Omedelbart efter att jag hade bloggat om statinerna fick jag den vanliga kommentaren om att jag i princip var galen om jag tog dom. Personen ifråga kom dessutom med delvis nya argument för att låta bli. Jag blev lite vankelmodig igen och ville gärna höra vad läkaren sa om dom nya uppgifterna. Jag ringde Astrakanen för att boka en telefontid. För en gångs skull fick jag vänta långt över utlovad tid innan sjuksköterskan ringde tillbaka. När hon gjorde det var hon å andra sidan så smart att hon frågade vad saken gällde, så jag tog diskussionen med henne istället. Jag slapp vänta på en utlovad telefontid och sköterskan var lättad, eftersom läkaren hade lång väntetid. Efter samtalet kände jag mig styrkt i mitt beslut att hellre lita på människor med vårdutbildning än på en anonym läsare av min blogg. En annan kommentar fick det att kännas ännu mera rätt. Det var en vän, som har det betydligt värre med sjukdomar än jag, som skrev: ”Kämpa på. Och ta dina mediciner. Jag vet själv att det kan kännas som att det blir för mycket medicin ibland, men man får lita till expertisen.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar