Peruken är en snudd på för bra förklädnad. Nästan ingen verkar känna igen mig i den. Inte ens mina gamla arbetskamrater. Jag har funderat på om ett par av dom har blivit högfärdiga dom senaste veckorna. Först var det en kille på stan, som såg rakt på mig. Sedan bestämde han sig tydligen för att jag inte verkade bekant och traskade förbi mig med näsan i vädret. Samma sak höll på att hända med en kvinnlig före detta kollega på Kvantum, men andra gången vi möttes såg hon att det var jag. Vi är i nästan samma ålder och jag insåg hur gamla vi börjar bli, när vi mest utbytte sjukdomshistorik. Hon hade också drabbats av en hel del i den vägen. Annars funderade jag mest på varför hon hade två scanningshandtag, ett i fästet och ett nere i vagnen. Jag kom mig aldrig för att fråga, men det fick sin förklaring när hon nämnde att hon handlade åt sin mamma också. Det kändes riktigt listigt att scanna varorna var för sig då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar