Blogg 14/6 2021.

 Igår tog vi en cykeltur ut på landet. Där vi bor behöver man inte ta sig mer än någon kilometer, innan man befinner sig på rena bondvischan. Valet av cykelvägar är lite problematiskt. Det finns gott om skogsvägar, men dom kan vara ganska ojämna och svårcyklade. Alternativet är mindre landsvägar. Dom är asfalterade, men både smala och kurviga. Ändå kör folk som om det vore någon typ av motorväg. Håller man sig inåt vägen, riskerar man att bli överkörd. Försöker man istället hålla ut mot kanten är risken stor att vingla över densamma och hamna i diket. Jag är lite osäker på vilket som skulle göra mest ont. Vägarna ser ut att vara omlagda i flera lager, så den där kanten är rejält hög. Om inte annat är det väl större chans att dom som kör som biltjuvar åker dit, om dom kör på mig, än om dom prejar ner mig i diket. Gårdagens stora behållning för mig var djuren på bilden. Jag är uppvuxen på landet, så jag såg ofta kor ute i hagarna när jag var barn. Däremot inga kalvar, eftersom det var mjölkproduktion som gällde där jag bodde. Då separerar man ko och kalv tämligen omedelbart. Jag tycker det är ljuvligt att se dom tillsammans och att se kalven dia sin mamma.

Blogg 13/6 2021.

 Den absolut fräckaste cykelstölden jag har hört talas om skedde på Storgatan här i Nybro för några år sedan. Ägaren stod bredvid sin olåsta cykel och pratade med en bekant, när någon hoppade upp på den och drog iväg. Med tanke på hur lite som får vara ifred i den här stan, är jag djupt fascinerad över dom som parkerar sina nercabbade bilar lite varstans. Häromdagen såg jag i alla fall någon som delade mitt säkerhetstänk. Innan han stegade in i en butik fällde han upp taket på bilen. Som jag har förstått det finns det dom som inte låser ytterdörren när dom är hemma. En arbetskamrat började göra det efter att ha mött en främmande man i hallen. I mitt föräldrahem var det aldrig tal om att man behövde någon nyckel, eftersom källardörren alltid var olåst. Det kom en drickabil och sålde läsk. Den killen gick själv in och bytte back, om ingen var hemma. Under tonåren hade jag mitt rum precis innanför den där dörren. Då får man väl tro att jag blev mera noggrann med att låsa den. Sedan jag flyttade hemifrån är jag snabbare att kolla så ytterdörren är låst om jag är hemma än när jag går hemifrån.

Blogg 12/6 2021.

Borgholm har aldrig varit lika frestande för mig som det verkar vara för många andra. Åtminstone sommartid verkar många åka dit för att till exempel besöka Strand hotell. Där har jag bara varit ett par gånger i mitt liv och då för att spela roulett. En gång passade jag på efter en konsert i Borgholms slottsruin. Vid ett annat tillfälle åkte jag spontant upp dit med några vänner. Jag tror vi åt kebab också. Det här skedde i min ungdom precis som mitt enda midsommarfirande i Borgholm. 1982 seglade vi upp dit och hamnade mitt i smeten. Gästhamnen ligger precis utanför hotellet. På nittiotalet innebar besök i Borgholm framför allt goda middagar hos pappas sista flickvän, som bodde där. Att flytta dit har aldrig lockat mig, även om det har varit aningen mera frestande dom senaste veckorna. Jag kollar antalet smittade i Corona på morgontidningens webbsida varje dag. I Nybro är vi nere på ett par, tre stycken vissa dagar men ibland är det flera. När man går in på den grafen får man först upp Borgholm. Så får man klicka sig vidare till andra kommuner. På norra Öland har man konstant legat på noll smittade dom senaste veckorna.

Blogg 11/6 2021.

 Det senaste året har jag haft för vana att cykla Göljemålagatan när jag ska till centrum. Just igår visade det sig vara en extremt dålig idé, eftersom det var skolavslutning. Hundra meter framför mig fyllde plötsligt ett studenttåg hela cykelbanan. Att jag kunde komma förbi ungdomarna genom att cykla ute i gatan slog mig inte ens. Istället girade jag ett par kvarter ända bort till Järnvägsgatan, för att vara säker på att runda dom. På Kvantum, som var målet för min cykeltur, förundrades jag återigen över hur olika vi hanterar pandemin. Ett par unga kvinnor strosade i maklig takt framför mig med en kundvagn. Dom hade uppenbarligen ingen brådska att komma därifrån och såg effektivt till att jag inte heller kunde ha det. Jag funderade över lämpligheten i att bara gå runt och drälla i en butik i dessa tider. När jag fick syn på dom längre in i affären, hade dom plötsligt fått på sig varsitt munskydd. Dom upplevde tydligen smittrisken som olika hög i olika delar av butiken. Själv höll jag på att få betala extra för att jag är disträ. Jag tog en burk och scannade in två likadana. När jag sedan tog den andra gjorde jag likadant med den. Som tur var upptäckte jag mitt misstag direkt. Det hade grämt mig lite att betala dubbelt, även om det inte gällde någonting dyrt.

Blogg 10/6 2021.

 I mitt föräldrahem åts det jordgubbar i stort sett dagligen under säsongen. Personligen har jag alltid tyckt att det är en aningen överskattad läckerhet. Jag har begravt några få bär under en driva av strösocker, för att visa min goda vilja. Den senaste veckan har ändå mannen i mitt liv fått gubbarna att stiga i aktning hos mig. Istället för att köpa dom halvmogna jordgubbar som säljs dyrt i en bod utanför Kvantum, har han köpt gubbar inne i butiken. Där finns dom största, rödaste och sötaste jordgubbar jag någonsin har smakat. Enligt förpackningen är dom odlade i Sjöbo. Man kan undra vad skåningarna har för knep som man har missat på Öland. Till och med jag tycker att dom är riktigt goda. Vi har suttit på min balkong och ätit jordgubbar ett par gånger den här veckan. Den enda nackdelen med det är alla flugor som smiter in varje gång man öppnar balkongdörren. Jag minns i och för sig att det fanns betydligt fler där jag växte upp, eftersom vi bodde på landet. Upp till mig på tredje våningen, där jag bor nu, kommer inte lika många, men irriterande är dom små liven. Jag jagar dom passionerat. När jag sitter vid datorn brukar dom dyka upp och bli närgångna. En lyckades jag bara slå omkull, så den fick jag i princip kasta mig över och strypa. En annan dammade jag till så rejält att jag inte hittade den förrän vid läggdags. Den hade hamnat på andra sidan om min breda säng.

Blogg 9/6 2021.

 Åren rusar förbi fortare ju äldre jag blir. Den enda nackdelen med att skriva dagbok och/eller blogga är att jag ibland blir påmind om hur länge det var sedan någonting speciellt hände. Det är till exempel redan tretton år sedan dom lade om taket på huset jag bor i. Jag jobbade natt och var lite orolig för hur mycket väsen dom skulle föra. Jag minns inte såhär långt efteråt om dom höll mig vaken. Däremot kommer jag mycket väl ihåg byggnadsställningarna som löpte utanför mina fönster. Jag var van att kunna gå ut i köket spritt naken om jag vaknade under dagen. Under dom här veckorna åkte morgonrocken fram. På baksidan hade dom fäst sin ställning i mitt balkongräcke, så det är ett fult märke på det än idag. Så hade dom plockat ner ett skydd jag har där, så att jag aldrig höll på att få upp det igen. Jag var länge övertygad om att några skruvar fattades och letade efter delarna på marken nedanför. Till slut insåg jag att allting låg på balkongen. Varför dom tog ner det över huvud taget begrep jag däremot aldrig, för det satt inte i vägen för dom. Mitt vindsförråd hade dom röjt runt i utan att bry sig om att ställa i ordning efter sig. Dom där killarna var inte sådär våldsamt populära hos mig.

Blogg 8/6 2021.

 En reklamsnutt som ger mig blandade känslor gäller en duschtoalett. Man får det verkligen att låta som ett nytt påfund. Jag får istället nostalgiska vibbar från min ungdom på sjuttiotalet. På den tiden hette det bidé och den var fristående från toalettstolen. Jag minns att jag såg den i andras villor. I det minimala badrummet i mitt föräldrahem hade ingen sån fått plats, även om någon hade tänkt tanken. Jag kan väl å andra sidan tycka att man lika gärna kan ställa sig i duschen som att huka över den där tingesten. Om man inte använde den för att spara på toalettpapperet förstås, men jag tycker ändå det verkar bökigt. Möjligen kan den där duschtoaletten vara smidigare när det gäller den saken, även om jag är tveksam till att få en stråle med vatten rakt upp i rumpan. Man hoppas ju att det är tempererat åtminstone. När det kommer till bidéerna så vill jag minnas att dom framför allt var bra till att tvätta fötterna i. Numera går jag sällan (läs aldrig) barfota, så det behovet är inte så stort längre. Dom senaste trettio åren har jag dessutom haft ett lika litet badrum som det jag växte upp med.