Blogg 7/1 2024.

 Sedan innan hade jag en tid till lasarettet som imorgon. Det ska fixas till vid den utdragna tanden, så att det får en chans att läka ordentligt. I torsdags fick jag både sms och mail om att jag hade ett meddelande på 1177.se. Det visade sig vara dags för vad jag hoppas blir det sista cellprovet i mitt liv. Hoppas därför att jag antar att det bara är om cancern har spritt sig dit som det blir fler gånger. Det skulle komma ett brev med fler detaljer. När jag fick brev från landstinget samma dag tyckte jag att det var raskt marscherat. Det visade sig istället vara kallelse till mammografi. Man får gå på det varje år i tio år efter att ha haft bröstcancer. I fredags ringde jag dessutom till Astrakanen och bokade en tid för årlig kontrollbesiktning, som särbon brukar kalla det. Nu har jag alltså fyra besök bokade på olika vårdinrättningar under januari. Tur att två av dom är i Nybro, så jag slipper ge mig ut och kajka buss varje gång.

Blogg 6/1 2024.

 Tom bodde i huset bredvid mitt. Han älskade sol och värme och satt ofta på sin balkong sommartid. Var han ute och gick sökte han upp någon husvägg som solen gassade riktigt hett mot. Han ropade till mig från balkongen en gång och undrade vad jag fotograferade. Sedan dess brukade vi prata några ord när vi sågs ute. Han var en mycket älskvärd person, hade humor och kunde skämta om sin situation, fast han hade både rollator och hemtjänst. Båda delarna gav förstås en viss trygghet. När jag fick veta att han kom från samma trakter som mina gudföräldrar, frågade jag om han visste vilka dom var. Det visade sig att Tom hade varit elektriker och jobbat i min gudfars elfirma som ung. Igår såg jag hans dödsannons. Han hade somnat in lugnt och stilla. Om ett par veckor skulle han ha fyllt åttio, men han kom inte riktigt ända fram.

Blogg 5/1 2024.

 När en minister förklarade att det inte var en omöjlighet att kunna ställa de som uttryckt antisemitiska budskap till rätta, var min ena tanke att det borde vara dem man åtalade och inte de. Om det verkligen var så ministern menade borde det väl dessutom vara så att man ställer dom inför rätta. Att ställa människor som är dumma i huvudet till rätta vore förstås det ultimata, men då snackar vi väl lobotomi eller något åt det hållet antar jag. Bland alla slarvfel dök det faktiskt upp någon som istället var snudd på övernitisk. Jag läste att svenska yrkeskriminella i samarbete med lokala finska gäng hade fört in över 350 kilogram narkotika i Finland. Det är inte ofta man ser någon skriva ut hela ordet kilogram. Möjligen kan det ha haft att göra med att uppgiften kom från Helsingforspolisen. Om det nu är så att dom är noggrannare med språket i Finland.

Blogg 4/1 2024.

 Jag behöver flera almanackor, för att hålla ordning på mitt liv. Vad jag ska göra, har gjort och inte minst vilket datum det är. En av dom är en så kallad lingonalmanacka, fast jag aldrig har köpt den med just det motivet. Dom senaste åren har jag haft en med lite fåglar och annat runt kanten. I år blev det en som har mera av en krans med blommor och växter. Den sitter med stora nålar på anslagstavlan. Jag behöver inte ens ta bort dom när jag sitter dit almanackan. Det är bara att trä in den bakom dom där stiften. Åtminstone har det varit så tidigare. Döm om min förvåning när jag skulle sätta upp årets och den var för liten! Jag tänkte mig absolut att det var någon typ av standardmått på dom där almanackorna, men den här var ett par centimeter mindre än dom tidigare. Inte verkar det vara samma kvalitet på papper heller, men det är närmast en fördel. Det är inte lika blankt som i dom jag har haft förut och därmed inte lika lätt att smeta ut det jag har skrivit.

Blogg 3/1 2024.

När det plingade till i SOS-appen igår kväll hade jag bara några hundra meter till olycksplatsen. Då brann det i en av containrarna vid förpackningsåtervinningen. Det var långt ifrån första gången tyvärr. Innan man flyttade upp dom på Åkrahällskolans parkering hade jag dom precis tvärs över gatan. Då hade jag haft ännu bättre utsikt, men då minns jag aldrig att det eldades. Det kanske hänger ihop med att den stora parkeringen är en populär lekplats för motorburen ungdom. Den här årstiden, när träden är avlövade, ser jag bort till containrarnas nuvarande placering också. Det ligger visserligen en byggnad i vägen, men parkeringen verkar ligga högre upp, så man ser den över byggnaden. Nu var det visserligen mörkt, men jag anade i alla fall röken. Det stod dessutom en insatsledarbil där uppe och blinkade redan när jag hörde larmet. Sedan dök brandbilen upp med sitt blinkande. Jag tror dom hade att göra en halvtimme med att släcka.

Blogg 2/1 2024.

 Hur man ”borde” uppföra sig vid förkylning numera kände jag att jag hade extremt dålig koll på. När jag var barn skulle man hålla sig inomhus, men som vuxen tycker jag mig ha hört att frisk luft ska vara bra. På ”min tid”, som jag brukar säga, drack man varmt. På senare år har jag tvärtom hört att glass ska vara bra. När jag försökte googla hittade jag bara extremt flummiga råd om att man kunde dricka varmt eller kallt. Det är tydligen bara att välja. Har jag feber behöver jag inte fundera så mycket på var jag ska vistas, för då är det sängen som gäller för mig. Det har jag visserligen inte haft på sistone, men jag läste om covid att det kunde bli värre efter ett par veckor. En ny uppgift för mig var att man kunde bli förvirrad av viruset. Strax efteråt stod jag i badrummet och hittade inte korken jag hade tagit av en flaska. Till slut insåg jag att jag hade satt tillbaka den på flaskan tio sekunder tidigare. Det blir nog svårt att bedöma om jag har blivit mer förvirrad än innan, eller om det befinner sig på samma nivå som vanligt.

Blogg 1/1 2024.

 Det nya året firades in tillsammans med bror, svägerska och deras son. Vi hade visserligen ställt in firandet när särbon och jag fick covid, men när vi båda testade negativt för några dagar sedan drog vi igång det igen. Min själs älskade gjorde en heroisk insats vid diskbaljan, så vi slipper ägna nyårsdagen åt att röja efter festligheterna. Jag har visserligen en större diskmaskin numera, men även den har sina begränsningar. Av gästerna fick vi en stor bukett med rosor och en burk med hemlagat godis. Jag bara älskar det som kallas farmors karameller, men är för lat för att koka egna. Så bytte vi julklappar, eftersom vi inte sågs vid jul. Vi fick nyckelringar, ett stort pussel, någon typ av matta att pussla på och en massa gott att äta och dricka. Åt och drack gjorde vi hela nyårsaftonen också. Vi spelade en omgång frågespel och såg ”Grevinnan och betjänten” på tv. Tidigt på kvällen gick vi bara så långt hemifrån att vi kunde se mäklarens fyrverkeri. Vid midnatt stod vi på balkongen och såg alla pengar som en massa privatpersoner brände upp.