Väckt.

Det har varit plusgrader dom senaste dagarna, och snön har smält bort igen. Jag saknar den inte. Igår såg jag en kille som var ute och gick i t-shirt utan ytterkläder. Så varmt tyckte jag ändå inte att det var. Kvällens fest med arbetskamrater hoppade jag av medan det fortfarande var minusgrader och ishalka. Jag tyckte det var illa nog att ge mig ut dom kvällar jag var absolut tvungen. Ikväll är jag glad att slippa ge mig ut i mörker och kyla, fast väglaget är bättre. Jag var nog en björn i ett tidigare liv, för jag skulle verkligen kunna tänka mig att gå i ide på vintern. Resten av året också, men det vågar jag knappt säga högt. Jag har förstått att många inte alls trivs lika bra hemma som jag gör. Idag hade för övrigt en av mina grannar också ledig fredag. Hen ägnade den åt att borra i väggarna. Inte alla hål på en gång, utan ett i taget med paus för att skruva upp någonting emellan. Det innebar att jag blev väckt igen varje gång jag hade lyckats somna om. När brevbäraren ringde på dörren var jag ändå uppe, så jag slet på mig morgonrocken och öppnade. Det visade sig vara ett bra beslut, för förutom årets blok (bloggbok) hade han med sig ett större paket. Skönt att slippa hämta alltihop på posten i nästa vecka. Hur jag såg ut i håret när jag kom direkt från sängen och efter att inte ha tvättat det sedan i tisdags visste jag. Att jag hade ett snarkplåster på näsan tänkte jag däremot inte på förrän jag fick syn på mig själv i spegeln efteråt. Jag hoppas att jag inte traumatiserade pojkstackaren för resten av livet.