I veckan chockade jag min frissa genom att be henne klippa en riktig damnacke i mitt hår. Under dom tjugo år som hon har klippt mig har jag haft någon märklig idé om att jag har känt mig mera kvinnlig med lite fylligare nacke, som hon uttrycker det. Att håret har gått ner i nacken har framför allt inneburit att det har spretat runt alla kragar. Så fort det har blivit lite för långt har det sett ut som pippilottor vid öronen. Gå i högklackat (vilket är min egen definition på en dam) kan jag fortfarande inte. Någon riktig dam är jag således knappast, men nu ser jag åtminstone ut som en. Framifrån ser det exakt likadant ut som innan, så jag slipper bli rädd när jag ser mig själv i spegeln. Att jag har lärt mig att använda mössa på senare år innebär tyvärr att jag knappast kommer att vara snygg i håret dom närmaste månaderna, men det är ljuvligt skönt att slippa frysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar