Jag har alltid hävdat att det är stört omöjligt att sova med fönstret öppet, när man bor så nära en större väg som jag gör. Som jag minns det lät det som om motorcyklarna körde tvärs över sängen, senast jag försökte. Såhär i efterhand funderar jag på om det kan ha varit medan jag jobbade nattskift. På dagarna är det nästan aldrig tyst på vägen utanför mitt sovrumsfönster. När vi hade haft över trettio grader varmt på dagarna ett tag, hade jag till slut inte hjärta att stänga fönstret när jag kröp i säng. Det visade sig vara en förvånansvärt behaglig upplevelse att sova med öppet fönster även här. Det kom varken några stora långtradare eller motorcyklar. Det susade bara förbi någon personbil ibland och till och med dom verkade hålla hastighetsbegränsningarna för en gångs skull. Dom gled så tyst och lugnt förbi, att jag somnade ifrån dom och sedan inte blev väckt av någon. Jag tänkte mig att det kanske var så lugnt eftersom det här var i lördags. Långtradarna brukar köra för fullt igen på söndagsnätterna. Fast när jag gjorde om samma sak då, var det tvärtom ännu tystare. Då körde det inte förbi en enda bil här utanför så länge jag var vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar