget jag jobbar på skickade ut biobiljetter som julklapp till sina anställda blev det lite småintressant. Tydligen hade dom enbart fönsterkuvert, så ett alternativ hade väl varit att lägga ett papper i varje kuvert med adressen på. Istället hade dom skrivit ut adresserna på självhäftande etiketter, och satt dessa över fönstren på kuverten.

När jag plockade ner julen i onsdags trodde jag att det enda jag höll på att glömma var några kylskåpsmagneter. Mer än två dygn senare fick jag syn på tomtarna på spislocken. Snacka om att vara hemmablind. Efter disk lade jag upp dom bland julsakerna, för annars glömmer jag att lägga på dom till nästa jul. Handduken med tomtar på upptäckte jag när jag torkade spislocken. Den hänger visserligen inne i ett skåp, men jag lär ha använt den bra många gånger sedan i onsdags utan att tänka på att det var en julhandduk.

Kallt.

Under ett av mina städprojekt igår hittade jag reflexer, och insåg att dom förmodligen skulle göra mer nytta på min jacka och ryggsäck än i en låda. Det slog mig att den reflexen jag brukar ha på den andra vinterjackan inte heller har synts till på ett tag. Jag tänkte att jag måste ha tappat den, men den dök också upp på fel ställe. Jag har tydligen tagit bort den när jag tvättade jackan efter förra vintern, och sedan glömt att sätta tillbaka den. På industriområdet på andra sidan gatan kördes det rally halva natten. Jag utgår från att det var ungdomar som sladdade runt för glatta livet. Med vinterväglaget vi har nu behöver i alla fall ingen ringa brandkåren. När dom brände gummi på asfalten innan snön kom var det någon som trodde att det rök från en av industrierna.
Idag är det röd dag, så det kommer varken tidning eller post. Jag valde mellan att veckohandla idag, när det var en massa minusgrader eller imorgon, när det väntas mer snö. Snö fick jag nog av i onsdags, så jag trotsade kylan idag. Jag träffade många att prata med, och typiskt nog sprang jag på den jag pratade längst med utomhus. På fötterna hade jag tydligen lyckats ta på mig så dom höll värmen, men fingervantarna jag använder när jag cyklar var inte mycket att komma med i kylan. Jag led faktiskt med tiggerskan, som troligen hade tillbringat natten i en kall bil, och sedan skulle sitta ute och frysa hela dagen.

Snöigt.

När vi för en månad sedan bokade in ansiktsbehandlingen jag var på igår, hade jag av förklarliga skäl ingen aning om hur vädret skulle bli. Jag valde mellan tisdag och onsdag, och bokade till slut onsdagen. Med facit i hand var det fel. Igår kom nämligen snön tillbaka, och den gjorde det med buller och bång. Det blåste och snöade, så jag inte ens tyckte det var lönt att ta ut cykeln. Jag såg dom som slirade fram i snön, men jag tog till apostlahästarna istället. Det var inte heller kul, men jag tröstade mig med att det bör ha gett mer motion att pulsa i snön än att promenera på slät asfalt. Jag envisades ändå med att köpa en kebabrulle på hemvägen, eftersom jag hade varit sugen på det länge. Jag hade dessutom beställt den med så mycket sås i, att jag var tvungen att bära den som ett spädbarn hela vägen, för att såsen inte skulle rinna ner i ena änden. Hade jag tänkt på det när jag gick hemifrån kunde jag förstås ha tagit med mig en rejäl plastkasse, men nu fick jag nöja mig med den pyttelilla påsen man får på Amigo. Nästan hemma igen passerade jag ett gäng som hade brutit upp asfalten och höll på att gräva med grävmaskin. Idag läste jag på Facebook om en vattenläcka här i närheten, så det var säkert arbetet med den jag såg. Som jag fattade det hade dom hållit på hela natten, men här har vi vatten som väl är.

Ture.

Det känns som om jag alltid lyckas pricka in en riktigt kall dag att plocka ner ljusslingan från balkongen på. Igår var inget undantag. Det har varit plusgrader hur länge som helst, men nu höll jag på att förfrysa fingrarna. Det tar en stund att lirka bort slingan och riset den sitter i, och det är inte lätt att göra det med vantar på sig. Fast snöstormen idag hade väl ändå varit snäppet värre, antar jag. När jag skulle stryka gardiner till köket hittade jag inte omtagen. Jag kom ihåg till slut att jag hade använt dom till julgardinerna, så dom satt redan på plats. Att se och komma ihåg allt som har med julen att göra tycker jag kan vara knepigt, när man är hemmablind. Ett år satt julgardinen kvar, när jag trodde att jag hade plockat ner allt. I år var det bara några små kylskåpsmagneter. Jag plockade bort Ture också, och insåg att det största problemet med att köpa en stor tomte är att hitta någonstans att förvara honom resten av året. Jag lyckades trycka in honom i ett skåp, men tyckte så synd om honom, att han fick komma ut igen. Han är ju faktiskt ingen röd jultomte, utan en grå gårdstomte. En sån borde finnas i alla hus. Han uppför sig verkligen som en, för jag ser honom knappt, fast han står mitt i vardagsrummet. Vi är nu alltså officiellt sambo, Ture och jag, även om jag misstänker att jag kommer att få försvara mitt beslut framåt sommaren. Han är verkligen den idealiska partnern. Jag behöver varken laga mat till honom eller tvätta hans skitiga kalsonger.

Julen ut.

Planeringen för dagen har spruckit fullständigt, så det är väl lika bra att jag skriver några rader, om det ska bli av. Tanken var att jag skulle plocka ner julen, innan jag cyklade till Kvantum för att kolla om det fanns kroppkakor. Jag hann inte så långt innan jag blev så akut hungrig att jag fick sticka emellan med den trippen. Idag gav den i alla fall utdelning. Killen som stod och sålde höll med om att dom borde ha varit där förra tisdagen också. Dom kanske bara hade glömt att ställa ut skylten. Nu köpte jag i alla fall fyra kroppkakor, så jag får äta det ett par dagar. Jag fick till och med fem, eftersom han fick upp en som var trasig. Såna skickar dom alltid med på köpet, och jag uppskattar det mycket. Dom smakar ju likadant, och jag ska ändå tugga sönder dom som är hela också. Nyss tittade brevbäraren in med två stora försändelser, så nu slipper jag hämta dom på posten. Däremot glömde jag att studera honom noggrannare. En bekant nämnde att hans son delar ut posten här, och var det han så har jag inte sett honom sedan han var något år gammal. Nåja, det kan väl vara lika bra att jag inte var pinsam för en gångs skull. Nu får jag sätta fart med mina tomtar igen. Tanken är att jag ska slippa ha något kvar som ska ner, så jag brukar ta in ljusslingan från balkongen samtidigt. Nu blir det snart mörkt, så det är väl bäst att jag prioriterar upp den medan jag ser vad jag gör.

Teknikstrul.

I vardagsrummet har jag en digital fotoram. På minneskortet har jag lagt in i stort sett varenda kort jag har i datorn, och försökt att blanda så att omväxlingen blir total. Den är inte så himla stor och står lite illa till för att man ska kunna sitta och titta på kort på den. Jag tyckte att det ultimata borde vara att kunna se dom på tv:n. Jag visste att min dvd-spelare hade ett uttag för usb, men det stora minnet som jag säkerhetskopierar på hittade den inte alls. Jag testade med att göra en skiva, men den visade bara några få av korten på den. Till slut köpte jag ett vanligt usb-minne, men det blev samma resultat där. Jag läste mig till i bruksanvisningen till spelaren att det kunde finnas flera anledningar till att den inte kunde läsa korten. Jag visste att jag hade någon typ av transformator, som jag hade kopplat ihop laptoppen och tv:n med tidigare. Som ett sista försök tänkte jag göra så, och stoppa usb-minnet i den datorn. Nu har saker som jag inte använder på ett tag en tendens att försvinna, så dom grejorna hittade jag inte. Jag tänkte gå upp på vinden och leta, men innan jag kom så långt slog det mig att jag hade köpt ny tv sedan jag höll på med det där. På den nya apparaten finns ett usb-uttag, och när jag stoppade i minnet där fungerade det precis som jag hade tänkt. Åtminstone över nyårsafton. Igår upptäckte jag mest av en händelse att det varken gick att visa korten eller att byta kanal på tv:n med sifferknapparna på fjärrkontrollen. Jag trodde att vi hade kommit åt någon inställning under nyårsafton, men när jag provade med att ta ur usb-minnet ur tv:n fungerade allt annat som det skulle igen. Det känns inte tillräckligt viktigt att få det där med korten att fungera, för att jag ska lägga ner mer tid på felsökning. Jag får väl vara glad att det fungerade så länge som det gjorde. Att vi kunde kolla på kort som jag hade tänkt nyårsafton, och att vi fick på rätt kanal när vi ville höra nedräkningen vid midnatt.

Nyårsfirande.

Igår kom mina nyårsgäster på slaget fyra, som dom hade lovat, så det blev ett glas vin, innan vi traskade ner till Linnéasjön. Det var ingen kyla, men blåste småjäklar. Hade man haft någon festfrisyr att tala om innan, så var den definitivt bortblåst när fyrverkeriet var slut. Hammarströms fastighetsförmedling hade verkligen slagit på stort. Det var ett imponerande fyrverkeri, som flöt på utan minsta andrum. Efteråt var jag i vanlig ordning den som bara ville gå direkt hem. Nöjespromenader är inte riktigt min grej. Det är å andra sidan inte lokalsinne heller. Framför allt inte när det är mörkt, så avstickaren vi tog blev betydligt längre än planerat. Det är oklart om släkten har sett mina matinlägg om att man aldrig kan få för mycket vitlök och ost. Dom vill i alla fall alltid ha samma mat när dom kommer hit, så nyårsmenyn var densamma som tidigare år. Snittar till entré, fläskfilé som supé och glass och frukt till dessert. Däremellan såg vi "Grevinnan och betjänten" på tv, spelade frågespel och tittade på mängder av kort. Efter midnatt stod vi på balkongen och förundrades över hur gott om pengar Nybroborna hade att bränna upp. Jag räddade i vanlig ordning bara överbliven mat. Så sällan som jag har gäster finns det ingen anledning att ägna sig åt disk och annat hushållsarbete medan dom är här. Maten förberedde jag innan dom kom, och under kvällen staplade jag bara disk och annat på bänkar och bord. Så idag tar det eviga plockandet vid.