Sällskapsspel.

Nya sällskapsspel har i modern tid nästan alltid betytt frågespel. Jag ville ha någon annan typ av spel, så förra helgen gjorde jag en mer rejäl genomsökning av utbudet hos nätbutiken Spelexperten. Ett spel som baseras på Rummy, ett påminner om Tetris och i det tredje drar man kort och försöker göra rader på spelplanen. Alla tre sakerna är sånt jag gillar, men sedan hittade jag mer exakt det jag sökte. Två olika spel där man snurrar fram nummer och drar kort för att bestämma vad som ska hända. Det ena handlar om livet i stort, och i det andra leker man tågrånare. Min tanke var att välja bort ett par av spelen innan jag beställde, men så tyckte jag det var synd, när jag äntligen hade hittat vad jag sökte. Det fick bli fem nya spel på en gång. Nu gäller det bara att någon mer gillar samma, så jag får spela dom någon gång. Ett resespel jag har sedan tidigare innehåller en del frågor på olika länders flaggor. Det tycker brorsonen om, eftersom han kan i stort sett varenda flagga i hela världen. Jag, som möjligen ser skillnad på Sveriges och Japans flaggor, är inte lika road. Spelexperten hade ett spel med enbart flaggor, men det köpte jag av förklarliga skäl inte. Rummyspelet borde faktiskt min äldste bror kunna offra sig och spela, när han kommer ner till midsommar. Det är nämligen hans dotter som har lärt mig spela Rummy en gång i tiden. Att spelplanen till tågrånarspelet var ett tredimensionellt tåg hade jag fattat. Vad jag inte anade var att det kom i delar utstansade i kartongark, så man fick bygga ihop det själv. Jag är inte speciellt händig och jäkligt darrhänt, men till slut fick jag ihop ett lok och sex vagnar. Resultatet syns på nedersta bilden. 

Möten.

Tidigare låg det en grill på andra sidan kanalen i centrala Nybro. Då hade man alltid tivolit utanför den, när det var marknad. Nu är grillen riven, så det skulle ha funnits betydligt bättre med plats för tivolit. Då hade man flyttat in det på torget. Intressant upplägg. Annars var jag mest fascinerad av mig själv igår. Jag stannade till exempel och pratade med en av dom som krängde telefonabonnemang. Jag har kontantkort, och ringer nästan aldrig, så det mesta i abonnemangsväg skulle bli dyrare. Han hade gett mig en pekpenna när vi började prata, och när jag gick därifrån fick jag två till. Jag antar att det inte såg så bra ut att komma tillbaka till jobbet utan att ha gjort av med några. Det stod för övrigt liknande säljare på fler ställen. Jag läste på Facebook i efterhand att den aggressivaste var en kvinna, som tog tag i folk fysiskt. Ibland känns det som om jag lider av ansiktsblindhet. Igår mötte jag en man som sa "Hej Eva". Det tog flera sekunder innan jag kände igen honom som den som anställde mig på Kährs för 27 år sedan. Om just den detaljen brukar han säga att det inte kan bli rätt varje gång. Över huvud taget har jag svårt att urskilja enstaka bekanta ansikten bland en massa folk sådär. En före detta arbetskamrat tog också till knepet att säga mitt namn. En nuvarande fick jag ta en rejäl titt på innan jag såg vem det var, men det berodde mest på att hon gömde sig bakom ett par stora solglasögon.

Marknad.

Idag var det dags för årets upplaga av Nybro marknad. Vi jobbade över inatt, och jag känner mig själv så väl, att jag vet att risken finns att jag missar hela tillställningen om jag går och lägger mig på morgonen efter jobbet. Istället stannade jag i vanlig ordning uppe, och tog en runda på förmiddagen. Det står alltid i annonsen numera att det börjar vid tio, men det brukar vara hyfsat bra fart på kommersen redan vid nio. Väntar man längre blir det svårt att komma fram för barnvagnar, rullstolar och annat. Jag vill inte gärna gå och bära på en massa, så min plan var att gå runt och kolla först, och sedan gå tillbaka och handla. Den sprack direkt, när jag hittade en korvhandlare, som hade ställt fram små skålar med färdiga smakbitar av alla sina korvar. Det kunde jag inte motstå, så där sprack planen att jag skulle passa på att äta något annat på marknaden också. Det blev flera olika sorters korv. Tre olika bar jag med mig hem. När jag väl hade börjat tyckte jag att jag lika gärna kunde köpa kolor och godisremmar, när jag hittade båda delarna i ett och samma stånd. Jag har alltid varit extra svag för godis i större bitar, och på ett annat ställe såldes det fudgelimpor. Jag vågar sällan köpa kläder utan att prova, men när jag hittade en hoodie för en hundring chansade jag. Jag har haft svårt att hitta såna i Nybro, och den visade sig vara helt perfekt. På hemvägen köpte jag med mig en wrap med kräftstjärtar, som jag tänker avnjuta ikväll.

Pengar.

Redan för flera veckor sedan var jag på väg att kolla upp vilka pengar som blir ogiltiga sista juni, och vad jag kunde tänkas ha i min ägo av dom. Hur det var bestämde jag mig för att jag kunde ha några femkronor kvar som minne, och struntade i alltihop. Som väl var kom Nybro marknad emellan. Den går av stapeln imorgon, och jag hade i vanlig ordning inte tänkt på att ta ut kontanter att spendera där. När jag kollade plånboken, som jag aldrig använder numera, låg det en femhundralapp där, som slutar gälla som betalningsmedel om några veckor. Jag använder mobilfodralet istället, eftersom det har plats för mina betalkort också. För säkerhets skull ligger där ett par hundra i kontanter också. Tidigare var det en tvåhundralapp, men den använde jag en gång när jag inte lyckades få till rätt kod till kortet jag skulle betala med. Nu låg där två hundralappar av den gamla sorten. När jag ändå var igång tog jag tag i det där med mynten också. Tack vare det hittade jag en gammal hundring som låg i portmonnän i jobbväskan. Till slut tömde jag till och med spargrisen. Där fanns åttio enkronor. Plånboken gick inte att stänga med dom i myntfacket, så jag fick låna jobbportmonnän. Så sur jag hade blivit om jag hade insett att jag hade en hel tusenlapp i för gamla pengar när det var för sent. Jag har inte använt kontanter på så många år att jag blev osäker på hur det var med femtioöringarna. Dom försvann tydligen redan för sju år sedan, så dom fick ligga kvar och skramla i spargrisen tillsammans med tioöringar, tjugofemöringar och några utländska mynt.

Livets förgänglighet.

Medan mina föräldrar levde var dom medlemmar i GDV det vill säga GammelDansens Vänner. Det var förresten jag också så länge jag var ute och dansade. Här i Nybro bytte dom namn på föreningen för tjugo år sedan eller så, för att locka en yngre publik. Det intressanta är att jag aldrig kommer ihåg den nya förkortningen. Jag får kalla den för det som inte heter GDV längre. Hur som helst löser man medlemskort för ett år i taget. Mina föräldrar gjorde så även 1989. Mamma hann aldrig få någon nytta av det kortet, eftersom hon dog i början av februari. Pappa sa flera gånger förundrat att hon trodde verkligen att hon skulle komma ut och dansa igen. Jag är inte lika säker på att man tänker så logiskt och rationellt. I så fall skulle jag bland annat lägga ner broderiet jag håller på med för tillfället. Det är en tavla med en tomte, som är så stor att den redan har passerat sin första jul utan att vara klar. Jag tvivlar på att den blir det till nästa heller om någonsin. Men jag fortsätter brodera på den så länge jag tycker det är roligt, även om den aldrig skulle bli klar.

Uttryck.

Människors olika uttryck överlever dom själva åtminstone hos mig. Jag tänker ofta "Det är ändå nåje, som farmor skulle ha sagt". Hennes sons "Gör du som du tycker" har min bror tagit efter. Jag hör min pappa varje gång han säger så. Hans fru säger "Hur eller hur" när jag skulle säga "Hur som helst". Det kan vara något småländskt, för en kille jag kände i Oskarshamn sa likadant. Det verkar också vara smålänningarna som säger "först å sta" istället för "först och främst" och dom som gärna avslutar meningar med orden "så det är". Man frågar sig vad folk styr med istället för vad dom sysslar med. Ibland säger jag till och med alltis istället för alltid, som den härmapa jag är. När det kör ihop sig brukar jag tänka att "Det är inte lätt att vara liten och sova trångt i stor säng". Det var en ungdomsförälskelse som brukade säga så. Ett annat uttryck från min ungdom var att man hade "gäckat", om man hade uteblivit från någonting. För vår del gällde det danskvällarna på Sandra i Kalmar, där vi oftast höll till både onsdagar och lördagar på den tiden. Alkoholförtäring kallades att snapsa, och då blev man sne eller bladig.

Cykelberoende.

Att ha cykel som enda transportmedel kräver lite extra planering. Man kan inte handla hur mycket som helst på en gång. Man får alltid se till att ta det största sist och att sedan hämta en pizza på hemvägen är inte att tänka på. Jag minns hur mycket enklare det var att ha en bil, där man kunde slänga in i princip hur mycket som helst. Med korg fram, cykelväskor och spännband till pakethållaren får jag med mig en hel del på cykeln, men ibland får jag hejda mig lite. Som när det stod både hushålls- och toalettpapper på shoppinglistan, samtidigt som jag skulle hämta två paket. Inhandlandet av papper fick vänta en vecka extra. Då hade Kvantum dessutom fått hem hushållspapperet också i storpack, så cykeln blev vällastad ändå. Det var visserligen "bara" 24 rullar toalettpapper och 12 rullar hushållspapper, men tillsammans med resten av veckohandlingen skulle jag inte ha fått på så mycket mera på cykeln. Skulle jag köpa riktigt stora balar skulle jag knappast få plats med dom här hemma heller. Då fick jag förvara dom i förrådet, och hämta några rullar i taget.