Morgontidningen.

Jag tycker alltid att det är svårt att se in i bilar. När någon tutar på mig, och jag bara ser att någon vinkar, kan jag fundera länge efteråt på vem det var. Kvällar och morgnar, när jag går till och från jobbet, är det dessutom mörkt större delen av året, och det gör förstås inte saken bättre. Brorsonens bil står parkerad längs vägen jag går, och en kväll missade jag att han och hans sambo satt i den. Sedan dess är jag noga med att kolla, och i morse tyckte jag bestämt att det satt någon i förarsätet. Jag trodde först att det var inbillning, men det visade sig att det var sambon som just hade kommit hem från sitt jobb som tidningsbud. Vi surrade en kvart, innan jag fortsatte hem till min egen morgontidning. På morgonen snabbkollar jag bara dödsannonserna. Dom brukar finnas ett par sidor från slutet, men idag var dom puts väck. Jag hade uppenbarligen bara fått den ena delen av tidningen, fast jag inte fattade riktigt hur det kunde ha gått till. Det enklaste verkade vara att anmäla hela tidningen som utebliven. Jag bläddrade i alla fall igenom den för säkerhets skull, och mitt i dök familjesidan upp. Då som först kollade jag förstasidan för att se om det fanns något tillkännagivande om att dom hade ändrat hela upplägget. Jag hittade notisen, men det som hade hänt var att på grund av ett tekniskt fel i tryckeriet var tidningen i enbart en del. Imorgon ser den förhoppningsvis ut som vanligt igen. Inte för att det spelar mig någon roll egentligen, för jag delar aldrig på den.