Jag har hört att man väljer en man som är lik ens far och på många sätt kan det säkert stämma. När det gäller deras olika sätt att se på sport på tv känns däremot min far och min särbo ganska olika. Pappa hade tv:n på högt, men man fick ändå inte störa med så mycket som ett pip i det rummet. Som jag minns det var han själv också tyst och djupt koncentrerad. Särbon har ljudet på hyfsat tyst och emellanåt stänger han av det helt och hållet. Själv kan han däremot gapa om dåliga domslut och filmande spelare. Prata med mig under spelet har han heller inga problem med, så det har till och med hänt att jag har sett någon period av någon fotbollsmatch tillsammans med honom. Att pappa köpte ny tv till något sportevenemang medan särbon inte har någon tv över huvud taget, säger väl också en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar