Gårdagens promenad gick till Astrakanen läkarcentrum. Det var dags att ta prover inför den skelettstärkande behandlingen som jag ska få imorgon. Att ta sig dit och tillbaka var onödigt spännande, med all snö som hade dråsat ner dagen innan. Jag chansade på Järnvägsgatan, eftersom den brukar vara mest avkörd. Det var den nu också, men det var bara två villaägare på hela gatan som hade skottat trottoaren utanför sina hus. Man fick välja mellan risken att bryta ett ben där eller faran att bli överkörd ute på gatan. Hade jag jobbat som tidningsbud eller brevbärare hade jag blivit riktigt frustrerad. Framkommen till min destination fick jag vänta, fast det inte var någon inne för provtagning. Det innebar i alla fall att jag hann prata några ord med en bekant som jag inte hade sett på flera år. I vår ålder är vårdcentralen den plats där man träffar mest folk man känner igen. Att få ut något blod ur min arm krävde denna gång två försök, varav det ena efterlämnade ett blåmärke. Av vad jag läser i min journal var alla värden bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar