Spelet Backpacker.

Årtal är definitivt inte min starka sida. Ett av dom få som har fastnat är att livegenskapen i Ryssland upphävdes 1861. Det kom upp för mer än trettio år sedan, när min bror höll på att omskola sig. Att jag lyckades lära mig det berodde mest på att det var precis hundra år innan jag föddes. Det kändes som onödigt vetande, tills jag började spela Backpacker på datorn. När jag besökte Moskva fick jag ett rätt, när den frågan dök upp. Det borde kunna fungera som motivation för skoltrötta ungar, som inte fattar varför dom måste lära sig vissa saker. När det kommer till spel med siffror kan jag själv ångra att jag inte lade mer energi på att lära mig matte. Jag är urdålig på huvudräkning, och ännu sämre går det under tidspress. Då hade ändå inte miniräknarna gjort sitt intåg när jag gick i skolan. Någonting jag däremot var bättre än förväntat på var operasångerskor. Jag trodde knappt att det quizzet skulle vara lönt att göra, men jag fick full pott på det. Då får man dessutom dubbelt så mycket betalt. Vem hade trott att jag kunde något om opera?

Morgon på ICA.

Min föreställning om att det skulle gå lättare att andas med andningsmasken var till hälften rätt. In går det bättre, men att andas ut tar emot. Man behöver ju kunna göra båda delarna. Så lyckades jag inte få den att hålla tätt när jag låg på sidan, så jag vaknade av vindbruset. Efter ett par timmar gav jag upp, men jag lovar att ta nya tag varje dag fram till återbesöket, Ingen ska kunna säga att jag inte har försökt. Fast jag tog av mig masken, och fast jag inte hade lagt mig förrän vid midnatt, kom jag upp vid samma tid idag som igår morse. Tanken var att komma till Kvantum vid öppningsdags, men det blev lite senare. Det innebar också att det tog längre tid. Först var det personalen jag terrade. Jag konstaterade sist jag behövde silverputs, att min flaska hade lite för många år på nacken för att vara användbar. Att jag inte hittade en ny på Kvantum berodde mycket riktigt på att dom hade gjort om förpackningen sedan jag köpte den gamla. Vid charken fick jag igång en diskussion om skillnaden mellan pannbiff och hamburgare. Det jobbar massor av härliga ungdomar i den där butiken. När jag nästan var klar fick jag vända tillbaka, eftersom jag inte hittade det jag hade tänkt mig i frysen vid ingången. Tack vare det fick jag ett snack med en av dom trevligaste bland mina före detta arbetskamrater. Vi blev stående vid juicehyllan, och medan vi pratade upptäckte jag smoothies där som såg godare ut än dom jag brukar köpa. Jag är väldigt dålig på att äta frukt, och försöker kompensera lite. Varför dom sprider ut sånt så det blir svårt att hitta är ett mysterium. 

Osexigt.

I morse tog jag bussen till lasarettet i Kalmar, där jag fick låna utrustningen på bilden. Jag hörde något om 1500 spänn, men först fick jag visst prova den en månad utan kostnad. Om man nu inte räknar besöken på sjukhuset, som går på ett par hundra varje gång. Resan betalar landstinget, men åker man buss som jag får man ändå offra några timmar av sin tid vid varje besök. Återbesöket bokade samma sköterska som provade ut masken, medan jag satt där, så jag kunde välja samma tid som idag. Då stämmer åtminstone bussarna hyfsat, och jag slipper längre väntetider. Läkaren jag var hos i augusti fick mig att tro att det här skulle bli riktigt bra. Han sa att nästan ingen ville ha en sån här mask innan dom hade provat, men efteråt var det ingen som ville vara utan den. Efter att ha testat den är jag inte lika övertygad längre. Sova med den borde jag kunna, med tanke på att jag lyckades sova med allt järnskrot jag fick ha på mig vid snarkmätningen (se inlägg den 18/7). Återstår att se om jag lyckas vänja mig vid den så pass att jag hellre sover med den än utan. Så har jag en undran när det gäller mitt sexliv, som jag hoppades bara var lagt på is. Är det insomnat för gott, om jag ska se ut såhär i sängkammaren? Någon som tänder på det kan väl knappast vara speciellt frisk i övrigt. Jag minns i och för sig någon som tyckte att det var sexigt med glasögon på tjejer, eftersom man fick ta av dom först. Kan det fungera med en ansiktsmask också? Skulle jag få för mig att prova Tinder, får jag väl lägga upp den här som presentationsbild, för att inte väcka falska förhoppningar.

Cykelreparation.

Om jag inte ska träffa någon vänder jag inte på dygnet i helgerna. Ska jag sitta här själv känns det mindre ensamt att göra det nattetid än på dagarna. Ska jag iväg någonstans på morgonen eller förmiddagen kan det rentav hända att jag drar dygnet ännu mer åt vad som är fel håll för dom flesta. Så var tanken inför morgondagens lasarettsbesök, men det gick inte riktigt enligt planen. Jag sov hela dagen igår, men när jag hade plockat i ordning här mådde jag så dåligt att jag fick lägga mig en stund till. En och en halv timme sov jag. När jag hade ätit somnade jag två och en halv timme till. Jag tänkte lägga mig längre framåt förmiddagen idag, men nu börjar det bli för sent. Jag får stanna uppe så länge jag orkar, och försöka ta mig ur sängen sent i natt eller tidigt imorgon bitti istället. I morse behövde jag få tag i någon med anledning av en kallelse jag fick igår till cellprovtagning. Jag har en spiral som jag skulle vilja att dom plockade ut samtidigt. Dom skulle ringa tillbaka fem över elva. Ska man behöva ta ledigt en hel förmiddag om man behöver ha tag i dom? Det märkligaste var ändå att hon ringde exakt fem över, fast det var flera timmar efter mitt samtal. Jag cyklade bort till maskinaffären, eftersom framlyset på min cykel inte fungerade längre. Dom hade nya, men killen som var bäst på cyklar var ledig, och den killen som var där gick precis på lunch. Kvar fanns en äldre man som egentligen hade gått i pension, om jag förstod saken rätt. Han fick dit lampan, men fick den inte att lysa. Vi ropade dit killen från butiken, men till slut var det en anslutande kund som löste problemet. Han hade visst jobbat som servicetekniker. Tre karlar fick jag på knä innan lunch. Jag som inte ens brukar lyckas med en.

Semester.

För ett par veckor sedan fick jag en kallelse till lasarettet, för att komma och prova ut en andningsmask som idag. Det har visat sig att jag har onödigt långa andningsuppehåll när jag sover. Det var en vettig tid på morgonen, men besöket beräknades ta en timme, och att åka buss fram och tillbaka går inte heller speciellt snabbt. Eftersom jag har gott om semester, komptid och arbetstidsförkortning att ta ut, kändes det som ett perfekt tillfälle att ta ledigt i natt. Ännu bättre vore det förstås med torsdagsnatten också. Tar man ett par nätter i taget blir det en hyfsat lång ledighet, eftersom jag har långa helger. Samtidigt räcker dom lediga nätterna dubbelt så länge som ifall man skulle ta en hel vecka åt gången. Jag är ju inte den som reser bort precis. Ja, till Kalmar då, men det räknas väl knappast. Min gruppsamordnare sa direkt att det kunde jag glömma, för hon skulle vara ledig hela den här veckan. Jag måste ändå be produktionsledaren, när det gäller mer än en natt, och det är också hon som bestämmer om mer än en kan få fritt. Nu är det så svårt att få ledigt på det där stället, så jag snuvade gruppsamordnaren på halva hennes semester. Igår ringde dom dessutom från sjukhuset och ändrade min tid till fredag, eftersom någon hade blivit sjuk. Så i morse kunde jag gå direkt hem och lägga mig istället för att jaga ifatt bussen till Kalmar.

Skodon.

Om jag har förstått saken rätt är jag inte speciellt kvinnlig när det gäller skor (heller). Många tjejer verkar älska skor, och kan aldrig få för många. Själv sliter jag i princip ut ett par i taget. Dom jag hade nu började det gå hål på, så det var grymt bra tajming när jag impulsköpte ett par skor sist jag hade varit på massage. Dom jag hade på lut för att ta till härnäst var så hårda och stumma att jag inte fattade hur jag någonsin skulle lyckas gå in dom. Då hade jag ändå haft både dom och det andra paret inlämnade hos skomakaren, som tog bort ett hårt inlägg vid hälen. Jag måste ha världens känsligaste fötter. Då var det ändå värre förr, när jag antagligen köpte billigare skor och stövlar. Jag har haft köttsår på hälarna många gånger, och minns mycket väl hur ont det gjorde om man kom emot dom med dammsugarslangen eller något annat. Jag läser nu att skavsår egentligen är brännskador, som uppstår av för stor friktion mellan huden och till exempel strumpor och skor. Inte undra på att dom gör ont då. Som väl var hörde jag tidigt talas om skavsårsplåstret Compeed. Utan det hade jag fått gå barfota även vintertid vissa gånger. När jag nu skulle slänga skorna med hål i tänkte jag spara snörena. Jag knyter aldrig upp skorna, så dom såg oanvända ut, och jag kände att dom kunde komma till användning. Döm om min förvåning när dom satt fast i skorna. Efteråt funderade jag på det, och kände att det vore skumt med ett par skor som man inte kunde byta snören i. När jag kollade igen var det förstås bara jag som hade missuppfattat alltihop i vanlig ordning. Snörena satt hårt i skorna, men dom gick att få loss.

Ny granne.

Det kom ett brev från Länsförsäkringar i förra veckan. Eftersom jag normalt inte har någonting med dom att göra dubbelkollade jag adressen, och mycket riktigt skulle brevet till någon annan. Annars är det lätt hänt att man öppnar alla brev som landar på dörrmattan. En tidigare granne lämnade till exempel in en räkning, som hon hade öppnat innan hon upptäckte att den var till mig. Synd bara att hon inte hann betala den också. Att brevbäraren har råkat lägga ett brev en dörr för tidigt eller för sent har hänt ibland. Den här gången landade brevet hos mig eftersom adressaten och jag hade samma efternamn, och jag var den enda i den här trappan som hette så. Gossen hade skrivit sitt eget namn som ”care of”, så jag funderade på om det kunde ha gått fel där. Att han bodde hos någon annan av grannarna. Det troligaste i min värld var annars med tanke på avsändaren, att han var på väg att flytta hit, och ordnade med hemförsäkring i god tid. Det här brevet skrev jag ”Adressat okänd, åter avsändaren” på, och stoppade i en av Postmords brevlådor. Hade det bara kommit några dagar senare hade det nått adressaten. En annan fundering jag hade var om dom nyblivna föräldrarna tänkte flytta till någonting större. Det har dom tydligen gjort, för nu har gossen med samma efternamn som jag flyttat in i deras gamla lägenhet. Nu lär man väl få vänja sig vid att brevbäraren blandar ihop hans och min post.