Blogg 30/11 2024.

 Tvålpumpen i duschen gick i golvet och fungerade dåligt efter det. Jag hade en i reserv stående, men den var av glas och kändes nästan onödigt spännande att använda där. Jag hade sett att det fanns en del att välja på hos Dollarstore, så jag cyklade ut dit. Vid det laget hade jag insett att en för smal ”pip” gör det svårt att få ut rätt mängd tvål, så jag hittade ingenting lämpligt där heller. Tack vare att jag studerade alla hyllor noga i mitt sökande fick jag istället syn på en hel vägg med halksockor för vuxna. Såna går jag ständigt i här hemma. Tydligen sitter jag inte så stilla som jag tror, för hälarna ser ut som på sockan till höger på bilden efter några månader. Jag måtte väl kasa runt här en del för att nöta bort hela ytskiktet. Det kostar några hundra att köpa nya, så jag använder dom ändå. Dom jag hittade nu kostade fyrtio kronor paret. Det var visserligen julmotiv på dom, men det har varit något liknande på dom jag har haft tidigare också.

Blogg 29/11 2024.

 Min älskade särbo hävdar ofta att han inte tycker om förändringar som inte gagnar någon. Förändringar för förändringens skull. Jag är benägen att hålla med sedan morgontidningen jag läser på nätet blev snudd på oläslig för mig. Modernt skulle det säkert vara, men för mig blev det bara rörigt. dom löste i alla fall problemet med att begravningarna aldrig uppdaterades, som jag har tjatat på dom om flera gånger. Nu tog dom helt enkelt bort dom helt och hållet. Tyvärr tog dom bort platsangivelserna på blåljusnyheterna också. Där finns dom flesta av dom nyheter som intresserar mig, men mest bara det som har hänt i Nybro då. Om någon i Torsås har haft inbrott skiter jag faktiskt i. Efter förändringen kom jag plötsligt åt Ölandsbladets artiklar och kunde läsa dom. Dom blev låsta igen efter någon vecka, men det var trevligt så länge det varade.

Blogg 28/11 2024.

 Julen kom på plats i år igen. Det är underbart att kunna göra det tillsammans med älsklingen. Det blir bara hälften så många gånger att klättra upp på och ner ifrån min lilla stege. Risken att ramla blir dessutom betydligt mindre när jag slipper klättra med tunga lådor i famnen. Nu står jag bara där uppe och han langar till mig. En faslig massa jobb blir det ändå. Till slut var jag så trött att jag bara stod och tittade på en stor påse utan att kunna minnas vad som hade legat i den. Då stod jag ändå med rullen med bubbelplast, som jag nyss hade tagit upp ur påsen, i handen. Efter förra julen passade jag på att köpa på mig blockljus till balkongen när ÖoB reade ut adventsljusen. Nu hade jag sån tur så jag hade fyra röda ljus kvar till årets adventsljusstake. Riktigt gråmulna dagar vill jag gärna tända ljusslingan på balkongen även på dagtid. Hittills har det varje gång slutat med att det har klarnat upp och solen har tittat fram när jag har tänt den.

Blogg 27/11 2024.

 När jag flyttade hit för nästan trettiofem år sedan var lägenheten fortfarande en bostadsrätt. Då var hyran inte mer än 1369 kronor i månaden. Det var en tusenlapp mindre än vad jag hade betalat för en hyresrätt i Oskarshamn fram till dess. Bara ett par år senare var det dags för stambyte här och hyran höjdes därefter. Å andra sidan fick jag nya tapeter, golv, köksluckor och allting annat. Det var som att flytta till en splitter ny lägenhet, där jag dessutom hade fått välja allting själv. 2003 var hyran 2827 kronor per månad, så på dom tio åren verkar hyreshöjningarna ha varit riktigt mänskliga. Sedan rusade dom iväg. 2020 betalade jag 4154 och nu ligger hyran på 5350 kronor i månaden. Då har vår hyresvärd som dom flesta andra begärt en höjning på femton procent i år. Att flytta till någon av dom lägenheter som har renoverats upp är inte att tänka på, för där har dom fri hyressättning.

Blogg 26/11 2024.

 Det som i folkmun kallas studenten är tydligen någonting man börjar planera i väldigt god tid. Om jag har förstått saken rätt så slutar eleverna bara gymnasiet, men studentmössor ska dom ändå ha. För att det inte skulle bli så stor skillnad på folk och folk hade en mamma lämnat in ett medborgarförslag om att kommunen skulle ge alla varsin mössa. Det föll på att dom flesta inte nöjde sig med en vanlig, slät mössa. Det skulle vara tillval som namn och annat, så att mössorna går loss på flera tusen. I min värld låter det som en hel förmögenhet för någonting man använder en enda dag. Dom kläder man eventuellt köper till balen antar jag att man åtminstone kan använda fler gånger. Det kanske är tur att jag bara har slutat grundskolan. Då hade jag en gammal T-shirt, som folk skrev sina namn på. Jag tror den finns kvar någonstans i mitt vindsförråd.

Blogg 25/11 2024.

 Jag har hört att man väljer en man som är lik ens far och på många sätt kan det säkert stämma. När det gäller deras olika sätt att se på sport på tv känns däremot min far och min särbo ganska olika. Pappa hade tv:n på högt, men man fick ändå inte störa med så mycket som ett pip i det rummet. Som jag minns det var han själv också tyst och djupt koncentrerad. Särbon har ljudet på hyfsat tyst och emellanåt stänger han av det helt och hållet. Själv kan han däremot gapa om dåliga domslut och filmande spelare. Prata med mig under spelet har han heller inga problem med, så det har till och med hänt att jag har sett någon period av någon fotbollsmatch tillsammans med honom. Att pappa köpte ny tv till något sportevenemang medan särbon inte har någon tv över huvud taget, säger väl också en del.

Blogg 24/11 2024.

 När den nya varianten av broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” kom blev det i vanlig ordning uppståndelse bland dom som vill leva kvar i sin lille rosa drömvärld där ingenting ont kan hända just dom. I en kommentar till detta läste jag mig till att den här informationen fanns i telefonkatalogen, när vi fortfarande fick en ny sån varje år. Ingen reagerade då, men han som skrev visste inte om det var för att den kom varje år eller för att ingen läste telefonkatalogen. För egen del kan jag omedelbart konstatera att jag tillhör dom som aldrig har läst det. I den där tjocka luntan slog jag upp det telefonnummer jag behövde. Något annat läste jag inte. Som den kloke mannen skrev blir det ju inte mer krig nu för att information går ut, om utifall att, än vad det blev förr när den gick ut varje år. Sån här information är bra att ha i tankarna, men kommer förhoppningsvis aldrig att behövas.

Blogg 23/11 2024.

 Jag traskade bort till Circle K med ett par paket med sånt jag hade sålt på Bokbörsen. Jag visste att jag väntade ett paket dit också, men tyckte att jag borde ha fått något meddelande, ifall det var på väg. Jag hade hunnit halvvägs hem, när det plingade till i telefonen att paketet fanns att hämta. Jag kände att jag lika gärna kunde gå tillbaka och hämta det medan jag hade ryggsäcken med mig. Tyvärr gick det inte ner i den, men tjejen i kassan kom på den goda idén att plocka upp prylarna ur kartongen. Det var mest den som tog plats, så sedan kunde jag bära innehållet på ryggen. En gång till klarade jag inte av att gå därifrån utan att köpa något från deras smarriga korvmeny. K Royal var typ en bamse som var smaksatt med svartpeppar och rostad vitlök. Den hade dressing med sourcream och bacon och topping av rostad lök smaksatt med chimichurri. Jag åt den på vägen därifrån, men hann inte så långt förrän tjejen jag hade handlat av kom springande och viftade med kassen jag hade glömt där inne. Det var min älskade Maxi-kasse, så det hade verkligen grämt mig om jag hade slarvat bort den.

Blogg 22/11 2024.

 Jag gick förbi ett skyltfönster nere i centrum och noterade att där hängde kläder med leopardmönster. Jag var tvungen att fråga nästa person jag pratade med och tydligen är det modernt. Igen antar jag att man kan säga. Roligt för mig, som köpte en klänning för 35 spänn på Ria för ett och ett halvt år sedan, när jag inte kom i mina gamla. Jag antar att priset hängde ihop med att mönstret inte hade varit inne på ett tag då. Att jag ändå köpte den berodde mest på att jag inte kom i någon annan av dom som fanns där. Jag använder den bara på midsommarafton, så ofta blir det inte. Det är då och på nyårsafton jag har klänning och till nyår använder jag en annan. Den köpte jag i och för sig ny, men priset var rejält nersatt. Apropå moden kollade jag med min frisör så att det fortfarande är inne med naturligt grått hår. Det kan ju vara kul att veta, även om jag lär vara för lat för att någonsin gå tillbaka till att färga mitt.

Blogg 21/11 2024.

 Igår förmiddag började Internet sega och försvann till slut helt. Jag hade lite svårt att räkna ut ifall det var hos mig det krånglade eller något större fel. Min dator hävdade att jag hade Internetåtkomst, men det var som sagt dåligt med det. Jag ringde och kollade med särbon och han hade inte heller något nät. Så försökte jag kolla Telia på telefonen, men kom inte riktigt in där heller. Till slut gjorde jag en variant på något min salig far brukade säga att han gjorde. Han hade en Folkvagn när jag växte upp och förgasaren eller något frös på vintern. Medan han rökte en cigarett hann den tina och bilen startade igen. Nu tidigarelade jag gårdagens promenad lite och när jag kom hem igen fungerade Internet. Jag skyndade mig att blogga, ifall det skulle börja strula igen, men det blev inga fler problem. Jag hörde något efteråt om att det hade varit en driftsstörning.

Blogg 20/11 2024.

 Att man inte kan köpa alla varor som finns i ICA:s butik i deras onlineshop är någonting som stör både särbon och mig. Förmodligen dom gamlingar som inte har något annat alternativ också. När dom visade upp sin nya fina kyl med mängder av bakelser och tårtor, som endast kunde köpas i butik, blev det till slut av att maila och fråga varför vi blir så styvmoderligt behandlade. Någon ambitiös människa svarade tjugo i tio på kvällen, alltså precis före stängningsdags. Jag fick aldrig veta vem det var dock. Personen ifråga hävdade i alla fall att dom också ville kunna sälja allt, eftersom det är vad dom tjänar pengar på. Det som inte gick att köpa nu sades vara deras egna produkter och det dom köpte in från andra, men dom hoppades på en snar lösning. Jag minns att det var så med Bondmorans ost, innan dom slutade sälja den helt och hållet. Delen med deras egna produkter fattade jag däremot inte, för online finns en hel del från deras eget bageri.

Blogg 19/11 2024.

 Det ville sig inte riktigt med att få mina ärenden att ligga i samma riktning ett tag. Varje gång det körde ihop sig var det sånt som skulle till förpackningsåtervinningen som fick stryka på foten. Det slutade med att jag hade ett rejält lass att bära dit igår, efter att ha samlat i ett par veckor. Hyresvärden har i och för sig till slut smugit in ett par byttor för återvinning i sophuset. Tyvärr har dom bara fått dit tunnor för glas och metall och det är det absolut minsta jag har. Här blir det framför allt papper och plast. Det lär jag väl få fortsätta kånka bort till återvinningsstationen tills lagen om hushållsnära sortering träder i kraft.
Att vissa människor är snudd på fanatiska när det gäller deras lag i olika sporter, fick jag ytterligare bevis för när jag såg senaste avsnittet av ”Förrädarna”. Uppdraget för dagen var att med hjälp av en sten kasta sönder rutor i olika färger. Bosse Andersson är sportchef hos Djurgårdens IF. För honom var deras sköld så helig att han inte kunde kasta på dom gula, röda eller blå rutorna. Han fick sikta in sig på dom gröna.

Blogg 18/11 2024.

 Mitt minne verkar vara aningen selektivt. Att det var färja som gällde från Öland till fastlandet när jag var liten minns jag mycket väl. Ölandsbron invigdes inte förrän jag var elva år gammal. Däremot hade jag helt glömt eller möjligen förträngt att vi bodde i Torslunda kommun fram till 1973. När någon la upp kortet nedan på Facebook ringde det en klocka. Det är från kommunsammanslagningen. Herrarna är Sigvard Olsson och Anders Åsenius från Mörbylånga kommun samt Fritz Börjesson och Sigfrid Johansson från Torslunda kommun. Om jag hade varit född tio år tidigare hade jag hunnit uppleva att Norra Möckleby var en egen kommun. 1952 slogs den ihop med Algutsrum, Glömminge, Gårdby, Sandby och Torslunda. Numera finns det alltså bara två kommuner på Öland och jag tror att det finns dom som tycker att det skulle räcka med en. Det har tydligen folkomröstats i frågan ett par gånger i modern tid, men nejsidan har vunnit båda gångerna.

Blogg 17/11 2024.

 Jag klarar inte ens av en barnkarusell eller en vanlig gunga utan att bli illamående. Särbon brukar fråga hur jag klarade av att vara ute och dansa under många år. Framför allt när man dansar kultis blir det ju en del snurrande. Därför förundras jag över hur nöjesfälten verkar tävla i att hitta på attraktioner som gungar, slänger och far med folk. Senast läste jag om Gröna Lund, som till våren introducerar nyheten Pumpen. Den ska enligt uppgift vara den andra attraktionen av sitt slag i hela världen och den första i norra Europa. ”Oavsett om du är 4 eller 84 år kommer du att känna samma pirr i magen när du får uppleva både tyngdlöshet och fall i kombination med fart”, säger företagets VD. Jag skulle inte sätta mig i den ens om jag fick betalt och förstår inte alls att det finns dom som betalar för att få göra det.

Blogg 16/11 2024.

 Varorna från Kvantum kom extra tidigt den här veckan samtidigt som särbon dök upp senare än vanligt just den dagen. Det innebar att jag fortfarande satt och åt när det plingade på dörren. Jag bestämde mig för att äta klart innan jag packade upp varorna. Jag hade väl ändå knappast hunnit ifatt tjejen som körde, men nu hade hon hunnit en bra bit härifrån, när jag upptäckte ett gäng Risifrutti i en kasse. Jag funderade som hastigast på om särbon gillar sånt, men då det är jag som sköter beställningarna borde jag ha märkt om vi hade köpt såna. Mycket riktigt var det andra siffror på den kassen än på dom andra. Jag ringde Kvantum för att höra hur jag kunde få tag i tjejen som körde. Hon hade under tiden upptäckt sitt misstag och försökte ringa mig. Nu är jag inte så van vid att flera ringer samtidigt, så jag förstod inte att det jag fick upp på skärmen var två olika alternativ för var jag skulle göra med det första samtalet. Istället trodde jag att båda flickebarnen ringde från samma nummer. Nu löste sig i alla fall alltihop till slut. Jag har lagt in numret till bilen dom kör ut med i telefonen, ifall det skulle bli strul fler gånger.

Blogg 15/11 2024.

 I veckan chockade jag min frissa genom att be henne klippa en riktig damnacke i mitt hår. Under dom tjugo år som hon har klippt mig har jag haft någon märklig idé om att jag har känt mig mera kvinnlig med lite fylligare nacke, som hon uttrycker det. Att håret har gått ner i nacken har framför allt inneburit att det har spretat runt alla kragar. Så fort det har blivit lite för långt har det sett ut som pippilottor vid öronen. Gå i högklackat (vilket är min egen definition på en dam) kan jag fortfarande inte. Någon riktig dam är jag således knappast, men nu ser jag åtminstone ut som en. Framifrån ser det exakt likadant ut som innan, så jag slipper bli rädd när jag ser mig själv i spegeln. Att jag har lärt mig att använda mössa på senare år innebär tyvärr att jag knappast kommer att vara snygg i håret dom närmaste månaderna, men det är ljuvligt skönt att slippa frysa.

Blogg 14/11 2024.

 När mina fotopapper började ta slut fanns inte samma tjocklek i bokhandeln här i Nybro. Jag fick med mig prover på några andra tjocklekar för att prova vad jag tyckte om dom. Nu blev dom aldrig använda innan bokhandeln till slut fick hem rätt tjocklek men av ett märke dom inte hade haft förut. Dom bad mig testa dom nya papperen också, men att själva utskriften kunde bli på mer än ett sätt förstod jag aldrig. Inte förrän jag skulle skriva ut ett namnsdagskort till min älskade särbo. Jag det tjockaste av papperen jag hade fått med mig hem, men bilden som framträdde på det var minst sagt dimmig. Jag blev orolig att det var något fel på skrivaren, men när jag bytte till ett tunnare papper såg bilden ut som den skulle. Skillnaden syns tydligt här nedan. Det var en evig tur att jag inte köpte en hel förpackning av dom tjockare papperen. 

Blogg 13/11 2024.

 För många år sedan köpte jag varsin fickalmanacka med namnet tryckt utanpå till syskonbarnen i julklapp. Som jag minns det höll jag dom med nya inlagor under några år, men när eller varför jag slutade kommer jag inte ihåg alls. Ifjol var det tänkt att jag skulle ha firat jul tillsammans med ett par av dom, men ett positivt covidtest kom emellan. Antagligen kom jag inte på förrän efteråt att dom redan borde ha varsin fickalmanacka med namn, så jag köpte likadana igen. I dagarna var det dags att beställa nya inlagor, men det gick inte så lätt som jag hade hoppats. Till slut mailade jag företaget och ställde flera olika frågor. Hon som mailade tillbaka svarade på en av dom. På det hela taget verkade det som om det skulle ha gått smidigare att skicka in beställningen med Postnord än att göra den på nätet. Hon fixade i alla fall så jag fick mina inlagor till slut. Nu är det bara att hoppas att dom verkligen passar i dom aktuella almanackorna.

Blogg 12/11 2024.

 I min morgontidning läste jag om en pojke som blev rånad på sin elsparkcykel. Åtminstone stod det så i rubriken. Enligt den följande texten rubricerades händelsen som stöld. Är det inte en viss skillnad?
När tidningen Ölandsbladet länkade till artikeln om skylten på bilden, som några hade roat sig med att vända uppochner, fick inlägget tio gillamarkeringar och tjugo personer tyckte att det var roligt. Det kanske inte är så konstigt att så många ungdomar är som dom är, om vuxenvärlden tycker att det är så kul med skadegörelse. Själv inbillar jag mig att killarna på Trafikverket kan ha lite vettigare saker att lägga sin arbetstid på än att ställa sånt här tillrätta. När nyheten kom att streamingtjänsten Max tänker agera mot lösenordsdelning blev det helt annat ljud i skällan. Det inlägget var det visserligen många som gillade, men det var också många som visade både förvåning och ilska över att regler ska följas.

Blogg 11/11 2024.

 När jag en gång för många år sedan var inne i en VVS-butik och köpte en bänkdiskmaskin föll jag handlöst för ett toalock med en, åtminstone enligt mig, rolig och söt bild på. Tyvärr glömde jag att ta ett kort på den, men den föreställde en gris med ett glas i ena handen och något rökverk i den andra. Efter tjugo års daglig användning ville inte den där sitsen vara med längre. Fästanordningen gick sönder och till slut fick jag ge upp alla försök att få den att sitta kvar. Jag hade sparat sitsen som satt där från början, så det var bara att traska upp till vindsförrådet och hämta den. Men ovant är det i allra högsta grad. Den är nästan en decimeter lägre för det första. Varje gång jag ska sätta mig på toaletten alternativt uppe på locket, ramlar jag därför nästan den sista biten. Bilden var jag så van vid att jag egentligen inte såg den, men nu när den är borta känns det extremt vitt i mitt badrum.

Blogg 10/11 2024.

 Vid ett besök i centrum träffade jag en före detta arbetskamrat utanför Willys. Han hävdade att jag hade blivit så gammal att han inte kände igen mig. Nästa arbetskamrat kom ut från Kvantum. Hon kände i gengäld igen mig på långt håll. På vägen in i butiken mötte jag ett bekant par med en jättelik planka på en kundvagn. Det var uppenbarligen fest på gång. Vid lösgodiset hörde jag en mamma säga till sina barn att dom fick ta för tjugo kronor var. Det var nog tur att hon inte visste hur mycket min påse kostade. Självscannar gör jag alltid när jag handlar på Kvantum, men då har jag en vagn full av varor. Att använda samma maskin som snabbkassa är jag inte lika van vid, så det tog ett par försök innan jag lyckades göra allting i rätt ordning. På vägen hem såg jag grannfrun köra genom en av Nybros hårdast trafikerade korsningar. Hon fyller snart nittio, men räds inga såna utmaningar.

Blogg 9/11 2024.

 I veckan fick särbon SMS från Telia om att dom hade problem. När det sedan var fixat fick han ett meddelande till. Det märkliga var att jag, som har samma operatör, inte hörde något alls. Jag använder dessutom Telia för att se på TV.

Jag köper mina frimärken i Postnords webbshop. Julfrimärkena kom igår, fast det egentligen inte var någon postutdelning här då. Jag upptäckte i appen att brevet var levererat när jag kom hem från min promenad. Troligen låg det i mitt postfack när jag gick förbi det på vägen in. Typiskt nog brydde jag mig aldrig om att titta, eftersom särbon alltid gör det när han kommer. Han kom före mig och när han kollade var facket tomt. Som väl var hade jag redan fått mina frimärken när jag läste om försändelsens resa i appen i efterhand, annars hade jag blivit orolig. En halvtimme innan den lämnades gick den inte att leverera och jag skulle få ett meddelande om var jag kunde hämta den. Skönt att det tydligen löste sig till slut.

Blogg 8/11 2024.

 När jag läste i en artikel om Grete Qviberg att hon tar tio år i taget, blev jag tvungen att kolla hur gammal hon egentligen var. Med tanke på att hon fyller åttio snart kändes det som en väldigt optimistisk inställning. Så himla många tioårsperioder kan man väl knappast ha kvar då. Jag är några år yngre, men är ändå inte säker på att få leva så pass länge till.
Rubriken ”Plocka inte upp det här på gatan” fick mig direkt att tänka på mannen som plockade upp något som visade sig vara en osäkrad granat. Han dog på platsen. Nu var det istället plastfickor med en massa pengar och en QR-kod som hade placerats ut. Man skulle scanna koden och uppge sina kort- eller kontouppgifter för att få ännu mer pengar. Om man nu verkligen tror att någon har förlagt eller tappat bort den där plastfickan tycker jag det låter som ett hyfsat oärligt förfarande att gå på alltihop.

Blogg 7/11 2024.

 Igår var det premiär för mössa den här vintern för mig, eftersom jag skulle cykla runt halva Nybro. Jag avskyr verkligen att cykla och det blir definitivt inte bättre om jag fryser om öronen. Det enda som får lida är frisyren. Det har jag ingen över huvud taget när jag tar av mig mössan. Nu var jag först vid förpackningsåtervinningen och sedan på Dollarstore. Där träffade jag en före detta arbetskamrat, som jag inte hade sett på flera år. Några lyckade inköp blev det också. Jag köpte en gång ett par rejält långa rullar med julklappspapper. Dom har räckt i flera år, men nu kände jag att jag behövde fylla på förrådet. På nätet fanns bara dom vanliga rullarna med knappt en meter papper på, så jag började bli orolig för att det var det enda som gick att få tag i över huvud taget. Nu hittade jag rullar som förutom att vara tio meter långa var en hel meter breda. Jag trodde att dom skulle kosta därefter, men jag gav bara trettio kronor styck för dom.

Blogg 6/11 2024.

 Jag tror det var en fråga om utställningen Ecce Homo i något av våra spel, som fick mig att googla på fotografen Elisabeth Ohlson. Jag visste att jag hade läst att hon hade obotlig cancer och undrade om hon fortfarande levde. Det stod åtminstone ingenting på Wikipedia om att hon hade avlidit, men redan dagen därpå började landets homosexuella göra inlägg om att hon var död. Hon måste ha gått bort i exakt samma veva som när jag sökte efter henne. Vi var för övrigt jämngamla.
En hockeymålvakt som jag läste om ville uppfattas som kvinna. Dom stora rubrikerna gjorde gällande att det var därför han hade blivit avstängd från hockeyn i fyra år. Sanningen var att han hade tagit kokain, även om hans avstängning enligt regelverket inte borde ha blivit mer än tre månader. Ordet transvestit tyckte han hade fått en oönskad laddning, så han föredrog att kalla sig crossdresser.

Blogg 5/11 2024.

 I allhelgonahelgen var vi som så många andra på kyrkogården och tände ljus för alla som vi saknar. Istället för att knöka in våra ljus bland alla hundratals i minneslunden valde vi att tända på ett par gravar där tidigare grannar ligger. Vi tänkte ta med ficklampa, eftersom det är snudd på omöjligt att se vad det står på stenarna när det är mörkt. Nu ändrade vi oss och traskade dit medan det var ljust istället. Det innebar att vi hittade Barbros och Johns grav nästan genast. Värre var det med Torbjörns, fast han skulle ligga i samma kvarter. Som väl var dök det upp en anställd, som jobbade fast det var lördag. Vi diskuterade först hur långt det där kvarteret gick. När min själs älskade istället nämnde namnet vi sökte efter blev det enkelt, eftersom killen vi frågade hade varit med på Torbjörns begravning. Graven hade vi sett eftersom den var nygrävd, men ingen av oss hade noterat den lilla skylten med namnet. Stenen antar jag var iväg för att få ett namn till inristat.

Blogg 4/11 2024.

 Jag har en app i telefonen som registrerar hur mycket jag snarkar när jag sover. Då den är igång hela nätterna måste jag ha telefonen på laddning under tiden. Den brukar sålunda vara fulladdad när jag drar ur sladden, men en morgon upptäckte jag att jag bara hade 39% laddning. Jag måste ha slarvat och inte fått dit sladden ordentligt. Med tanke på att telefonen hade jobbat hela natten tyckte jag ändå att det var bra att det fanns så pass mycket kräm kvar. Jag tyckte nog snarare att den borde ha varit helt död.
När jag köpte ett trådlöst tangentbord till datorn för en massa år sedan var det största problemet att det bara fanns svarta. Det vita jag hade innan var betydligt lättare att se bokstäverna på. Med tiden har dessutom problemet tillkommit att bokstaven T är i det närmaste bortnött. Som väl är verkar jag ha hyfsat bra koll på var den sitter efter allt skrivande, för att se den går inte.

Blogg 3/11 2024.

 Mina slemhinnor verkar jag precis som min tremor ha ärvt av pappa. Han hade alltid en näsduk till hands i byxfickan och en i sängen. Den han hade med sig använde han också till att torka oss barn runt munnen, när vi var små. När han åt tog han alltid upp näsduken och snöt sig mitt under måltiden. Jag kan bara föreställa mig hur han saknade det efter stroken, när han inte kunde längre. Det blir knappast samma sak när någon annan ska hålla i näsduken som när man snyter sig rejält själv. Jag minns fortfarande en vintrig promenad jag gjorde som barn. Näsan rann och jag hade ingen näsduk. Numera händer det extremt sällan att jag missar att få med mig den. Jag får dessutom världens nysanfall ibland och efter dom är det verkligen läge att snyta sig. Näsduken i sängen hade jag under kudden, tills någon som satt i min säng hittade den. Nu gömmer jag den under madrassen.

Blogg 2/11 2024.

 Min älskade särbo kan enbart ta emot pengar via Swish, eftersom han inte har någon smart telefon. Ska någonting betalas får jag rycka in. Häromdagen stötte jag också på patrull, eftersom appen hävdade att jag inte kunde föra över så mycket pengar som jag ville. Som väl var hade särbon gått hem och skulle betala i efterskott i lugn och ro. Hade han stått på företaget som skulle ha pengarna och trampat hade jag blivit betydligt mera stressad. Nu kom jag ihåg att svägerskan hade råkat ut för samma sak en gång när hon skulle swisha till sina barn. Det var bara att gå in på Internetbanken och höja beloppsgränsen tillfälligt. Jag visste inte alls vad den låg på, men det visade sig att jag bara hade överskridit den med några hundralappar. Senast var det SJ jag fick swisha, när särbon skulle köpa tågbiljetter. Den här gången körde vi en specialare, där vi köpte biljetterna på nätet, medan vi hade telefonkontakt med en kille i deras kundtjänst som kollade så att allt blev rätt.

Blogg 1/11 2024.

 Jag tycker inte som dom flesta andra att det är speciellt smidigt att kolla tiden på telefonen. Därför har jag en armbandsklocka, som jag använder när jag har en tid att passa. När det var dags att ställa om den till normaltid låg den inte på sin vanliga plats. Jag var tacksam att det inte hände när jag skulle iväg någonstans, för då hade jag blivit extremt stressad. Nu kunde jag tänka någorlunda logiskt. Jag kan säkert tappa sånt där lika väl som att många andra gör det. Jag visste att jag hade haft den till tandläkaren senast, så ett förslag var att ringa dit och fråga om dom hade hittat den. Mest troligt kändes det ändå att jag hade lagt den antingen någon annanstans här hemma eller i någon ficka på endera jackan eller ryggsäcken. Jag hade letat igenom precis allt i den vägen, när jag tog ut den tjockaste jackan ur garderoben, för att få bättre med plats att rota runt där. När jag hängde den högre upp fick jag syn på innerfickan med blixtlås, som var perfekt att lägga en klocka i, för att inte tappa bort den. Så hade jag tänkt när jag hittade fickan första gången. Sedan hade jag glömt den helt igen och klockan hade blivit kvar där.