Blogg 11/11 2024.

 När jag en gång för många år sedan var inne i en VVS-butik och köpte en bänkdiskmaskin föll jag handlöst för ett toalock med en, åtminstone enligt mig, rolig och söt bild på. Tyvärr glömde jag att ta ett kort på den, men den föreställde en gris med ett glas i ena handen och något rökverk i den andra. Efter tjugo års daglig användning ville inte den där sitsen vara med längre. Fästanordningen gick sönder och till slut fick jag ge upp alla försök att få den att sitta kvar. Jag hade sparat sitsen som satt där från början, så det var bara att traska upp till vindsförrådet och hämta den. Men ovant är det i allra högsta grad. Den är nästan en decimeter lägre för det första. Varje gång jag ska sätta mig på toaletten alternativt uppe på locket, ramlar jag därför nästan den sista biten. Bilden var jag så van vid att jag egentligen inte såg den, men nu när den är borta känns det extremt vitt i mitt badrum.

Blogg 10/11 2024.

 Vid ett besök i centrum träffade jag en före detta arbetskamrat utanför Willys. Han hävdade att jag hade blivit så gammal att han inte kände igen mig. Nästa arbetskamrat kom ut från Kvantum. Hon kände i gengäld igen mig på långt håll. På vägen in i butiken mötte jag ett bekant par med en jättelik planka på en kundvagn. Det var uppenbarligen fest på gång. Vid lösgodiset hörde jag en mamma säga till sina barn att dom fick ta för tjugo kronor var. Det var nog tur att hon inte visste hur mycket min påse kostade. Självscannar gör jag alltid när jag handlar på Kvantum, men då har jag en vagn full av varor. Att använda samma maskin som snabbkassa är jag inte lika van vid, så det tog ett par försök innan jag lyckades göra allting i rätt ordning. På vägen hem såg jag grannfrun köra genom en av Nybros hårdast trafikerade korsningar. Hon fyller snart nittio, men räds inga såna utmaningar.

Blogg 9/11 2024.

 I veckan fick särbon SMS från Telia om att dom hade problem. När det sedan var fixat fick han ett meddelande till. Det märkliga var att jag, som har samma operatör, inte hörde något alls. Jag använder dessutom Telia för att se på TV.

Jag köper mina frimärken i Postnords webbshop. Julfrimärkena kom igår, fast det egentligen inte var någon postutdelning här då. Jag upptäckte i appen att brevet var levererat när jag kom hem från min promenad. Troligen låg det i mitt postfack när jag gick förbi det på vägen in. Typiskt nog brydde jag mig aldrig om att titta, eftersom särbon alltid gör det när han kommer. Han kom före mig och när han kollade var facket tomt. Som väl var hade jag redan fått mina frimärken när jag läste om försändelsens resa i appen i efterhand, annars hade jag blivit orolig. En halvtimme innan den lämnades gick den inte att leverera och jag skulle få ett meddelande om var jag kunde hämta den. Skönt att det tydligen löste sig till slut.

Blogg 8/11 2024.

 När jag läste i en artikel om Grete Qviberg att hon tar tio år i taget, blev jag tvungen att kolla hur gammal hon egentligen var. Med tanke på att hon fyller åttio snart kändes det som en väldigt optimistisk inställning. Så himla många tioårsperioder kan man väl knappast ha kvar då. Jag är några år yngre, men är ändå inte säker på att få leva så pass länge till.
Rubriken ”Plocka inte upp det här på gatan” fick mig direkt att tänka på mannen som plockade upp något som visade sig vara en osäkrad granat. Han dog på platsen. Nu var det istället plastfickor med en massa pengar och en QR-kod som hade placerats ut. Man skulle scanna koden och uppge sina kort- eller kontouppgifter för att få ännu mer pengar. Om man nu verkligen tror att någon har förlagt eller tappat bort den där plastfickan tycker jag det låter som ett hyfsat oärligt förfarande att gå på alltihop.

Blogg 7/11 2024.

 Igår var det premiär för mössa den här vintern för mig, eftersom jag skulle cykla runt halva Nybro. Jag avskyr verkligen att cykla och det blir definitivt inte bättre om jag fryser om öronen. Det enda som får lida är frisyren. Det har jag ingen över huvud taget när jag tar av mig mössan. Nu var jag först vid förpackningsåtervinningen och sedan på Dollarstore. Där träffade jag en före detta arbetskamrat, som jag inte hade sett på flera år. Några lyckade inköp blev det också. Jag köpte en gång ett par rejält långa rullar med julklappspapper. Dom har räckt i flera år, men nu kände jag att jag behövde fylla på förrådet. På nätet fanns bara dom vanliga rullarna med knappt en meter papper på, så jag började bli orolig för att det var det enda som gick att få tag i över huvud taget. Nu hittade jag rullar som förutom att vara tio meter långa var en hel meter breda. Jag trodde att dom skulle kosta därefter, men jag gav bara trettio kronor styck för dom.

Blogg 6/11 2024.

 Jag tror det var en fråga om utställningen Ecce Homo i något av våra spel, som fick mig att googla på fotografen Elisabeth Ohlson. Jag visste att jag hade läst att hon hade obotlig cancer och undrade om hon fortfarande levde. Det stod åtminstone ingenting på Wikipedia om att hon hade avlidit, men redan dagen därpå började landets homosexuella göra inlägg om att hon var död. Hon måste ha gått bort i exakt samma veva som när jag sökte efter henne. Vi var för övrigt jämngamla.
En hockeymålvakt som jag läste om ville uppfattas som kvinna. Dom stora rubrikerna gjorde gällande att det var därför han hade blivit avstängd från hockeyn i fyra år. Sanningen var att han hade tagit kokain, även om hans avstängning enligt regelverket inte borde ha blivit mer än tre månader. Ordet transvestit tyckte han hade fått en oönskad laddning, så han föredrog att kalla sig crossdresser.

Blogg 5/11 2024.

 I allhelgonahelgen var vi som så många andra på kyrkogården och tände ljus för alla som vi saknar. Istället för att knöka in våra ljus bland alla hundratals i minneslunden valde vi att tända på ett par gravar där tidigare grannar ligger. Vi tänkte ta med ficklampa, eftersom det är snudd på omöjligt att se vad det står på stenarna när det är mörkt. Nu ändrade vi oss och traskade dit medan det var ljust istället. Det innebar att vi hittade Barbros och Johns grav nästan genast. Värre var det med Torbjörns, fast han skulle ligga i samma kvarter. Som väl var dök det upp en anställd, som jobbade fast det var lördag. Vi diskuterade först hur långt det där kvarteret gick. När min själs älskade istället nämnde namnet vi sökte efter blev det enkelt, eftersom killen vi frågade hade varit med på Torbjörns begravning. Graven hade vi sett eftersom den var nygrävd, men ingen av oss hade noterat den lilla skylten med namnet. Stenen antar jag var iväg för att få ett namn till inristat.