När min älskade särbo ville att jag skulle skriva ut text åt honom, kändes det enklast att han talade in den först i lugn och ro. Jag insåg ganska snart att det var ett evighetsjobb att lyssna på en mening i taget och skriva in den i datorn. Man skulle kunna tala in text direkt i programmet Word, men någon mikrofon trodde jag inte att jag ägde. Till slut lyckades jag klura ut hur jag lade in själva ljudfilen. Det är visserligen mycket som blir konstigt, men det känns ändå mera överkomligt att bara rätta till felen, än att skriva vartenda ord själv. Ett exempel var: ”Om du ser din hosni?” Det visade sig att det var jag som visade särbon på inspelningsappen att ”Där ser du din hostning.” Vid ett besök på vinden insåg jag för övrigt att jag till och med hade två mikrofoner i mina gömmor. Det fungerade att läsa in texten med hjälp av en sån också, men resultatet blev om möjligt ännu sämre än på det sätt vi hade använt oss av tidigare. Möjligen talar jag inte lika högt och tydligt som särbon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar