När jag växte upp var, som jag minns det, mina flitigaste barnvakter mina gudföräldrar. Dom bodde några mil söderut på Öland, men när mina föräldrar reste bort fick jag vara där. Min gudmor var av den bestämda uppfattningen att jag då skulle ha glass varje kväll. Den enda glass jag absolut inte åt var nougatglass. Jag har inte smakat det som vuxen, men som barn avskydde jag det. Mina gudföräldrar hade en son, som var åtta år äldre än jag. När glassen var slut en kväll när jag var där, blev han utskickad för att köpa mera. Han var inte odelat lycklig över uppdraget, så när han kom tillbaka sa han att det bara fanns nougatglass. Det var som väl var inte sant, men det är mitt absolut enda minne av honom. Jag tappade kontakten nästan helt med hela den familjen, när jag växte upp och flyttade från Öland. Jag brukar kolla dödsannonserna på två olika webbsidor, för att ha koll. I helgen fanns där inget bekant namn på någon av dom. Däremot fick jag en papperstidning till skänks och i den fanns hans namn i en dödsannons. Han hette Lars och det är förstås hyfsat vanligt, men hans andranamn fanns med. Det var samma som hans far och desto ovanligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar