Blogg 7/5 2021.

 Telefonförsäljare har aldrig någonsin varit mina favoriter. Den som ringde från Telia häromdagen fick det extra motigt. Har dom tagit bort i stort sett alla möjligheter som jag hade att kontakta dom, tycker jag inte att dom behöver kontakta mig heller. I alla fall inte för att mjölka ut ännu mer pengar från mig. I den här gossens manuskript stod det att jag hade valt Telia som bredbandsleverantör. Den meningen fick han äta upp varje gång han sa den, eftersom jag aldrig någonsin har valt det bolaget frivilligt. På den fasta telefonens tid var det deras kablar som gällde och numera är det samma sak med fiberkabeln i vårt hus. Det är sålunda min hyresvärd som har valt Telia åt mig och ingenting som jag har gjort frivilligt. Jag tvivlar på att kvalitén har gått upp lika mycket som priset, sedan vi bytte bredbandsleverantör. När säljaren lyckades komma vidare, visade det sig att han ville leverera telefoni också till mig. Dom priserna kollade jag nyligen upp, eftersom jag funderade på att byta. Telias billigaste mobilabonnemang kostade dubbelt så mycket som det jag har nu. I det läget förklarade gossen för mig att Comviq, som jag har, är en underleverantör till Tele2. Telias motsvarighet hette Fello och där kunde jag få samma pris. Efter den informationen gav han upp och tackade för sig.

Blogg 6/5 2021.

 Veckans händelse var i vanlig ordning veckohandlandet. Smaken Appear, som var min nya favorit bland Fun lights produkter, försvann nyligen. Förra veckan hade det istället tillkommit saft med det något märkliga namnet Cloudy Apple. Hur äpplen kan vara molniga förstår jag inte riktigt, men jag tyckte om den. Jag kände inte ens skillnad på päron och äpple, men tyckte att den nya till och med var godare. När det bara fanns tre flaskor med äpplesmak kvar vid mitt besök på kvantum igår, vågade jag inte chansa på att hyllan bara väntade på påfyllning. Jag köpte alla tre. Det fanns fortfarande kuponger för smakrabatt och jag tog tre stycken för säkerhets skull. Jag trodde inte att jag skulle kunna utnyttja mer än en, men alla tre fungerade. I frysdisken var jag på väg att fråga efter rätt storlek på hamburgare, när jag insåg att dom låg i facket intill det jag stod och glodde ner i. När dom sedan gick in som pannbiffar i handscannern fick jag ändå hämta hjälp. Då var det jag som hade läst från fel håll. Längst ner på displayen fanns mina hamburgare. När jag kom till frukten var mitt eviga dubbelkollande en extra bra idé. Jag plockade ihop mina olika påsar, innan jag vägde och scannade allihop. Åtminstone var jag säker på att det var vad jag hade gjort. Det visade sig att jag hade glömt det sista momentet. Det kan ju vara onödigt att åka dit för snatteri bara för att man är tankspridd.

Blogg 5/5 2021.

 Innan pandemin lade krokben för alla publika evenemang gick Nybro marknad av stapeln första fredagen i maj. För femton år sedan inföll den dagen den femte. Jag hade brevvänner på den tiden och fyndade mängder av brevpapper och klistermärken. Cd-spelare använde jag också fortfarande, så ett par dansbandsskivor blev det. Så köpte jag spislock med kohuvuden på. Vid centerpartiets lottstånd stannade jag mest för att det var en bekant som stod där och sålde lotter, men jag vann en 750-kronorsvinst! Man fick välja på lite olika saker, så jag har beställde sautépannan på bilden nedan. Jag var inne på deras webbsida och kollade, och det såg ut att vara något man kunde ha nytta av. Det visade sig bara vara förnamnet, för den var dubbelt så stor som stekpannan jag hade innan. Plötsligt kunde jag bryna ett halvkilo köttfärs, utan att behöva dela upp det på två omgångar. Några år senare vann jag en av förstavinsterna i ett annat lotteri på marknaden och fick en fin vas. Anledningen till lottköpet då var att det skulle finansiera en resa till Venedig för ungdomarna som sålde. För fyra år sedan var en kexchoklad det enda jag vann, så det verkar ha varit en starkt nedåtgående trend för mina lotterivinster. Då hade jag å andra sidan turen med mig vid en ställning med kläder. Jag chansade och köpte en hoodie för en hundring. Skönare tröja finns inte och jag använder den vid datorn hela året förutom dom varmaste sommarkvällarna.

Blogg 4/5 2021.

 Alla som tycker att jag tjatar om tv-programmet ”Let’s dance” kan trösta sig med att det bara är ett par avsnitt kvar av årets upplaga. Jag tycker det har varit bättre än någonsin tack vare att det var ett nytt programledarpar. Tilde de Paula Eby har jag aldrig gillat och David Hellenius visade sig också vara lätt att leva utan. David Lindgren passade mig bättre och Petra Mede är en av mina absoluta favoriter. I kommentarsfälten innan årets säsong började var många negativa och rädda att den sistnämnda skulle ta över alltihop. Jag älskar hennes kaxiga image och hon verkar ha vunnit över en och annan på sin sida under seriens gång. När man publicerade en bild på programledarparet på Facebook nyligen var samtliga kommentarer positiva. Någon skrev till och med: ”Bästa programledarna. Dom har verkligen lyft programmet.” Eftersom det har sänts i sexton år känns det stundtals som om proffsdansarna vore mer kända än dom tävlande. I år tyckte jag ändå att det var många ”riktiga” kändisar, tills det slog mig att jag aldrig ens hade hört talas om dom fyra som gick längst i tävlingen. Möjligen kan det vara en generationsfråga, för jag tror att det var dom yngsta som var kvar till sist. Det enda namn jag hade hört tidigare var Filip Lamprecht, men det är mest för att hans mamma heter Kristin Kaspersen. Janne Josefsson, Carola, Martin Melin, Susanne Axell och Hanna Hedlund är väl alla något mera jämnåriga med mig.

Blogg 3/5 2021.

 Sånt som har förundrat mig på sistone:
¤ Journalisternas dåliga svenska firar nya triumfer. I en artikel om sångerskan Christina Lindberg använde man ordet ”förens”. Det stod inte bara en gång, för då hade jag trott att det var ett rent feltryck. Nu kände jag att någon hade hittat på ett alldeles eget ord, men när jag googlade fick jag veta att det var talspråk. När jag växte upp pågick en drive som gick ut på att man skulle skriva som man talade. Därför har jag i hela mitt liv skrivit ”dom”, och självklart stört mig på alla som inte kan skilja på de och dem. Journalisten ifråga verkar ha tagit det här med att skriva som man talar till en ny nivå.
¤ Jag promenerar flera gånger i veckan en runda som går förbi ett hus där en före detta arbetskamrat bor. Åtminstone var det vad jag trodde tills helt nyligen. Jag har visserligen inte ens sett honom på länge, mycket mindre pratat med honom, men att han hade flyttat till Malmö hade jag missat helt. Ibland stämmer helt enkelt inte sånt som jag är tvärsäker på.

Blogg 2/5 2021.

 Jag hade redan bokat tid för vaccinering, när jag insåg att jag antagligen hade kunnat få komma några veckor tidigare. När jag läste om riskgrupper fanns nämligen personer som kontrolleras i sjukvården för högt blodtryck med. Nu kan väl några veckor hit eller dit kvitta, eftersom regeringen redan diskuterar vilka restriktioner som måste finnas kvar när alla är vaccinerade. I andra änden av skalan finns dom som bokar resor och tänker börja leva som vanligt efteråt. Personligen har jag levt någonstans mittemellan under hela pandemin. Jag har fortfarande inte skaffat något munskydd, fast vissa ondgör sig över oss som inte använder det när vi handlar. Å andra sidan besöker jag i stort sett bara Kvantum. Utanför RIA är parkeringen full dom flesta dagar, och där säljs väl ingenting livsnödvändigt direkt. Handsprit har jag inte heller använt mer än en handfull gånger, eftersom tvål och vatten sägs hjälpa lika bra. Damerna jag träffade i väntrummet när jag hade vaccinerats verkade inte göra annat än att sprita händerna. Den ena hade järnkoll på hur olika märken av sprit kändes och fungerade. Så hade hon köpt små flaskor, för att alltid ha en till hands. Dom fyllde hon på från en stor flaska, eftersom det blev dyrare att köpa små.

Blogg 1/5 2021.

 När Carola lämnade ”Let´s dance” fick Keyyo en ny chans, eftersom hon var den som hade åkt ut senast. Lite smidigare hade det väl varit om Carola hade lämnat istället för Keyyo, men jag antar att dom ville ha in så mycket pengar som möjligt på röstningen först. Keyyo hade jag varken sett eller hört talas om innan hon dök upp i danstävlingen. När jag googlar inser jag att hon har hunnit med mycket både i tv och på nätet, fast hon bara är tjugofyra. Lite märkligt känns det att jag inte ens har läst om henne i min skvallertidning. Hon har hur som helst visat sig vara väldigt duktig på att dansa, så innan hon åkte ut var hon en av mina favoriter. Just i det programmet sjönk hon i aktning hos mig. Jag utgår från att alla blir lika ledsna och besvikna när dom åker ur tävlingen. Alla ler ändå tappert och berättar hur fantastiskt det har varit, hur glada dom är att ha fått vara med och så vidare. Inte Keyyo dock. Hon grät och tjurade. Det var för jäkligt att behöva duellera mot någon som hon hade blivit så god vän med och att någon måste åka ut över huvud taget. Jag utgår från att hon kände till förutsättningarna när hon tackade ja till programmet. Nu blev det bara tråkigt och pinsamt. Och åker hon ut en gång till den här helgen blir det väl samma visa igen.