Kvantums nätbutik.

Det var fler än jag som undrade om hemleverans, när Kvantum öppnade Internetbutik i måndags. På deras Facebooksida gavs svaret att det kommer framöver, men att inget datum är satt ännu. För att återge det exakt så skrev dom att det ”kommer komma”, men jag är extremt tveksam till vad min bror svenskaläraren skulle säga om den grammatiken. Hur som helst kändes det som ett väldigt vagt löfte. Det kan ju mycket väl ligga flera år framåt i tiden. Man får väl vara glad att dom har tänkt tanken i alla fall. Sedan kan man bara hoppas att dom kommer dithän innan jag blir för gammal och/eller sjuk för att cykla till butiken och handla själv. Billigt lär det inte bli, med tanke på att det kostar fyrtionio kronor att enbart få sina varor packade och klara för avhämtning. Det förundrar mig att så många av dom som jagar extrapriser, kan tänka sig att ge en hel femtiolapp extra för att slippa dra kundvagnen ett varv runt butiken. Fast det kanske inte är samma människor? Det slog mig att det här på ett sätt är ett steg bakåt i utvecklingen. Före snabbköpens intåg talade man väl alltid om för en anställd vad man ville ha, och fick det nerpackat i kassar? På landet, där jag växte upp, hade vi enbart såna butiker.

Varma kläder.

Vintern kommer stötvis i år, och igår stötte den till rejält. Enligt någon annans inlägg på Facebook kom det tre decimeter snö i helgen, och igår kväll var det dessutom tio grader kallt. Jag satt här och frös in i märgen, fast jag hade raggsockor och tre lager tröjor på mig. Att klä av sig för att gå ut i kylan kändes inte aktuellt. Collegetröjan jag brukar ha under täckjackan är inte speciellt varm, och sommarbyxorna jag använder på jobbet är gjorda för just sommartemperaturer. Jag har en hel overall, men till den måste jag ha mössa, och det gillar jag inte. Jag föredrar att dra luvan på jackan över huvudet. Däremot såg jag framför mig ett par termobyxor och tröjan på bilden. Den senare stickade jag själv för många år sedan. Den är både tjock, lång och varm. När det var dags att gå till jobbet visade det sig att det hade varit en bra idé att leta fram dom där kläderna istället för att bara visualisera dom. Dom fanns nämligen inte alls där jag hade hoppats. Eftersom jag ständigt lider av platsbrist i lägenheten, var dom uppburna till vindsförrådet. Oklart om det berodde på att dom senaste vintrarna har varit milda, eller att jag hellre har frusit än att bylta på mig. Enda chansen att hinna hämta ner dom i det läget var att sedan cykla till jobbet, så det gjorde jag. Det slog mig inte förrän en kollega nämnde det att låset på cykeln kunde frysa under natten, men som väl var gick den att låsa upp när jag skulle hem i morse. Nu har jag plockat fram både låsspray och broddar. Sprayen eftersom jag behöver cykeln på torsdag kväll, och broddarna ifall det blir en promenad till jobbet ikväll. Det är skottat från snö, men vägbanorna ser ut som dom vi åkte skridsko på när jag var barn.

Tipsvinst.

Det enda jag minns att jag hörde om en av dom gamla fiskarna som gick bort för många år sedan, var att han hade lämnat in samma tipsrad varje vecka sedan 1959, men aldrig vunnit. Min mamma hade tretton rätt på stryktipset en gång. Det var en rad med bara ettor. Alla system utgår tydligen från det, så hon vann inte mer än ett par tior. Själv har jag haft stående rader på måltipset i många år. Anledningen till att jag började var att dom hade dom högsta vinsterna. Numera tycker jag framför allt att det är Jokern som ger tio miljoner om man har alla rätt. Nåja, jag har kryssat i det också, så vart pengarna kommer ifrån spelar mindre roll. Jag kör enkelrader, men med fyra säkra matcher. Eftersom jag har dom fyra i huvudet vågar jag förstås inte sluta lämna in mitt måltips. Så länge jag gick till tobaksaffären med kupongen, och rättade raderna i tidningen var det riktigt spännande dom gånger dom hade gått in. Med lite tur kunde ju resten av numren ha trillat in på en och samma kupong. Numera anlitar jag Svenska spel på nätet. Det dröjer bara någon timme efter avslutad omgång, innan jag får ett mail som berättar om jag har vunnit och i så fall hur mycket. I helgen hände det. Ingen hade haft åtta rätt och sju gav drygt tiotusen. Jag hade bara lyckats pricka in två sexor och fyra femmor, men några hundralappar vann jag i alla fall. Det är så mycket så jag kan spela gratis i några veckor.

Missat samtal.

Första gången jag var uppe i fredags hade jag ett missat samtal från ett privat nummer och ett meddelande på telefonen. Jag ville kunna somna om igen, så jag ringde aldrig och kollade svararen. När dom hade ringt igen gjorde jag det i alla fall, och det visade sig att det var Folktandvården som hade sökt mig. Dom hade bett mig ringa, så jag gjorde ett försök, men fick felmeddelande. Fast jag har haft mobiltelefon i sjutton år, har jag nämligen fortfarande inte lärt mig att man alltid måste slå riktnummer när man ringer med den. När jag lyckades knappa in hela numret dök det upp en bild från min kontakbok. Jag hade glömt att jag hade deras nummer inlagt där. Fast man kan ju undra varför det stod som privat nummer när dom ringde. Hade jag sett att det var dom hade jag troligen kollat upp det snabbare. När jag nu ringde kom jag till en telefonsvarare, som hävdade att dom hade stängt för dagen, fast klockan bara var tio över tre. När jag kollade upp dom på nätet för att se när dom stängde på fredagar, skulle dom ha haft öppet till fyra. Där hittade jag i alla fall en möjlighet att maila dom, så dom fick min mailadress. Det lär vara betydligt större chans att dom når mig via den, än om dom ringer aldrig så många gånger på dagtid.

Tredje februari.

Den tredje februari 1971 gjorde jag mitt troll färdigt i slöjden. Jag har en vag aning om att jag tillverkade ett, men som med så mycket annat har jag ingen aning om vart det tog vägen. Fem år senare gick jag på högstadiet, och vi hade skrivning i engelska denna dag. Vår ämneslärare, tillika klassföreståndare, var skitsur enligt mina anteckningar. Jag antar att hon inte minns varför, om jag skulle fråga henne såhär fyrtiotvå år senare. Annars har jag sett att hon finns på Facebook. Jag tänkte mig att hon borde vara väldigt gammal nu, men insåg att hon inte fyller mer än sjuttio i år. Det innebär att hon bara var året äldre än killen jag umgicks med större delen av min högstadietid. Mobiltelefon hade jag förmodligen haft betydligt mer nytta av på åttiotalet än vad jag har nu, men då hade dom knappt ens hunnit bli bärbara. Den tredje februari 1984 var en typisk kväll, när någon hade försökt få tag i mig utan att lyckas. Jag satt hemma hos mina föräldrar och åt, fikade och umgicks med dom, min bror och hans fru. Jag var hemma och i säng vid tio, men vid tre på natten ringde han som inte hade fått tag i mig tidigare och väckte mig. För exakt tjugosju år sedan hade jag paret på bilden här på besök. Dom bodde i Oskarshamn, och vi träffades genom vårt gemensamma intresse för dans. När jag började jobba där uppe fick jag bo hemma hos dom tills jag fick en egen lägenhet, så jag slapp pendla från Kalmar. Vi hälsade på hos varandra några gånger efter att jag hade flyttat till Nybro, men dom sista åren dom levde var julkorten den enda kontakten vi hade. För några år sedan gick dom bort med bara något halvårs mellanrum.

Mer snö.

Det är inte lätt att hålla reda på vem som jobbar på vilket skift, nu när vi är så många nya på jobbet. När jag träffade en kille när jag kom och en annan när jag gick hem igen, fast dom brukar jobba samma skift, insåg jag i alla fall att någonting var fel. Det visade sig att den ene hade bytt skift redan vid årsskiftet.

Idag är jag extra glad över min vana att veckohandla direkt efter jobbet på fredagsmorgonen. Vid middagstid började det snöa. Det har fortsatt hela dagen, och nu hade det inte varit kul att ge sig ut och cykla. Kvantum är på gång och ska öppna en Internetbutik, men man måste ändå hämta varorna själv, om jag förstod saken rätt. Det är tydligen populärt på andra ställen, men ska man ändå ta sig dit tycker jag att man lika gärna kan plocka ihop sina varor själv. Att verkligen kunna handla hemifrån vore däremot suveränt den här årstiden.

Festminnen.

Även om det finns dom som är betydligt äldre än jag som fixar ny teknik galant, skyller jag mina tillkortakommanden på åldern. Jag var fyrtio när jag skaffade min första dator och över femtio innan jag blev med smartphone. Det hade säkert gått lättare att lära sig om man hade vuxit upp med det. På jobbet i natt var det en kollega som skulle skicka mig tre bilder via mms. Jag har sällan Internet på i telefonen, för att slippa reklam i mitt mobilspel. Nu fick jag order att sätta på det, men några kort dök ändå inte upp. Vi tog det via Messenger istället, och där var det inga problem. När jag drog igång datorn ikväll insåg jag att mitt mms hade kommit till den istället för till telefonen. Mitt telefonnummer stod ingenstans, så jag får nog dubbelkolla med min arbetskamrat om det var jag som missförstod upplägget. Jag tyckte det var märkligt att hon hade mitt nummer, men kanske var det i själva verket bara min mailadress hon hade. Mms trodde jag å andra sidan enbart att man kunde skicka till telefonnummer. Något annat mystiskt är att bara två av korten fanns med där. Via Messenger fick jag i alla fall alla tre. Dom var från vår utekväll på Sportbaren för ett par veckor sedan, och såhär glad var jag då. Tänk, vad lite alkohol kan göra för humöret.