Inbjudande.

Jag läste i en kommentar på nätet om bränderna på jobbet att bara en av dom senaste tre hade startat i Kährs egna anläggningar. Dom andra två hörde ihop med Nybro energi. Personligen känner jag väl inte att jag bryr mig så mycket om vilket, så länge det är jag som stryker med om fabriken far i luften. Ett dygn efter den senaste eldsvådan stod fortfarande grindarna öppna in till fabriksområdet. Det verkar inte vara helt lätt att hitta arbetskraft i dessa dagar, så tanken slog mig att man hellre ville locka in folk än att stänga dom ute. Jag funderade på att sätta upp en skylt med luffarmärket på bilden, men jag antar att det inte är så många som kan tyda det numera. Igår var jag på jobbet en kvart tidigare än vanligt, eftersom luciainformationen delvis låg på övertid. På min avdelning hade det sagts att den var obligatorisk, så killen som höll i den blev lite chockad när det drällde in dubbelt så mycket folk mot förra gången. Jag lämnade i gengäld arbetsplatsen tre timmar före utsatt tid i morse. Finns det en chans att kompa ut tar jag den, eftersom jag alltid anser mig ha viktigare saker att göra hemma än på jobbet. Möjligen betyder det att jag borde byta arbetsplats, men det känns lite sent i livet att satsa på en ny karriär. Dom som älskar sina arbeten verkar dessutom vara dom som blir utbrända, så lagom kanske är bäst.

Hemleverans.

Eftersom Doff data bara har öppet när jag sover, fick jag stiga upp en stund mitt på dagen och ta emot min dator, när den kom hem igen. Det var en milsvid skillnad mot när dom hämtade den. Då fick jag bära ner den till gården, och jaga efter en dam som inte hittade hit. Nu kom en mycket trevlig man ända in i hallen med den. Lite konfunderad blev jag när han stängde dörren efter sig. Det slog mig inte förrän han frågade om jag ville ha hjälp att installera den, att det säkert är den vanligaste anledningen till att folk inte hämtar sina datorer själva. Det naturliga svaret i det läget hade väl varit endera att jag bara inte har någon bil, alternativt att jag inte ens hade dragit ur sladdarna till den gamla datorn. Det får vänta till helgen, när jag hinner få ordning på allt. Istället svamlade jag något om att jag har förstått att vissa inte sover längre än så, men att jag tänkte lägga mig ett par timmar till. Jag vet inte ens om han var informerad om att jag jobbade natt, eller han var helt oförstående. Man får väl vara tacksam att jag inte erbjöd honom att följa med.

Ännu en brand.

Redan innan jag hann iväg till jobbet igår hade jag läst på nätet att det brann där igen. Jag var alltså beredd, när jag möttes av brandbilar och ambulanser med blinkande sirener på sågverksplanen. Det har brunnit ett par gånger tidigare i år, men brandmannen jag talade med sa att den här nog var den värsta eldsvådan hittills. Att det hade bolmat ut så svart rök, så det hade varit nära en övertändning. Framför min stämpelklocka hade ambulanstjejerna ställt upp ett bord med fika till räddningspersonalen. Istället för att klämma mig förbi det lärde jag en av dom hur man stämplar in på Kährs. Inga fläktar var igång, eftersom det brann, så natten blev lång. Vi hade sorteringsgenomgång, läste skyddsföreskrifter och städade. Mer social samvaro än vanligt blev det också. Jag lyckades bland annat klura ut att en av dom nya killarna är barnbarn till ett par jag umgicks med på nittiotalet. Först vid fem gav man upp hoppet om att komma igång med produktionen, och dom som ville fick gå hem. Jag vet inte hur många som stannade kvar den där sista timmen, för jag var snabbast ut därifrån. Räddningstjänstens bord var belamrat med tomma pizzakartonger, så mat hade dom fått i alla fall.

Små förtretligheter.

Jag har sovit med telefonen bredvid sängen sedan jag lämnade in datorn för ett par veckor sedan, och vaknat vid varje pling. Igår blev jag lite förvirrad, eftersom det översta messet var gammalt, när jag kollade telefonen. Det är jag som har lärt mig att ha Internet och Messenger på i telefonen här hemma, så där hittade jag det nya meddelandet. När dom äntligen fick tummen ur och började klippa upp dom skåp på jobbet som ingen använde, råkade dom klippa upp mitt också av misstag. Med tanke på vad hon som ansvarar för hela grejen tycker om mig, så tror jag varken på råkade eller misstag. Lapparna har hängt där i flera månader, så att ändå bryta sig in i ett skåp där lappen är inlämnad lär ha varit en högst medveten handling. Det som stör mig mest är att det var ett fint hänglås, som jag hade fått med mig från sågverket, dom förstörde. Nu fick jag ett med en pytteliten nyckel, som omöjligt går att hålla reda på. Dekalen, som ser ut som på bilden, hade i alla fall fått sitta kvar. Den hade jag annars förstått om dom hade städat bort. Natten fortsatte ungefär som den hade börjat. När jag skulle gå på rast var batteriet slut i klockan som jag håller tiden med. Jag ser inte klockan på telefonen samtidigt som jag spelar mobilspel på den. Så gick en kollega hem med magsjuka. Jag har alltid tänkt mig att det är svårt att undvika smittor på en så stor arbetsplats, men i morse petade till och med jag i mig ett par vitpepparkorn. Skulle jag ändå bli liggande med kaskadkräkningar, får jag väl trösta mig med att det var många år sedan jag var magsjuk senast.

Positiva besked.

När det kommer brev från landstinget finns det oftast flera alternativ till vad det kan tänkas vara. Jag hinner till exempel glömma att jag inte har betalat för ett eller annat innan deras faktura kommer. Nu väntar jag dessutom på en tid för att prova ut en snarkskena istället för den förhatliga andningsmasken, som jag lämnade tillbaka. Remissen skrevs alltså för en dryg månad sedan. Sköterskan jag träffade då tyckte att jag kunde ringa och höra hur lång tid det skulle ta, men jag är inte tillräckligt otålig när det gäller det här. Jag litar inte alls på att jag kan sova med någonting i munnen heller. Av någon anledning trodde jag ändå att det var svaret på cellprovet som kom, när det dök upp ett brev från landstinget i förra veckan. Jag hade väntat fem veckor på det också. Däremot förväntar jag mig alltid det värsta. Nu tänkte jag att dom i bästa fall bara behövde ta om provet. Det har hänt förr. I värsta fall kunde det vara dags för operation och annat, kanske rentav att dö. Med dom förväntningarna var det riktigt härligt att få upp den här lappen. Jag antar att den jättelika rutan för själva beskedet har tillkommit för att ingen ska kunna missförstå budskapet. Jag minns till exempel hur det var medan man talade mer om HIV än man gör idag. Ett positivt svar på ett HIV-test var ju inte speciellt positivt för den det gällde.

Utpressningsmail.

Att folk ägnar sig åt utpressning över nätet mot dom som kan tänkas ha porrsurfat hade jag bara hört talas om innan. Nu har jag fått ett sånt mail själv. Jag kan väl tycka att dom som låser folks datorer verkar otäckare. Dom här skulle bara avslöja för min familj och mina vänner vad jag hade tittat på. Nu har jag varken familj eller vänner, så det kändes som ett tomt hot. Inte skäms jag speciellt mycket för eventuellt porrsurfande heller. I så fall skulle jag knappast ägna mig åt det, för spår lämnar man ju alltid på nätet. Det är väl snudd på det enda sex som erbjuds en ensamstående kvinna i min ålder. Jag läste inte mailet så noga, men om jag minns rätt ville dom bara ha 5.000 spänn. När jag surfade på fenomenet förstod jag att det var billigt. Folk hade tydligen krävts på allt från 26.000 till 63.000. Så var tydligen upplägget att dom hade sett genom webbkameran vad man gjorde. Då föll hotet lite för oss som inte har någon dylik. Jag undrar om det möjligen finns inbyggt i laptoppen. Nedan kommer bevis för att det är så. Det kanske var tur att jag inte porrsurfade under dom dagarna min stationära dator var inlämnad. Det är den i och för sig fortfarande, men nu har jag fått igång den gamla datorn, även om det har varit en del strul med den också. Jag förstår den, för jag skulle förmodligen också bli ganska tjurig, om någon väckte mig efter ett helt år. Något jag funderar på nu i efterhand är vad som hade hänt om jag hade suttit vid den här i fredags, när bror och svägerska hörde av sig via videochatt. Hade jag sett dom, men dom inte sett mig, eftersom jag inte har någon kamera här?

Läste fel.

Jag såg en annons om "Fiat for rent i Nybro" på Facebook. Eftersom jag inte har bil verkade det som en alldeles strålande idé. Egentligen vet jag inte riktigt varför, för det blir aldrig av att hyra bil på Crcle K, fast det både ligger nära och är billigt. Jag har läst om privatleasing också, men att ha en bil hela tiden blir förstås dyrare. Jobbigare också nu när vintern kommer. Det är rutor som ska skrapas och bilen ska skottas fram och flyttas, så att snöröjarna kommer åt att sköta sitt jobb. Med annonsen på Facebook löste det sig ganska snabbt. När jag inte fick innehållet att stämma med rubriken, läste jag den en gång till. Det stod flat och inte Fiat. Det är ju en viss skillnad på en lägenhet och en bil. Varför det stod Malmö intill annonsen är däremot en obesvarad fråga. Om det inte var så att killen som hyrde ut lägenheten i Nybro satt i Malmö, och telefonen skrev in den uppgiften automatiskt.