Redan för en månad sedan prickade jag in en av årets då varmaste dagar för en ovanligt lång promenad. Jag funderade på att vända och ta samma väg tillbaka, men till slut gick jag en runda istället. Jag får ont i mina höfter av aromatashämmarna. Framför allt i den vänstra och den här svängen gillade den inte alls. Den sista kilometern högg det till rejält för varje steg jag tog. Jag fick lägga ner promenaderna i några dagar efter det där. Cykla gick bättre, så det fick bli cykelturer istället. När min älskade särbo och jag skulle cykla till Kvantum veckan därpå var min rövmuff försvunnen. Ja, sadeltäcket alltså. Jag fick ta till ett som egentligen ska vara till en moped. Sadeln på min cykel är så bred att det är svårt att hitta sadeltäcken som räcker till, men det här fungerade bra. Ett par dagar senare hittade jag en tygkasse som hängde på en krok i garderoben. I den låg det försvunna sadeltäcket. Jag hade haft det, telefonen och nycklarna i en kasse för att enkelt få med mig allt på mina cykelturer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar